Fakta kring barnpornografi //Mr G

”På internet finns bilder på uppskattningsvis 50 000 olika barn som utsätts för övergrepp, säger Cecilia Wallin-Carlsson. Av dem har poliser världen över identifierat 1 000 barn – varav ungefär 100 svenska”

Detta citat finns att läsa i Svensk polis i ett reportage om en av landets få barnporrutredare, Cecilia Wallin-Carlsson och hennes arbete.Ett arbete som sannolikt tillhör det viktigaste och mest obekväma uppdraget i landet, att skydda eller rädda barn ifrån sexuella övergrepp genom att minutiöst studera och analysera bilder och filmer på just sådana övergrepp.

Ingen åldersgräns i svensk lagstiftning
”Den svenska lagen har ingen åldersgräns utan utgår från pubertetsutvecklingen. Om den unge är fullt könsmogen handlar det inte om barnpornografi i lagens mening, även om hon eller han skulle vara 12 år. För att göra bedömningen tittar jag efter bröstvårtor, pubesbehåring, blygdläppar…

En annan fråga är om bilden är ”pornografisk” eller om den bara föreställer ett naket eller halvklätt barn.

– Det är naturligtvis svårt att vara objektiv, men vi försöker bestämma om bilden har tagits i ett sexuellt syfte.

Hon visar några exempel. En halvklädd flicka i tillbakalutad pose, med halvslutna ögon och en för stor klänning där urringningen visar ena bröstvårtan – ja, det är barnpornografi, säger Cecilia Wallin-Carlsson. Men den bild hon visar som föreställer en helnaken flicka som leker med en boll på en naturiststrand bland andra människor har inte tagits i sexuellt syfte. Alltså; inte barnpornografi.

– Men en bild som tagits i oskyldigt syfte kan beskäras och bli pornografisk.

Oftast är det inte svårt, säger Cecilia Wallin-Carlsson, men om hon är osäker brukar hon göra ”kylskåpstestet”: ”Är detta en bild som jag skulle kunna sätta upp på mitt kylskåp?” Om svaret är nej är risken stor att den är pornografisk.”

Så säger lagen

Brottsbalken 16 Kap
10 a § Den som
1. skildrar barn i pornografisk bild,
2. sprider, överlåter, upplåter, förevisar eller på annat sätt gör en sådan bild av barn tillgänglig för någon annan,
3. förvärvar eller bjuder ut en sådan bild av barn,
4. förmedlar kontakter mellan köpare och säljare av sådana bilder av barn eller vidtar någon annan liknande åtgärd som syftar till att främja handel med sådana bilder, eller
5. innehar en sådan bild av barn
döms för barnpornografibrott till fängelse i högst två år eller, om brottet är ringa, till böter eller fängelse i högst sex månader.

Med barn avses en person vars pubertetsutveckling inte är fullbordad eller som, när det framgår av bilden och omständigheterna kring den, är under 18 år.

De flesta som åtalas erkänner.

– ”Oftast är bevisen överväldigande. Kanske försöker de bagatellisera allt-ihop, men det är inte ovanligt att de är tacksamma. Att avslöjandet hjälpt dem att komma ur ett beteende som blivit allt mer plågsamt. Brottet är starkt skambelagt. Vi erbjuder också en frivillig behandling som startar redan under förundersökningen. Det är absolut nödvändigt att se skillnaden mellan människan och handlingen. Det är alltid människor jag har att göra med.”
Cecilia Wallin-Carlsson.

FAKTA/ Lagändring

Regeringen har fattat beslut om ändringar i lagen om barnpornografibrott.

• Den som aktivt skaffar sig tillgång till barnpornografiska bilder ska kunna dömas för barnpornografibrott utan att det behöver visas att han eller hon i lagens mening innehaft bilderna. Det gäller till exempel när någon betalar för att få titta på bilder på internet.
• De omständigheter som ska kunna leda till att ett brott bedöms som grovt ska bli tydligare.
• Det blir lättare att i Sverige döma personer som har begått barnpornografibrott utomlands. Preskriptionstiden för brottet förlängs i vissa fall och räknas från den dag det avbildade barnet fyller eller skulle ha fyllt 18 år.
• Skyddet stärks för fullt pubertets-utvecklade barn: Domstolarna ska kunna döma för barnpornografibrott även när barnets ålder inte framgår av bilden.
• De nya reglerna föreslås träda i kraft den 1 juli 2010 respektive den 1 januari 2011 – i de delar som kräver grundlagsändringar.

