Så ska en utredning gå till

Den sk dagispedofilen som förgripit sig på barn på frälsningsarméns förskola i Jönköping åtalades idag för övergrepp mot 4 olika flickor på förskolan.

Utredningen har visat genom hans egna fotobevis att 42-åringen förgrep sig på barnen medan de sov, varför barnen själva (tack och lov) inte har några minnen av övergreppen. Idag, när han åtalades är det första gången som allmänheten får ta del av bevismaterialet som inte heller gärna kan ifrågasättas med tanke på de grova foton som gärningsmannen själv tagit av sina övergrepp. Foton som polisen funnit i hans dator vid husrannsakan.

Jag vill påstå att det är så en utredning ska gå till, man följer bevisen tills man kan komma till en slutsats och i vissa fall blir den otvetydig, dvs det kan bara finnas en slutsats.
Inga läckor till media som skriver lite som de vill och inga domedagsartiklar/bloggar om hur otroligt vanligt ditt och datt är, något som ingen rimligtvis kan ha minsta aning om egentligen.

Bra jobbat Jönköpingspolisen, synd att personalen vid förskolan och vårdhemmet inte slog larm om 42-åringens udda beteende innan han hann begå så allvarliga övergrepp mot barnen. Låt oss hoppas att barnen inte traumatiseras alltför mycket av omvärldens påtvingade skuld för det de inte själva minns.

//Mr G

PAS skaparen Gardner, sanning och myt.

Efter att ha läst Kjell-Åkes senaste inlägg ”PAS-förespråkarna legitimerar pedofili .. ! // K-Å” där K-Å återigen kastar ur sig en massa påståenden under föresatsen att de skulle vara sanningen om Dr Gardner som uppfann begreppet PAS (Parental Alienation Disorder). Så började jag läsa på om denna Gardner för att se vilken denne Gardner verkligen var och K-Ås påståenden är mer än en aning magstarkt felaktiga.

Påstående nr:1 ”Richard Gardner var en amerikansk rättspsykiater som tog livet av sig 2003 efter att kritiker, domare   mfl avslöjat bedrägeriet om hans yrkesstatus och hans starka sympatier för pedofili.”
”Sedan utbildningstiden, hade han inte på 25 år varit anställd vid något sjukhus vilket Gardner låtsades var fallet.”

”Richard Alan Gardner (April 28, 1931 – May 25, 2003) was a clinical professor of psychiatry in the Division of Child Psychiatry at Columbia University from 1963 until his death in 2003”

Han blev vid 53 års ålder professor vid detta universitet 1984 och fortsatte sedan att forska, skriva och även till viss del undervisa fram till att tog sitt eget liv vid 72 års ålder. Enligt hans son led Richard Gardner då av Complex regional pain syndrome (CRPS), en mycket smärtsam sjukdom som bland annat inskränker en persons rörlighet, vilket skulle vara det främsta skälet till Gardners självmord.

Påstående nr:2 ”Gardner gav ut alla sina skrifter, massor med kassettband, artiklar m m på eget förlag ”Creative Therapeutics””

Här har jag valt att citera den framlidne Gardner själv då han bemöter denna myt om honom själv.

”I do own Creative Therapeutics, Inc., and since 1978 I have published most (but not all) of my books through Creative Therapeutics.  The implication is that Creative Therapeutics is some kind of a vanity press and that if not for it, I could not find publishers for my books.  The facts are that between 1960 and 1968 I published books with the following other publishers: Bantam Books—4, Jason Aronson, Inc.—6, Avon Books—1, Doubleday—1, Prentice-Hall—2, G. P. Putnam’s—1.  Furthermore, Creative Therapeutics has not published any of the multiple foreign translations of my books.  In 1991 Bantam published the second edition my book, The Parents Book About Divorce.  Furthermore, I periodically receive invitations from other publishers to write books.  The main reason why, in recent years, I have published through Creative Therapeutics is that I have much more autonomy regarding book size and content, and the returns are more favorable.”

