Mr Galahad

Archive for februari, 2010|Monthly archive page

Offer för sina egna fördomar

In Världen on 28 februari 2010 at 22:42

Jag tror att de allra flesta människor är offer för sina egna förutfattade meningar och sedan gör fel saker eller tar fel beslut utifrån det. Den som är övertygad om att män är svin är det ruskigt svårt att ge insikt i att en kvinna ljuger om sitt ex när hon beskriver en verklighet som individen redan är övertygad om är den sanna verkligheten.

Faktum är att ingen av oss gör helt igenom medvetna val i livet, vi påverkas av allsköns olika faktorer ifrån stort till smått. Det enda vi kan göra för att förbättra detta är att medvetande göra oss själva och andra att vi faktiskt är offer för våra egna fördomar. Då kan vi åtminstone börja kritisera våra egna val innan vi gör dem och kanske kanske göra ett medvetet val i EN fråga.

//Mr G

Annonser

Tjejer tänder – på mig?

In Världen on 25 februari 2010 at 13:36

Aftonbladet ger idag oss män en insikt i kvinnans djupaste jag.

Tjejer tänder på den vanlige mannen – i smyg.

Tittar man på listan över de saker kvinnor tänder på i smyg så finner man.

10 saker tjejer gillar hos killar – i smyg

1. Skäggstubb
2. Nördighet
3. Hårigt bröst
4. Flitig bokläsare
5. Gråter till filmer
6. Sjunger med i låten medan man dansar
7. Grått hår
8. Att vara svettig efter träning
9. Glasögon
10. Sportdåre

Jag bockar av en efter en och med ett facit på 8 av 10 så finner jag till sist att kvinnor tydligen tänder på – Mig! 🙂

En annan sak att glädjas åt är Malin Wolins härliga krönika där hon skriver om: ”Varför envisas kvinnor med att tjusas av ärkesvin?”. Jag kan bara hålla med dig Malin. Det finns många inte supertrimmade, intelligenta mjukis killar med nördiga intressen som saknar en kvinna att dela sitt liv med.

Så till er damer därute som vill hitta drömprinsen kan jag tipsa om bibliotek, bokaffärer, rollspelsföreningar, teaterföreningar, datorföreningar och dylika platser för att påbörja sökandet. Det är på sådana ställen vi finns 😉

//Mr G

Mannens rättigheter då?

In Världen on 21 februari 2010 at 12:36

Att kvinnan har rätten till sin egen kropp råder det nog inget tvivel om. Sedan 1974 har vår abortlag gett svenska kvinnor rätten att själva bestämma över sitt havandeskap, hon kan själv bestämma om hon ska föda ett barn eller inte.
Mannen har dock inga inga som helst rättigheter i detta sammanhang, bara skyldigheter.
Pelle Filipsson har retat upp kvinnosakskvinnorna och feministerna nu och debattens vågor går skyhöga. Ett av de vanligast förekommande argumenten i denna upphetsade debatt lyder ungefär så här: ”Använd kondom då”.

Man menar, antar jag, att om mannen inte vill ha barn så får han väl använda skydd för att vara säker på att inte få det. Problemet med hela denna inställning är att man helt missat poängen.
För att åskådliggöra själva poängen skulle vi kunna vända på 1974-års abortlag, dvs göra den till sin motsats.

Tänk om lagen fungerade så att mannen bestämde huruvida kvinnan skulle få föda hans barn eller ej.
Otrogna äkta män skulle då bestämma att inte låta sin älskarinna få föda deras kärleksbarn och tom våldtäktsmän skulle i teorin har rätten att bestämma huruvida ett oönskat barn blev fött eller ej.

Absurt, javisst men det är precis så dåliga förutsättningar som vi män har.

Beslutet att föda ett barn är helt och enbart kvinnans och mannen har bara att foga sig i hennes vilja. Hur barnet blivit till har ingen som helst betydelse och vilka konsekvenser detta får för mannen ifråga finns det ingen som bryr sig det minsta om.