FAKTA/ Barnpornografibrottet

All form av befattning med barnpornografiska bilder är förbjuden, till exempel att ta pornografiska bilder, överlåta, ladda ner eller förmedla kontakter mellan köpare och säljare. Att enbart titta på bilder på nätet är dock lagligt. Maxstraffet för grovt barnpornografibrott är sex års fängelse, men fängelsestraff är ovanliga.

Det finns en del historier som florerar därute om diverse pappor som enligt mödrarna haft barnporr eller ”obehagliga bilder på nakna barn” etc i sina datorer som polisen tagit i beslag men sedan inte bedömt dessa bilder som brottsliga.
Som ni kan läsa ovan så är detta omöjliga historier och faller omedelbart på sin egen orimlighet.
De blir närmast som Ingrid beskriver ”Urban legends” fast med verkliga personer som utpekas som avskyvärda brottslingar, något som i sig kan ge fängelse för ”grovt förtal” i upp till 2 år.

Brottsbalken 5 Kap.
1 § Den som utpekar någon såsom brottslig eller klandervärd i sitt levnadssätt eller eljest lämnar uppgift som är ägnad att utsätta denne för andras missaktning, dömes för förtal till böter.
Var han skyldig att uttala sig eller var det eljest med hänsyn till omständigheterna försvarligt att lämna uppgift i saken, och visar han att uppgiften var sann eller att han hade skälig grund för den, skall ej dömas till ansvar.

2 § Är brott som i 1 § sägs att anse som grovt, skall för grovt förtal dömas till böter eller fängelse i högst två år.
Vid bedömande huruvida brottet är grovt skall särskilt beaktas, om uppgiften genom sitt innehåll eller den omfattning i vilken den blivit spridd eller eljest var ägnad att medföra allvarlig skada.

Kanske borde ”trollen” och ”överlevarna” tänka till en gång till på om de ska tro på allt det som sägs utan att kritiskt granska uppgifternas rimlighet. Att inte göra det och kampanjera mot de nästan uteslutande pappor som anklagats kan nämligen ha ett ganska högt pris på sista raden.

Elin vill ha barnen och hälften av pengarna, oväntat //Mr G

Så seglar nästa offentliga skilsmässa upp och även i denna så anser sig mamman ha rätt till vårdnaden av barnen.

Det är märkligt det där, är barnen någon slags pryl som mamman kan styra och ställa med som hon vill eller vad?
Har de inte samma behov av pappa som de har av mamma?

Dessutom så är det Elin som misshandlat sin man, dvs begått övergrepp och därmed den som till synes verkar mest olämplig förälder.
Att vara otrogen, även i sådan omfattning som Tiger, är trots allt inte ett brott om än moraliskt felaktigt.

//Mr G

Krossar inte rubriker som dessa myten om att kvinnor inte slåss? //Mr G

”Slog barnen i åratal” – Mamman misshandlade sina barn i åratal.

”Jag tror aldrig hon ångrar sig” – Barnens ord fällde mamman för misshandel.

Undersökningar visar att barnmisshandel mot barn mellan 0-6 månader till övervägande del begås av kvinnor och att barnmisshandel mot äldre barn begås ungefär lika mycket av pappor respektive mammor.

Det är dags att ifrågasätta normerna nu.

//Mr G

Tiger Woods är offret här //Mr G

Man kan vilka åsikter man vill om golfare, rika människor och otrogna kvinnor och män men ser man på ”Woods-skandalen” med rent krassa ögon så är det faktiskt så att Tiger är offret, för misshandel.

Mest troligt är det hans fru Elin som stått för svingandet av golfklubborna i det läget, för inte kan väl någon tro på familjens historia om att en golfklubba som låg i bilen slagit Tiger Woods så illa under krocken med trädet.
Men Tiger kanske ”gick in i en dörr” och orsakade skadorna själv.

TMZ: Injuries Caused by Wife, Not SUV

Softpedia: Tiger Woods’ Injuries Caused by Wife, Not Car Crash

Utifrån vad vi vet så är det helt rätt att Sociala myndigheterna utreder om det förekommit våld i familjen, man kan bara hoppas på att de betraktar Tiger som offret och Elin som trolig förövare istället för att utgå ifrån att det är mannen som är den våldsamme.

Nu kanske något tycker att han förtjänade att få stryk av Elin eftersom han varit otrogen, låt oss i så fall undersöka rimligheten i det.

Vore det rimligt att påstå att Elin skulle förtjänat att få stryk av Tiger och bli jagad av honom beväpnad med en golfklubba om hon varit den som varit otrogen?

Inte?

Men då innebär ju det att ni har en dubbelmoral, en som gäller kvinnor och en som gäller män?
Det finns ett annat ord på det med: Mansdiskriminering.

//Mr Galahad

DN DN2 Expressen Expressen2 Aftonbladet

Förfalskade bevis för att vinna vårdnadsmål – frias ”Hon förbättrade bara bevisningen”

En 23-årig kvinna i Blekinge anklagade sin fd man för grov kvinnofridskränkning, grov våldtäkt och grov misshandel och han dömdes till fem års fängelse av tingsrätten. Det viktigaste stödbeviset för hennes historia var hennes dagbok där hon skrivit ned övergreppen med datum och händelse. Ett vattentätt fall kan man tycka.

Men när fallet kom upp i hovrätten, eftersom mannen hävdade att han var oskyldigt anklagad så uppdagades det att kvinnan förfalskat bevis dvs gjort egna förlovningsringar för att visa att datumen i hennes dagbok stämde med när paret träffades, allt för att låna mer trovärdighet till sin historia. Eftersom hennes trovärdighet nu var skjuten i sank så yrkade både åklagare och försvarare på att 23-åringens fd sambo skulle frias.

Men det märkliga i denna historia slutar inte där.

När sedan tingsrätten tar upp anklagelsen om bevisförvanskning så frias kvinnan med motiveringen att att kvinnan inte förvanskat bevis, bara förbättrat bevisningen.

”Tingsrätten tror på kvinnans dagbok och skriver i domen att hennes syfte att förfalska bevis inte var att får en oskyldig dömd. Syftet var att bättra på bevisen eftersom den före detta sambon enligt kvinnan är skyldig.
Lagman Conny Jörneklint konstaterar i den friande domen att fallet är mycket ovanligt, men att kvinnan inte förvanskat bevis, bara förbättrat bevisningen.”

Nu återstår bara att se hur vårdnadstvisten gick men där finns också oddsen på kvinnans sida.

//Mr Galahad – med en bitter smak i munnen

Jaga de riktiga bödlarna//Mr G

För inte så länge sedan rapporterades det om en rysk soldat som efter att han tillfångatogs av nazisterna 1941 arbetade som med att sköta de brännugnar som de använde för att bränna de hundratusentals judar som man mördade.

Han hade inget val, eller snarare så hade han valet mellan att bli skjuten omedelbart eller göra som nazisterna beordrade. Det förefaller som de flesta av oss sannolikt skulle ha valt att f leva ytterliggare någon dag.

Han söktes reda på av Israeliska nazistjägare och ställs nu inför rätta i Tyskland närmare 70-år efter de skedde, något jag finner löjeväckande med tanke på de avsevärt mer avskyvärda människor som fortfarande går på fri fot.

Dessa bödlar, som torterat, våldtagit och mördat åtskilliga människor går fortfarande fria och anses inte ens i många fall vara krigsbrottslingar utan hjältar.

Torture inc – Om tortyr i Amerikanska fängelser

American Torture – Om tortyr av författaren Michael Otterman

Jaga de riktiga bödlarna, som varit direkt ansvariga för att ha torterat, våldtagit och mördat.

//Mr G

Anonyma troll utpressar media till tystnad//Mr G

Ingrid Carlqvist fick häromdagen sparken ifrån sitt uppdrag som chefredaktör för tidningen Villaliv.

Hon fick det för att anonyma individer genom falska anklagelser och grova påhopp på Ingrid utpressat tidningen genom dess annonsörer. Detta för att Ingrid som är en utmärkt journalist och därtill författare av bla boken ”inte utan mina söner” privat använder sin grundlags skyddade rätt att uttrycka sin egen åsikt.

Att peka ut orättvisor som drabbar män och att visa upp den smutsiga verklighet som feminizmen (Mr G’s benämning på radikala feminister, inte att förvillas med vanlig feminism dvs lika villkor för alla-ismen) orsakat bland våra myndigheter och rättsinstanser.

Det är fegt, fegt, fegt att göra på detta vis och i synnerhet eftersom de här individerna inte ens har modet att stå för det som de sagt till Villaliv och dess annonsörer.

Det är visat med all önskvärd tydlighet att dessa grupperingar arbetar enligt principen ”ändamålen helgar medlen” vilket i princip innebär att vem som helst kan bli deras nästa offer. Härnäst kanske de ringer din arbetsgivare och hävdar att du förskingrar eller begår andra brott om de anser att du är ett hot mot deras sak.

Fast en sak måste vi ändå tacka dem för, nu slits nämligen dessa individers förnuftslösa argumentation och faktaavvisande åsikter fram i ljuset av allmänheten via all denna media attention som pågår och Ingrid är nu den första martyren i kritiken mot könsdiskrimineringen mot män i Svedala.

”Syns du inte så finns du inte” – Lyder ett gammalt ordspråk.

Nu syns du Ingrid, nu syns du ordentligt…

//Mr G

Expressen Dagensjuridik Lars Johansson för HD Second-Opinion Pelle Billing

Så var det med den objektiviteten, nämndeman Eva-Britt Dahlström //Mr G

– Jag vet vad det innebär att leva med skyddad identitet. På grund av mina erfarenheter kan jag också hjälpa andra.

Eva-Britts skilsmässa slutade i en uppslitande vårdnadstvist och priset hon och barnen fick betala blev högt.

– I sju år tvingades vi leva med skyddad identitet. Varken barnen eller jag kunde kunde ta hem några vänner, i

ngen fick veta var vi bodde.

I dag hjälper Eva-Britt andra kvinnor som hamnat i liknande situation.

Det är fruktansvärt att kvinnor ska behöva leva gömda med sina barn för att skydda familjen mot en hotfull man, ofta barnens far. Det är ett oerhört högt pris de tvingas betala för att slippa frukta för sina liv, när samhället inte förmår ta
itu med den skyldige.

– Den som inte upplevt hur det är att leva med skyddad identitet kan inte föreställa sig vad det innebär. Man frånhänder

sig möjligheterna att leva ett normalt liv. Vi öppnade aldrig dörren utan att veta vem som ringde på och jag hade klistrat isoleringstejp över brevlådan för att ingen skulle kunna kasta in något. Barnen kunde inte ta hem kamrater och jag hade nästan inget umgänge, folk fick ju inte veta var vi bodde.

Eva-Britt Dahlström, 55 år och bosatt i Karlskrona, vet vad hon talar om. I sju långa år, efter en uppslitande

vårdnadstvist, levde hon gömd tillsammans med sina två söner, för att skydda dem och sig själv mot pojkarnas far.

– När barn måste leva under sådana restriktioner tycker jag nästan att man begår barnmisshandel. Mina söner är vuxna nu men de är fortfarande präglade av den där tiden.

Eva-Britt har gått vidare i sitt liv. Mardrömmen är över och nu använder hon sina erfarenheter till att driva frågorna om hotade kvinnors och barns situation.

– Det är befriande skönt att kunna leva och arbeta öppet.

Hon är politiskt aktiv och var engagerad i RMSÖ – Riksförbundet mot sexuella övergrepp på barn – redan under tiden hon levde skyddad.

– Det var min kanal, mitt sätt att inte bli tokig. Jag var ju tvungen att skaffa mig juridiska kunskaper om min egen situation och sedan började jag skriva inlagor och förslag till justitieministern. Mycket av det står sig än i dag och en hel
del är genomfört, på papperet – men inte i verkligheten.

Fel med tvång!
RMSÖ finns inte längre men Eva-Britt fortsätter att driva frågorna om utsatta kvinnors och barns situation som

kommunpolitiker och inom s-kvinnorna. Hon önskar att ingen annan ska behöva leva med skyddad identitet som hon och hennes barn tvingades göra och betonar hur viktigt det är att sätta barnens bästa främst. Ta itu med de hotfulla männen i stället för att tvinga kvinnor och barn att gömma sig är hennes budskap till beslutsfattarna.

– Det finns förslag om att det ska bli lättare att få skyddad identitet och även att fly utomlands
– och jag blir bara arg. Inte för att de som behöver skydd inte ska få det lättare, men man måste inse vad de

t innebär. Man legaliserar hela tiden tanken att det är kvinnor och barn som ska fly, i stället för att lägga resurser på dem som är orsak till problemen.

Vi vet att många män som är dömda till besöksförbud överträder det. Jag driver ett förslag om att män som överträder ett besöksförbud ska dömas till fotboja. Man ska sätta press på de männen och tekniken finns.

Obegriplig umgängesrätt
En annan fråga som upprör henne är hur domstolar i vissa vårdnadstvister kan tilldöma pappanumgängesrätt trots att mamman och barnen lever på skyddad adress.

– Det är obegripligt… Ingen funderar på barnens situation, ingen pratar med dem eller lyssnar på dem. Det finns barn

som vägrar att åka till en förälder, som blir polishämtade och körda dit.

Eva-Britt skildes i mitten av 80- talet, då sönerna var tre och fem år gamla. Det var svåra slitningar mellan makarna under skilsmässan och först efter segdragna förhandlingar lyckades de enas om att Eva-Britt fick vårdnaden om barnen, medan hennes exman fick rätt till umgänge med sönerna. Men med tiden började hon förstå att allt inte stod rätt till.

Pojkarna var oroliga och ledsna när de skulle träffa pappan. Ändå var hon inte beredd på chockbeskedet från den barnpsykiatriska expertisen som kopplats in: ”Vi misstänker sexuella övergrepp.” Det blev polisutredning, men ingenting kunde bevisas.
Socialförvaltningen gjorde en umgängesutredning och utsåg en kontaktperson som skulle följa

med pojkarna när de träffade sin pappa. Det fungerade inget vidare och till slut blev det förhandling i tingsrätten. Där hävdade Eva-Britts exman att hon inte var lämplig att ta hand om barnen, att hon var psykiskt sjuk.

– Jag var rädd att de skulle ta pojkarna ifrån mig, så jag kände mig tvingad att gå med på att han fick fortsätta träffa dem med en kontaktperson.

Nya övergrepp
Tingsrätten utsåg en 70-årig dam till kontaktperson. Kvinnan hämtade pojkarna när det var dags för umgänge med pappan. Men så en dag kom barnen hem och var jätteledsna. De berättade om nya hotelser och övergrepp. Efter den händelsen överklagade Eva-Britt tingsrättens dom till hovrätten, och begärde att få neka pappan umgänge med

sönerna. Men hovrätten höll fast vid att pappan skulle ha umgängesrätt.

– Efter rättegången sa de sociala myndigheterna till mig att du får inte lämna barnen till honom. Gör du det så omhändertar vi pojkarna. De sa till mig att vi måste flytta för att skydda barnen. Socialtjänstemännen hotade att ta sönerna ifrån henne om hon inte bröt mot hovrättens dom!Hon upplevde att myndigheterna på något sätt stod maktlösa, eftersom brott inte kunde styrkas trots flera polisutredningar.

Eva-Britt fick hjälp av myndigheterna att ordna skyddad identitet för sig och sönerna. De fick nytt efte

rnamn och nya personnummer. Det var viktigt att de inte kunde spåras i några dataregister. De flyttade, så diskret som möjligt, många mil från hemstaden. En flyttfirma ställde upp med en bil utan avslöjande firmamärken. Det var omöjligt att säga adjö
till släkt och vänner, inte ens för sina föräldrar kunde hon berätta.
Den nya tillvaron blev inte mycket lättare. Fruktan för att de skulle bli hittade fanns där hela tiden och livet var väldigt
krångligt. Eva-Britt visar papperet hon fick från skattemyndigheten om deras skyddade identiteter. Det har hon använt flitigt. Hon måste visa upp det överallt för att deras personuppgifter inte skulle bli registrerade – i skolan, på fritidshemmet, när de sökte sjukvård, när hon sökte bostadsbidrag.

Hon fick gå till posten och ordna en boxadress, för att deras bostad inte skulle avslöjas. Hon fick sin lön i kontanter i handen och hon betalade alla utgifter kontant.

Det säger sig självt att familjen inte mådde bra under sådana

omständigheter.

– Vi levde så i sju år och det är klart att en sådan barndom sätter sina spår.

Eva-Britt säger att hon aldrig kommer att förlåta sin före detta man, men att hatet och bitterheten har gått bort. Hon tycker att hennes liv är bra i dag, det känns jättebra att hon lyckats vända sina svåra erfarenheter till något positivt.

Text: LILIAN OTTOSSON

Bild: HANS PETER BLOOM

”Min bror blir misshandlad av sin kvinna” //Mr G

”Min bror blir misshandlad av sin kvinna”

Skrivet av Ann-Kristin Lundmark 06:00, 4 december 2009 i kategori Psykisk ohälsa, Relationer

Fråga: Hur kan jag hjälpa min bror? Han lever sedan några år i ett särboförhållande med en kvinna som misshandlar honom såväl fysiskt som psykiskt. Hon kränker honom på alla möjliga sätt och jag ser hur min bror bryts ned bit för bit. Hans självkänsla och självförtroende ligger nu på noll.

Johan är på tok för snäll och försöker hela tiden vara till lags. Han är rädd för att bli ensam vilket gör att han klamrar sig fast vid minsta halmstrå i förhållandet. Han blir slagen, knuffad, spottad på och hotad med andra hemskheter. Han har hållit detta inom sig men det sista året har han öppnat sig för mig. Förnuftsmässigt vet han att han borde dra sig ur förhållandet medan tid är, men känslomässigt klarar han det inte. Jag har försökt säga till honom att om han tar emot så mycket skit så kommer en dag när det rinner över och då kanske han gör något dumt som han får ångra – någonstans går ju gränsen för alla. Hur kan jag hjälpa honom att komma vidare? Han mår jättedåligt.

Det konstiga är att Anna tidigare alltid haft förhållanden med våldsamma män där det varit hon som misshandlats. Nu har hon Johan som för allt smör i Småland inte skulle slå. I stället blir hon den som misshandlar. Hur kan det bli så konstigt? I Johans tidigare förhållande som varade i drygt 20 år var kvinnan mycket introvert och osocial. Anna däremot är mycket social och glad så jag kan förstå att han föll för henne. Men skenet bedrog.

Tekla

Svar: Hej Tekla! Att även män kan bli utsatta för psykisk och fysisk misshandel är vanligare än många tror. Problemet uppmärksammas dock inte lika ofta som mäns våld mot kvinnor vilket bland annat medför att de män som drabbas känner sig annorlunda och skamfyllda. Det är därför mycket bra att din bror under det sista året har börjat öppna sig för dig. Att berätta om problem brukar vara en förutsättning för att man ska kunna komma på lösningar.

När det gäller människor som tar till våld tror jag att orsakerna till att man gör det är desamma både för män och för kvinnor. I grunden finns en oförmåga att hantera relationer och dessutom kan de som brukar våld inte kontrollera sina impulser och sätta nödvändiga gränser. Våld är ett primitivt sätt att lösa konflikter på, något man tar till för att man inte är benägen eller kapabel att välja något bättre sätt. Många gånger har våldsverkare vuxit upp i familjer som hanterat konflikter på liknande sätt och ibland har de varit utsatta för svåra traumatiska upplevelser som bidragit till en ständigt underliggande aggressivitet som påverkar det mesta i livet. Självklart kan det även finnas andra orsaker.

Det händer att samma person både misshandlar och blir misshandlad, ibland i en och samma relation och ibland att den som tidigare blivit misshandlad blir någon som misshandlar i en annan relation. En orsak kan vara en mycket låg självkänsla som funnits sedan barndomen. När du berättar om Anna kan jag tänka mig att det är så och att det faktum att hon levt med våldsamma män inte förbättrat hennes syn på sig själv. När hon nu upplever Johans rädsla blir hon mycket provocerad för att hon känner igen sig och det, bland annat, väcker hennes aggressivitet.

Att leva tillsammans med någon som saknar gränser och impulskontroll är mycket svårt och jag förstår att Johan mår dåligt. Det är naturligtvis också svårt att vara den som utsätter någon annan för detta. Båda är offer och båda behöver hjälp. Den våldsamma söker oftast inte hjälp förrän de drabbas av påtagliga konsekvenser av sina handlingar och en sådan konsekvens kan vara att man blir lämnad eller polisanmäld. Din fråga gäller dock hur du ska kunna hjälpa Johan.

Jag tycker att du ska rekommendera Johan att ta kontakt med någon av landets Kriscentrum för män. Där finns professionella rådgivare/terapeuter som kan erbjudna samtal enskilt eller i grupp. Telefonrådgivningen är kostnadsfri och avgifterna för samtalen är subventionerade. Det finns även så kallade Mansjourer dit man kan ringa och tala med andra män som arbetar som volontärer. Det enklaste är att via Internet söka telefonnummer och hemsidor till dessa verksamheter. Här kan Johan få kontakt med och hjälp av andra som antingen träffat andra män som har liknande erfarenheter, eller som har varit med om psykiskt och fysiskt våld men tagit sig ur det.

Ann-Kristin Lundmark, leg. psykolog och leg. psykoterapeut

Mr G kommentar:
Denna berättelse fanns att läsa i DNs fråga insidan panel den 7 dec 2009.
Jag tycker det är mycket viktigt att poängtera att DNs expert, som också har sällskap av många andra experter landet runt, helt släppt alla tankar på könsmakt och patriarkala maktstrukturer som försöker hålla ned kvinnan genom misshandel. För att ersätta dessa med den mer jordnära diagnosen:

”När det gäller människor som tar till våld tror jag att orsakerna till att man gör det är desamma både för män och för kvinnor. I grunden finns en oförmåga att hantera relationer och dessutom kan de som brukar våld inte kontrollera sina impulser och sätta nödvändiga gränser. Våld är ett primitivt sätt att lösa konflikter på, något man tar till för att man inte är benägen eller kapabel att välja något bättre sätt.”

Notera att hon säger människor alltså inte ”män” följt av ”niskor” utan just generellt sett oss alla.

Vi vet, idag tack var forskning med mindre än ett år på nacken, att inte mindre än 30% av allt våld som sker inom relationer begås av kvinnor mot män. Sannolikt är den siffran högra eftersom forskningen inte kunnat mäta det sk mörkertalet vilket de tror är avsevärt större än motsvarande för kvinnor då det är förenat med avsevärt mycket mer skam och skuld för en man att erkänna att han blir misshandlad av sin kvinna.

Vidare har denna forskning inte heller tagit hänsyn till den psykiska terrorn som kvinnor och män utsätts för i sådana situationer. Något som kanske än mer skulle svänga siffran för övergrepp i relationer uppåt 50/50 mellan könen, precis som den internationella forskningen längre visat.

Det är dags nu, det är dags att sluta upp med denna kvasivetenskap som kallas genusteori vars enda mål tycks vara att tvätta bort det naturliga i barns utvecklingsprocess mot att bli fungerande mentalt balanserade vuxna.
Barn är människor i miniatyr, de utvecklas genom att testa olika sätt att förhålla sig till gruppen, till andra pojkar och till flickor. Pojkar är bundna av några miljoner års nedärvda instinkter att mäta sig mot varandra för att på så vis ordna hierarkin mellan dem, flickor är likväl bundna av lika starka instinkter att ta om hand och skydda.
Tror ni förresten att det är en slump att många flickor (inte alla smaken är som baken trots allt) attraheras av och blir kära i alfahannar, dvs hannar högt upp eller högst upp i hierarkin? De snälla killarna, dvs de som inte rättar in sig i hierarkin eller som befinner sig längst ned är det få flickor som ser två gånger åt och det är inte heller en slump.

Förståndsmässigt så vill de flesta kvinnor ha en snäll, ansvarsfull och trygg kille samtidigt som de emotionellt springer på krogar etc och raggar på den rakt motsatta typen. Inte sällan finns det en sådan man i deras närhet som de är vän med och gärna sitter uppe och pratar med, skrattar med och tycker hemskt mycket om men som de inte tänkt en tanke på relationsmässigt. Mannen ifråga gör det dock ganska ofta.

Vi snälla killar är kanske det Darwinska frågetecknet för i slutändan är det vi som uppfostrar familjer och sätter vår prägel på nya generationer ”snälla” pojkar och flickor.
Hur som helst så bör barn få utvecklas med och tycka om det de själva väljer. Fritt ifrån påverkan av ”vetenskapliga” könsfria pedagogier och annat trams.

//Mr G

Ett exempel på utmärkt polisarbete //Mr G

Den sk dagispedofilen är på tapeten överallt man vänder sig just nu.

Polisen har efter gripandet genomfört husrannsakan i mannens hem och där funnit en dator med en massa porrbilder varav åtminstone vissa klassats som barnpornografi.
Man har dessutom funnit bilder av liknande karaktär enligt ABs källor på de drabbade flickorna samt ytterliggare en flicka och därmed både kunnat bevisa att brotten skett samt identifierat ytterliggare offer som drabbats så att detta barn också kan få adekvat hjälp. Ett utmärkt polisarbete med andra ord.

Mary Mårtensson skriver att alla i förskolan borde utbildas i hur man upptäcker en pedofil för att på så sätt skydda barnen och hänvisar till ett annat fall 2004.
I det här fallet så är det ju smärtsamt tydligt att denna man uppvisat tydliga tecken på riskbeteenden som ingen verkar ha noterat eller fått veta, trots att den då 15-åriga flickan som han ”uppvaktade” uppenbarligen tyckte att hans brev skulle sparas eftersom hon nu kan visa upp den för media.

Det ter sig ganska tydligt att en vuxen man i 31-års åldern inte beter sig på detta vis mot en 15-årig flicka, något som man kanske märkt om övriga på detta krisboende varit mer observanta. Något säger mig att han sannolikt också haft andra problem som så många andra som praktiserar på dylika platser vid den ålder som han var då.

Då kommer vi till frågan ”Hade detta kunnat undvikas?”

Om jag har rätt (vilket jag givetvis inte nödvändigtvis alltid har) så finns det många därute som vetat om att mannen varit annorlunda eller haft ett märkligt och kanske till och med ett oroande beteende. Människor som idag antagligen aldrig kommer att erkänna detta, eftersom man inte vill stå där med skulden men som ändå innerst inne vet med sig att de vetat att något var fel med denna individ och att man inte agerade.

Mary säger en annan sak som jag tycker att vi ska komma ihåg:

”Vi ska också ha klart för oss att en stor majoritet av alla sexövergrepp mot barn inte sker på förskolorna – utan i hemmet.”

Den vanligaste förövaren är nämligen en ostraffad manlig släkting till barnet som du litar på och aldrig kan tänka dig skulle göra barnet illa.

Som Arne Höök skrev igår:

”Rädslan då? Förtvivlan och oron som Jönköpingshistorien väcker? Kan det drabba min grabb eller flicka?
Jag vägrar tänka så. Livet är för kort, pedofilerna för få och de goda männen för många.”

//Mr G