K-Ås påståenden nr:3 & 4

”Försöken att införa begreppet PAS – Parental Alienation Syndrome –  är rättsvidrigt ur flera aspekter t ex;

• Påfundets upphovsman är Richard Gardner ljög om att han var anställd vid ett sjukhus och inte alls var det. Han ljög om sin utbildning och erfarenhetsnivå. (Detta har vi ju redan fastställt vara fullständigt felaktigt.
  K-Å verkar tro att vem som helst blir professor vid ett medicinsk universitet, utan vare sig utbildning eller erfarenhet)
• Rickard Gardner strödde pedofilvänliga uttalanden omkring sig. Hitintills verkar det som om enbart personer med XX kromosomer kan göra sig skyldiga till att ”PAS:a” barn, ingen med XY kromosomer har till någons kännedom blivit utsedd att ha haft begreppet.
  
• Skuld och ansvar läggs för den situation som är på barn.”
  

Återigen Garnders eget svar på denna myt:
”There is absolutely no basis for this myth.  I have testified on behalf of women who have been victimized by PAS-inducing husbands, and I have testified on behalf of men whose wives are PAS inducers.  In fact, in the last few years, the number of PAS-inducing men against whom I have testified has increased formidably, to the point where I see the ratio now to be about 50/50.”

Sedan följer i K-Ås inlägg en rad ”Citat” tillsammans med källor om vad han menar Gardner har sagt och skrivit, något jag tvivlar på att han själv läst sig till utan som mer sannolikt någon annan påstår någon annanstans och som K-Å utan minsta tvekan lånat till sitt egen text. Läs gärna texterna för att bilda er en uppfattning men jag ämnar inte återge dem här.

Här följer i vart fall Gardners eget svar till sådana som K-Å.

”I believe that pedophilia is a bad thing for society. I do believe, however, that pedophilia, like all other forms of atypical sexuality is part of the human repertoire and that all humans are born with the potential to develop any of the forms of atypical sexuality (which are referred to as paraphilias by DSM-IV). My acknowledgment that a form of behavior is part of the human potential is not an endorsement of that behavior. Rape, murder, sexual sadism, and sexual harassment are all part of the human potential. This does not mean I sanction these abominations”

”I consider pedophilia to be a psychiatric disorder, an abominable exploitation of children.  I have never supported a pedophile in his (or her) quest for primary child custody. Because I have testified on behalf of falsely accused defendants, there are some who claim that I am reflexively protective of pedophiles and sympathetic to what they do.  There is absolutely nothing in anything I have ever said or written to support this absurd allegation.  When I conclude in a custody dispute that an accused father has pedophilic tendencies, I will advise the court to provide protection for the children.  I would certainly not recommend primary custody for such a parent.”

Vidare varför Garnder anser att PAS är att betrakta som syndrom (Syndrome = Pathology, Psychiatry. a group of symptoms that together are characteristic of a specific disorder, disease, or the like.)

”There are some who claim that the PAS is not really a syndrome. This criticism is especially seen in courts of law in the context of child-custody disputes. It is an argument sometimes promulgated by those who claim that PAS does not even exist. The PAS is a very specific disorder. A syndrome, by medical definition, is a cluster of symptoms, occurring together, that characterize a specific disease. The symptoms, although seemingly disparate, warrant being grouped together because of a common etiology or basic underlying cause. Furthermore, there is a consistency with regard to such a cluster in that most (if not all) of the symptoms appear together. Accordingly, there is a kind of purity that a syndrome has that may not be seen in other diseases.
For example, a person suffering with pneumococcal pneumonia may have chest pain, cough, purulent sputum, and fever. However, the individual may still have the disease without all these symptoms manifesting themselves. The syndrome is more often “pure” because most (if not all) of the symptoms in the cluster predictably manifest themselves. An example would be Down’s Syndrome, which includes a host of seemingly disparate symptoms that do not appear to have a common link. These include mental retardation, mongoloid-type facial expression, drooping lips, slanting eyes, short fifth finger, and atypical creases in the palms of the hands. There is a consistency here in that the people who suffer with Down’s Syndrome often look very much alike and most typically exhibit all these symptoms. The common etiology of these disparate symptoms relates to a specific chromosomal abnormality. It is this genetic factor that is responsible for linking together these seemingly disparate symptoms. There is then a primary, basic cause of Down’s Syndrome: a genetic abnormality.
Similarly, the PAS is characterized by a cluster of symptoms that usually appear together in the child, especially in the moderate and severe types. These include:

1. A campaign of denigration
2. Weak, absurd, or frivolous rationalizations for the deprecation
3. Lack of ambivalence
4. The “independent-thinker” phenomenon
5. Reflexive support of the alienating parent in the parental conflict
6. Absence of guilt over cruelty to and/or exploitation of the alienated parent
7. The presence of borrowed scenarios
8. Spread of the animosity to the friends and/or extended family of the alienated parent

Typically, children who suffer with PAS will exhibit most (if not all) of these symptoms. This is almost uniformly the case for the moderate and severe types. However, in the mild cases one might not see all eight symptoms. When mild cases progress to moderate or severe, it is highly likely that most (if not all) of the symptoms will be present. This consistency results in PAS children resembling one another. It is because of these considerations that the PAS is a relatively “pure” diagnosis that can easily be made. As is true of other syndromes, there is an underlying cause: programming by an alienating parent in conjunction with additional contributions by the programmed child. It is for these reasons that PAS is indeed a syndrome, and it is a syndrome by the best medical definition of the term.”

Efter detta citerar K-Å en Jennifer Collins men glömmer lägligt nog att källhänvisa till denna kvinna och hennes grunder för kritiken mot Gardner. Sannolikt gäller det den nu 25-årige dottern till Holly Collins som kidnappade sina tre barn ifrån deras pappa efter att han fått enskild vårdnad i USA och gömde sig i Amsterdam 1994.

Mer om det fallet kan läsas här och är något jag absolut rekommenderar er att göra då detta skänker en hel del ljus över hur det kan gå när barn utsätts för PASande föräldrar.

Jag måste säga att efter att ha läst Glenn Sacks lysande och väl källhänvisade artikel så råder det inga tvivel hos mig att detta barn, Jennifer Collins skadats av att tvingas leva med en moder som enligt domstolen i USA antagligen lider av munchausens by proxy (Skadar sitt eget barn för att få uppmärksamhet, vilket var skälet till att fadern fick vårdnaden och efter att barnen flyttats till honom uppvisade de tom avsevärt mycket bättre hälsa märkligt nog) och som sannolikt också blivit PASad till att tro på allt ont hon sagt om pappan.

Så här motiverar domstolen sitt beslut att ge pappan enskild vårdnad, ladda ned och läs hela domen här

”As is evidenced by the above, the court’s decision to modify custody was not entered lightly and every step necessary to ensure the safety and the best interests of the children were taken. Not only did the court spend a great deal of time on this case, court services and the guardian were heavily involved as is evidenced by their comprehensive reports submitted to the court. The decision to modify costody was very, very difficult as it is evident Respondent (Holly Collins) and the children love each other greatly. However, the evidence os overwhelming that the children are in great physical and emotional risk if the children remained in Respondent’s (Holly Collins) care”

Fritt översatt så var det mycket svårt att besluta om att ge enskild vårdnad till pappan Mark Collins eftersom det var uppenbart att barnen och mamman Holly Collins älskade varandra mycket men bevisen om den fara barnen befann sig i under moderns vård var för överväldigande för att kunna bortse ifrån.
Holly Collins kidnappade därför sina 3 barn barn (Hon hade också ett nyfött barn med en annan man som hon också tog med sig utan tillstånd ifrån pappan) och flydde till Holland där hon levde i hemlighet, efterlyst av FBI fram till 2009 då domstolen lade ned anklagelserna om kidnappning om hon förklarade sig skyldig till lindrigare brott.

I 15-år levde alltså dessa barn utan minsta kontakt med sina pappor medan deras pappor förgäves kämpade för att finna sina barn.

Du försökte dig på att smutskasta den forskare som ”uppfann” PAS och glorifiera en kvinna som kritiserar PAS utan ha minsta akademisk grund att stå på och dessutom talar i egen sak (eller snarare sin mammas sak) och allt du lyckades med var bara att göra bort dig, igen K-Å.

Citaten av Gardner är hämtade här.

Professor Richard Alan Gardner har skrivit och publicerat 150 artiklar varav ungefär 85 i  ”peer review journals”.
Han har skrivit och publicerat flera böcker om PAS varav flera används i undervisning och forskning kring detta ämne i hela världen, bland annat i American Psychological Association’s (APA) “Guidelines for Child Custody Evaluation in Divorce Proceedings.

• The boys and girls book about divorce, with an introduction for parents, by Richard A. Gardner. Foreword by Louise Bates Ames. Illustrated by Alfred Lowenheim (1970), Science House, ISBN 0-553-27619-0
• Doctor Gardner’s Modern Fairy Tales (1977) ISBN 0-933812-09-4
• The Parental Alienation Syndrome (1992) ISBN 0-933812-42-6
• Protocols for the Sex-Abuse Evaluation (1995) ISBN 0-933812-38-8
• Psychotherapy With Sex-Abuse Victims: True, False, and Hysterical (1996) ISBN 0-933812-41-8
• Sex-Abuse Trauma?: Or Trauma from Other Sources? (2001) ISBN 0-933812-47-7

//Mr Galahad

Varför utgår man ifrån att mannen skiter i kvinnan så länge han får doppa? //Mr G

Läste en artikel om Endometrios idag, en bra artikel som säkert kommer att hjälpa många kvinnor och deras partners att förstå vad de lider av och kanske hjälpa dem till ett bättre liv tillsammans.

Men det jag inte kan förstå är hur man tänkte när man valde den bild som gestaltar sjukdomen i artikeln.

En kvinna som uppenbart ledsen sitter naken på sängkanten medan mannen ligger och sover bredvid.

Bilden ger betraktaren känslan av att kvinnan ensam får bära denna smärta och att mannen struntar i den bara han får doppa eller något i den stilen.
Hade man inte lika gärna kunnat använda en bild där mannen försöker trösta kvinnan som dels har väldigt ont och dels har enorma skuldkänslor eftersom hon inte klarar av att genomföra samlag med mannen hon vill det med.
Den ena bilden spär på förutfattade meningar om män medan den andra kanske skulle visa en sannare bild av verkligheten. Så hur tänkte man egentligen?

Av den lilla erfarenhet jag har av sjukdomen så är det ett jätteproblem för flickorna eftersom de inte klarar av att ha ett sexliv, vilket de tror att de måste kunna ha för att kunna attrahera en man att vilja leva med henne. I många fall resulterar denna skam/ångest i självdestruktiva beteenden och andra negativa ageranden.

Kanske är det lågt av mig att irritera mig på bildvalet men tänk er själva vad som händer om man publicerar bilder på minoriteter, sexuellt avvikande individer, kvinnor etc etc, i svensk media där bilderna projicerar negativa stereotypa bilder av den minoriteten/könet etc etc.

Artikel om terrorism visar en äldre man i tuban (Som inte har något alls med artikeln att göra).
Artikel om kriminallitet visar en ung invandrarpojke.
Artikel om sexuella övergrepp visar en katolsk präst.

Ja ni inser säkert själva vad som skulle hända..

//Mr G

Försöker media tysta folkets röster? //Mr G

Jag läste med stigande avsky de internationella artiklarna (Examiner, The Guardian, Norska Dagbladet)om att Israels regering erkänt att organstölder har förekommit och att Boström således var helt rätt ute med sin så hårt kritiserade artikel i Aftonbladet i höstas.

Det var en slags bekräftelse på att staten Israel begår brott, inte bara mot konventionstexterna utan även emot sina egna lagar och att man sedan likt så många andra stater försöker sopa spåren under mattan.

Jag blev därför inte det minsta förvånad över att Jan Guillous artikel igår (Söndag) där han lika effektfullt som vanligt sätter pennan rakt på den ömma punkt som torde finnas hos varje journalist/författare, politiker och förståsigpåare som så hätskt anklagade Boström för antisemitism etc och vitmålade den Israeliska staten och dess folk som fullkomligt oskyldigt till dylika styggelser. De hade ju nämligen helt fel och torde därför känna sig ganska dumma just nu, för att inte tala om borde tänka sig för både en och två gånger nästa gång de lägger ”antisemit-kortet” istället för att bemöta kritiken.

Däremot så blev jag mycket förvånad när jag upptäckte att kommentars funktionen stängts av redan samma dag som artikeln publicerats på Aftonbladet online, efter 26 kommentarer, klockan 19:32, kommer Anna Hjalmarsson, tf chef Läsarmedverka in och skriver ”Nu avslutar vi diskussionen kring den här artikeln. Tack alla som deltagit!”
Varför lät man öht kommentatorsfältet vara öppet om man nu inte vill ha reaktioner på artikeln,  eller var det ett misstag som man försökte rätta till utan att att lämna några spår? Märkligt är det i vart fall att man stänger fältet samma dag som artikeln publiceras.
Jag skulle vara hemskt intresserad av att få se vad dessa ”förståsigpåare” kommer med för motargument till Jans artikel och även vad vanligt folk förstått av detta. Det är ju trots allt så att Boströms artikel fått avsevärt mycket större uppmärksamhet i våra svenska media än erkännandet ifrån Israelisk sida fått.
De flesta har inte ens hört talas om att detta skett vilket är medias intentioner eftersom de varit tysta om det.

Läs också Åsa Linderborgs utmärkta artikel ”Nu försöker liberalerna tiga ihjäl organhandeln” på AB kultur

”Jesus Alcalá torde vara den enda (före detta) Amnestyordföranden nånsin som försvarar en ockupationsmakts rätt att mörda och stjäla organ.”

Åsa Linderborg

//Mr G

Nämen ÄR vi trots allt födda olika? //Mr G

Ja det ÄR vi, enbart idioter påstår annorlunda.

Ny forskningen visar att spädbarn aktivt dras mot en viss typ av leksaker eller situationer beroende på mängden manligt/kvinnligt könshormon de utsatts för i livmodern.

Kan inte säga att jag är vidare förvånad över de resultaten, jag har vetat det hela tiden.

//Mr G

AB Gerianne Alexander science blog Psychology Today Dr Gerianne Alexander

Barnets rätt till båda sina föräldrar. //Mr G

I motsats till vad KÅ och många andra tror så finns det mig veterligt inte ett enda utlåtande eller dokument som pekar ut kvinnor som de enda förövarna när det gäller PAS.
Däremot så är jag övertygad om att det märks tydligare mot män än det gör mot kvinnor eftersom det de facto förhåller sig så att i de flesta vårdnadstvister (Där båda föräldrarna anses goda föräldrar) tillfaller vårdnaden modern. Även i fall där domstolen slagit fast att kvinnan saboterar umgänge, anklagar sin exman för brott han ej begått etc etc, tilldöms ofta modern den enskilda vårdnaden…

Det är sannolikt på så sätt att pappor aldrig får chansen att PASa barnen då de mycket sällan tillåts vara boendeföräldrar där mödrarna är de som träffar barnen mindre.
Om denna situation balanserades så skulle det antagligen se annorlunda ut.

Ofta förefaller ”Barnets bästa” vara att förlora rätten att träffa sin ena förälder (I de allra flesta fall pappan) pga boendeförälderns ovilja att samarbeta och ge sitt barn samma relationsbas som andra barn får. Man ser oerhört kortsiktigt på barnets utveckling när man ifrån myndigheternas sida menar att det är i ”barnets bästa” att förhindra det att få tillgång till en av sina föräldrar för att det råder en konflikt mellan de två.
Barn behöver bägge sina föräldrar, vi fyller ett behov hos våra barn som är mycket viktigt och om detta behov inte fylls riskerar barnet svårigheter i utvecklingen till vuxen.

Vi kan genom statistik och flera olika oberoende undersökningar se att en gemensam nämnare för en stor majoritet av marginaliserade (Kriminella, missbrukare etc) män och kvinnor är avsaknaden av eller en dålig relation med deras pappa. Med det inte sagt att inga ”svensson” familjer får barn som marginaliseras utan att det sannolikt (eftersom majoriteten är så stor) är en stor bidragande orsak till att barn utvecklas åt fel håll.

Alltså genom att agera mer långsiktigt, exempelvis genom att ifrån myndigheternas sida inte acceptera att en förälder saboterar umgänget med den andre, för att ge barnet bästa möjliga förutsättningar till en normal utveckling till vuxenlivet.
Ett barns uppväxt och utveckling pågår under dryga 2 decennier och jag är helt övertygad om att det goda i bra relationer med BÄGGE sina föräldrar vida överstiger det onda i något års konflikthärjade relationer mellan föräldrarna.

I varje fall där umgängessabotage förekommer borde den saboterande förälderns förmåga att ta hand om ett barn på ett bra sätt starkt ifrågasättas.
Har man inte förstånd att samarbeta med den viktigaste människan i barnets liv förutom en själv så är det sannolikt att man saknar några fler hästar med.

Hur detta ska gå till kan man bara sia om men exempelvis så skulle man ju kunna använda umgängessabotage som ett kriterium till ta vårdnaden av ett barn ifrån föräldern som gör det. Låt oberoende kontaktpersoner vara med vid överlämningar och umgänge och det torde bli mycket uppenbart vilken part som saboterar tämligen snart och låt sedan deras utlåtanden vara ledande när vårdnadsfrågan kommer upp till prövning.

//Mr G

Vad var det nu vi sa om hämndgiriga ex? //Mr G

Sarah Palin minns ni väl? Hon som skulle bli den ultrakonservativa vicepresidenten i USAs förra val, vars dotter (Bristol Palin) visade sig var gravid (givetvis utanför äktenskapet vilket är en styggelse för de flesta av hennes väljare) med en lokal hockeyspelande helyllekille (Levi Johnston).

Just nu pågår en infekterad vårdnadstvist mellan de unga tu och mamma Sarah står givetvis bakom sin dotter med allt stöd som mödrar kan ge sina barn, att hon dessutom är en sådan tungviktare rent politiskt lär ju inte heller skada.

”I ett första, skoningslöst förhör med rätten slog Bristol fast att förre fästmannen inte är mogen nog att ta hand om ett barn, är för upptagen med att försöka bli modell och skådespelare, inte har någon fast inkomst och förekommer på olämpliga bilder i omnämnda Playgirl. Hon antydde också att han har drogproblem eftersom han ska ha propagerat för marijuana på Twitter.”

Är det inte märkligt hur den man som tills för ett år sedan var god nog att bli pappa till hennes barn nu plötsligt direkt olämplig att vara pappa för att inte tala om är kriminell knarkare? Är det verkligen någon som köper den här skiten?

Det är väl uppenbart att familjen Palin, med mormor Sarah i spetsen endast är ute efter att få bort unge herr Levi ur bilden och då inte drar sig för direkt smutskastning och anklagelser om brott eller dylikt. Att Levi också uttalat sig positivt om homosexuella lär inte direkt gjort familjen Palin mindre benägna att ta till det stora artilleriet för att bli av med honom. Någon som tror att han skulle få vara en del av sin sons uppväxt om Bristol Palin får vårdnaden? Knappast!!!

Då kommer vi till min fråga till er därute. Tror ni att det ser så olika ut i våra svenska domstolar? Tror ni att vissa föräldrar inte tar till oerhört fula eller tom brottsliga medel för att få bort en man eller en kvinna som de älskat men nu hatar, bort ur sitt och barnets liv?

Kanske känner vissa av dessa individer rent av att den andre faktiskt skulle vara dålig för barnet, kanske har de övertygad sig själva om att det är så. Hur som helst så påverkar sådana övertygelser/villfarelser givetvis barnen negativt gentemot den förälder som dessa riktar sig mot och det mina vänner är i sin mest extrema form vad psykologer kallar för PAS.

Simma lugnt
//Mr G – Nageln i ögat på rötäggen