Bakläxa Gunne //Mr G

Det är just precis sådan här skrämselpropaganda som retar skiter ur oss män som vaknat upp ur slummern och lärt oss titta kritiskt på propagandan. 520 barn/dygn tvingas se bevittna sin mamma bli misshandlad av sin pappa. Enligt vem då??? Monika Gunne talar om detta som om det vore ett obestridbart faktum och de flesta som läser det sväljer antagligen de märkliga uppgifterna med hull och hår och förbannar män i samma andetag.

Det finns inte en tråd av fakta eller mätbar statistik som stödjer detta påstående.

Hur vore det om man lade ned propagandan och började prata om vad vi faktiskt VET om våld i nära relationer?
Sluta upp med att reproducera överdrivna uppskattningar och rena fantasier ifrån organisationer som Kobra, ROKS samt vissa privat personer som Eva Lundgren. Eftersom modern forskning visat att män och kvinnor inom relationer tar till våld i ungefär samma utsträckning så kan vi ju därmed också säga att om 520 barn/dygn tvingas bevittna misshandel av sin mamma så tvingas 520 barn samtidigt bevittna misshandel av sin pappa.
Själv inbillar jag mig att barn tar lika mycket skada av att se sin mamma slå sin pappa som i det motställda förhållandet. Vi har inga belägg för att det faktiskt skulle röra sig om 1040 barn/dygn som tvingas bevittna misshandel mellan sina föräldrar och det är också en rätt osannolik siffra. 1040×365=379600 fall av misshandel/år bara bland barnföräldrar. Endast omkring 7% av den siffran representerar antalet anmälda misshandelsfall av typen man slår kvinna (ca: 27000).

Näe vägen till att lösa problemet med våld i nära relationer ligger inte i att trycka ut propaganda och skrika om att män gör si och män gör så. Mäns våld mot kvinnor är en del av problemet men bara en del, den andra delen har man blundat totalt för sedan vi började forska kring detta. Forskning finns för den som vill läsa fakta och inte propaganda.

Jag kan rekommendera Klara Hradilova Selins BRÅ-rapport ”Våld mot kvinnor och män i nära relationer” en unik granskning av detta samhällsproblem.

//Mr G

Svininfuensan – En överlevares betraktelser. //Mr G

Jag är ett av de konstaterade fallen och jag har överlevt veckan med 40-gradig feber och riktigt elaka huvudvärk.

Innan någon får för sig något i stil med ”jaja män som blir förkylda” så vill jaga tala om att jag är pappa till tre barn som alla går på varsitt dagis/skola. Vi får allt som går i vår familj och jag är också van vid att vara sjuk. Fördelen med detta är då förståss att vi sällan blir ordentligt sjuka, vi blir lite halvrisiga men det är allt. Dvs fram till i förra veckan.

I fredags insjuknade jag. Det hela gick oerhört snabbt och jag var på jobbet när huvudvärken slog till, efter en dryg timma hade den gått ifrån irriterande till fruktansvärd och jag bestämde mig för att köra hem eftersom jag inte kunde medicinera bort smärtan. 45 minuter senare har jag den första febertoppen och kan med nöd och näppe parkera bilen.
Detta fortgår under 4 dagar, en hemsk huvudvärk, värre än jag någonsin varit med om parat med 40-gradig feber gör att jag tillbringar tiden i sängen oförmögen till att ens titta på TV eftersom ljuset och ljudet ifrån den gjorde så ont.

Inga värktabletter kunde döva smärtan och febern påverkades inte heller nämnvärt under dessa 4 dagar. Inte ens nu 7 dagar efter att jag insjuknade är jag ännu inte helt frisk utan går med en störande huvudvärk hela dagarna.

Eftersom jag har 3 små barn i åldrarna 7, 5 och snart 2 så har sjukdomen tvingat mig till isolation för att de inte ska drabbas och det har inte varit särskilt roligt det heller. Läkarna har sagt att så länge jag har minsta symptom så ska jag hålla mig i denna isolation och nu när jag ändå mår hyfsat bra börjar jag riktigt hata denna isolation.

Det finns många därute som tycker att de inte ska vaccinera sig och det får väl stå för dem. Själv ser jag på det hela så här. Om du inte vaccinerar dig och sedan får influensan som man räknar ska drabba ca: 1,5 miljoner av oss, (dvs en person av 6, om vi inte vaccinerar oss) så drabbar det kanske bara dig. Men det kan också drabba din gamla granne, din systers spädbarn, en fullkomlig främling som råkar ha en sjukdom som gör att denne inte kan vaccinera sig eller någon annan som riskerar betydligt mer än att bara bli sjuk.
I mitt fall så verkar det som om min sjukdom även drabbat 6 andra personer direkt och säkerligen många fler indirekt exponentiellt räknat och eftersom jag blev så sjuk att jag tämligen snabbt isolerade mig själv och den enda tid jag därför kunnat smitta var under inkubationstiden. Så skvallrar det om hur fort det kan gå.

Vi har ett vaccin mot denna potentiellt dödliga smitta och jag skulle aldrig kunna se någon i ögonen igen som jag smittat och som förlorat någon kär pga att jag inte velat vaccinera mig ifrån början.

Hur många hinner du smitta innan du inser att du är sjuk?

//Mr G

Poliser filmas igen medan de begår brott//Mr G

Att tro att alla våra blåklädda eller brickförsedda tjänstemän skulle vara snövita när det kommer till våld mot misstänkta är lika naivt som att tro att ingen hantverkare skulle gena i sina byggen eller att alla taxichaufförer kör lagligt.

Givetvis finns det individer bland alla yrkesgrupper som fuskar, begår tjänstefel eller rent av begår lagbrott.
Det är däremot en sak att få en elektrikers licens indragen om man kan visa att hans arbete varit farligt för hans kunder medan det är en helt annan sak att få en polisman fälld för exempelvis det där extra (och olagliga) slaget med batongen efter att han handfängslat dig. Det är helt enkelt så att vissa yrkesgrupper och då i synnerhet de vars yrke är vår säkerhet eller hälsa, åtnjuter en alldeles speciell status av ”trovärdighet” som med mindre än filmbevis i stort sett inte kan penetreras.

Ett spädbarn med 50 000 ggr dödlig dos av smärtstillande medel i sig mördades inte av läkare eller annan personal, nej det var brister i kommunikation. Fråga vilken knarkare som helst om han skulle mäta fel i sådana doser så blir svaret ett givet nej.

En man dör under ett polisingripande, pga av att han blivit tryckt mot marken med händerna i handfängsel och sedan blir inslängd på golvet i polisbussen, fortfarande med ansiktet mot golvet och handfängsel på ryggen, trots att vi vet att detta är livshotande. Poliserna som själva körde honom till akuten insåg uppenbarligen att något var mycket fel men tydligen inte att man borde ta av handfängsel och ge mannen fria luftvägar.
Ingen av dessa poliser har ens blivit misstänkta för vållande till annans död eller tjänstefel trots konstaterande av att mannen dog som ett direkt resultat av polisernas hanterande av honom efter gripandet.

Samma sak hände förövrigt i det numera kända fallet Osmo Vallo, fast där fälldes en av poliserna (till löneavdrag) för att ha bussat sin hund på Osmo. Att han dog pga av dessa två polisers agerande verkar samhället bekvämt nog kunna bortse ifrån. Ett annat intressant faktum i detta är att en av dessa två poliser också fanns med i den sk baseboll-ligan (En ökänd del av norrmalmspiketen som misshandlade och begick andra brott mot misstänkta i Stockholm under 80-talet).

Här filmas Amerikanska polismän medan de misshandlar en redan omhändertagen (och handfängslad) man med sina batonger och det finns ingen anledning att tro att våra svenska motparter skulle vara mer ängel lika.

Makt korrumperar – Det är ett faktum och den som har makten att utöva våld i tjänsten och under skydd av lagen riskerar också att anamma ett mer och mer flexibelt sätt att se på sitt eget våld och i vissa fall så passerar enskilda individer gränsen mellan lagligt våld för att genomföra tjänsten och godtyckligt våld för att den enskilda polismannen vill våldföra sig mot sin omvärld.

Poetiskt rättvisa när den är som bäst //Mr G

Kanske har brott begåtts under infångandet av den tyske läkaren Dieter Krombach men för en gångs skull så kan jag inte kritisera tillvägagångssättet.
Mannen är dömd i fransk domstol men vägrades lämnas ut ifrån Tyskland trots domar för flera liknande brott i Tyskland.

En 14-årig flicka fick sätta livet till i läkarens hem och det är uppenbart att hon drogades. Frågan var varför men senare brott mot minderåriga flickor som läkaren begått i Tyskland ger slutsatsen att det rörde sig om ett planerat sexuellt övergrepp där något gick fel, sannolikt överdoserade läkaren flickan med någon form av drog som skulle söva henne.

Men nu har alltså någon tagit saken i egna händer och levererat denna tyske flykting från den franska rättvisan, till en domstol i Frankrike så att rättvisa kan skipas. Kanske orsakar detta en internationell incident nu men det tycker jag att det kan vara värt. Rättvisan måste få segra tillslut. Att han togs över den tysk/franska gränsen gömt och bunden är givetvis inte bra men hade inte varit nödvändigt om det tyska rättsväsendet godtagit den franska domer till att börja med. Med herr Krombachs kriminalregister i åtanke så hade dessutom flera brott i Tyskland, med minst ett minderårigt offer, kunnat undvikas.

Som Shakespeare sa ”All is well that ends well”

//Mr G

Gäller inte folkrätten de med makt? //Mr G

Israel, USA, Storbritannien och flera andra ”demokratiska” länder har visat att de anser sig stå över folkrätten.

Vi kritiserar Israel för att de håller människor fångna utan vare sig anklagelser, rättegång eller dom men sanningen är att Guantanamo Bay och flera andra liknande fängelser är fyllda med likadana fångar som tvingas sitta fängslade i åratal i strid mot folkrätten.

Folkrätten är inget man kan blunda för när det passar en och det är inte heller något som det kan bortses ifrån vid misstanke om brott. Lagarna gäller oss alla, såväl kineser och araber som amerikaner och israeler.

Hur lång tid tänker du blunda?

//Mr G

Det är just precis det här som är fel med våra myndighetspersoner//Mr G

Så har det hänt igen. Myndighetspersoner, i det här fallet poliser, beter sig oprofessionellt och kränkande gentemot helt oskyldiga människor som polisanmäler dem för tjänstefel och åklagaren lägger ned hela förundersökningen eftersom han inte anser att det ”når upp till tjänstefel”. De drabbade får inte så mycket som en ursäkt och de olämpliga tjänstemännen är fria att fortsätta bete sig illa mot oss medborgare och missbruka den makt staten, dvs vi gett dem.

Det är i detta fall inte ett brottsligt beteende av en polis att bete sig på detta sätt, men jag tror att de flesta av oss ”vanliga” människor ser det direkt olämpliga i att anklaga människor som råkar köra nedför en viss gata för att vara prostituerade, lite hipp som happ.

Lite socialkompetens hade kanske talat om för befälet på plats att efter att ha gjort ett sådant klavertramp så är det lämpligt att be den felaktigt anklagade om ursäkt för misstaget. Det hade tagit 10 sekunder av er tid, förvisso kostat lite personlig prestige men skulle ha gett allmänheten ett ökat förtroende för polisväsendet.
Istället för två kritiska människor och några lika kritiska artiklar i nationell press så hade ni haft 2 individer med en dråplig historia och polismän som framstår som tillräckligt starka i sig själva för att kunna be om ursäkt när man gör bort sig. För det inser väl även ni, att till och med poliser gör fel ibland. Precis som alla andra människor.

/Mr G

Varför inget demokratiskt land kan tolerera användandet av dödstraffet. //Mr G

Att vara mot dödstraffet är kanske i sig inte särskillt kontroversiellt i Sverige idag även om det finns många som propagerar för att det ska införas även här.
Ett av de främsta argumenten för detta är att ingen döms oskyldig eller i alla fall att risken för detta är i stort sett obefintlig.

På Aftonbladet TV kan man idag höra om Cameron Todd Willingham som giftdödades av den amerikanska staten 2004.
Idag vet myndigheterna att han var helt oskyldig till det hemska brott, att ha dödat sina tre barn genom att anlägga en brand i deras rum, han senare dömdes till döden för. Påståenden om det statligt sanktionerade men felaktigt dödandet av oskyldigt dömda har cirkulerat länge,och det finns idag inga tvivel om att flera människor felaktigt dömts för brott de ej begått till bla dödstraffet.

Det första dokumenterade fallet där 3 oskyldiga människor dödats av staten ligger så långt bakåt i tiden som 1660-talet. Den Brittiske mannen William Harrison försvann spårlöst under sommaren, hans tjänare tvingades att erkänna mord och han, hans mor (som ansågs vara en häxa) samt hans bror hängdes för mord.
William Harrison dök upp igen efter nästan 2 år med en smått fantastisk historia men vid liv.

 Ruben Cantu som dödades 1993 efter ett vittne, pressat av polis, felaktigt pekade ut honom som den skyldige till ett mord på en knarklangare. 

Sedan olika organisationer engagerat sig för att granska tvivelaktiga dödsdomar/livstidsdomar i USA har bokstavligen hundratals människor blivit helt friade och släppta ur fångenskap. Råder det då några som helst tvivel om att dessa felaktiga domar faktiskt både kan ske och också sker alltjämt?

Den som vill sätta sin i Cameron Todd Willinghams fall kan läsa denna utmärkta och utförliga granskning av David Grann på ”The New Yorker”. Det är både fashinerande och skrämmande läsning om hus utredningar kan gå till och hur myndigheter ibland blundar för annat än den version av sanningen som de vill se. Bland annat ansågs att hårdrock affisher ifrån Iron Maiden, Led Zeppelin mfl påvisade en fascination för döden och i synnerhet döden i samband med eld.
Med andra ord skulle en hel generation inklusive mig själv, vara galningar som vill elda upp sina medmänniskor, bara för att de råkar gilla hårdrock?

Den som efter att ha läst detta material inte inser det felaktiga och rent rättsvidriga i att staten sanktionerar mord på samhällets farligaste brottslingar med argumentet ”Det händer inte här” bör kanske dra sig till minne liknande felaktiga domar i vårt land. Joy Rahman är ett, hur många fler det finns kommer vi aldrig att få veta.

//Mr G

Vidga era vyer, manshatare //Mr G

Okej jag erkänner titeln är satt för att få uppmärksamhet.
Jag tror inte att alla som går på åklagarens linje är manshatare och det kan mycket väl hända att Daniel ”Papa Dee” Wahlgren är skyldig.

Men jag vill ändå dela med mig av en egen erfarenhet omkring det här med panikångest hos kvinnan du älskar och lever med.

För några år sedan så levde jag ihop med en kvinna som jag älskade över allt annat. Problemet för oss var att hon led av en psykisk sjukdom som hon senare fick diagnostiserad som borderline.
Detta tog sig uttryck i att hon isolerade sig och tvingade med mig in i isolationen (vilket inte alls ligger i min natur) samt att hon lite då och då fick panikattacker under vilka hon pendlade mellan att hota med självmord och att misshandla mig både verbalt och fysiskt.
Jag är ingen liten kille och sannolikt den sista de flesta där ute kan tänka sig skulle råka ut för något sådant här.
Med en bakgrund som dörrvakt, dryga 20 års kampkonst träning på hög nivå och med mina ca: 100 kg i blickfånget så har i stort sett alla som jag berättat detta för ganska svårt att förstå hur något sådant skulle kunna hända en sådan som mig. Helt kort kan jag säga som så att jag hellre tvingas försvara mig mot 10 beväpnade Hells Angels knuttar än mot kvinnan jag älskar, för hur försvarar du dig mot någon som besinningslöst slår, kastar saker och river dig. När allt du vill är att skydda henne ifrån den smärta och den ångest som du vet att hon känner. Du vet att det inte är hennes fel att hon slår dig men det hindrar inte skadorna och blodet och det lindrar inte smärtan heller.

Utifrån vetskapen om hur omvärlden ser på dig när de tror att det är du som misshandlar, trots att den enda som uppvisar skador är du. Hur de tror sig veta vad som försiggår, hur du försöker förklara dig för misstänksamma poliser som inte tror ett enda ord av det du säger. Trots blödande sår på dina händer efter att du försökt skydda dig ifrån kastat porslin. De som blir vittnen till dessa händelser skapar sig väldigt ofta egna versioner av vad som har hänt på grundval av hur det brukar vara, därför vill jag vidga era vyer med denna erfarenhet.

Av just denna anledning, pga min egen erfarenhet av just människor med panikångest så undrar jag om det inte kan finnas en viss substans i Andreas och Daniels berättelse.
Om mina grannar för några år sedan var så övertygade om att jag misshandlade min flickvän utifrån sina egna förutfattade meningar att de tom kom och hotade mig, så är det inte heller omöjligt Papa Dees grannar trodde sig se något som de i själva verket inte alls såg. Som Hans advokat säger ”Det var mörkt och mitt i natten”, hjärnan är extremt duktig på att kategorisera sådant vi ser utifrån våra insikter och åsikter, vilket faktiskt ganska ofta resulterar i helt felaktiga slutsatser och tom att vi lurar våra egna sinnen. Addera då mörker och långa avstånd så är det inte så himla enkelt längre.

Att Andrea inte pekar ut sin man som misshandlare kan bero på många olika ting, förutom den indrillade tanken om att hon anklagar sig själv, skyddar sin man etc etc så finns det faktiskt ytterliggare en annan möjlig förklaring en förklaring som många helt verkar bortse ifrån.

Han kanske inte gjorde det…