Om jag var killarna på den skolan så skulle jag starta ett ”utskott” kalla det maskulinistisk *insert sysselsättning här* och förbjuda alla flickor ifrån att delta samt sedan kräva allt som den här kören får.

Angående bilderna på väggarna så undrar jag hur man tagit fram de bilder som finns. Är det slumpen som avgjort så är det inte så bra men något säger mig att det inte alls är det utan förmodligen något helt annat som exempelvis bra förebilder, elever som gjort bra saker eller något åt det hållet. Då kommer man raskt till frågan om kvinnliga vad-det-nu-är-för-något-på-bilderna ska få en gräddfil till hedersplatsen?
Jämställt???

Vi är ute på extremt tunn is om det ska införas millimeterrättvisa på varje aspekt av vårt samhälles olika funktioner. Vart slutar det?

//Mr G

Jag umgås med flera mycket viljestarka och ambitiösa kvinnor som lämnar ifrån sig barnen till pappan när de är 3-4 månader, som startar och driver egna företag, blir chefer och gör kometkarriär. Inte en enda av dem har en enda gång nämnt att de skulle ha känt sig nedtryckta eller förnekade något för att de är kvinnor. De har däremot berättat för mig om hur mycket enklare vissa saker är just för att de är det.

De beskrivningar av kvinnor såsom den ”illasiktande” Solanas (Som ”bara” lyckades skada Warhol så allvarligt att han dödförklarades men överlevde ändå) eller den uppenbart sinnessjuka Medea som mördar sina söner hellre än att låta pappa Jason ta hand om dem. Stämmer mycket illa överens med dagens kvinnor som ”aldrig godtar kvinnoskapets grundpremisser” i vart fall när det gäller avelskossandet.
De är däremot mycket goda beskrivningar av den sinnessjuka individen och kanske är det nyckeln till att förstå hela den feministiska ideologin.

De kvinnor ”som slår sönder sig mot muren som avgränsar vad kvinnor får vara” är kanske i själva verket kvinnor som slår sönder sig mot sina egna murar som de av olika skäl rest omkring sig.
Den som inte har tillräcklig vilja för att arbeta, slita och offra för att ta sig någonstans söker förmodligen efter andra förklaringar än den uppenbara. De målar upp enorma hinder eller kanske hittar på diverse oidentifierbara eller osynlig skäl till varför just de inte kommer längre.
För den som saknar förmågan eller viljan att se sina egna brister och istället väljer att slåss mot väderkvarnar kommer naturligtvis till slut att inte orka längre eftersom ingen kan vinna en strid mot något som inte finns. Kanske är det då individen istället vänder sig emot helt andra mål, verkliga mål som en konstnär eller sina barn.

En frisk människa tar inte till våld för att nå personliga mål och sinnessjuka människor behöver vård och inte hyllningar.

//Mr Galahad

Här

//Mr G

Rent formellt så har inga fel begåtts, socialtjänsten ska sätta barnens väl och ve i främsta rummet och de har inga skyldigheter att låta sig ledas av en friande domstolsdom. Men däremot så ska de göra en objektiv utredning och utreda inte bara det som talar emot en förälder utan även det som talar för honom/henne/dem.
Under tiden har de rätt att kidnappa, nej förlåt tvångsomhänderta barnen för deras bästa… Att genomföra ett sådant ingrepp i föräldrars och framförallt barnens integritet och grundtrygghet kan det inte råda några tvivel om är i sig farligt för både den vuxnas och barnens mentala hälsa. Alla som är förälder kan lätt förstå hur oerhört svårt det skulle vara att genomlida och vem som helst med minsta erfarenhet av barn inser att det måste vara otroligt skrämmande för barnen.

Som tur var så kunde alla inblandade lagmän och nämndemän se rakt igenom den logiska snårskog som utredningarna bestod i och friade föräldrarna i alla instanser och barnen fick återse sin föräldrar. Jag kan bara tänka mig vilket helvete barnen och deras föräldrar gått igenom och den ofantliga frustration de måste ha känt inför en maktfullkomlig myndighet som låtit sina anställdas egna förutfattade meningar löpa amok.

Hans-Olov Frestadius (S), dåvarande ordförande i individ- och familjeomsorgsnämnden sa till UGs reporter att utpekandet av pappan som pedofil var olyckligt!?!

Den nuvarande ordförande i individ- och familjeomsorgsnämnden Renate Almén valde en ännu mer ansvarslös attityd gentemot föräldrarna när hon ställdes mot väggen igår på Debatt i SVT.
”Ska vi be ursäkt för att vi följt lagen?” Var hennes kommentar.

Är det verkligen så otroligt svårt för dessa tjänstemän och ansvariga politiker att erkänna att även om inga formella fel begåtts så blev det ändå så otroligt fel. En smula ödmjukhet skulle inte skada.
Ett förlåt, vi är ledsna att det blev så här. Vi försökte skydda barnen ifrån vad vi trodde var brott men vi hade fel…
Men inte då… Man sitter istället kvar där på sina höga paragrafhästar och slår ifrån sig ”Vi har inte gjort fel”.

Att dra så felaktiga slutsatser och genomföra så långtgående åtgärder utan att ta reda på mer fakta eller ens att prata med de inblandade är väl inte fel då. *FAIL!*

//Mr Galahad

Det är inte särskilt svårt att förstå att människor tycker att det daltas och gullas med kriminella och att man behöver ta tuffare tag med dig. Media har en stor skuld i detta synsätt.

När exempelvis en häktad (dvs misstänkt för något brott och inte fängslad dömd för något brott) lyckas få fatt i en batong och slår ihjäl en kvinnlig häktesvakt så blir det brandrubriker och mannen målas upp till ett monster. Ingen bryr sig om att titta i backspegeln längre bak än att han haft kontakt med rättspsykiatrin tidigare. Stopp!
Skrev de verkligen rättspsyk? Ja så var det, vilka människor är det som har kontakter med rättpsyk? Jo människor med riktigt svåra mentala problem som i de flesta fall blivit dömda att sitta där istället för fängelse.
Det berättar utan att någon skriver ut det att denna individ troligen haft sådana problem länge och fått vård för dem men sedan släppts, uppenbarligen utan att vara tillräckligt frisk.

Samhället har alltså tidigare fått upp ögonen för att denne individ mår så pass dåligt att han ska tas in på en rättspsykiatrisk avdelning men att det sedan vänt honom ryggen genom att 1. inte ge tillräckliga resurser till sådana vårdande instanser eller 2. helt enkelt skrivit ut honom i förtid vilket då förmodligen har med 1. att göra i alla fall. En 24-årig flicka fick betala med sitt liv för samhällets misstag/nonchalans.

Ser man på den kriminelle rent generellt så har de allra flesta någon form av mental störning, allt ifrån ADHD till grövre störningar eller rena sjukdomar. På 60 och 70-talen dömdes merparten mördare till vård eftersom man resonerade att den som mördar inte var frisk. Idag är det snarare undantagen som döms till vård för denna typ av brott. Den allmänna hållningen verkar vara att ”sluten psykiatrisk vård” är daltande och att brottslingen ska straffas och därför måste fängslas. Att ingen någonsin blivit friskare av ett fängelsestraff eller att psykiatrisk vård i vart fall innebär att medicinsk prövning innan individen friges är fakta som man lätt bortser ifrån. Det är daltas ju för mycket med våra kriminella.

Om vi istället för att kategoriskt se på kriminella som odjur som låsas in , helst för gott. Valde att se dem som trasiga människor med mer eller mindre svåra problem att finna en plats i vårt samhälle. Individer som är i stort behov av hjälp och som blir sämre utan den. Det är både vårt ansvar och vår plikt att hjälpa dessa och även andra i behov av hjälp både ur ett humant såväl som ur ett rent samhällsekonomiskt perspektiv. Förebyggande åtgärder kostar nämligen avsevärt mycket mindre än åtgärder när skadan redan är skedd.

Det finns inga monster – bara trasiga människor.

//Mr Galahad

Men vänta här nu, hur har man jämfört nu? Jo man har gjort så här:
kvinnorna tjänade totalt y miljoner och delar man den siffran  med antalet kvinnor så får vi jämförelse siffran y1.
Männen tjänade totalt x miljoner och delar med den siffran med antalet män så får du jämförelse siffran x1.

Sedan ställer man siffran x1 mot y1 och ser att siffran y1 bara är 84% av x1. Enkelt va?

Problemet är att det ger en väldigt dålig bild av verkligheten. Det finns massor med faktorer som överhuvudet taget inte alls finns med i beräkningen.
Faktorer som att kvinnor tenderar till att högre utsträckning än män arbeta deltid,  att kvinnor i högre utsträckning är sjuka mer än män eller att män arbetar mer övertid än kvinnor generellt sett samt att de ofta avancerar snabbare i karriären än kvinnor. Förmodligen pga just de faktorer jag räknat upp ovan.

Är det orimligt att den som arbetar mer också tjänar mer? Nej givetvis inte. Den som väljer att åka räkmacka och lägga mer tid hemma med barnen får också räkna med lägre lön på både kort och lång sikt i jämförelse med den som istället väljer att jobba på och lösa hem/barnfrågan på andra sätt.
För att sätta detta i lite relation så kan jag berätta att vi i vår familj arbetar omkring 50h i veckan vardera därför har vi gemensamt kommit fram till ett system med morgon/kvällsarbete för att kunna ge våra 3 barn en bra uppväxt. Det sliter givetvis på oss vuxna och vi har i princip ingen annan fritid än den vi har med barnen men det är en liten uppoffring under kort tid så det är det värt.

Så här ser mycket av den feministiska propagandan ut och de är dessutom väldigt duktiga på dra bomull över läsarens ögon så att de inte ska ifrågasätta att det verkligen förhåller sig på det vis som artikeln säger att det gör.

Läs mer om de feministiska myterna som sprids i bland annat sådana här artiklar här.

//Mr Galahad

Jimmy Carter har jämfört situationen på västbanken med den i apartheidtidens Sydafrika i boken ”Palestine: Peace not Apartheid” något som fått den mäktiga judiska lobbyn Anti Deflamation League i USA att peka ut expresidenten och nobelpristagaren som antisemit, ett påstående som egentligen är ganska löjeväckande om man ser till Carters tid efter vita huset under vilken han gjort stora insatser och räddat åtskilliga människolov.

Israels premiärminister Netanyahu säger att Israel vill ha fred, men tillade att den freden inte kan uppnås genom en FN-resolution utan bara genom förhandlingar mellan inblandade parter.

”Sanningen är att Israel vill ha fred. Sanningen är att jag vill ha fred.”

Som observatör så kan man ju tycka att om bägge parter vill ha fred så torde det ju bara vara en fråga om att hitta lämpliga kompromisser och sluta upp med stridigheterna.
Problemet är att jag inte tror på det Israels premiärminister säger. Skulle en politiker göra sig ovän med en mycket stor del av sin väljarkår genom att lämna tillbaka all den ockuperade mark som man idag kontrollerar och bygger bosättningar på till Palestinierna? 100 000-tals Israeler skulle då tvingas lämna sina hem till förmån till markens rättmätiga ägare och stora naturresurser skulle återföras till palestinierna, bla den stora fyndighet av naturgas som ligger på palestinskt territorium men som Israel kontrollerar.

Hittills så har inget man gjort pekat åt att man är villig att göra sådana eftergifter och jag har i vart fall mycket svårt att tro att en sådan vilja överhuvudet taget finns. Man har för mycket att vinna genom att bibehålla det status quo som föreligger just nu. Israels regering vet att Obama rent överlevnadsmässigt kommer att tvingas att lägga in sitt veta och att de andra ledarna kommer att följa honom i det beslutet. De vet att ingen kommer att tvinga bort Israels barn ifrån den mark de inte har rätt till och att Palestina aldrig kommer att mäkta med att utgöra ett hot i det avseendet. Denna verklighetens Goliat vet att denna David aldrig kommer att kunna utgöra ett hot gentemot sig och talar därför fint om fred samtidigt som de i handling visar rakt motsatt inställning.

På detta sätt så ger man FNs och världen politiker ett kryphål för att göra ingenting och lyckas därmed med sitt syfte att bibehålla situationen som den är.
Palestinska radikala krafter kommer i ren frustration att slå tillbaka någon gång och då kommer Israels IDF återigen mörda några hundra andra människor och kalla dem ”illegala kombatanter” eller ”terrorister” för att därmed köpa sig fri ifrån allt ansvar. Merparten av de som dödades i den förra offensiven var palestinska barn.

Om Israels regering verkligen villa ha fred så skulle de handla – inte prata.

//Mr Galahad

Kvinnan vid spärren kommer strax att göra sig skyldig till misshandel fast många tycker att ho gjorde rätt.

Om vi ska likställa kränkande brott, typ tafsande men det ”brottsliga angrepp” som är förutsättningen för att få använda nödvärn för att freda sig så måste vi i förlängningen också tillåta våld vid andra typer av kränkningar. Kränkande språkbruk eller gester, kränkningar via internet osv. Ni inser förhoppningsvis själva hur sjukt det skulle bli.
Möjligen kan man godta att kvinnan svårligen kunde hejda sig med det initiala våldet men när mannen sedan utan att angripa henne går förbi henne och ställer sig vid luckan så ger hon på honom en spark som definitivt faller utanför vad lagarna ger dig rätt till, dvs en solklar misshandel som bevakningsfilmen bevisar.
Lagstiftningen ska inte ta hänsyn till kön eller någon annan skillnad mellan olika människor, meningen är att samtliga ska ha samma rätt att inte bli utsatt för hot, våld eller kränkningar.
I individfallet kan rätten ta hänsyn till olika faktorer men i detta fall så har åklagaren lagt ned det ena men inte det andra vilken jag anser är solklart fel.
Vänd på det se ser man tydligt det absurda i stödet för kvinnans beteende.

(Verklig händelse) En berusad medelålders kvinna trampar upp bakom dig och greppar tag mellan dina ben samtidigt som hon kommer med ett förslag om att ”följa med henne hem så ska hon visa dig hur riktiga kvinnor gör”. Som nykter 30-åring så är det inte något trevligt kan jag lova. Enligt logiken som då flödar här så skulle jag alltså i det läget ha rätt att ge henne en rak höger men i verkligheten skulle det bara ha resulterat i en misshandelsdom för mig. Medan hon skulle ha gått fri eftersom hon utsattes för det värre brottet.
Bara för att du är kvinna så innebär inte det att du kan ta till våld precis som du känner för och detta är något som vi i samhället måste börja ta på allvar eftersom det är ett betydligt större problem än vi hittills velat erkänna för oss själva.
Var 5 som dödas av relationsvåldet är en man som dödas av sin kvinna. Visst är det svårare för en kvinna att orsaka skador på en man men det är ingen ursäkt för att få slå utan konsekvenser.
//Mr G

Om världen vill skapa fred i mellanöstern så är erkännandet av Palestina som en egen stat och kravet om avslutad ockupation, bosättningar på

Ahmed Bouchiki som mördades i Lillehammer av Mossad 1973

ockuperad mark och andra olagligheter ifrån Israelisk sida goda steg att ta. Givetvis så kommer även andra åtgärder gentemot de mer extrema Palestinska rörelserna också att krävas men mycket av den förändringen kommer att skapas av sig själv när olagligheterna ifrån Israel slutar ske.
Vill man däremot ha ett fortsatt krig så ska man låta fanatikerna i Israel få fortsätta begå folkrättsbrott, ignorera FN sanktioner och mörda människor

på främmande makts territorium (Lillehammer 1973).

Kerstin Weigl

Denna gång så ger man sig ut i världen för att få veta mer om detta fenomen. Länder som Pakistan, Egypten, Sverige, Mexiko, USA, Sydafrika, Spanien, Ryssland, Brasilien och Kongo. Ska besökas och man börjar då med Spanien som är världsbäst på att bekämpa våld i nära relation fast bara när det berör kvinnliga offer. Någon annan form av våld i nära relationer känner man nämligen inte till, ingen statistik förs och ingen har lyft diskussionen. Det påminner inte så lite om Sverige för 10 år sedan där den feministiska synen på jämställdhet var den allena rådande och fullständigt okränkbar i alla möjliga frågeställningar och den enda grupp som drabbades av könsdiskriminering var kvinnan.

Är det någon som tror att bara för att statistik saknas så existerar inte problemet i länder som exempelvis Spanien?

Psykologen Antonio berättar med självklar auktoritet att män slår sina partners för att visa sin överlägsenhet över kvinnan och att det inte alls skulle röra sig om några psykiska eller missbruks problem. Som Svensk forskning slagit fast är den vanligaste gemensamma faktorn i alla fall av våld i nära relationer, oavsett könet på förövaren. Han fortsätter med att berätta att  ”Det är den patriarkaliska kulturen som är grund till att våldet finns, och det är den rådande världsordningen”. Signaturen Julio kontrar då med ”Såg ett prgram om ett matriarkaliskt samhället. Där var männen illa behandlade, lämnades, uttnytjades och kvinnorna kunde ta flera män men inte männen. De blev slagna ibland men inte grov misshgandlade. Jag tror att det handlar om makt och inte om patriakat eller matriarkat.” som doktorn besvarade i sann feministisk anda. ”Jag känner inte till några matrarkat, men om det fanns skulle strukturen ändå vara patriarkalisk.”

Det blir tämligen tydligt vilken skola som Psykologen Antonio gått i. Trots att våld, kränkningar och trakasserier förekommer även där kvinnor har makten i sk matriarkat så är det ändå patriarkatets dvs männens fel. Intressant logik.

Det är dock helt sant att Spanien har nått längre än Sverige med att bekämpa våld i nära relationer, även om deras insatser riktat sig enbart till kvinnor och mot män så kan lärdom dras av dem.
Särskilda domstolar, specialutbildade med kunskap om såväl hederskulturer som hur våld i nära relationer faktiskt ser ut och inte hur det porträtteras av exempelvis Aftonbladets Weigl. Skulle vara en mycket god idé. Alltför många myndighetspersoner har fått hela sin verklighetsbild ifrån de sista 30 årens feminism propaganda och saknar därför helt förankring i fakta och forskning kring vad de ska sitta till doms över.

En särskild polisstyrka med det enda uppdraget att skydda offren och utreda  sådant våld, såväl mot kvinnor och barn som män är inte heller en dålig idé, om än kanske ekonomiskt tveksam. Fast å andra sidan så kostar vård, utredningar och rättegångar också en hel del.

Vi vet idag tack var en statistik som går tillbaka 30 år att var 4 individ som dödas av detta våld är en man, BRÅ slog fast 2009 att minst 30% av våldet drabbar män medan internationellt forskning pekar på ännu högre siffror.
Vi vet att de vanligaste faktorerna när det handlar om sådant våld är psykisk ohälsa, missbruk och social marginalisering, oavsett vilket kön förövaren har.
Vi vet också det finns kvinnofridslagar, kvinnojourer och ett brett stöd både ute i samhället och bland politikerna för kampen mot våld mot kvinnor – Men när det gäller våld mot män så är det dödstyst ifrån alla håll.

Jag vet faktiskt egentligen inte varför men jag kan förstå att de flesta har svårt att ta till sig den kunskapen, hur tydlig den än blir i såväl statistik som forskning eller personliga uttalanden. Det är inte svårt att tänka sig hur svårt det måste vara att förstå hur en 100 kg tung man med 20 års kampträning bakom sig ändå kan få stryk av en liten tanig tjej på 55 kg. Men låt mig skänka lite ljus över det.
Det är inte svårt att misshandla någon som helt enkelt inte slår tillbaka och även om jag som man har en kropp som klarar av att ta emot våldet utan att det skadar mig mer än ytligt så gör det inte mindre ont i själen för det.

Avslutningsvis vill jag skicka ut en hälsning till alla andra män därute som drabbats men som ingen lyssnar på.
För att stjäla en propaganda strof ifrån feminismens barndom.

Killar ni måste höja era röster för att höras!

//Mr Galahad – 10 år efteråt