Mr Galahad

PAS (Parental Alienation Syndrome) myt eller fakta? //Mr G

In Jämlikhet, Samhälle on 10 augusti 2009 at 12:00

Arthur Schopenhauer

”Alla sanningar går igenom tre stadier.
Först blir de förlöjligade.
Sedan blir de våldsamt motarbetade.
Slutligen blir de accepterade som självklara.”

PAS (Parental Alienation Syndrome) är en förklaringsmodell som Dr. Richard A. Gardner ”uppfann” 1985 för att förklara irrationella beteenden hos barn gentemot en av deras föräldrar, beteenden som skapats genom att den andra föräldern medvetet eller omedvetet påverkat barnet att tycka illa om eller rent av hata sin andra förälder.

Denna teori har debatterats vilt och många anser att den är falsk och att problemet inte finns samtidigt som det finns de, både lekmän och fackmän som forskar kring och stödjer idén.

En av de absolut vanligaste förekommande argumenten mot existensen av PAS är att den inte finns upptagen i DSM-IV och att den därmed skulle sakna legitimitet.
Att många andra idag allmänt vedertagna diagnoser som exempelvis PTSD (PostTraumatic Stress Dissorder) fick vänta mycket lång tid på att komma in i DSM verkar man bortse ifrån. Det första dokumenterade fallet av PTSD gjordes av den gregiske historikern Herodotus omkring år 490 Fkr som under slaget vid Maraton bevittnade en Atensk soldat som blev permanent blind efter att ha sett sin kamrat dödas. I modern tid så finns det dokumenterade fall ifrån såväl det första som det andra världskriget (Det kallades ”Shellchock” eller granatchock påden tiden).

Begreppet PTSD myntades 1978 och erkändes av APA (American Psychological Association) 1980 men exkluderads ifrån DSM-II pga olika kontroverser bland annat ifrån anti-krigs aktivister som protesterade emot kriget i Vietnam.

Men idag anses det alltså vara ett fullt erkänt och vedertaget begrepp.

I artikeln ”Parent Alienation Syndrome” ‐ Skriven av Dr. Andre, PhD och (medlem av ”The American Psychological Association (APA– som ligger bakom DSM)”, ”California Psychological Association”, ”Redwood Psychological Association” och ”the American Psychotherapy Association”)  framkommer att PAS eller PA som det också kallas med stöd av bland annat APA. Artikeln används bland annat vid utbildandet av ”Certified Relationship Specialists”.

”It has been used appropriately and inappropriately by the legal system, and is hotly debated by social movements.
Proponents applaud it as a distinctly diagnosable phenomenon and appreciate the clarity it brings to diagnosis and
treatment o intra and interfamily dynamics.
Critics sometimes go so far as to deny it exists. Some courts have recognized it, while other courts have barred
testimony on it.
For psychologists, therapists, mediators, custody evaluators, and forensic psychologists who have dealt with the truly
stunning behavior of an alienated child, or the sorrow and confusion of a rejected parent, or the characterlogical
pathology of a hateful alienating parent, its existence is not in question.
Given the large number of children of divorce who are likely to be vul¬nerable to this problem, there is widespread
potential for far‐reaching and tragic circumstances for individuals, fam¬ilies, and society.
It is plainly apparent that empirical data is much needed and long overdue.”

ladda ned hela hennes artikel här

Läs mer om författaren Dr André här

I am a licensed psychologist in private practice in Northern California. My practice is primarily clinical, working with children and adults. I also work for the Superior Court as a contract Family Law mediator.

I earned my B.A. from The College of William and Mary in Williamsburg, Virginia in 1973. I earned a Ph.D. from The University of Georgia, in Athens, Georgia in 1986. In between, I earned other graduate degrees, and held various professional jobs as teacher, counselor, and school psychologist.

Since my first teaching job in 1973, I have worked with children and families in various capacities. Whether as a high-school teacher, counselor, school psychologist, or clinical psychologist I have held to the principle that children have a right to be protected and taken care of  by adults.

My awareness of and interest in parental alienation grew as I served as a part-time Family Law mediator in a Northern California Superior Court from 1991 to 2001 and again in 2007 to present.  I observed the debilitating effects on children when their parents held grudges and would manipulate and use them against the other parent. In working with these children, I have seen how family systems, courts and sometimes other agencies unknowingly create and support a system that encourages alienation.”

Hon har också publicerat en annan artikel i ämnet ”Working with Alienated Children and Their Targeted Parents:
Suggestions fore Sound Practices for Mental Health Professionals
” i den högt aktade facktidskriften Annals of Psychotherapy, American Psychotherapy Associations officiella tidskrift, tillsammans med en annan expert, Dr. Baker.

”Dr. Baker is Director of Research at the Vincent J. Fontana Center for Child Protection of the New York Foundling. She earned a Doctorate in Developmental Psychology from the Teachers College at Columbia University and is a professional scholarly writer and researcher with one book in print (Adult Children of Parental Alienation Syndrome: Breaking the Ties That Bind, W.W. Norton), one book in press (Child Welfare Research Methods, Columbia University Press), and 45 academic articles to her credit. Her writings have appeared in scientific peer-reviewed journals including Early Childhood Education Quarterly, Child Welfare, Social Work Research, Applied Behavioral Sciences Review, The Elementary School Journal, the Macmillan Psychology Reference Series on Child Development, as well as in magazines for parents and educators. Her areas of research expertise include parental alienation, parent-child attachment, early intervention, and parent involvement in their children’s education.”

Läs om hennes nya bok ”Adult Children of Parental Alienation Syndrome” där hon skriver om 40 individer som vuxit upp med en förälder som alienerat den andra förälder. Artikel i NY Times.

Läs gärna också hela hennes artikel här eller här i Divorce Magazine
Där hon bland annat beskriver de olika typerna av PASande föräldrar enligt hennes forskning på området.

”The way in which parental alienation unfolded within each family varied — there was more than one Parental Alienation Syndrome ”story”. In fact, there appeared to be three primary patterns of Parental alienation Syndrome:

1. narcissistic mothers in divorced families alienating children from the father;
2. narcissistic mothers in intact families alienating the children from the father; and
3. cold, rejecting, or abusive alienating parents of either gender — in intact or divorced families — alienating the children from the targeted parent.

Mer om boken i Father magazine

”Joan B. Kelly, Ph.D. is a clinical psychologist and former Executive Director of the Northern California Mediation Center in Corte Madera, CA. Dr. Kelly received her Ph.D. from Yale University and her research, writing, practice and teaching over 38 years has focused on children’s adjustment to divorce, custody and access issues, using child development research to develop parenting plans, divorce mediation, and Parenting Coordination. She has published more than 85 articles and chapters, and a classic book, Surviving the Breakup: How Children and Parents Cope with Divorce.  Joan is a Fellow of the American Psychological Association, received the Stanley Cohen Distinguished Research and the Meyer Elkin Awards from AFCC, was a member of the AFCC Task Force on Parenting Coordination, and has been appointed to an APA Task Force on Parenting Coordination.”
Ger följande råd till mödrar utifrån att de inte ska bli offer för PAS eller PA.
”In their anger and pain, mothers may actively try to keep Dad out of the children’s lives -even when they are good fathers whom the children love. When you’re hurting, it’s easy to think you never want to see the ex again, and to convince yourself that’s also best for the kids. But children’s needs during separation are very different from their parents. Research reports children consistently saying, “Tell my dad I want to see him more. I want to see him for longer periods of time. Tell my mom to let me see my dad.”

Det kanske låter som sunt förnuft men enbart i Sverige så lever 100 000 barn med liten eller ingen kontakt med sin pappa och många av dessa pappor vill inget hellre än att få vara en del av sina barns liv.

Det finns bokstavligen tonvis med litteratur i ämnet både för och emot, här finns en lista på förespråkarnas böcker och artiklar och som ni kan se så är det inte några få enstaka individer som fabulerar för att skydda någon gärningsman ifrån ansvar.

Det finns även flera organisationer som också hävdar att PAS/PA finns.
Exempel: The International Centre for Missing & Exploited Children (ICMEC) and its affiliate organization Parents & Abducted Children Together (PACT)Keeping families connected, The Rachel Foundation

Vi kan alltså sluta oss till att det är långt ifrån några enstaka individer som stödjer teorierna om PAS samt att dessa enbart skulle bestå i pro-pedofil lobbyn.
Det här med pro-pedofili lobbyn är förresten något som kräver en del fundering kring. Med detta menar man alltså människor som medvetet skulle försvara pedofiler och hävda deras rätt till att begå sexuella övergrepp mot barn. Dessa individer skulle då medvetet eller omedvetet blivit manipulerade till att exempelvis tro på PAS så att barnskändare ska kunna hävda detta när de anklagas för sexuella övergrepp.

Hur sunt låter det att försvara övergrepp mot barn?
Detta är givetvis inte på något sätt varken sunt eller sant. Det finns många som försvarar individens rätt till opartisk prövning och rättvisa och det är detta som vissa alltså hävdar är denna pro-pedofil lobby.

Det finns bevisligen pedofiler och de kanske försvarar sina handlingar även om de flesta torde veta mycket väl att det är fel att begå övergrepp över huvudtaget och det finns med all säkerhet barnskändare som använt sig av PAS eller PA för att försöka krypa undan ansvaret för de brott man begått.

Men det finns långt många fler pappor och mammor som för en mycket ojämn och tröstlös kamp för att deras barn ska få tillgång till bägge sina föräldrar mot såväl den andra föräldern som olika myndigheter som då går den obstruerande förälderns ärenden, medvetet eller omedvetet.  Ett exempel på detta är Joakim.
Så vad kan vi sluta oss till efter att ha tittat på all denna information ifrån så kompetenta individer?
Ja först och främst så måste nog jag säga att PAS/PA är en högst verklig företeelse som djupt skadar framför allt barnen men även den förälder som tvingas ut ur barnens liv. Vidare så måste jag ifrågasätta de grunder som flera debattörer använder för sina påståenden om det felaktiga i teorierna kring PAS.
Att den inte finns med i DSM som diagnos är inte per automatik detsamma som att den inte finns eller anses vara godtagbar ur juridisk synvinkel. Begreppet bortträngda minnen finns inte heller med i DSM och det har inte hindrat flera domstolar ifrån att fälla anklagade för mycket allvarliga brott efter att ”expertvittnen” vittnat om riktigheten i teorierna om dessa bortträngda minnen.

Det finns förövrigt många forskare som menar att bortträngda minnen pga traumatiska upplevelser (typiskt sexuella övergrepp i barndomen) är möjligt men högst osannolikt eftersom den mesta forskningen tyder på raka motsatsen.

Professor Lennart Sjöberg i SVD
”traumaforskningen visar att en sund skepsis mot Freud är på sin plats och att det inte finns några bevis för en bortträngningsmekanism.”

För att sammanfatta det hela något så skulle jag vilja säga så här.
Att blunda för existensen av PAS enbart pga att vissa kriminella använder den för att försöka smita undan ansvar för sina brott är ”väldigt kategoriskt, dumdristigt och korttänkt” för att låna ett uttryck ifrån an annan bloggare.
PAS är inte detsamma som ”bevis om falska anklagelser” utan rymmer oerhört många fler situationer där barnen är de som far illa.

Här i Sverige ligger vi långt efter vad det gäller förståelsen och forskningen kring detta och mycket annat som rör jämlikhet och könsuppfattning.
Tills alldeles nyligen så var den officiella linjen att relationsvåld mot män enbart ytterst marginellt förekom och att de stora internationella studier som gjorts var patriarkalistiskt styrda av män som försökte dölja verkligheten. Idag vet vi bättre tack vare Klara Hradilova Selins utmärkta rapport ”Våld mot kvinnor och män i nära relationer” (2009:12) som publicerats av BRÅ.

Min fasta övertygelse gällande detta är att relationsvåld har mycket lite med kön att göra och betydligt mer med psykiska problem och svårigheter att göra.
Enligt BRÅ så klassas 90% av de män som dödar sin partner som psykiskt sjuka. ”Sammantaget kan man därmed säga att omkring 90 procent av gärningsmännen hade någon form av dokumenterad psykisk sjukdom eller psykisk störning”
60% av dessa män var också kriminella och 40% alkoholister.

Det rimmar rätt illa med den rådande konsensusen att vilka män som helst våldtar, mördar och slår kvinnor och barn eller hur? För man kan ju inte gärna påstå att män rent generellt är psykiskt sjuka och kriminella alkohlister…
Svea rike lider av postfeministisk baksmälla och det är pga detta som det tagit oss 30!år att inse vad resten av världen forskat omkring sedan 70-talet. Vi är inte världens mest jämlika land, vi är världens mest lurade land och nu är pendeln med rasande fart på väg tillbaka. Vi får hoppas att den inte svingar lika sjukt långt åt det andra hållet innan vi finner en balans.

Jämlikhet inför lagar och myndigheter samt barns rätt till bägge sina föräldrar torde inte vara så mycket begärt i ett demokratiskt land på 2000-talet.
Ett led i detta är att erkänna att det förekommer att föräldrar (mestadels kvinnor såvitt vi kunnat se hittils) genom olika påverkan försöker skära av banden mellan barnet/n och den andre föräldern och att sådant beteende är fullkomligt oacceptabelt.

För att kunna skapa detta jämlika och rättvisa system så krävs att psykologer, terapeuter, socialtjänst, poliser och andra tjänstemän involverade i dessa fall utbildas på PAS och lär sig se skillnad på PAS och äkta rationell rädsla eller ogillande mot en förälder.

Man åstakommer mycket sällan något genom att blunda för det.

//Mr Galahad

Andra intressanta källor om PAS/PA/PAD
Psychcentral Child Custody coach Breakthrough Parenting PAIN UFR (Umgängesrätt Föräldrarnas Riksförening) Föräldrajouren om PAS

Artikel i Aftonbladet och i DN
”Familjeterapeuterna Agnetha Svensson och Gösta Emtestam träffar ofta barn som av den ena föräldern har programmerats till att hata och förskjuta den andra. ”Det handlar om psykisk barnmisshandel”, konstaterar de”

”Omkring 16.000 pojkar och flickor i Sverige saknar kontakt med sina högst levande och som biologiska fäder registrerade pappor. Dessa män betraktas allmänt som ansvarslösa och egoistiska smitare. Men Agnetha Svensson och Gösta Emtestam tror efter 25 år som vårdnadsutredare att de allra flesta av dessa frånvarande fäder inte alls vill slippa ifrån sina barn.

– Visst finns det smitare, säger Agnetha Svensson, men de är få jämfört med dem som släpper kontakten med barnen därför att de inte orkar med de ständiga konflikterna med barnens mamma.”

En närstående till PAS offer bloggar om sina upplevelser

I Aftonbladet kan man läsa om Robert som mot sin vilja var en frånvarande pappa under 3 år men slutligen vunnit en delvis seger och har nu umgänge med sin son 1 dag i veckan och varannan helg.
Varför är det så svårt för vissa kvinnor att inse att barn behöver sin pappa med och det oavsett vad du/ni tycker om honom.

Vår egen svenska socialstyrelse har också uttalat sig om PAS i rapporten ”Orsaker och Risker” ifrån 2000.

”Falska anklagelser om sexuella övergrepp
Flera författare, som enbart stöder sig på klinisk erfarenhet, hävdar att det är
mycket vanligt med falska anklagelser om sexuella övergrepp i vårdnads- och
umgängesstrider (Bluss, Ross, 1986, Gardner, 1987, 1992). Diskussionen har
framför allt i USA varit både intensiv och infekterad. Blush och Ross (1986) har
myntat det s.k. Sexual Allegation in Divorce Syndrome (SAID) och Gardner
(1987) det s.k. Parental Alienation Syndrome (PAS). Den största studien på området,
som omfattande över 9 000 skilsmässofall vid 12 olika amerikanska domstolar,
visade att i mindre än 2 procent förekom anklagelser om sexuella övergrepp
i samband med föräldrarnas konflikt om vårdnad och umgänge (Thoennes,
Tjaden, 1990). Avslutningsvis menar Faller och medarbetare (1993) i sin genomgång
av forskningen på området att det kanske är troligt att falska anklagelser i
samband med skilsmässor ökat, beroende på den ökade medvetenheten om sexuella
övergrepp samt medvetenheten om vilken kraft en sådan anklagelse kan ha. Å
andra sidan har medvetenheten om de konsekvenser en polisiär utredning kan innebära
både för barnet och de stridande föräldrarna också ökat.

Inget särskillt upphetsande i det man skulle kunna säga att de ställer sig varken för eller emot det hela.
Dock är det värt att notera att de använder sig av två av Gardners verk som källor. Så med andra ord så kan han ju inte anses vara den pariah inom vetenskapen som många av motståndarna pekar ut honom som.

Tillägg: 2009-10-27

Det finns nu en svensk hovrättsdom där PAS pekas ut som en trolig förklaring till en mammas agerande i en vårdnadstvist. Läs domen här

Ur domen (Notera att detta är hämtat ur en offentlig handling och alltså inte kan anses sprida mot PUL)

”Yvonne Körner ägnar sig åt umgängessabotage, sannolikt till den grad att det kan
anses utgöra en form av ”parental alienation syndrome”, PAS, en numera alltmer
accepterad sammanfattande beteckning för en förälders samlade åtgärder för att skilja
barnet från den andre föräldern.”

(Tack Daddy för att du gör det du gör)

Annonser
  1. Och varför ska man tro på det, tro på den vilseledda psyko du hänviar till ?
    Hur mår du?

    • Jo tack jag mår alldeles utmärkt faktiskt, det har varit en fantastisk dag med lussekattsbak, promenad i strålande solsken och en härlig middag som avslutning.
      Tackar som frågar.. Hur mår du själv?

      Jag vet faktiskt inte vilken eller vad du syftar på, du är lite diffus i ditt påstående? Är det Dr André som blivit publicerad av den högt aktade ”annals of psykotherapy” APAs (American Psykology Association) egna tidskrift eller är det kanske Dr. Baker Director of Research at the Vincent J. Fontana Center for Child Protection of the New York Foundling eller är det Joan B. Kelly, Ph.D. a clinical psychologist and former Executive Director of the Northern California Mediation Center in Corte Madera som är galningen??

      För det kan väl ändå inte vara ledamöterna i Solna hovrätt du syftar på ska vara ”psykon” för att de funnit att Fru Körner sannolikt PASat sina barn?

      Tydliggör gärna vad det är du syftar på så ska jag besvara dina argument precis som vanligt.

      Välkommen åter KÅ
      //Mr Galahad

  2. Kjell-Åke, jag funderar på varför man skall tro på dig – helt blint.
    Den där namninsamlingen som bla du har startat är ju startad på helt felaktiga grunder med en hel drös av missvisande information och ett rent gatlopp som bara förstör för den stackars lille flickan.
    Hur mår du egentligen.
    Hur kan du m fl ens skriva det du gör utan att ta reda på fakta.
    Dvs INTE bara det mamman säger eller dt mormodern säger.
    Detta om något har gjort i varje fall mig riktigt orolig när det gäller annan fakta du och dina vänner far med,
    Går det verkligen att lita på det ni skriver?
    Varför denna impulsiva masslakt av denna pappa?
    Har ni ens tänkt på hur flickan mår av detta?
    Hur tror ni att flickan mår när det körs bilar utanför deras bostad?
    Detta är inte något som gynnar ett barn i varje fall – det ni gör.
    Detta ni gör har ett helt annat syfte och jag tror det är en extrem vilja att synas mest och föra fram era namn.
    Jag är förvånad.
    Jag är mycket beklämd.
    Och varför denna information i namninsamlingen som inte är sann?
    Och vad tror ni att ni skall uppnå – förrutom ert eget adrenalinpåslag?
    Begriper ni inte att ni är avslöjade?
    Förstår ni inte att denna hets skadar både ert anseende samt en liten flicka som tydligen skall få leva som ett jagat byte?

  3. […] PAS (Parental Alienation Syndrome) myt eller fakta? //Mr G (Mr Galahad) […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: