Mr Galahad

”Min bror blir misshandlad av sin kvinna” //Mr G

In Världen on 07 december 2009 at 11:12

”Min bror blir misshandlad av sin kvinna”

Skrivet av Ann-Kristin Lundmark 06:00, 4 december 2009 i kategori Psykisk ohälsa, Relationer

Fråga: Hur kan jag hjälpa min bror? Han lever sedan några år i ett särboförhållande med en kvinna som misshandlar honom såväl fysiskt som psykiskt. Hon kränker honom på alla möjliga sätt och jag ser hur min bror bryts ned bit för bit. Hans självkänsla och självförtroende ligger nu på noll.

Johan är på tok för snäll och försöker hela tiden vara till lags. Han är rädd för att bli ensam vilket gör att han klamrar sig fast vid minsta halmstrå i förhållandet. Han blir slagen, knuffad, spottad på och hotad med andra hemskheter. Han har hållit detta inom sig men det sista året har han öppnat sig för mig. Förnuftsmässigt vet han att han borde dra sig ur förhållandet medan tid är, men känslomässigt klarar han det inte. Jag har försökt säga till honom att om han tar emot så mycket skit så kommer en dag när det rinner över och då kanske han gör något dumt som han får ångra – någonstans går ju gränsen för alla. Hur kan jag hjälpa honom att komma vidare? Han mår jättedåligt.

Det konstiga är att Anna tidigare alltid haft förhållanden med våldsamma män där det varit hon som misshandlats. Nu har hon Johan som för allt smör i Småland inte skulle slå. I stället blir hon den som misshandlar. Hur kan det bli så konstigt? I Johans tidigare förhållande som varade i drygt 20 år var kvinnan mycket introvert och osocial. Anna däremot är mycket social och glad så jag kan förstå att han föll för henne. Men skenet bedrog.

Tekla

Svar: Hej Tekla! Att även män kan bli utsatta för psykisk och fysisk misshandel är vanligare än många tror. Problemet uppmärksammas dock inte lika ofta som mäns våld mot kvinnor vilket bland annat medför att de män som drabbas känner sig annorlunda och skamfyllda. Det är därför mycket bra att din bror under det sista året har börjat öppna sig för dig. Att berätta om problem brukar vara en förutsättning för att man ska kunna komma på lösningar.

När det gäller människor som tar till våld tror jag att orsakerna till att man gör det är desamma både för män och för kvinnor. I grunden finns en oförmåga att hantera relationer och dessutom kan de som brukar våld inte kontrollera sina impulser och sätta nödvändiga gränser. Våld är ett primitivt sätt att lösa konflikter på, något man tar till för att man inte är benägen eller kapabel att välja något bättre sätt. Många gånger har våldsverkare vuxit upp i familjer som hanterat konflikter på liknande sätt och ibland har de varit utsatta för svåra traumatiska upplevelser som bidragit till en ständigt underliggande aggressivitet som påverkar det mesta i livet. Självklart kan det även finnas andra orsaker.

Det händer att samma person både misshandlar och blir misshandlad, ibland i en och samma relation och ibland att den som tidigare blivit misshandlad blir någon som misshandlar i en annan relation. En orsak kan vara en mycket låg självkänsla som funnits sedan barndomen. När du berättar om Anna kan jag tänka mig att det är så och att det faktum att hon levt med våldsamma män inte förbättrat hennes syn på sig själv. När hon nu upplever Johans rädsla blir hon mycket provocerad för att hon känner igen sig och det, bland annat, väcker hennes aggressivitet.

Att leva tillsammans med någon som saknar gränser och impulskontroll är mycket svårt och jag förstår att Johan mår dåligt. Det är naturligtvis också svårt att vara den som utsätter någon annan för detta. Båda är offer och båda behöver hjälp. Den våldsamma söker oftast inte hjälp förrän de drabbas av påtagliga konsekvenser av sina handlingar och en sådan konsekvens kan vara att man blir lämnad eller polisanmäld. Din fråga gäller dock hur du ska kunna hjälpa Johan.

Jag tycker att du ska rekommendera Johan att ta kontakt med någon av landets Kriscentrum för män. Där finns professionella rådgivare/terapeuter som kan erbjudna samtal enskilt eller i grupp. Telefonrådgivningen är kostnadsfri och avgifterna för samtalen är subventionerade. Det finns även så kallade Mansjourer dit man kan ringa och tala med andra män som arbetar som volontärer. Det enklaste är att via Internet söka telefonnummer och hemsidor till dessa verksamheter. Här kan Johan få kontakt med och hjälp av andra som antingen träffat andra män som har liknande erfarenheter, eller som har varit med om psykiskt och fysiskt våld men tagit sig ur det.

Ann-Kristin Lundmark, leg. psykolog och leg. psykoterapeut

Mr G kommentar:
Denna berättelse fanns att läsa i DNs fråga insidan panel den 7 dec 2009.
Jag tycker det är mycket viktigt att poängtera att DNs expert, som också har sällskap av många andra experter landet runt, helt släppt alla tankar på könsmakt och patriarkala maktstrukturer som försöker hålla ned kvinnan genom misshandel. För att ersätta dessa med den mer jordnära diagnosen:

”När det gäller människor som tar till våld tror jag att orsakerna till att man gör det är desamma både för män och för kvinnor. I grunden finns en oförmåga att hantera relationer och dessutom kan de som brukar våld inte kontrollera sina impulser och sätta nödvändiga gränser. Våld är ett primitivt sätt att lösa konflikter på, något man tar till för att man inte är benägen eller kapabel att välja något bättre sätt.”

Notera att hon säger människor alltså inte ”män” följt av ”niskor” utan just generellt sett oss alla.

Vi vet, idag tack var forskning med mindre än ett år på nacken, att inte mindre än 30% av allt våld som sker inom relationer begås av kvinnor mot män. Sannolikt är den siffran högra eftersom forskningen inte kunnat mäta det sk mörkertalet vilket de tror är avsevärt större än motsvarande för kvinnor då det är förenat med avsevärt mycket mer skam och skuld för en man att erkänna att han blir misshandlad av sin kvinna.

Vidare har denna forskning inte heller tagit hänsyn till den psykiska terrorn som kvinnor och män utsätts för i sådana situationer. Något som kanske än mer skulle svänga siffran för övergrepp i relationer uppåt 50/50 mellan könen, precis som den internationella forskningen längre visat.

Det är dags nu, det är dags att sluta upp med denna kvasivetenskap som kallas genusteori vars enda mål tycks vara att tvätta bort det naturliga i barns utvecklingsprocess mot att bli fungerande mentalt balanserade vuxna.
Barn är människor i miniatyr, de utvecklas genom att testa olika sätt att förhålla sig till gruppen, till andra pojkar och till flickor. Pojkar är bundna av några miljoner års nedärvda instinkter att mäta sig mot varandra för att på så vis ordna hierarkin mellan dem, flickor är likväl bundna av lika starka instinkter att ta om hand och skydda.
Tror ni förresten att det är en slump att många flickor (inte alla smaken är som baken trots allt) attraheras av och blir kära i alfahannar, dvs hannar högt upp eller högst upp i hierarkin? De snälla killarna, dvs de som inte rättar in sig i hierarkin eller som befinner sig längst ned är det få flickor som ser två gånger åt och det är inte heller en slump.

Förståndsmässigt så vill de flesta kvinnor ha en snäll, ansvarsfull och trygg kille samtidigt som de emotionellt springer på krogar etc och raggar på den rakt motsatta typen. Inte sällan finns det en sådan man i deras närhet som de är vän med och gärna sitter uppe och pratar med, skrattar med och tycker hemskt mycket om men som de inte tänkt en tanke på relationsmässigt. Mannen ifråga gör det dock ganska ofta.

Vi snälla killar är kanske det Darwinska frågetecknet för i slutändan är det vi som uppfostrar familjer och sätter vår prägel på nya generationer ”snälla” pojkar och flickor.
Hur som helst så bör barn få utvecklas med och tycka om det de själva väljer. Fritt ifrån påverkan av ”vetenskapliga” könsfria pedagogier och annat trams.

//Mr G


Annonser
  1. Hej Mr G! Vi ”träffades” bland kommentarerna till denna insändare och jag har precis hittat din blogg. Ska blir intressant att läsa och följa! Är lite ovan vid att debattera på nätet, brukar mest vara den som läser men den senaste tiden har jag börjat fundera på om jag inte borde börja delta lite mer aktivt i diskussionerna. 🙂

  2. Nu verkar det som om denna artikel försvunnit ifrån DN.se helt och hållet.

    Jag kan bara spekulera i varför något sådant sker men med tanke på att artiklar ifrån flera år tillbaka finns kvar så måste jag anta att man inte tagit bort den av utrymmesskäl vilket då lämnar några få alternativ kvar.

    – Kanske var det praktikanten som råkade trycka på ”Delete” knappen.

    – Eller så kanske strömmen gick precis när Tekla höll på och redigerade artikeln så alltihopa försvann.

    – Eller så kanske det som berättades i den och det som kom fram i kommentarerna under den var för obekvämt för någon gruppering mäktig nog att få bort publicerade tidningsartiklar ifrån nätet.
    En mycket skrämmande tanke..

    Tur då att jag kopierat hela texten och publicerat den själv – för hit når ingen.
    //Mr G

  3. Är du säker? Jag var precis inne och kollade. Förväntar mig ett svar från ”Balans”, inte för att jag vill ha ett, men jag tror att hon/han kommer att skriva ett. Jag gissar att jag inte skriver tillräckligt förståeligt för det jag försöker säga verkar inte gå fram. Jag skyller på min oerfarenhet som internetdebattör 🙂

    • Näe nu är det ju tillbaka så det var nog den där praktikanten… 🙂

      Det är nog snarare så att denna någon inte vill lyssna på annat än sina egna åsikter och påhejare..
      Du gör för övrigt ett mycket gott intryck debattmässigt, du är påläst, lugn och sansad och låter dig inte dras med i pajkastning. 😀

      //Mr G

      • Tack! 😀 Men jag kanske ska välja mina ”fighter” bättre i framtiden. Tänkte att det kanske var många som läser detta eftersom det är DN och då kändes det lite jobbigt att låta vissa kommentarer stå oemotsagda. Men nu är det som sagt väldigt svårt att hitta, så jag tror inte många läser det alls. Så kan det gå. 🙂

  4. Tack för denna infon 🙂
    Så underbart att läsa.

    Hmmm, undrar nu vem det är som skall skicka anonyma mail och genast kräva Ann-kristins avgång med buller och brak.
    Hon går ju HELT emot strömmen.

  5. En intressant iakttagelse bara.

    Sökte efter artikeln och skrev på google:

    min bror misshandlas av sin kvinna

    Vad kom då upp?

    Menade du: min bror misshanLADE av sin kvinna…??!

    Inte ens google tycks kunna ta till sig att män kan misshandlas…

  6. Mrgalahad: Läste de senaste kommentarerna. Bulls trångsynta och okänsliga kommentarer gjorde mig upprörd, men jag kanske bara gjorde det värre när jag svarade henne/honom. Det var inte min mening. Jag hade tänkt skriva ett svar till, men det är ju fler som reagerat på att debatten spårat ut så det kanske är onödigt.

    Tack för att du delade med dig av din hemska historia. Tror att det är en stor hjälp för andra i liknande situationer att få ta del av, men givetvis även för andra (kanske speciellt de som verkar tro att kvinnor endast ger små örfilar när de tar till våld). Var och surfade runt härom dagen. Hittade en gammal blogg och ett par länkar (således också gamla) till fall som tagits upp i media där en kvinna varit förövaren i misshandelsfall eller värre. De flesta är dock från skräptidningarna aftonbladet och expressen. Om det skulle vara av intresse för någon så klistrar jag in dem här nedan.

    http://www.expressen.se/1.146819
    http://www.expressen.se/1.122947 (varning, stark bild)
    http://www.dn.se/insidan/plotsligt-var-slagen-en-del-av-daniels-vardag-1.322300
    http://www.expressen.se/1.271703 (det finns kanske en del som tycker att detta är lustigt, men det gör inte jag)
    http://www.aftonbladet.se/nyheter/article333291.ab
    http://www.expressen.se/1.284639
    http://www.aftonbladet.se/nyheter/article336504.ab
    http://www.aftonbladet.se/nyheter/article340059.ab

    Lite annat än örfilar.

    Madde: Rolig kommentar! 🙂

  7. Jag försökte lämna en relativt lång kommentar med ett antal länkar, men jag vet inte om det fungerade, jag kan inte se den. Finns det en maxgräns för hur många länkar man får klistra in…?

    • Nejdå den hamnade i skräp filtret, sannolikt pga länkarna, och då måste jag flytta upp den. Det händer lite då och då..

      Tack för din kommentar 🙂
      Det är väldigt frustrerande att ständigt möta dessa ”nedvärderande individer” som går till vilka ytterligheter som helst för att försöka bevisa att en mans lidande inte ska tas på allvar.
      Men det föder faktiskt bara min vilja att fortsätta synliggöra den problematik som samhället i stort inte vill (eller kan) se.
      Av den anledningen är det fantastiskt roligt att se allt fler som ifrågasätter den ordning som råder och de orättvisor som faktiskt sker varje dag mot män i jämställdhetens namn.

      För mig personligen så var det trots allt en nyttig upplevelse på många sätt.
      Dels medvetandegjorde det mig för den verklighet som jag senare gång på gång fått bevisad för mig faktiskt råder för många män. Inte bara de som blir utsatt för våld utan även för helt andra typer av övergrepp där kvinnor ofta är de ansvariga. Det rör sig om allt möjligt ifrån rena våldsövergrepp till falska anklagelser om brott och myndigheters samt mediala övergrepp i jakten på barn och kvinnoskändare.

      Dels så gjorde den mig mer observant på min egen önskan för hur jag vill ha mitt liv och vem jag vill leva med samt på vilka villkor.
      Jag har så att säga konkretiserat vad jag vill få ut av livet och hur jag ska få ut just det.

      Men det har under åren blivit mycket tydligt att många män som delar mina erfarenheter aldrig mer blir densamme.

      Tack för länkarna, allt sådant material samlar jag in för att eventuellt använda i framtida blogginlägg. Just nu är det dock en aning för mycket kring julen för att jag ska hinna med några storverk.
      Jag har ett tips för dig, Anders Carlgren en journalist som bevakar skadestånds rättegången mellan staten och de män som anklagats (och friats) för att ha mördat da Costa. Jag finner det mycket intressant hur etablissemanget står helt handfalna i sina försök till att försvara sina ageranden i ärendet under de senaste 25 åren.
      Mycket av detta kan härledas till synen på män och hur de är förövare medan kvinnor och barn alltid är offren.

      Läs även Ingrid Carlqvist (finna i min länklista till höger) som har mycket goda insikter och åsikter för att inte tala om kunskaper.

      Med vänliga och högst juliga hälsningar
      //Mr Galahad

      • Välskrivet, jag kan bara hålla med 🙂 Och tack för blogg-tipsen, här ska läsas!

        God jul!

  8. Jag försöker igen.

    Mrgalahad: Läste de senaste kommentarerna i tråden. Bulls trångsynta och okänsliga kommentarer gjorde mig upprörd, men jag kanske bara gjorde det värre när jag svarade henne/honom. Det var inte min mening. Jag hade tänkt skriva ett svar till, men det är ju fler som reagerat på att debatten spårat ut så det kanske är onödigt.

    Hur som helst, tack för att du delade med dig av din hemska historia. Tror att det är en stor hjälp för andra i liknande situationer att få ta del av, men givetvis även för andra (kanske speciellt de som verkar tro att kvinnor endast ger små örfilar när de tar till våld). Surfade runt härom dagen. Hittade en gammal blogg och ett par länkar (således också gamla) till fall som tagits upp i media där en kvinna varit förövaren i misshandelsfall eller värre. De flesta är dock från skräptidningarna aftonbladet och expressen. Om det skulle vara av intresse för någon så klistrar jag in dem här nedan.

    http://www.expressen.se/1.146819
    http://www.expressen.se/1.122947 (varning, stark bild)
    http://www.dn.se/insidan/plotsligt-var-slagen-en-del-av-daniels-vardag-1.322300
    http://www.expressen.se/1.271703 (det finns kanske en del som tycker att detta är lustigt, men det gör inte jag)
    http://www.aftonbladet.se/nyheter/article333291.ab
    http://www.expressen.se/1.284639
    http://www.aftonbladet.se/nyheter/article336504.ab
    http://www.aftonbladet.se/nyheter/article340059.ab

    Lite annat än örfilar.

    Madde: Rolig kommentar! 🙂

  9. Hjälp förlåt, jag länkar visst till den här sidan. Så går det om man har flera fönster uppe samtidigt.. Den sista länken skulle vara denna:

    http://www.dn.se/insidan/feminister-har-olika-syn-pa-kvinnors-vald-1.327033

  10. Kanske av intresse..?

    ABC News använder en dold kamera för att kartlägga allmänhetens reaktioner på kvinnors våld mot män:

    Reaction To Women Abusing Men In Public

    • Visst är det intressant hur hon reagerar, man börjar ju undra hur många fler som tycker att det är ett bra beteende som den våldsamma kvinnan uppvisar.

      ”You go girl” eller ”Feminine Power”!

      //Mr G

      • Betydligt fler än man tror. Minns för några år sedan hur jag läste en sanslös kommentar på forumet Familjeliv från en kvinna som i mina ögon hade stora problem. Har för mig att tråden gällde otrohet och den aktuella kvinnans kommentar innehåll hot om extremt våld och massiv skadegörelse skulle hon själv råka ut för att hennes partner var otrogen. Vad som gjorde mig väldigt olustig var dock främst övriga tråddeltagares brist på respons. Inte en enda satte ned foten och påpekade vad som för mig och vilken rättsmedveten människa borde vara fullkomligt naturligt.

        Ett annat exempel är när jag själv sökte hjälp i en liknande situation med en partner som hade en borderlinediagnos. Situationen komplicerades av att hon var gravid. Jag kontaktade exempelvis Borderlineavdelningen på Karolinska och deras respons var som en spottloska i ansiktet. Utan att gå in i detalj på situationen så skrev jag bara den familjära situationen, dvs att hon väntade barn men att relationen var dödsdömd om det fortsatte med våldsinslag och psykisk misshandel. Deras respons var mycket kort men kärnfull och fritt från minnet: ”Det är mycket vanligt att gravida kvinnor pga sina hormoner agerar irrationellt.”

        Vid ett senare tillfälle, efter vi separerat, kontaktade jag mansjouren och deras respons gick per automatik ut på att jag skulle vara förövaren.

        Mina kontakter med polisen var också som hej-kom-och-hjälp-mig. Det var inte svårt att förstå att relationsvåld generellt sätt är lågstatus och när kvinnan inte var offer utan förövare så blev prioriteringen inte direkt bättre… Personen som ansvarade för utredningens första kontakt sa rakt ut att ”det här är ju bara lite familjetjafs”. Denna kontakt skedde per telefon och efter jag hämtat mig från förvåningen så ifrågasatte jag det han sade. Då kom nästa chock. Det framgick med all önskvärd tydlighet att han inte ens läst anmälan! Jag hänvisade till specifikt bevismaterial som inte ens fanns tillgängligt men det verkade inte bekomma honom. Det här var för övrigt en av utredarna av det s.k. Da Costa-mordet som man borde kunna anta ha mer erfarenhet än den uppvisade så man fick ju verkligen sig en tankeställare om hur det egentligen befann sig med rättssäkerheten i Sverige.

        Som man så hamnar man i situationen där man pga av sitt kön och att detta förknippas med fysisk styrka är fritt byte. Det anmärkningsvärda är ju dock att i vårt samhälle så förväntas man inte använda fysiskt våld…vilket ju är en nödvändighet för att försvara sig. Det blir ett moment 22 där man hur man än gör, gör fel. Med tanke på hur nedbrytande en misshandelsrelation är så finns det stor fara för att den mest pacifistiske till slut får nog och överskrider viktiga principer. I mitt eget fall var detta huvudanledningen till att jag till slut tog steget och lämnade min f.d. partner. M.a.o. det hade gått så långt att jag inte längre kände att jag hade kontroll över mig själv. Med tanke på att jag nästan var dubbla hennes storlek så är jag otrolig tacksam idag för att jag gjorde det. Den här upplevelsen var verkligen en ögonöppnare och min egen väldigt svart/vita syn på (kvinno)misshandel fick sig en rejäl revision.

      • Ja mina egna erfarenheter är mycket likartade och de mynnade också ut i en rejäl ögonöppnare.
        I mitt fall kontaktade jag psykvården i ett försök att få kvinnan under behandling eftersom jag insett att jag inte kunde göra något för henne och de sa i princip att de inget kunde göra så länge hon inte var ett hot mot andra eller sig själv, tydligen så omfattade det inte mig.

        Man kan bara hoppas på att allmänhetens ögon håller på att så sakteligen öppnas, fast med mediala kampanjer som ”153-kampanjen” där man helt ignorerade det egna lidande som män skrev om på bloggar och forum knutna till den kampanjen, så är det lite svårt att känna hopp.

        Det har börjat öppnas lite jourverksamheter dit män i våra situationer kan vända sig lite här och där men det är bara en liten del av vad som behövs göras.

      • Givetvis omfattade inte hotet dig ty du är ju man. I mitt eget fall så ignorerades de flesta anmälningar och märkligt nog så var det först när min nuvarande partner hotades av henne som rättssystemet satte ned foten…eller i varje fall ena stortån. Tyvärr bara ännu ett bevis på den skeva syn som präglar relationsrelaterat våld och där mannen uppenbarligen och svårligen kan vara ett offer för misshandel begått av en kvinna…

        Sedan har vi ju petitesser som att hon fortfarande lägger beslag på hela barnbidraget trots att jag varit den som haft de största utgifterna samt tagit mest ansvar, såväl generellt som ekonomiskt. Pengarna är inte lika viktiga som principen och känslan av att – åtminstone i samhällets ögon – vara en andra klassens förälder.

        Jag minns att det åren efter separationen var en reklamkampanj på tv och på reklamplatser i t-banan etc som fokuserade på kvinnomisshandel. Det tog lång tid innan jag kunde se den utan att må fysiskt dåligt…och då inte enbart för att den rörde relationsrelaterat våld utan kanske främst för att jag som offer kände mig helt och fullt ignorerad av de som borde representera mig som offer för relationsrelaterat våld istället för ett kön som per automatik offer- eller förövarstämplats.

        ”153-kampanjen” känner jag inte till men jag ska undersöka den.

  11. Hej igen!

    Var inne och läste och kommenterade lite igen. Det är väldigt svårt att hålla en lugn och saklig ton..

    Jag fick förresten inte länkarna som du gav att fungera, skulle du möjligtvis kunna skriva in dem här..?

  12. God jul på dig med 😀

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: