Mr Galahad

Ologisk slutsats kring våld i hemmet//Mr G

In Världen on 03 november 2009 at 11:07

En forskare i Haifa, Eila Perkins har dragit en slutsats kring våld i hemmet (dvs i nära relationer) som inte bara är ologiskt utan rent av riktigt dum.

Det är sedan länge konstaterat att våld i de allra flesta fall sker under stor känslomässig press, kort sagt människor kan ibland inte hantera sina känslor av ilska, hat, sorg eller rädsla och tar då till våld som ett slags utlopp för dessa känslor.

Vidare är vi människor ofta betydligt bättre på att kontrollera känslor när vi befinner oss i situationer där vi står inför andra människor med vilka vi inte har en sådan relation med att vi tillåter oss att visa våra känslor för dem. Det omvända gäller då gentemot människor vi har en sådan relation med, exempelvis vår omedelbara familj.

Så att dra slutsatsen av att våld i hemmet är kallt kalkylerat baserat på att den våldsamme kan kontrollera sina känslor i relationen med andra människor men inte i den med offret. Är inte bara ologiskt och ogenomtänkt utan helt enkelt dumt.
Det finns forskning idag som visar att de som begår våldsbrott, såväl mot sin familj som mot andra i de allra flesta fall lider av personlighetsstörningar, missbruksproblem eller lever under stark psykiskt stress och har svårt med impulskontroll. Det är exempelvis inte ovanligt att en mor som slår sitt barn omedelbart efter slaget inser vad hon gjort och under stor skam och sorg ber barnet om förlåtelse. En annan ganska vanlig syn är mannen som mördat sin fru och återfinns förvirrad och gråtande vid brottsplatsen fullt medveten om vad han gjort samtidigt som han inte kan förstå hur han kunde göra det.

Om våld i hemmet begicks av kallt kalkylerande brottslingar så skulle vi mycket sällan se till dessa brott eftersom de som begår dem skulle vara bättre på att dölja dem.
Vi skulle inte höra grannarna som skriker åt varandra i vredesmod eftersom den kalkylerande våldsamme individen av dem skulle hoppa över hela den delen av bråket och gå direkt på våldet, vi skulle inte heller se några skador på vår kollegas ansikte eftersom den kylige inte slår där det syns utan på kroppen, där blåmärkena inte syns för omvärlden och ingen skulle någonsin se misshandeln eftersom den kyliga inte skulle ha några som helst problem med att vänta tills ingen såg något innan h*n börjar slå.

Sannolikt finns det enstaka individer som beter sig på ett sådant sätt men de tillhör i så fall undantagen.

//Mr Galahad

 

Annonser
  1. ” En annan ganska vanlig syn är mannen som mördat sin fru och återfinns förvirrad och gråtande vid brottsplatsen fullt medveten om vad han gjort samtidigt som han inte kan förstå hur han kunde göra det.”

    En illvillig tolkning är att du menar faktiska antal, men jag antar att du menar det inte är ovanligt att de som mördat sin fru (eller man, för all del) är medvetna om vad de gjort utan att kunna förstå hur de kunnat.

    • Vad jag menar är att det är ganska vanligt att de som dödat en närstående återfinns på brottsplatsen och överlämnar sig till polis utan bråk eller konstigheter alternativt tar livet av sig innan dess. Omkring 25% av de män som dödat sin fru/sambo/kvinna tar nämligen livet av sig i samband med brottet.
      Dessa typer av förövare läser vi sällan om i media men det är de som är de vanligaste förekommande enligt polisen själva och BRÅ.

      Förstår inte hur det kan tolkas på olika sätt?

      //Mr G

  2. Om jag vore vulgärfeminist skulle jag läsa det som ”En annan ganska vanlig syn…”. Alltså att det är ganska vanligt att mannen mördat sin hustru. Tror man på Aftonbladets artikelserier kan man ju få för sig det.

    • Ah, vilken tur för oss att du inte är vulgärfeminist då (Vad nu det är) 🙂

      Tänk jag minns när jag de flesta män i min bekantskapskrets ansåg sig vara feminister, idag spyr de över dem…

      //Mr G

  3. mycket bra skrivet tycker jag! blev väldigt förvånad av den otroligt osmarta artikeln i AB

  4. Mr Galahad,
    med all respekt, men det känns inte som att du till skillnad från Perkins är särskilt underbyggd i ämnet.

    Det är skillnad på våld i affekt (som vi alla är kapabla till) och systematiska övergrepp (som är såååå mycket vanligare än du tror).

    De som ägnar sig åt det senare är ofta personer med narcissistisk personlighetsstörning och de är sannolikt medvetna om det omoraliska i såna handlingar. Skillnaden är att de på något luddigt plan anser sig ha särskilda rättigheter eller privilegier, att de tillhör ett undantag från gängse regler. De är också fenomenalt bra på att rättfärdiga sig både inför sig själva och andra.

    Du skriver själv: ”Om våld i hemmet begicks av kallt kalkylerande brottslingar så skulle vi mycket sällan se till dessa brott eftersom de som begår dem skulle vara bättre på att dölja dem.

    Just precis. Därav det enorma mörkertalet. Lägg därtill rättsväsendets bagatelliserande av våld mot kvinnor och allmän okunskap, lik din egen.

    Jag levde med systematisk terror under flera år och blev också slagen vid ett tillfälle, Lugn, sansad och flinande utdelade han sina jabbar och enda anledningen till att det inte hände igen var att han inte ansåg det vara värt uppståndelsen och (enligt honom) den helt oförtjänta och oförståeliga fläcken på hans rykte.

    Och tro mig, han är INTE ett undantag.

    • Till skillnad ifrån de flesta som debatterar detta ämne har jag unika kunskaper eftersom jag överlevt just ett sådant förhållande.
      Enligt många stannar inte mitt unikum i detta utan är ännu större eftersom den som utförde våldet i mitt fall var en kvinna, så också om man ska tro den traditionella forskningen som den sett ut tills för något år sedan.

      Idag vet vi bättre, framför allt därför att forskare börjat titta på hela problematiken och inte bara på en del av den men under 30-40 år har vi famlat i mörkret i sökandet efter de egentliga bakomliggande orsakerna till våld i nära relationer.

      Med all respekt tillbaka ”Oltari” så har du fel.
      De allra flesta våldsbrott sker i sk affekt (dvs känslostyrda handlingar) så också våld i hemmet, även när övergreppen är av systematisk karaktär. Kort sagt så är det människor som mår dåligt av olika anledningar som tar ut sina negativa känslor i formen av våld mot sina nära och kära. Detta våld är fördelat ungefär lika på det manliga och det kvinnliga könet.

      Givetvis så finns det individer som lider av helt andra mentala störningar och därför är kapabla till en annan mer kontrollerad typ av våld, så som det du beskriver även om det är långt ifrån säkert att den individ som ”Lugn, sansad och flinande utdelade // sina jabbar” för den sakens skull tillhör den kategorin människor, han kanske bara såg kontrollerad ut medan hans inre kokade i raseri exempelvis.
      Dessa är dock i stor minoritet, vi kan med säkerhet säga detta eftersom sådana individer inte bara rent psykologiskt är sällsynta utan för att de har stora svårigheter att passa in i vårt samhälle i längden. De har svårt att hantera relationer både sexuella och emotionella, förstår inte andra människor och deras behov samt är ofta kriminellt belastade. Kort sagt så kan de inte gömma sig.

      Rent statistiskt kan vi exempelvis se att den vanligaste kvinnomisshandlaren är en medelålders man med dålig inkomst och någon form av missbruks eller anpassningsproblematik. (Det finns ingen samlad statistik kring motsvarande brott där en kvinna är förövare och mannen offret, man har inte brytt sig om att ta reda på det helt enkelt) Såvitt jag känner till, och jag har läst det mesta som skrivits omkring detta ämne de sista 10 åren så har det aldrig kunnat slås fast att män som slår kvinnor skulle ha en narcissistisk störning. För övrigt så skulle ju det innebära att man i de allra flesta fall skulle tvingas fria män som misshandlar kvinnor eftersom psykiskt sjuka inte får fängslas i vårt land.

      Du har dock rätt i att dessa kriminella element, som misshandlar sina nära och kära ofta rättfärdigar sig inför sig själv även om jag personligen efter egen erfarenhet är övertygad om att de innerst inne vet att de handlar fel eftersom de annars inte skulle ha skuldkänslor omkring det öht. Däremot så vill jag påstå att de inte rättfärdigar sig inför andra eftersom det ingår i brottet att aldrig repa fasaden. Dessa människor är i de allra flesta fall mycket måna om hur deras liv ser ut utifrån även om de samtidigt kan både skrika högt så att grannarna hör och slå så det lämnar märken som omvärlden ju måste se.

      En helt ovidkommande sak som jag vill dela med mig av är att människor i regel har en förmåga att dra sina egna slutsatser baserade på de egna förutfattade meningar man kan tänkas ha. Exempelvis så blev jag hotad med stryk flera gånger av manliga grannar om jag som de ansåg rörde min sambo en gång till, ”Hon är ju för fan gravid din jävla fegis”. Att jag kunde visa upp både skärsår och blåmärken tog man bara som tecken på att hon ”iaf slog tillbaka” trots att hon aldrig hade minsta märke på sin kropp… Ingen kan väl tro att stora starka fd ordningsvakten med det svarta bältet kan få stryk av en liten tjej på 65 kg. Eller hur??
      Då trodde ingen på mig när jag försökte förklara och tillslut så började jag helt enkelt bortförklara såren och blåmärkena istället för att försöka förklara hur det egentligen låg till.
      Det är svårt att bära hand på den man älskar, som man vet ”bara” mår dåligt och har ångest. Man intalar sig att det blir bättre, att jag kan ta lite smällar och att jag är klippan som hon kan klamra sig fast vid när hennes själsliga hav stormar. Om jag kan vara den fasta punkten i hennes liv så kanske hon inte tar livet av sig som hon hotade med när jag inte var hemma så hon kunde ta ut ångesten fysiskt. Man blir förbannat duktig på att lura sig själv.
      Nästan fyra år varade mitt helvete, hon mördade min själ bit för bit och det var bara med nöd och näppe som jag överlevde utan att knäckas.

      Jag har pga dessa händelser spenderat snart 5 år av mitt liv med att lära mig fakta, läsa forskningsrapporter och prata med experter i ämnet. Somliga står fast övertygade om fåniga teorier om könsmakt och patriarkala krafter som tvingar män att våldföra sig på kvinnor medan andra mindre indoktrinerade individer insett att de saknar kunskap om stora delar av det pussel som är detta problem.
      Jag exempelvis varmt rekommendera denna rapport ifrån BRÅ skriven av den mycket kloke Klara Hradilova Selin samt denna artikel publicerad i BRÅs egen tidskrift Apropå och skriven av Mikael Rying.

      Svartsjuka och separationsproblem är de vanligaste motiven till att kvinnor dödas i nära relationer. Dessa motiv fanns som bakgrund i nära 60 procent av fallen.”

      ”De män som begår dödligt våld mot kvinnor i nära relationer är vanligen personer med omfattande sociala problem.

      – I hälften av fallen var gärningsmännen antingen arbetslösa, hade beredskapsarbete eller var förtidspensionerade.

      – 60 procent av gärningsmännen var kriminellt belastade sedan tidigare.

      – 40 procent var alkoholmissbrukare.

      En annan aspekt av gärningsmännen i dessa fall är deras psykiska status. Omkring 95 procent av gärningsmännen genomgick en rättspsykiatrisk undersökning och/eller mindre psykiatrisk undersökning. Nio av tio av de män som genomgick en sådan erhöll minst en psykiatrisk diagnos. Dessutom begick en fjärdedel av gärningsmännen självmord i samband med brottet. Sammantaget kan man därmed säga att omkring 90 procent av gärningsmännen hade någon form av dokumenterad psykisk sjukdom eller psykisk störning.”

      Om det skulle vara så att du har forskning som stödjer din ”teori” omkring gärningsmännens narcissistiska störnings vara eller icke vara, så får du hemskt gärna ange källor. Har jag fel vill jag gärna bli rättad.

      Mvh
      //Mr Galahad

      • Självklart, mr G, är det mesta hushållsvåldet utfört i affekt.
        Det hittills DOKUMENTERADE våldet, det du baserar dina siffror och profilstudier på.

        Jag spekulerar fritt när jag misstänker att den sortens våld är grövre, påtagligare och synligare än det beräknande och därför mer sannolikt att kartläggas genom polisrapporter och sjukhusjournaler.

        Vi talar väl fortfarande om ifall Perkins är ute och snedseglar eller ej?
        ”– Det handlar om personer som med kall matematik fortsätter så länge priset inte är för högt, säger hon. ”

        En polisanmälan eller offentliggörande är ett sådant pris. Dessförinnan har den gradvisa upptrappningen av terror gått över i ren fartblindhet. Många tror att det första slaget är början till något, men det är bara en redan lång resa som inträder nästa etapp. Fram till den dagen har individen kommit undan med mer och mer skit och blivit så styrkt i sin omnipotens att det inte ens faller honom in att han skulle kunna bli anmäld eller på andra sätt uppleva konsekvenser av sina handlingar. Och tyvärr gör han oftast inte det heller, utan får fortsätta att hållas. Dessutom, ett par örfilar här och några knuffar där är väl kanske inte så mycket att yla om, eller…? (Han/hon mår ju faktiskt bara dåligt/är stressad/ haft en taskig barndom/, vad h*n behöver är kärlek och förståelse och jag VAR nog lite för kort i tonen på telefon förut, för att inte tala om hur klumpigt det var av mig att bränna vid steken…)

        Någon som kan flina och kontrollera sitt röstläge, samtidigt som han ”kokar av raseri” borde nog också klara att kontrollera handens rörelse. Slaget är i ett sånt läge ett aktivt och medvetet beslut, av den enkla anledningen att han anser sig ha rätt att göra det – och räknar med att komma undan med det av samma skäl. Det han saknar är respekt och moral, inte självbehärskning. I annat fall får vi spinna vidare och sluta oss till att män i t.ex. Afghanistan i själva verket bara är ovanligt argsinta och temperamentsfulla av sig.

        Bara för att den här typen av cyniskt ”vardagsvåld” är mildare, mer accepterat och i lägre grad hamnar hos polisen eller hospitalet, så betyder det inte att det inte existerar, i stora mörkertal som jag nämnde tidigare. Är det ny forskning/kartläggning av detta mörkerltal som har resulterat i Perkins avhandlig, tro? Det vet du/vi inte, eller hur?

        Vilka är dessa män då? Narcissister, sociopater, narkomaner, direktörer, clowner, medelålders, svenskar, invandrare eller bara gamla hederliga svin? Ärligt talat, det överlåter jag åt statistiker och forskare att avgöra. I mitt (och i många andra, men långt ifrån alla) fall var det en narcissist och att slåss räknar jag till en av de snällare saker han gjort mot mig. Åt DITT sunda förnuft överlåter jag frågan om hur sällsynta de här små gullungarna i själva verket är. För du kan inte förlita dig på siffror som bara representerar det synliga.

        Hoppas att du inte uppfattar min text som ett påhopp, utan bara som en vädring av en annan åsikt än din. Egentligen är det lustigt hur vi med liknande erfarenheter kan ha så olika uppfattningar, men det visar väl bara hur komplext ämnet är. Jag har hur som helst uppriktiga sympatier för dig och gläds över att du, liksom jag, har kunnat ta dig ur det.

        GL

        P.S. Är du allvarlig i ditt påstående om att våldsbrott skulle vara lika fördelat mellan könen??

  5. Mr Galahad,

    Efter att ha förkovrat dig i ämnet över 5 år kanske jag säger saker du redan vet. Tänkte bara förtydliga en del saker eftersom du var så mån om att rätta andra och själv ville bli rättad.

    Du motsäger dig själv lite grann. GL hade hamnat i en relation där partnern hade en narcissistisk personlighetsstörning. p
    Personer med personlighetsstörningar, som t ex den bland kriminella överrepresenterade antisocial personlighetsstörning, reagerar på sätt som vanligtvis är svårt oss ”frisk” människor att förstå. Personlighetsstörning uppskattas förekomma upp till 10% av befolkningen, och av de 9 av 10 män som hade psykiatriska diagnoser tror jag många hade någon form av personlighetsstörning som diagnos.

    Ur rent lagliga aspekter klassas personlighetsstörning endast i undantagsfall som en psykisk sjukdom. Personer med personlighetstörningar som gör dem t ex helt känslokalla kan därför mycket väl dömas till fängelse.

    Att våld kan användas systematiskt för att kontrollera någon är väl knappast en nyhet. Det behöver ju inte betyda att våld i affekt inte förekommer. Våld i hemmet är ett komplicerat problem och jag misstänker att Eila Perkins hade mer att säga än de få rader som skrevs i Aftonbladet. Tyvärr hittade jag inte originalartikeln, men med Mr Galahads vana att läsa forskning och intresse kring ämnet antar jag att du har en länk till originalartikeln? Eller Mr Galahad kanske bara läste Aftonbladets referens och skrev i affekt?

  6. GL det är inget påstående för om man tittar på den riktiga forskning som gjorts internationellt på området så kan man inte konstatera några större skillnader mellan könen, inte ens i de få undersökningar som gjorts i sverige visar några direkta skillnader i våldsanvändning. Med reservation för våld mot barn där kvinnor är klart överrepresenterade samt även vad det gäller initierandet av våldshandlingar där kvinnor också utmärker sig.

    • Magnus: En skillnad du glömmer bort är graden av brutalitet. Där utmärker sig männen. Jämför hur många kvinnor som mördar sina män/manliga sambos med hur många män som mördar närstående kvinnor…

      • Siffrorna är ungefär 25 respektive 75% men då ska man också väga in den oerhörda skillnaden mellan den grad av våld som krävs ifrån en kvinna för att döda en man och vice versa.

        För att en kvinna ska lycka slå ihjäl en man så måste hon i princip beväpna sig (Vilket en mycket stor del av de kvinnliga förövarna också gör) medan en man med sina bara händer kan åstadkomma samma resultat.

        Mao: När kvinnor dödar sina män så är det i avsevärt mycket högre grad en planerad aktion där hon ofta både valt och anskaffat ett vapen och planerat ett sätt att klara sig undan ansvar samt i en del fall skaffat hjälp att utföra dådet, jämfört med när män dödar sina kvinnor, där den övervägande delen dödsfall sker under alkohol berusning och i affekt dvs under stor känsloyttring.

        Rent juridiskt så är det av ett större straffvärde att planera, förbereda och genomföra ett mord jämfört med att i vredesutbrott misshandla något till döds.
        Jämför man däremot straffen som dessa kvinnor får med de straff som män får i motsvarande fall så finns det stora skillnader, trots att de borde vara i stort sett identiska.

        Det är för övrigt fastställt att även om den stora delen av våldskakan begås av män, så står kvinnorna för det grövsta våldet i dessa sammanhang.

        Tyckte du att den nu aktuelle slaktmaskmördaren låter illa så bör du jämföra den kvinnans omedelbara död med kulhammarmörderskan eller släggmörderskan, den förstnämnda slog ”minst 15 slag” med kulhammaren innan mannen slutade röra sig och den senare också flera slag innan mannen förlorade medvetandet och sedan stjälpte honom överbord ifrån den segelbåt som de befann sig på, medan han ännu levde.
        Det finns en särskild plats i helvetet för människor som så kallblodigt kan ta en annan människas liv på det sättet, oavsett vilket kön offer eller gärningsman råkar vara, det finns inga ursäkter.
        //Mr G

      • Då jag varken tror på helvetet eller att det existerar ren skär ondska, frågar jag mig vad det är som driver en människa att kallblodigt planera ett mord.

        Tror för övrigt att den största anledningen till att män skulle vara mer kapabla att mörda kvinnor utan att använda sig av vapen, än vice versa, är psykologisk – dvs vem som uppfostras till offer och förövare. Det är rent barbarisk att snacka om muskelkraft! Hur ser relationen mellan kvinnan och mannen ut i de fall där han dödar henne, och där hon dödar honom, är en annan aspekt man måste ha i åtanke.

        Att strypa, kväva, eller sticka ner någon med en kökskniv kräver för övrigt knappt några muskler, och det kräver lika lite planering som att slå ihjäl någon med knytnävarna. Att misshandla någon till döds med bara händerna tar nog en stund och kräver en del kallsinne. Annars rör det sig endast om misshandel.

        Vilken källa använder du när du säger att kvinnor står för det grövsta våldet? Vore intressant att läsa om.

  7. Jag tycker Eila’s uttalande låter lovande. Delvis då det åter reflekterar till den våldsamma personens egna ansvar, dvs är man beräknande även vid tillfället då man tar till våld, så är det också ett eget ansvar bakom.

    Är det däremot som bloggskrivaren påstår att det sker under känslomässig press, kan man med detta skylla ifrån sig, dvs det var pressen som gjorde att jag slog.
    Innebär det inte i så fall också att alla är potentiella misshandlare? Detta kan jag faktiskt inte skriva under på, visserligen brukar jag själv säga att om någon gör ditten eller datten med min sambo eller barn kommer jag slå ihjäl vederbörande. Frågan kvarstår, är jag verkligen kapabel till det?

    Vid ett tillfälle när jag var ganska ung var det otroligt nära att jag gav min dåvarande sambo på käften, men istället fick min knoge sig en väldig törn när den istället träffade vår säkerhetsdörr. Inte för att min sambo duckade, då hon faktiskt inte ens stod i närheten av dörren, utan snarare det faktum att jag såklart inte ville slå på henne. Frågar mig igen, är jag kapabel till att verkligen slå på någon fast jag ibland önskar det?

    // Anders

    • Delvis håller jag med dig i att var var människa har att ta ansvar för sina egna handlingar men tyvärr är det inte så enkelt i verkligheten som man skulle önska.

      99% av allt våld sker i sk. affekt, dvs att det sker under starka känslor. I de allra flesta fall så ligger rädsla eller ilska till grund för det fysiska våldet och eftersom vi alla är offer för sådana känslor så har vi alla kapacitet att ta till våld. Det handlar bara om vilken motivation som krävs för att vi ska ta till det. Således är vi alla potentiella misshandlare eller mördare. Man kan kanske tro att man är så ”civiliserad” eller ”självdisciplinerad” att man inte skulle ta till våld i någon situation öht men det är endast en chimär (Illusion). I grund och botten så är vi alla styrda av våra instinkter, nedärvda ifrån våra förfäder och skapade under miljontals år av evolution.
      Våra instinkter styr oss fortfarande i en oerhört mycket högre grad än de flesta av oss inser och det är inte någon gång då och då utan i stort sett under varje vaken sekund.
      Vårt kroppsspråk, hur vi beter oss mot andra i varje social situation, hur vi reagerar vid oväntade eller nya situationer och hur vi reagerar vid hot.
      Nu tänker du kanske att du är en hellre fly än fäkta individ och det är kanske sant i grunden men vad händer när du inte kan fly? Kanske har du din familj med dig och tvingas skydda dem eller kanske befinner du dig på en plats där du inte kan fly.

      Även det mista och försvarslösa av djur anfaller om du tränger in det i ett hörn, vad får dig att tro att vi skulle skilja oss ifrån dem bara för att vi råkar vara intelligentare?

      Men åter till saken.
      Rent krasst så finns det givetvis människor som helt kyligt skadar andra människor och kanske rent av njuter av det. Ett populärt namn på dessa individer är psykopater och det som är signifikativt med dem är att deras hjärna saknar förmågan att känna empati för sina medmänniskor. För dessa individer så är det ingen skillnad mellan att tälja en träfigur och att tortera en människa, detta gör dem gravt psykiskt sjuka.

      Men dessa individer är extremt sällsynta och representerar mindre än 1% av befolkningen. Sedan finns det förvisso människor som har sådana tendenser men som i grund och botten inte har den psykiska sjukdomen kopplad till detta utan helt andra mentala störningar som gör dem farliga.
      Exempelvis har undersökningar visar att 8 av 10 interner vid ett visst fängelse led av dålig impulskontroll som förmodligen berodde på icke diagnostiserade mentala störningar såsom ADHD, Aspergers odyl..

      Mer kommer…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: