Mr Galahad

Barnets rätt till båda sina föräldrar. //Mr G

In Världen on 09 januari 2010 at 14:26

I motsats till vad KÅ och många andra tror så finns det mig veterligt inte ett enda utlåtande eller dokument som pekar ut kvinnor som de enda förövarna när det gäller PAS.
Däremot så är jag övertygad om att det märks tydligare mot män än det gör mot kvinnor eftersom det de facto förhåller sig så att i de flesta vårdnadstvister (Där båda föräldrarna anses goda föräldrar) tillfaller vårdnaden modern. Även i fall där domstolen slagit fast att kvinnan saboterar umgänge, anklagar sin exman för brott han ej begått etc etc, tilldöms ofta modern den enskilda vårdnaden…

Det är sannolikt på så sätt att pappor aldrig får chansen att PASa barnen då de mycket sällan tillåts vara boendeföräldrar där mödrarna är de som träffar barnen mindre.
Om denna situation balanserades så skulle det antagligen se annorlunda ut.

Ofta förefaller ”Barnets bästa” vara att förlora rätten att träffa sin ena förälder (I de allra flesta fall pappan) pga boendeförälderns ovilja att samarbeta och ge sitt barn samma relationsbas som andra barn får. Man ser oerhört kortsiktigt på barnets utveckling när man ifrån myndigheternas sida menar att det är i ”barnets bästa” att förhindra det att få tillgång till en av sina föräldrar för att det råder en konflikt mellan de två.
Barn behöver bägge sina föräldrar, vi fyller ett behov hos våra barn som är mycket viktigt och om detta behov inte fylls riskerar barnet svårigheter i utvecklingen till vuxen.

Vi kan genom statistik och flera olika oberoende undersökningar se att en gemensam nämnare för en stor majoritet av marginaliserade (Kriminella, missbrukare etc) män och kvinnor är avsaknaden av eller en dålig relation med deras pappa. Med det inte sagt att inga ”svensson” familjer får barn som marginaliseras utan att det sannolikt (eftersom majoriteten är så stor) är en stor bidragande orsak till att barn utvecklas åt fel håll.

Alltså genom att agera mer långsiktigt, exempelvis genom att ifrån myndigheternas sida inte acceptera att en förälder saboterar umgänget med den andre, för att ge barnet bästa möjliga förutsättningar till en normal utveckling till vuxenlivet.
Ett barns uppväxt och utveckling pågår under dryga 2 decennier och jag är helt övertygad om att det goda i bra relationer med BÄGGE sina föräldrar vida överstiger det onda i något års konflikthärjade relationer mellan föräldrarna.

I varje fall där umgängessabotage förekommer borde den saboterande förälderns förmåga att ta hand om ett barn på ett bra sätt starkt ifrågasättas.
Har man inte förstånd att samarbeta med den viktigaste människan i barnets liv förutom en själv så är det sannolikt att man saknar några fler hästar med.

Hur detta ska gå till kan man bara sia om men exempelvis så skulle man ju kunna använda umgängessabotage som ett kriterium till ta vårdnaden av ett barn ifrån föräldern som gör det. Låt oberoende kontaktpersoner vara med vid överlämningar och umgänge och det torde bli mycket uppenbart vilken part som saboterar tämligen snart och låt sedan deras utlåtanden vara ledande när vårdnadsfrågan kommer upp till prövning.

//Mr G

Annonser
  1. Du har nog rätt i att det främst är boendeföräldrar som PAsar. Men även uf kan göra det.

    http://www.familjeliv.se/Forum-4-117/m49711590.html

    Personligen tror jag ofta att det handlar om störning när det gäller svåra vårdnadstvister och allvarligare misshandel eller PAsning. Och då väljer störda individer den taktik som de kan vinna mest på sas. Störda kvinnor PAsar mer och misshandlar lite, störda män misshandlar mer och PAsar lite, grovt förenklat.

    • Givetvis kan man aldrig utesluta någon i sådana här sammanhang, det är helt enkelt alldeles för komplicerade historier med lika många facetter som det finns individer involverade i dem.

      Ja någon form av störning kan det ju absolut röra sig om, som en individ uttryckte det.

      Fri översättning ifrån huvet.
      ”Den PASande föräldern blir så besatt av att barnet ska tycka om den föräldern och ingen annan att rollerna mellan förälder och barn faktiskt i praktiken kastas om. Det blir föräldern som blir bekräftelsesökande medan barnet tvingas att ta hand om förälderns behov av denna bekräftelse.”

      //Mr G

  2. Har funderat lite på det du skriver i slutet. Man kanske ska vidga begreppet umgängessabotage lite också. En annan form är ju att ”komma och gå som man vill”. Men du kanske tänkte så? Alltså ett fast och strikt schema som båda har att följa. Sen är frågan vad man gör om den ena föräldern är hotfull vid överlämningar och i kontakten kring barnen? Men jag antar att man får ha kontaktperson då också. Ja jag vet inte, i mångt och mycket tycker jag det är vad som står i lagen nu. Men att problemet är att man inte granskar vem det är som står för samarbetssvårigheterna (eller om anklagelserna om hot och våld är sanna) utan på rutin ofta tilldömer boendeföräldern (oftast mamman) vårdnaden.

    • Huvudet på den berömda spiken Mia.

      Man granskar inte eller inser inte vilka följder detta sabotage får.

      //Mr G

  3. Hade inte tänkt på det i de banorna, sett kopplingen, men det hänger ju ihop med begreppet ”the parentified child”, att vara förälder till sin förälder.

    http://psychcentral.com/blog/archives/2008/08/15/harming-your-child-by-making-him-your-parent/

    Vilket hänger ihop med att dessa föräldrar sägs ha stannat på en tidig utvecklingsnivå.

    http://www.breakthroughparenting.com/PAS.htm

    Fick mig att tänka ”vidare”, tack!

    • Vi hjälper varandra att tänka vidare och bredare, vi växer så att säga genom möten, för att stjäla en mycket vis mans citat.

      Kram på dig och tack själv ”Mia” 🙂

      //Mr G

  4. Nu låter du som en sann kristdemokrat. Okej gå på kvinnor i allmänhet och dela upp samhället i könsgrupper är ju din åsikt så ha trevligt med den du.
    Tyvärr, det finns inget som säger att avsaknaden av en genetisk far leder till något negativt. Det är ju inte så att genetiken gör att barnet knyter starkare band med sin genetiske far än med en pojkvän eller vän med mamman.

    Sen tar du upp din tillförlitliga statistik. Stämmer säkert. Kan jag inte säga emot. Men om man sedan ser till andra omständigheter. Om fadern misshandlat/misskött barnet tidigare i livet sätter det självklart men. I en familj där misshandel förekommer står inte allt ”rätt” till och det är inget man lagar med en spik i väggen. Och om jag tar till samma knep som dej. Statistik! Kommer de flesta krimminella från underklassen exakt som de mål där det finns tvister om vårdnaden.

    Har du något mer argument för att avsaknaden av sin far gör oss krimminella?

    • Roligt för dig om du inbillar dig att du kan sätta mig i politiskt fack, kristdemokrat är jag då rakt inte, humanist däremot javisst.

      Hur mycket du än vill tro något annat så ÄR samhället uppdelat, bland annat utefter kön, ibland till fördel för män och nackdel för kvinnor och ibland vice versa.
      Det delas också upp utefter trosuppfattningar, politisk åskådning, ras (Bland vissa), social status, yrke etc etc..

      Vi människor är experter på att skapa grupperingar, vi ÄR flockdjur och i brist på rent fysiska flockar skapar vi nya sociala (eller andra typer) konstruktioner som ersätter flocken eftersom vi behöver den för att bla känna oss trygga.

      Så alla de tiotusentals barn som vittnar om ”hål i själen” och/eller spenderar enorma resurser på att finna sin/a biologiska förälder/rar, de sysslar bara med något slags spel för gallerierna eller? Jag har själv en syster som insåg att den man hon kallade pappa inte kunde vara hennes biologiska pappa trots att hennes mamma (Som är katolik) bedyrat att han var det. ”Det kändes helt enkelt inte rätt” så hon började gräva i hennes mammas historia och insåg snart (och kunde bevisa) att hennes mamma redan var gravid med henne när hon träffade mannen hon gifte sig med. När mamman ställdes inför bevisen så erkände hon att hon haft ett kort förhållande med en svensk sjöman och att det var han som var hennes (vår) pappa. Drygt 2 månader senare stod jag och min pappa utanför hennes dörr i Italien. Nog fan är det ett särskilt band mellan ett barn och dess biologiska förälder, att påstå något annat är bara naivt.

      På din fråga om det finns några bevis, så är svaret nja. Det finns en massa isolerade undersökningar kring föräldralösa och en del kring kriminellas generella bakgrund rent biologiskt och genetiskt men hittills har jag aldrig läst en undersökning kring hur frånvaron av en förälder (Oftast fadern av varierande anledningar) egentligen påverkar ett barn. Det som finns är några undersökningar bland kriminella där en mycket hög majoritet (över 90%) visat sig haft dålig eller ingen kontakt med sin pappa och det är detta jag baserar min åsikt på. Förutom de uppenbara behov varje barn har av både kvinnliga och manliga relationer.
      Med det inte sagt att frånvaron av en biologisk pappa innebär att barnet blir marginaliserat och slutligen kriminell utan snarare att riskerna för det ökar.
      En annan god manlig förebild kan mycket väl iaf delvis ersätta pappan även om jag personligen är övertygad om att det finns saker som aldrig kan ersättas av någon.
      Dock ska man nog vara medveten om andra fakta som också påverkar dessa barn.
      Den vanligaste gärningsmannen vad det gäller barnmisshandel utifrån relation till barnet är i fallande led.

      1. Modern
      2. Styvfadern (Mammas nya pojkvän)
      3. Fadern
      (Källa Barnombudsmannen (2007:04) vilken baserar detta på Elevenkäten 2006 såvitt jag förstått)

      Tydligast är skillnaden i hem där föräldrarna i bor tillsammans där 30% fler barn hävdar att de blivit slagna ”Någon till flera gånger” av mamma.

      Vad det gäller kriminellas generella bakgrund så är det ingen hemlighet att det är i synnerhet marginaliserade grupper som blir kriminella, däremot så bär det mig emot att kalla dem för ”underklass” då detta för mig är synonymt med översittar fasoner ifrån individer som inte förstår bättre.
      Däremot så vill jag hävda att den främsta risken för vårdnadstvister finns i familjer med små barn, dvs familjer som inte överlever omställning ifrån 2-samheten till barnfamiljen. Förvisso har också ekonomiska svårigheter en viss inverkar på riskerna men sådant är inte förbehållet någon klass såvitt jag vet, även den mest välbetalde kan ju göra dåliga ekonomiska val eller förlora jobbet eller hur?

      //Mr G

      • Om det är något som kan skapa speciella band mellan biologiska föräldrar barn så är det pressen att ha en så kalla riktig familj. Tanken att man vill vara som alla andra.

      • Det där säger nog mer om dig än något annat är jag rädd Ola.

        //Mr G

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: