Mr Galahad

Archive for november, 2009|Monthly archive page

Varför utgår utredare ifrån att det alltid är mannen som mördat en kvinna som dör? //Mr G

In Världen on 27 november 2009 at 15:12

Det är kanske så att det ofta är så, men för att häkta någon som skäligen misstänkt så ska åklagare ha ganska bra på fötterna och då måste man fråga sig om det alltid är så.

Agneta hittades död ute i skogen efter en promenad, hon hittades av sin man Ingemar som direkt ringde 112. Tre dagar efteråt häktades Ingemar skäligen misstänkt för mord på sin hustru. Vad hade man att gå på egentligen för att frihetsberöva mannen och därmed stämpla honom som hustrumördare och därmed också hustrumisshandlare och gud vet vad mer som grannar och andra skvallrat om fram tills denna artikel.

Skäligen misstänkt Konkreta, objektivt underbyggda omständigheter föreligger som med viss styrka talar för att en viss person har begått den gärning som misstanken avser. På denna misstankegrad kan till exempel husrannsakan utföras.”

Jag vet själv inte hur en älg dödar en människa men jag antar att den gör det med horn och klövar, vapen som torde ge ruskigt distinkta skador som svårligen kan förväxlas de vapen som vi människor använder oss av för att döda andra människor.  Man utredde inte heller möjligheten av en viltolycka förrän efter 13 månaders utredning.

Här gick jag och trodde att åklagare och utredare enligt svensk lag var tvungen att förhålla sig objektiv och undersöka alla möjliga orsaker till ett dödsfall, även de som visar på en misstänkts oskuld. Men efter så många fall av vad som kan tyckas vara godtyckliga gripanden av män av den enkla anledningen att de är nära anhörig till ett dödsoffer, så börjar jag allvarligt undra.

Nicklas Jangestig – Arboga barnen Max och sagas pappa – är en av dem..

Tommi Karim – är en annan

Mats Alm – sitter fortfarande häktad trots att inga bevis mot honom egentligen kunnat presenterats som binder honom vid ett mord, man har inte ens kunnat fastslå dödsorsaken. De allra flesta kvinnomord sker under stora känsloutbrott vilket gör det svårt att tro att inga sådana spår skulle hittas.

Om min fru hittar mig död – grips hon då automatiskt av polisen som skäligen misstänkt för mord och skulle hon hållas frihetsberövad trots att våra tre barn antagligen skulle behöva henne mest just då? Eller letar man först efter alternativa gärningsmän som inbrottstjuvar, fiender (Exempelvis den som lämnat hotbrev i min brevlåda) och andra misstänkta?

Är det här man kallar jämlikhet och likhet inför lagen??

  • Trots att djurhår hittades på Agnetas kropp analyserades inte dessa ordentligt. Polisen var övertygad om att dessa kom från hunden, men när det kom fram att det inte stämde blev håren liggande.
  • 326 förhör hölls under förundersökningen. Men det fanns inga uppgifter som pekade ut Ingemar som gärningsman.
  • Trots expertishjälp från rättsläkare från flera andra europeiska länder kunde man inte fastställa hur kvinnan hade fått de grova skador hon hade på kroppen.
  • Kalmarpolisen tog hjälp av polisen i Östergötland och rikskriminalpolisens gärningsmannaprofilgrupp. Men ingen kunde få fram uppgifter som pekade på att Ingemar var skyldig.
  • Under utredningens gång har Ingemar aldrig fått träffa åklagaren. Han fick beskedet att han inte var misstänkt längre av en journalist. Polisen har inte velat besvara hans frågor om vad som hänt under utredningen.

Trots dessa grova fel i utredningen så försvarar dom sig med ”När man bedriver en förundersökning tas beslut utifrån den information man har då. När vi fick fram mer information om vad som hänt avskrev vi misstankarna, sa åklagare Kerstin Nilsson.”

Intressant och här gick jag och trodde att förundersökningsledaren (oftast åklagaren) enligt svensk lag var ålagd att förhålla sig objektiv till misstänktas eventuella skuld och utreda varje ledtråd inklusive de som pekar bort ifrån en misstänkt gärningsman..

//Mr Galahad

AB 2 AB 3

Bloggar om detta Kimhza

Annonser

All evil need to succeed is for good men to do nothing //Mr G

In Världen on 27 november 2009 at 8:15

Katolska präster har som ni säkert redan vet ett svärtat rykte sedan skandal på skandal med övergrepp på barn har kommit fram.

Frågan är vilka som är värst. De präster som pga sina drifter begår övergreppen eller de överordnade präster (Biskopar) som känner till att de sker men som inte gör något åt dem. Jag vet jag tycker men vad tycker du?

Jag trodde faktiskt att katoliker var rädda för helvetet men jag hade nog fel..

//Mr Galahad

Aftonbladet Aftonbladet TV

Civilkurage när det är som bäst.. //Mr G

In Världen on 26 november 2009 at 10:17

Våga se, våga protestera och våga agera så skulle man kunna sammanfatta min egen bild av vad civilkurage är

 

Paul Young i den lilla byn Toarp bestämde sig för att agera och genom sitt agerande så kunde de två gärningsmän som misstänks ha misshandlat honom för ett år sedan gripas.

Paul ger oss ett utmärkt exempel på hur intelligenta människor med förmåga att resonera kan bidra till att gripa brottslingar utan att använda det minsta lilla våld.
Bra jobbat Paul, har polismyndigheten hört av sig om föreläsningstider ännu?

 

//Mr G

Varning angående denna namninsamling – ”Familjerätten dömer barn till en tillvaro av övergrepp! Hjälp Matilda 4½ år!” //Mr G

In Världen on 24 november 2009 at 10:31

Nedanstående text är kopierad ifrån Ingrid Carlqvists blogg där ”Anton” skrivit den i kommentarsfältet här

”VARNING!!!

Det florerar en namninsamling (Flickan kallas för Matilda här, sannolikt för att undvika att hänga ut flickan eller något i den stilen men det har också en annan effekt, nämligen att det blir mycket svårt att själv söka information om detta och därmed skapa sig en egen uppfattning i frågan. Mr Gs red.) skapad av en väldigt sjuk individ om en flicka som påstås vara sexuellt utnyttjad av sin far.
Skriv inte under förrän du har tagit reda på fakta.

Börja här:

http://medborgarperspektiv.blogspot.com/2009/11/att-saga-sig-jobba-for-barns-basta.html

och här:
http://lillamy1966.blogspot.com/?zx=4cfad20e5e8711f0 och

här: http://inteutanminasoner.wordpress.com/2009/11/22/sanningen-om-evelina

se pappans egna berättelse här:

http://www.saknadebarn.se/2009/11/17/evelinas-pappa-uppdaterar-alla-lasare/

Fakta versus fiktion! Mamman hade förlorat vårdnaden och kidnappade dottern och försvann till Danmark där hon nyligen greps. Sprid vidare!!!”

Det är oerhört allvarligt när människor tar lagar i sina egna händer och/eller helt bortser ifrån bevis och vittnesuppgifter för att istället okritiskt vidarebefordra andras lögner i syfte att svartmåla enskilda eller piska upp hat gentemot den samme.

Det påstås bla annat att Evelinas pappa hade tusentals barnporrbilder på sin dator och att polisen känner till det men inte kan göra något trots att de har bevis för brottet i sin hand och att domstolen trots denna vetskap skulle ha gett pappan enskild vårdnad. Redan där faller argumentationen på sin egen orimlighet. det påstås också att barnet skulle ha skrikit i panik och stretat emot när pappan skulle hämta det på barnhemmet i i Danmark, något som den danska socialtjänsten, Polismyndigheten och föreståndaren på barnhemmet helt tillbaka visar och beskriver istället att flickan blev mycket glad över att få träffa sin pappa och kastade sig om hans hals när de träffades.

Nu hävdar man istället att alla dessa myndigheter och tjänstemän, såväl danska som svenska,  ljuger och samarbetar för att dölja ett hemskt brott mot ett litet barn.

Hur rimligt och sannolikt låter det? Konspirationsteori A någon?

//Mr G

Här kommer SBNs faktaspäckade svar gentemot det förtal som sprids runt på nätet av människor vars främsta drivkraft är sitt eget trauma och inte det individuella barnets bästa.

Evelina Oscarsson – rykten och sanning!

Under oktober-november 2009 så arbetade SBN på ärendet Evelina Oscarsson, en 4-årig flicka som redan varit försvunnen i två månader när vi blev involverade i fallet. Det var Johan Oscarsson, Evelinas pappa, som tog kontakt med SBN, Saknade Barns Nätverk, den 5 oktober 2009, med anledning av att hans lilla dotter var försvunnen sedan två månader. Vi begärde in relevant dokumentation för att kontrollera de uppgifter han lämnat och åtog oss sedan att stödja och hjälpa honom vidare med ärendet, då han var ensam vårdnadshavare och Evelinas mamma egenmäktigt bortfört dottern. Inom några veckor så stärktes misstankarna att Evelina verkligen bortförts utomlands, vilket är det område som vi arbetar mest kring och har störst erfarenhet av, genom vårt långa arbete med just olovligt bortförda barn utomlands. Åklagaren valde, efter många och långa påtryckningar, att slutligen skicka ut en internationell arresteringsorder på Anna Oscarsson, vilket gav polisen i Danmark möjlighet att börja spåra Anna. Hon greps den 11 november i Köpenhamn och Evelina kunde återförenas med sin pappa igen. Allt som allt så varade ärendet cirka 5 veckor hos oss, en tid under vilken vi hade mycket kontakt med Johan Oscarsson, men också med Evelinas momor Eva Helgstrand och även hörde av flera andra personer involverade i konflikten kring Evelina.

Eftersom vi har lång erfarenhet kring vårdnadstvister och den pajkastning som ofta finns mellan parterna, så ställer vi oss alltid neutrala till allt som inte går att styrka. Väldigt snart så bubblade det upp ett stort antal grova anklagelser mot Johan Oscarsson från Evelinas morföräldrar och andra bekanta till dem och Anna. Vid närmare kontroll så fann vi att dessa anklagelser inte alls överensstämde med de dokument som finns belagda i ärendet och dessutom var starkt vridna och överdrivna. Jag talade personligen med Eva Helgstrand, Evelinas mormor, på telefon. Hon verkar väldigt fast i sin grundövertygelse om övergrepp, vilket tyvärr ingav mig känslan att det inte går att resonera kring detta med henne.

Vidare så berättade hon detaljerat om de anklagelser hon har mot Johan och vad han ansågs ha gjort med Evelina.  Dessa anklagelser har hon också skrivit om i otaliga bloggkommentarer och mail, samt sprider vidare på andra bloggar och forum till ivriga lyssnare som utan att ifrågasätta någonting, hejar på det stora drev som bildats på nätet.

Evelinas mormor berättade bl.a. i detalj om hur den ”grymma” hämtningen gått till på barnhemmet i Köpenhamn, dit Evelina förts i väntan på Johan efter att Evelinas mamma häktats av dansk polis. Hon berättade hur hon själv ringt till barnhemmet och talat med personalen där och hur de berättat om Evelinas panik och skräck när Johan anlänt. Hur hon bönfallit personalen om att hellre få stanna på ett för henne okänt danskt barnhem än att tvingas åka hem med Johan. Hur hon ropat ”jag är rädd för honom, jag vill inte” och sprungit iväg. Hur barnhemmet hade ringt till Socialtjänsten i Södertälje och velat kontrollera huruvida de verkligen skulle lämna ut Evelina till Johan. Hur de också ringt till Anna på fängelset och bett henne tala med Evelina och lugna henne och förklara att hon skulle åka med sin pappa.

Jag bad sedan, i vanlig ordning, Eva att skicka mig nummer och namn på den person som hon talat med, för att kontrollera uppgifterna, som gick stick-i-stäv med den glädjestrålande version som Johan gett mig samma eftermiddag som han hämtat sin dotter i Danmark. Eva vägrade då att ge mig något nummer, med någon märklig ursäkt om att ingen fick ringa dit(?). Johan gav det till mig istället och jag ringde då och talade med Marianne Bøje, socialrådgivaren som varit med när Johan anlänt. Hon gav mig en helt annan version av vad som skett på Skodsborgs Observationshjem, än den Eva berättat. Hon berättade om Evelinas initiala gråtattacker och hur ledsen hon varit från att hon anlänt, tills dess att Johan hunnit dit. Hon förnekade helt att de skulle ha ringt till Anna på fängelset eller behövt kontrollera några uppgifter med Södertälje Socialtjänst, de hade ju redan all information från dansk polismyndighet och inget mandat att ifrågasätta denna. Hon blev mycket upprörd över att Eva Helgstrand ljög så vilt om något som hon inte ens kunde känna till eftersom det bara var personalen och Johan Oscarsson som varit där. Hon berättade däremot att Evelinas mamma hade ringt dem(alltså inte att de ringt, som Eva sagt, utan tvärtom) och gråtit och velat tala med Evelina på morgonen och att detta samtal varit väldigt negativt för Evelina, som grät otröstligt under samtalet. De sade sig ha fått känslan av att mamman intalade Evelina saker, eftersom Evelina efteråt sade, med en myndig röst ”Han ska inte tro att det är så enkelt att han bara kan komma in och hämta mig”, eller något liknande, ungefär som att någon vuxen sagt så till henne. Sedan grät Evelina igen. När Johan väl kom hade Evelina förvandlats totalt och blivit överlycklig. Hon hade flugit honom om halsen och ville inte släppa. Marianne berättade också att Evelinas mormor hade ringt till barnhemmet, men att hon inte lämnat ut någon information till henne över telefon alls. Marianne sade också att hon höll på att avsluta en skriftlig rapport som skulle överlämnas till Södertälje Socialtjänst angående hur hämtningen och dygnet med Evelina varit. En rapport som helt överensstämde med Johans version och som var helt i hans favör.

Senare mottog SBN två mail, ett från Eva med samma detaljerade rapport som i telefonsamtalet, där hon bl.a. skriver:

Evelina gråter och motsätter våldsamt att bli hämtad av Johan Oscarsson på barnhemmet i Köpenhamn. Evelina kan vid hämtningen den 12/11 endast lugnas av att barnhemmet låter Evelina tala i telefon med mamma Anna Evelina har under nästan 2 års tid berättat att hon är rädd för sin pappa och vad han gör med henne. Socialtjänsten försäkrar barnhemmet i Köpenhamn om att Johan Oscarsson är en bra förälder och att det inte är någon fara att lämna ut Evelina till honom.”

Vidare så mottog vi också en bloggkommentar från en person, som också bekräftade Evas version av hur hämtningen gått till. Personen påstod sig ha varit på plats och sett hämtningen och skrev bl.a. detta till oss:

När Johan Oscarsson infann sig på det barnhem i Köpenhamn där Evelina placerats så blev hon mycket rädd att se honom, hon grät och bad att få stanna på barnhemmet. Barnhemmets personal var tvungna att ringa mamman Anna så att hon kunde lugna sin dotter per telefon från sin cell på fängelset. Sedan avslutades deras samtal och dottern överlämnades till pappan som nu åter har henne i sitt våld. Kan ni förstå något så fruktansvärt?”

”Jag följde själv efter i min egen bil när Johan satte lilla Evelina i en stor Mercedes taxi och åkte ned till Kastrup flygplats vid kl 16 tiden i torsdags för att ta flyget tillbaka med henne till Stockholm. Evelina satt tyst i taxin med en tom stirrande blick i högra baksätet medan taxin körde mot flygplatsen.”

Denna helt felaktiga version av hur hämtningen gick till sprids nu vidare på Internet genom bl.a. ett massmejl, som uppmanar läsare att sprida dem vidare.

Det har även framkommit att Evelina bönade bad skrek och grät när hennes pappa skulle hämta henne på det danska barnhemmet. Personalen ringde tom till socialtjänsten och frågade om de verkligen skulle lämna ut henne då hon reagerade som hon gjorde.” (Ur massmejl publicerat på Suspicios Blogg, 091117)

När vi då konfronterade mormor Eva Helgstrand med barnhemmets version av hur hämtningen gått till, så tillstod hon att detta nu också var ännu en lögn och att det antagligen handlade om prestige från alla myndigheters håll och att detta bara visade hur långt man var beredd att gå för att hålla andra myndigheter om ryggen. Kort sagt så verkar allt vara en konspirationsteori för dem. Vi har inte haft kontakt sedan dess.

Detta var bara ett exempel av många som vi reagerat över, under den korta tid som vi varit inblandade i ärendet. Vi arbetar inte längre kring ärendet sedan Evelinas återförande, även om vi haft en viss kontakt med Johan Oscarsson för att höra hur det gått för dem. Det verkar gå jättebra och Evelina har under våra samtal låtit väldigt glad och kvittrig i bakgrunden. Hon är nu åter på dagis och allt fungerar bra, efter omständigheterna. Färskt foto av Evelina hos pappa:

evelina-dec09

Johan, liksom alla andra föräldrar som varit i hans ställe, måste nu leva med den konstanta rädslan att få sitt barn bortrövat igen. Något som också har hänt i andra ärenden och som säkert kommer hända igen, om inte myndigheter, åklagare, polis och domstolar är beredda att börja verka förebyggande, något som just nu ligger som en ny motion i riksdagen(Motion 2009/10:Ju347 Riskbedömning vid vårdnadstvister). Vi fick nyligen veta av Johan Oscarsson, att ansvarig åklagare t.ex. inte vill medverka till att utfärda ett besöksförbud för Evelinas mamma, som är släppt ur häktet, trots att Anna, mormor Eva m.fl. upprepade gånger kommit till Johans hem och till förskolan. Samme åklagare ville heller inte skicka ut en internationell efterlysning, trots att det långt tidigare stod klart att Anna inte fanns i Sverige och detta försenade Evelinas återlämnande betydligt och ökade också risken för att Anna kunde ha flytt vidare från Danmark, inom EU, utan passkontroller. Detta är bara några få exempel på handlingar som gör det lättare att kidnappa barn i Sverige. Det finns ett motstånd och en sävlighet i systemet som gör att föräldrar inte kan skydda sina barn mot det övergrepp som det innebär att bli bortförd och gömd, även om de förtvivlat försöker.

Efter att ha tittat igenom en del av de papper som finns i ärendet så kan vi konstatera att anklagelserna mot Johan vuxit med oproportionelig hastighet. Exempelvis det som startade med en polisanmälan om några hundra porrbilder blev till slut 10 000 barnporrbilder.

Fakta:

”Anna gjorde en polisanmälan efter att hon funnit 400-500 katalogiserade porrbilder i Johans dator” (Socialtjänstens utredning, 090217, s. 29)

Polisutredningen lades ned direkt av polisen. Men ändå resulterar den i följande falska rykten:

” Johan är även polisanmäld av Anna Oscarsson för misstänkt innehav av barn-pornografi i datorn. Jag vet att Johan i sin dator har cirka 10.000 bilder, varav många är på barn i 11-12 årsåldern i sexuella poser.” (Ariel Striim, raderad bloggkommentar på http://www.saknadebarn.org, 2009/11/14 kl 17:17)

” Matildas mamma hittade tusentals porrbilder och porrfilmer i pappans dator på enligt socialtjänstens bedömning ”klart minderåriga personer”.” (namninsamling under pseudonymer på Internet)

”Johan Oscarsson hade i december 2007 närmare 10 000 bilder och filmer på, enligt Socialtjänstens bedömning, ”klart minderåriga personer”. Barnen på bilderna är enligt en advokat, som bl a var med och fick den s k Huddinge-pedofilen i fängelse, i 11-12 årsåldern. Barnen har intagit sexuella poser på de bilder som finns i Johan Oscarssons dator.” (Eva Helgstrand, raderad bloggkommentar på http://www.saknadebarn.org, 2009/11/14 kl 19:28)

En pappa, som har som en hobby att samla på sig porrbilder på minderåriga och lagra dessa på sin dator. En pedofil med andra ord. Inte ett foto – utan 5 000 – 10 000 återfanns av polis i hans dator. Bilder och porrfilmer som socialtjänsten har sett och där de gjort bedömningen att barnen är klart minderåriga.” (Ur massmejl publicerat på Suspicios Blogg, 091117)

Som alla sunt funtade människor själva inser så handlade det om några hundra porrbilder som påträffades i Johans dator. Något som oerhört många människor, både kvinnor och män, har hemma. Detta polisanmäldes och polisen lade ned utredningen samma dag som den startades. Detta till trots så sprids nu förtalet om Johan på internet och helt plötsligt handlar det om ”en pedofil med närmare 10 000 bilder och filmer”. Ska man skratta eller gråta eller ”bara” bli förbannad??

På internet skrivs det också mycket om att Johan skulle ha misshandlat och sexuellt utnyttjat Evelina. Detta är enbart resultatet av Evelinas mammas påståenden. I bloggar och mail har man helt uteslutit fakta och istället gör man lite som man vill med sanningen. Såhär har det bl.a. skrivits:

” Två barnläkare säger att barnets skador är oförklarliga och inte tillkommit genom vanlig lek.” (Ariel Striim, raderad bloggkommentar på http://www.saknadebarn.org, 2009/11/14 kl 17:17)

Jag talade även med BVC-sköterskan som av stor oro för Evelinas mående gjort tre anmälningar till socialtjänsten under det senaste 1½ året.” (Evelinas mormor i mail till SBN)

Socialtjänsten agerar inte på anmälningar från läkare och BVC!” (namninsamling under pseudonymer på Internet)

Dessa anklagelser upprepas gång på gång och ändrar hela tiden karaktär och blir värre och värre för varje person som kopierar dem. Men det värsta är att de inte är förankrade i några dokument. De bygger enbart på mammans oro. Även BVC:s anmälningar bygger helt på mammans egna ord och att hon har bett dem att anmäla p.g.a. sin egen oro. Det är också Evelinas mamma som tar Evelina till sjukhus och ber läkaren att anmäla blåmärkena. Den rättsmedicinska undersökningen visar sedan att ingen misshandel förekommit. Evelina själv berättar att hon ramlat med sin cykel. Alla dessa undersökningar som Evelinas mamma låter henne genomgå visar ingenting. De visar bara vad Evelinas mamma tycker och tänker.

Fakta:

I barnavårdsutredningen kan man läsa:

”080120 Undersökning. Barnmedicinakuten, Huddinge Sjukhus… …På fråga om Evelina har ont eller klåda och vad som har hänt svarar Evelina att det är en skalbagge som bitit henne och att skalbaggar kan krypa.”

”080124 Rättsmedicinsk kroppsundersökning. Barncentrum/Rättmedicinalverket… …Bedömningen av kroppsundersökningen lyder som följer: ”Utseendet av …… har inte avvikit från vad som anses normalt för flickor i den undersöktas ålder.”

”080225 Statens Kriminaltekniska Laboratorium (SKL): Ingen …. kunde påvisas.”

”Modern kom med Evelina till BVC 2008-04-14… Resultaten visade att Evelina hade en svampinfektion, som uppkommer då kroppens naturliga PH-värde rubbas, ofta av t.ex. antibiotikakurer eller för mycket rengöring.”

I Socialtjänstens utredning, 090217, s. 30 står det:

BVC har inte haft någon oro om att Evelina utsatts för sexuella övergrepp”.

På sidan 3 kan man läsa mer i detalj:

”Varken Evelinas läkare Dag eller BVC-sköterska Eva har tidigare haft några misstankar om att Evelina kunnat vara utsatt för övergrepp i någon form. Senast BVC-sköterskan träffade Evelina var i samband med 3-årskontrollen imars 2008. Sköterskan uppfattade Evelina som en tillitsfull, glad, försigkommen, lång och smal treåring. Evelina följer sina kurvor och klarar kontrollerna utan anmärkning.”

I den utredning enligt 11 kap 1§ SoL som påbörjades 090624 kan man också läsa:

”Tidigare har även anmälningar från BVC-sköterskan kommit in. Dessa anmälningar har haft fokus på mammans oro och mammas ord av vad Evelina har berättat för mamma.”

”Mamma har tagit Evelina till sjukhus då hon har blåmärken på benen och vid näsroten… Barnläkare XX berättar att han undersökt Evelina och inget tyder på att hon skulle ha blivit fastbunden… Evelina berättar då att hon ramlat på cykeln.”

”Under utredningstiden har Evelina genomgått ytterligare två undersökningar, varav en rättsmedicinsk undersökning som har visat att Evelina inte blivit fastbunden.”

Jag tycker att ovanstående stycken klart illustrerar en helt annan bild och kraftfullt motsäger den bild som nu sprids på Internet av Evelinas mamma, hennes släkt och vänner m.fl. Socialtjänsten har visst, flera gånger dessutom, startat utredningar och gått igenom allt material som de fått. Problemet för Evelinas mamma är bara att resultatet alltid visar noll. Socialtjänsten har skrivit själva att ”mamman är kritisk till bedömningar som inte styrker att Evelina har utsatts för sexuella övergrepp”.

Det finns absolut ett antal anmälning mot Johan Oscarsson. Om misshandel, sexuellt utnyttjande, mordhot, barnpornografi m.m. Men att någon är anmäld är inget brott. Det stor alla fritt att anmäla vem man vill. Man är oskyldig tills dess att motsatsen bevisats, i Sverige. Tack och lov för det. Evelinas mamma och sida har gång på anmält Johan, liksom hon gång på gång startat utredningar och undersökningar av Evelina och sedan dessutom försökt använda detta(att Johan är polisanmäld) som argument att vägra umgänge fastställt i domstol. Det har inte varit en framgångsrik teknik. Tack och lov för det också. Det verkar som att de satt i system att anmäla. Den senaste anmälningen damp ned för några veckor sedan. Det var Evelinas styvfar som nu anmälde Johan för mordhot, som enligt honom hade skett i somras. Detta anmäler han några månader senare. Inte då, när det enligt honom skedde. Det är skönt att veta att Johan Oscarsson har spelat in hela det samtalet på en microrecorder så att han problemfritt kan bevisa sin oskuld. Det blir väl inte lika roligt för Evelinas styvfar som nu själv blir anmäld för falsk tillvitelse.

Just nu cirkulerar det dels en Facebookgrupp och dels en namninsamling som drivs av en person som heter Marina Engan. Hon verkar ha tagit parti för Evelinas mamma, utan att ha kontrollerat några fakta, mer än det som hon fått berättat för sig. Man kunde önska att människor skulle vara mera kritiska till hörsägner och sådant som andra gärna sprider vidare, men så är det inte alltid.

Här är länkar till dessa sidor:

http://www.facebook.com/group.php?v=wall&ref=ts&gid=27829700320

http://www.namninsamling.se/index.php?sida=2&nid=3997

Istället för att använda sig av deras riktiga förnamn Evelina och Anna så väljer de att arbeta under pseudonym och har då gått ”så långt” som att välja sina andranamn istället, nämligen flickan ”Matilda” och mamman ”Therese”. Deras namn är alltså egentligen Evelina Matilda samt Anna Therese. De upprepar ordagrant exakt de anklagelser som tidigare publicerats utan pseudonymer. De hetsar alla att skriva under och sprida vidare den skandal och de ohörda sanningen som bara de besitter. Idag ser jag att namninsamlingen har över 4700 namn. Tyvärr verkar det som att många människor, i sin strävan att hjälpa till och vara godhjärtade, också faller för dessa enkla tricks utan att tänka två gånger. Är det verkligen så enkelt att lura människor att staten, domstolen och Socialtjänsten alla har begått samma gruvliga misstag? Tror man verkligen att inga reella utredningar gjorts och att ingen bryr sig om små barn alls? Att domstolen utan att tveka skulle ge ensam vårdnad till ”en pedofil med 10 000 barnporrsbilder i datorn” och med massvis av anmälningar på sig från barnläkare, överläkare och BVC-personal? Eller kan det vara så simpelt att allting, alla anklagelser, kommer från någons egen sjuka fantasi och att det i verkligheten handlade om en bitter skiljsmässa, en fortsatt vårdnadstvist som eskalerat och där bitterhet, hat och svartsjuk ledde till falska anmälningar över några porrbilder och där anmälan genast lades ned då den saknade grund?

Ibland är verkligheten tråkigare än filmen faktiskt.

Det finns faktiskt fler som inte svalt det drama som målats upp med hull och hår. Bl.a. den kritiskt tänkande journalisten och författaren Ingrid Carlqvist som skrivit ”Sanningen om Evelina”:

http://inteutanminasoner.wordpress.com/2009/11/22/sanningen-om-evelina/

Fler smarta länkar:

http://medborgarperspektiv.blogspot.com/2009/11/att-saga-sig-jobba-for-barns-basta.html

http://maukonen.wordpress.com/2009/11/22/raderad-journalistik/

http://lillamy1966.blogspot.com/?zx=4cfad20e5e8711f0

Efter att vi har läst de mängder av dokument som finns i ärendet Evelina Oscarsson, så vill vi dela med oss av en del av denna information som finns att läsa i de digra Socialutredningarna:

Mer fakta alltså:

”Handläggarna har fått samstämmiga uppgifter från XX och XX(kontaktpersoner) att Evelina är mycket förtjust i sin pappa och verkar trivas bra tillsammans med honom.”

”Hon uppvisade vid lek med ponnyhästar och deras föl att de blev räddade av sin pappa eftersom deras föräldrar bråkade. Fölet behövde hjälp av någon vuxen. Dessa lekar började i februari/mars 2008 och har gått upp och ned i intensitet.”

”Personal på förskolan uppfattar att Evelina har hört vuxna prata om konflikten mellan föräldrarna då hon t.ex. uttryckt ”nu ringer den där jävla pappa igen” vilket sannolikt inte kommer från henne själv.”

”Personalen har inte hört något som Evelina har sagt eller lagt märke till något som skulle kunna tyda på sexuella övergrepp.”

”Evelina styr och ställer lika mycket med föräldarna och hon verkar ängslig för mamma. Hon leker på ett annat sätt med pappa och det finns en sådan glädje över att vara tillsammans med honom. Hon sjunger, är gladare och lättare till sinnet. Evelina är mer klamrande med mamma.”

”Evelina berättar inte något hur det ser ut hos mamma eller pappa. Vid ett tillfälle när hon kom med sin pappa gjorde hon ett undantag. Evelina berättade att hon har två cyklar och att hon ska flytta och då skulle hon cykla till pappa.”

”Vid ett tillfälle sade Evelina att hon hatade mamma och Johan bemötte Evelina med att hon säkert kunde vara arg på mamma ibland men att hon ändå tyckte om mamma.” (Kontaktperson S)

”I slutat av umgänget förbereder Johan Evelina på att det är dags att åka till mamma. Ibland vill hon inte åka. Hon visar det genom att vilja klä på sig och inte heller på annat sätt samarbeta med Johan. Han får dock henne att klä på sig… När de kommer fram till moderns bostad pratar Johan och Evelina och de kramas. Evelina går fram och tillbaka mellan porten och pappa flera gånger för att krama pappa och det tar en stund.” (Kontaktperson T)

”Evelina blir ledsen när vi står i hallen och ska åka tillbaka, hon vill stanna hos pappa. Det tar en stund innan det går över.”

”Evelina blir glad när hon ser pappa. De kramas och pratar och Evelina visar sina gosedjur.”

”Samspelet är lugnt och avslappnat mellan Evelina och fadern medan det är något mer ansträngt mellan henne och modern. XX och XX tror att det kan bero på moderns oro och hennes önskan att få information från Evelina. Behandlarna beskriver en glädje i den lek som Evelina och pappa har.”

”Vi har uppfattat att varken hennes (Annas) sambo eller hennes föräldrar, framförallt modern, verkar för att försöka minska föräldrarnas konflikt. Anna har vid besök på familjerätten haft med sig sin advokat och även modern var med vid ett besök. Även till BUP har modern varit med vid flera tillfällen. Vår uppfattning är att Anna har svårigheter att agera på ett självständigt sätt.”

”Han(Johan) uppfattar att Anna hatar honom och sprider ut till grannar, vänner och bekanta att han är pedofil… Johan menar att Anna kom med anklagelserna om sexuella övergrepp då hon fick reda på att S(Johans nya flickvän) hade träffat Evelina. Anna var mycket upprörd över det.”

”Vi anser att Anna har svårare att ha Evelinas bästa i fokus. Ibland blir det snarare Annas egna behov som styr hennes handlande.”

”Av detta tolkas att mamman är kritisk till bedömningar som inte styrker att Evelina har utsatts för sexuella övergrepp.”

Jag har tänkt och känt att Evelinas ärende har varit avslutat för vår del sedan hon återfördes till Sverige, men det stora drev som finns på Internet har vuxit alldeles för okontrollerat och anklagelserna vilar inte på någon sanning. Det är viktigt att säga ifrån och det är ibland också nödvändigt att gå ut öppet med den dokumentation som finns, eftersom det är så många människor som undrar och som följt detta. Johan Oscarsson är inte ”bara” drabbad av att få sitt barn, som han hade ensam vårdnad om, bortfört utomlands utan är dubbelt drabbad i den bemärkelsen att han nu är uthängd som en pedofil och en barnmisshandlare över halva Internet. Han vet och förstår att människor måste undra. Evelinas kompisars föräldrar, bekantas bekanta, grannar m.fl. Plus alla som enbart läser om ärendet och inte har alla fakta framför sig. Det är ju självklart fruktansvärt att läsa om barn som far illa och alla blir upprörda av det. Men de som skriver om Evelina/Matilda på Internet har inte faktagranskat ärendet. De har heller inte träffat Johan eller Evelina. De har bara köpt en  färdig historia rakt av och skrivit ned den såsom den har berättats för dem. Eller såsom de har uppfattat den. Kanske förstår ni inte konsekvenserna för den enskilda människan och för det drabbade barnet? Det här handlar om riktiga människor.

Vi på SBN följer som sagt ärendet på avstånd och vi är uppriktigt förvånade över de handlingar och ord som Eva Helgstrand, Evelinas mamma m.fl. använder sig av i den redan infekterade situationen. Det är de som har startat denna hetsjakt på Johan och när de inte fick Socialtjänst, BVC, dagis, kontaktpersoner, polisen och domarna att lyssna så vände de sig till en ny publik: bloggläsarna. Jag hoppas och tror att de flesta vill läsa sanningen och vill se bevis, svart på vitt. Att man också vill ifrågasätta det man läser.

Jag kan därför bara intyga att jag har läst dokumentatione i ärendet och från olika myndigheter. Det finns ingenting någonstanns som får mig att tvivla på Johan. Det enda som säger emot honom är Evelinas mamma och mormor. Enligt Johan så är deras syfte att få bort honom ur Evelinas liv. Varför någon skulle vilja göra detta, kan han inte heller förstå.

Istället för att sätta sig ned och prata med Johan om hur de skulle kunna lösa tvisten kring Evelina på bästa sätt, så driver de en kampanj mot honom på Internet där anklagelserna förstoras upp gång på gång och samtidigt kräver de att få ett umgänge med Evelina och att Johan ska samarbeta med dem.

Samtidigt så minns jag hur upprörda de var över att vi publicerade Evelinas ärende på vår hemsida eftersom det var ett brott mot hennes integritet och skulle skada Evelina, enligt dem. Det är vår fulla övertygelse att en publicering i syfte att återfinna ett kidnappat barn, inte är varken brottsligt eller skadligt, i jämförelse med att hållas gömd och bortförd på okänd ort.

Efter att ha bevittnat deras eskalerade anklagelser och beteende efter att Evelina hittades, samt ha talat med dem både i mail och per telefon så inser jag nu att det är dags att skriva det här inlägget i debatten. För Evelinas skull, Johans skull och för orimlighetens skull. Ärendet och problematiken belyser också många aspekter som barnbortförandeärenden  handlar om. Tack Johan för att du, mitt i stormen, orkar dela med dig av det som sker omkring er och det som har hänt fram tills idag.

Man får inte göra såhär och någon gång måste man säga stopp. Det bästa parterna kan göra är att lugna situationen och försöka hitta tillbaka till ett diskussionsstadium via medling. Vi önskar dem all lycka till med detta, för Evelinas skull, som behöver bägge sina föräldrar och en trygg uppväxt, utan anklagelser och hot.

2009-12-08

Lina Lundin, ordförande SBN – Saknade Barns Nätverk

Det finns hopp för oss ännnu.

//Mr G

Ska poliser få begå brott i syfte att locka fram brottslingar//Mr G

In Världen on 24 november 2009 at 9:56

Ja så låter det iaf på den av IOGT-NTOs initierade rapport tillsammans med polisförbundet där man genom enkäter frågat 1485 poliser om de tycker att brottsprovokation skall tillåtas med det specifika syftet att snabbare kunna gripa och fälla illegala alkohol försäljare.

Rent krasst skulle detta innebära en stor förändring i polisens arbetssätt eftersom brottsprovokation inte är tillåtet förutom i vissa särskilda fall, det finns tom flera höga polistjänstemän som genom åren befunnits skyldiga till just brottsprovokation och skiljts ifrån sin tjänst.

Resonemanget är att polismakten inte ska locka en icke kriminell in på brottets bana genom att locka denna att begå brott för att kunna gripa en brottsling, vem vet hur många som polisen annars skulle styra in på den kriminella yrkesbanan genom dessa lockelser.
I de allra flesta fall rör det sig ju faktiskt om människor som försöker tjäna ett levebröd och inte om onda människor som primärt är ute för att skada andra människor men som kanske saknar möjligheter att få ett ”vanligt” arbete eller som har svårt att få det ”vanliga” arbetet att räcka till.
Hur många av er därute klarar er alltid på er lön? Betänk då att ni kanske har betydligt bättre förutsättningar än somliga andra.

HD har lämnat en intressant och principiell dom rörande brottsprovokation, läs den här.
Helt kort kan sägas att domen rör rånet mot Nationalmuseum. Mer om det hela här.

 

Tidningen NWT skriver så här om brottsprovokation i samband med att en svensk sexualförbrytare gripits i USA:

”– Vi får inte väcka någons brottsliga tanke, säger Jonas Persson, chef för kriminaltekniska enheten vid polisen i Värmland och expert på IT-brott.
Fördelen med brottsprovokation är snabba resultat.
– Nackdelen är att det inte är vidare rättssäkert. Risken är att man träffar fel och det begås ett brott som annars inte hade begåtts.
En polis i Sverige som ägnar sig åt brottsprovokation riskerar att åtalas för tjänstefel.”

Det bör kanske klargöras att i just fallet med den chattande sexualförbrytaren som stämmer träff med minderåriga (13 år i detta fall) för att ha sex med dem så kan det knappast råda något tvivel om att brottet skulle ha begåtts oavsett om polisen suttit i andra änden eller en äkta 13-åring. Möjligen skulle en äkta 13-åring (förhoppningsvis) undvikit att stämma träff med en 47-årig man i syfte att ha sex, men vad vet jag.

 

Ändamålen får inte helga medlen!

 

//Mr G

 

 

AB DN NWT

Så här ser det egentligen ut. Monstren som förtrycker, misshandlar och mördar sina kvinnor. //Mr G

In Världen on 23 november 2009 at 19:03

Jag så här ser de ut. Monstren som utövar den så kallade könsmakten och förtrycker, misshandlar och mördar kvinnor.

Psykiskt sjuka män som är socialt marginaliserade och inte tas om hand av våra sociala eller psykologiska skyddsnät.

Är det kanske inte den bild du hade av vilka dessa män är? Det är lugnt du är inte ensam om det, men så här ser alltså den typiske kvinnomisshandlaren/mördaren ut rent generellt.

80% av dem dvs, det finns ju de där andra 20% med givetvis..

 

//Mr G

Svar till Susanna Svensson hos Eva-Britt Dahlström //Mr G

In Världen on 19 november 2009 at 22:31

Jag har valt att publicera detta här hos mig eftersom fru nämndeman/politiker Eva-Britt Dahlström censurerar de som inte spelar hennes melodi.

Tack Susanna för ditt försök till att resonera.

Eva-Britt du vet precis varför jag valt att anonymisera mig själv. Från början gjorde jag inte det och det har min familj tvingats betala för eftersom det finns människor som tycker att det är rättfärdigat att hota meningsmotståndare till tystnad.
Att försöka smutskasta folk som väljer att vara anonyma av liknande skäl, med att säga att de måste gömma sig för sina familjer är riktigt lågt Eva-Britt.

Du har fel när det gäller PAS, långt ifrån alla forskare i dessa nationer du talar om har dömt ut PAS. Det finns åtskilliga anhängare till PAS både bland stora organisationer som APA (American Psykology Association) och bland kompetenta experter inom det aktuella området av rättsväsende och psykologi.

Sluta med att hänga upp er på vad som är ”godkända” dvs införda i DSM, diagnoser.
Skulle vi enbart ha forskat kring och låtit oss styrts av detta register så skulle idag vedertagna diagnoser som Aspergers, ADHD, PTSD mfl aldrig blivit godtagna eller ens upptäckta och 100 000-tals människor världen över hade fortsatt mått dåligt utan att ens kunna få en diagnos.
Först får någon en idé sedan prövar man den idén och efter det prövar man den i större skala och först därefter om idén håller för granskning kan den anses vara bevisad som trolig förklaringsmodell.
Psykologi är som du säkert redan vet uppbyggt av mer eller mindre kvalificerade gissningar baserade på, just det någon annans idéer.

I jämförelse med de flesta idag vedertagna diagnoser är PAS ett förhållandevis ungt begrepp även om APA (Ja samma som ovan) just nu överväger att införa PAS eller PAD som det då kommer att gå under i nästa revidering av DSM klart ca: 2012.

För övrigt så undrar jag hur du som nämndeman och folkvald politiker försvarar att hota dina läsare till tystnad för att de lyssnat till någon som inte velat skylta med sitt namn och bild och velat sprida den kunskapen. Yttrandefrihet någon, åsiktsfrihet kanske???
Är det så du tycker att vårt samhälle ska vara??

Själv styr jag min blogg enligt en enda regel, alla är välkomna att skriva vad de vill så länge de inte bryter mot någon av våra lagar. Då tar jag bort det aktuella inlägget men jag censurerar aldrig någon permanent.

//Mr Galahad

Systemet är sjukt inte vi//Mr G

In Världen on 19 november 2009 at 20:02

Jag har tre barn, har själv ett arbete som ofta kräver mer än 40h/vecka och en fru som snittar 50-60H/vecka.

Vi pusslar med mor och farföräldrar och jobbar kvällar och helger för att få vardagen att gå ihop och varje gång något av barnen blir sjuka så är det duktigt svårt att lösa situationen. Till detta tvingas vi hålla ett rätt komplicerat excel-ark för att ha kontroll över vilket barn vem av oss var ledig med när.
Eftersom blanketten ifrån F-kassan aldrig kommer ens samma vecka man anmält VAB dagen utan ofta nästan 14 dagar efter tillfället och tar man också ut andra typer av försäkringspengar eller A-kassa så blir situationen rent av löjlig. När sedan F-kassan efter 4-8 veckor skickar kompletteringskrav och vill ha svar om när, vem och varför så skulle vi stå helt chanslösa utan detta dokument.

Den förhållandevis lilla minskning, 6% enligt regeringen som man sett beror nog snarare på att många föräldrar struntar i att anmäla alternativt glömt bort att skicka in intyget ifrån dagis/skola än att det fuskats så oerhört med VAB dagarna. Jag talar av egen erfarenhet då jag säger att det är mer än en gång vi glömt anmäla/glömt skicka in intygen pga allt annat som måste fungera eller lösas för att klara vardagen. 

”Intressant är det faktum att uttagen av tillfällig föräldrapenning – alltså vab-dagar – minskade mer mellan 2006 och 2007. Då fanns inte intygskravet.” – Niklas Löfgren, försäkringsutvecklare på Försäkringskassan.

Vill ni ha mitt råd så snegla på Storbritanniens system där de betalar ut ersättningen omedelbart vid anmälan och först därefter utreder rätten till ersättning.
Då spelar det ingen roll hur lång tid utredningen tar eftersom det inte drabbar någon och för den som fuskat väntar återkrav, böter och undantag ifrån den omedelbara utbetalningen nästa gång.
En undersökning jag läste visade att den totala minskningen av utbetalningar ifrån F-kassan blev 4% 2007-2008.
Vinsten av de 4%en kan aldrig uppväga de ökande kostnader av administration som dessa ”antifusk” system orsakat för att inte tala om det lidande och de ekonomiska problem som sjuka, föräldrar och andra hamnat i pga av dessa vansinniga utredningar.

//Mr Galahad

Det är dags att ta ert förnuft tillfånga Försäkringskassan//Mr G

In Världen on 17 november 2009 at 11:15

Visst ni har fått era direktiv ifrån regeringen, både den förra och den nuvarande.

Visst ni gör säkert ert bästa enligt de direktiv som ni fått.

Men någonstans måste även ni inse att systemet inte längre är rimligt.
Det finns ett skäl till att Försäkringskassans egna anställda drar sig för att tala om för människor de möter vad de arbetar med (Källa: Personalchef på myndigheten) av rädsla för att tvingas klä skott för de vansinnes beslut som drabbar främst de som redan ligger på repen.

Att en arbetslös som sliter av hälsenan, gipsas och får stränga order av behandlande ortopeder (läs experter) att inte belasta det skadade benet öht på minst 12 veckor (varav 6 i gips) av försäkringskassan anses frisk nog att ”vara till arbetsmarknadens förfogande” efter 3! veckor.
Alltså menar de att man ska gå emot ortopedens direkta direktiv och ända åka omkring på intervjuer odyl, hoppandes på styltor och hög på smärtstillande medel?Vilket riskerar att åter slita upp skadan med ytterliggare sjuktid för att inte tala om ytterliggare försvagning av senan som naturligtvis kommer att påverka framtida förmåga för den sjuke. Enbart för att han råkar vara arbetslös?

Eller den anställde som fått svininfluensan, tillfrisknat något men fortfarande har vissa symptom efter 7 dagar varför läkare beordrar fortsatt isolation pga av smittorisk vilket försäkringskassan ignorerar och vägrar betala ut sjukpenning för med motiveringen att smitta inte är en sjukdom.

Två verkliga fall där den sunda förnuftet tvingats ge vika för ”pencil pusharnas” nycker i form av de direktiv som myndigheten fått.
Man måste ställa frågan om ni helt saknar förmågan att tänka själva eller är det förbjudet inom våra svenska myndigheter? Det är inte okänt att våra svenska byråkrater inte alltid bäst vet hur olika myndigheters arbete ska skötas, den kompetensen krävs det ofta flera år inom sagda myndighet för att få och detta saknar i princip alltid våra politiker. Exempelvis så är det oftast jurister som är chef över polismyndigheten och mycket sällan poliser som faktiskt vet hur verksamheten fungerar på ett betydligt mer handfast sätt än sagda jurist.

 

Sunt förnuft är lika viktigt som vettiga riktlinjer oavsett i vilken verksamhet man arbetar.

 

//Mr Galahad

Det är vi själva som skapat hotet //Mr G

In Världen on 12 november 2009 at 11:38

Anna Ekelund skrivet idag i sin krönika om hur pedofilhysterin drabbat oss och hur skev vår syn på män och jämlikhet egentligen är.

”Vi debatterar gärna kvotering, över- tygade om vikten av jämställda arbetsplatser. Men inte på dagis. Så mycket för det genusperspektivet.”

”Å ena sidan ses alla män – särskilt de barnkära – som potentiella pedofiler, å andra sidan uppmuntras samma män att ta ut pappa- ledighet och obevakade umgås med sina små. Någonstans skevar vår syn på pedofiler och på män i allmänhet.”

Som barnkär man engagerad i barn och ungdomsrörelsen har jag mött dessa pedofilhysteriker många gånger. De ser en barnkär man som misstänksamt och en man som barnen älskar som direkta bevis på att något inte står rätt till. Flera gånger har jag fått direkta anklagelser slängda i ansiktet, anklagelser som givetvis inte haft minsta grund utan baserats på denna misstänksamhet mot män generellt och vi vet ju alla vad som händer när något sådant sker. Oavsett hur fåniga och grundlösa anklagelserna är så finns det ett antal människor som i sin hysteri menar ”Ingen rök utan eld” och så blir själva anklagelsen bevis nog för att mannen, för det är i de allra flesta fall en man, är skyldig till detta avskyvärda brott.

För mig har det inneburit att jag lämnat barn- och ungdomsrörelsen efter 25! år som engagerad ledare och för barnen har det inneburit förlusten av en av de få positiva manliga förebilder de haft. Är det rimligt att de män som vill arbeta med barn tvingas bort av hysteriska människor som ser pedofiler i varje buske och inbillar sig att de kan skydda sina barn om de vet var dessa män (även om minst 20% av övergreppen sker av kvinnor) bor och vad det heter.
Kanske vet inte dessa människor att 8 av 10 övergrepp mot barn begås av personer som har en mycket nära relation till barnet och alltså inte av någon man i någon buske. Vad vet jag men klart är att de agerar fullkomligt irrationellt i sin hets att skydda sina barn mot ett hot som faktiskt till största del bara finns i deras eget huvud.

Eller som Annas granne sa ”Det är inte tigern i skogen som kommer att döda dig, utan tigern som bor i ditt huvud.”

Tack för en mycket bra och mycket modig krönika som jag hoppas att många läser och får sig en aha-upplevelse av.

Mvh

//Mr Galahad