Att gå till sängs är ett gemensamt beslut, att använda skyddat eller inte skyddat sex är likaså ett gemensamt beslut.
Att ljuga om skydd är (av uppenbara orsaker) enbart privilegierat kvinnan och ingen skuld faller på henne om hon blir gravid genom en lögn. Mannen har emellertid enbart skyldigheter, moraliska och juridiska, som alla syftar till ett skydd för barnet och mamman men som samtidigt ger utmärkta möjligheter för en förslagen kvinna att missbruka in absurdum.

Förutom detta så har en kvinna som är gravid men inte har den blivande pappa vid sin sida allehanda skyddsnät i form av statligt finansierade stödgrupper och vårdinrättningar.
Den blivande pappan har precis som Pelle påpekar i sin bok ”Den vackraste gåvan”, ingenting, förutom skuld och försörjningsskyldigheter.

Statistik visar också tydligt att även den pappa som vill vara en del av barnets livs på samma villkor som mamman ganska enkelt kan utmanövreras och helt hindras ifrån att vara en dal av barnet liv. (I omkring 90% av alla domar om enskild vårdnad där bägge föräldrarna anses vara goda föräldrar ges ändå vårdnaden till modern)
Det finns 10 000-tals sådana exempel ifrån våra svenska rättsinstanser. Fall där man visat att kvinnan begått övergrepp mot mannen och i förlängningen även mot barnet i form av lögner, falska anklagelser, umgängessabotage etc men där man trots detta ger enskild vårdnad till modern, för barnets bästa.
Ytterliggare ett exempel på hur mannens rättigheter ständigt underordnas kvinnans i alla lägen där ett barn är inblandat.

Malin Wollin skriver att: ”Det är ett övergrepp att tvinga en man att bli pappa” och har helt rätt. På samma sätt som det vore ett övergrepp att tvinga en kvinna att föda ett barn, oavsett om det gäller arkaiska religiösa påbud eller lika arkaiska juridiska hinder för en abort. Eller för den delen tvinga en kvinna att genomföra en abort, så är det fortfarande olika övergrepp mot mamman eller pappan.

Varför inte ha tvingande regler omkring födande av barn som kräver bägge föräldrarnas medgivande och i de fall där kvinnan själv vill föda barnet utan pappans tillstånd någon form av utredning och konsekvens av det beslutet.

En kvinna som inte vill ha barn kan ju helt enkelt bara bestämma sig för att göra abort med eller utan mannens godkännande medan mannen bara har att foga sig enligt kvinnans vilja. Hon har alltså beslutanderätten för mannen till kanske ett av de viktigaste valen en människa gör under sin livstid. Känns det rätt tycker ni?
Hur skulle ni känna om rollerna var ombytta? Om mannen var den som fick bestämma huruvida kvinnan fick föda barnet eller ej? Det känns helt främmande eller hur, även om man bortser ifrån de rent biologiska förutsättningarna.

Så tänk ett varv till nu.
Är det verkligen rätt att mannen enbart har skyldigheter i dessa sammanhang medan kvinnan har både beslutanderätt och alla rättigheter?

AB2 AB3

//Mr G

En ödesdag för två fd läkare som aldrig fällts för brott men ändå levt sitt liv utpekade som mördare.

In Världen on 18 februari 2010 at 10:24

Idag är dagen D för allmänläkaren och obducenten som anklagades för att ha styckmördat Catrine da Costa men friades 1988.

De friades för mordet men domstolen angav märkligt nog att de var skyldiga till styckningen (brott mot griftefriden) i domskälen (dvs skälen till att domstolen friade dem) eftersom detta brott inte var med i åtalet.
Eftersom domen i sig var friande är den omöjlig att överklaga trots att den i praktiken blev fällande för de båda läkarna som efter domen fick båda sina legitimationer indragna och sina liv förstörda av den mediala uppmärksamheten som fokuserades på dem.

Det finns flera andra intressanta individer som dessutom var dömd för liknande brott som aldrig hördes av Polis och aldrig varit misstänkta i utredningen, bla styckmördaren Gonerka som den fd kriminal Inspektören Thomas Götling tipsade utredarna om dagen efter likfyndet.

DNAt som hittades vid fyndplatsen tillhör inte de båda läkarna och såvitt vi vet så har aldrig detta DNA blivit identifierat. Gonerka är död idag men hans DNA finns bevarat i register.

Det finns goda vittnesuppgifter som pekar ut en medelålders man med långt hår som den som Catrine hade sällskap med sin sista dag i livet. Denna person var enligt vittnet klart drogpåverkad.
Uppgifter som stämmer väl in på Gonerka men inte på de båda läkarna som egentligen inte har någon som helst koppling till da Costa mer än motstridiga uppgifter om att en av dem köpt sex av henne.

Man skulle sålunda möjligen kunna bringa klarhet i detta mörka kapitel i vårt rättsväsendes historia men idag är mordet preskriberat och enbart enskilda individer, drivna av ett starkt rättspatos gräver vidare

Leif GW Persson säger till Aftonbladet att:

”Jag är övertygad om att ingen av dem dödat Catrine da Costa, de har sannolikt inte ens träffat henne, knappt varandra. Ändå tror jag inte att de kommer att få skadestånd. Det här handlar mer om hur rättsapparaten ska rädda ansiktet.”

Tyvärr så tror jag att han har rätt. Fallet da Costa har för länge sedan slutat handla om rättvisa och istället omvandlats till mäktiga individers kamp för att hemlighålla de enormt bristfälliga arbete de gjorde i utredningen. Det totala ointresset att finna mördaren speglas väl i utredarnas oförmåga att ens följa upp synnerligen goda tips ifrån kollegor som såg andra samband där de själva enbart såg två läkare.

”Min uppfattning är att de är oskyldiga. Det är hemskt, men så är det, säger Jan Olsson, pensionerad kriminalkommissarie som ansvarade för den kriminaltekniska delen i utredningen.”

Så här skriver Carl-Johan Vahlen och Kajsa Blomgren, ombud för de båda fd läkarna i SVD idag:

”Polis, åklagare, domstolar och myndigheter gjorde sig skyldiga till en mängd fel i utredningen av da Costas död. Vi nämner här några av de mest anmärkningsvärda. Redan någon vecka efter fyndet var utredningen, utan att några bevis pekade i den riktningen, helt inriktad på obducenten. Polisen var aldrig öppen för andra mer sannolika gärningsmän. Poliserna saknade erfarenhet av mordutredningar, man slarvade bort viktiga förhör och sålde känsligt utredningsmaterial till en kvällstidning. Annat utredningsmaterial försvann spårlöst. Utredningen tog dessutom orimligt lång tid. Polisen saknade kritisk förmåga att granska uppenbart felaktiga vittnesuppgifter, genomförde charadliknande konfrontationer och struntade i att avsaknaden av bevis självklart borde ha föranlett en annan inriktning. Åklagaren ignorerade sin objektivitetsplikt då han inte tog fasta på den mängd uppgifter som talade för läkarnas oskuld. Dessutom anlitades sakkunniga som var bekanta med både ”mamman” (ett av vittnena i rättegången, reds anm.) och obducenten, sakkunniga vars uttalanden om att något ”kan ha hänt” i domstolarna förvandlades till ”utom rimligt tvivel”.”

Sanningen finns därute, men det kommer troligast att för alltid vara bortom oss och de båda läkarna kommer aldrig att får varken upprättelse eller rättvisa. Catrines barn och övriga anhöriga kommer aldrig att få veta vad som egentligen hände henne. Idag handlar allt om en enda sak, prestige.

Förlåt oss Catrine.

//Mr G

Expressen SVD1 SVD2

Det är sällan jag önskar att jag ska få fel men i detta fall blev det så.
Ingen upprättelse för de fd läkarna, staten kryper ännu en gång undan ansvar för vad deras tjänstemän gjort sig skyldiga till.

AB DN SVD Expressen DN2

Av andelen arga individer (81%) som röstat på Newsmill under Patrik Nybergs debattartikel så är det ganska många som anser att staten borde ha tagit sitt ansvar istället för att lägga sig platt för sin felande tjänstemän.

De Rödgröna tar ställning för folkrätten mot terrorn

In Världen on 17 februari 2010 at 16:45

Om vi nu ser bortanför antisemit snacket och fokuserar på att skapa fred i området så är det tämligen enkelt att se hur detta måste gå till.
Den ena parten har toppmodern utrustning, vapen och underrättelsetjänst, mycket god ekonomi, tillgång till modern sjukvård och gott om mat och andra förnödenheter. Den andra parten befinner sig i en blockad som i stort sett lämnat området helt utan något av ovanstående. Folket svälter, det finns ingen sjukvård, inga skolor (Som vi definierar skolor) och inga arbeten för de som bor i området Gaza.
Invånarna i det ena landet lider inte särskilt mycket till följd av denna konflikt (Merparten av dem ser aldrig till den annat än i tidningar) medan den andre lever med hot om väpnat våld och ond bråd död i princip när som helst.
Den ena parten i konflikten har många olika vägar att gå om man vill medan den andra i princip har två.
Lägg ned vapnen och hoppas på den andra partens, den som mördat minst en civil släkting i varje familj enligt Amnesty, goda vilja samt att omvärlden bryr sig tillräckligt mycket för att påverka förbättringar för dem. Eller att försöka göra något åt övergreppen, diskrimineringen, brotten och morden själva.

Vad skulle du göra om du befann dig i deras skor, om din mamma, farfar eller kanske lillebror eller syster mördats i ”en kirurgisk attack”.
Ni kan aldrig utgå ifrån era egna värderingar och tro att era ord ska ha någon betydelse för den som har helt andra förutsättningar än du själv har.

Är det någon skillnad mellan terror som en stat beordrat och den terror som en Mulla beordrat?
Egentligen inte, men än så länge har ingen stat i väst tvingats ta ansvar för den terror dess demokratiskt valda regeringar beordrat. Ej heller för de brott som de tom erkänt att de begått men som ingen tvingas till ansvar för.
Usch och fy för Korea och Iran eftersom de förtrycker sina respektive folk men länder som med militär makt ockuperar andra länder, förtrycker och mördar den befolkningen, de ska vi tydligen hylla som något slags demokratiskt tillsatt Uberpolis.

Folkrätten gäller oavsett vilken regim eller vilken stat som bryter mot den.
Jag tycker det är riktigt bra att man tar en tydlig ställning för folkrätten mot terror oavsett vem som står för terrorn.

PS Det är ett välkänt faktum att Israel låg bakom de första terrordåden i modern historia.
Läs lite om morden på Folke Bernadotte och Lord Moyne samt sprängningen av hotellet ”King David”.
Glöm då inte att definitionen av terrorism är ”användandet av våld i skrämsel syfte mot civila för att uppnå politiska mål”

//Mr G

Kittlades av sin pojkvän – 5 minuter senare stod polisen vid dörren

In Världen on 16 februari 2010 at 8:22

20-årige Emma behövda boka ett besök på vårdcentralen och använde deras ring-upp tjänst, medan hon väntade började hennes jämnårige pojkvän Alexander busa med henne och på något sätt kom de mitt i buset åt svara knappen på telefonen precis då vårdcentralen ringde. Emma skrek, kiknande av skratt som man gör om man blir kittlad och sa dessutom precis som man också gör, åt sin pojkvän att sluta kittla henne.

5 minuter senare står 2 polismän vid deras dörr och bankar. När Alexander öppnar dörren så blir han bryskt beordrad att sätta sig ned med händerna på knäna.

”Om han inte öppnat tror jag att de hade slagit in dörren, säger Emma. Polisen sa åt Alexander att sätta sig ner och lägga händerna på knäna”

Det tog en stund att reda ut missförståndet och undertiden tvingades Alexander alltjämt sitt där med sina händer på knäna, misstänkt för vår tids kanske mest skuldbelagda brott, kvinnomisshandel.

Nu kanske du tycker, ja vadå det löste sig ju tillslut, det var ju bra att de ringde för att vara säkra.

Visst det ÄR bra att vårdpersonal vågar ringa på sådana här saker absolut. Men jag undrar om det verkligen kan vara så svårt att höra skillnad på en kvinna i nöd som blir misshandlad och en kvinna som blir kittlad?
Personligen så är jag övertygad om att de flesta av skulle dra samma slutsats, eftersom det är det första vi kommer att tänka på när vi hör något dylikt. Att hon skulle vara kittlad skulle vi aldrig ens tänka på eftersom vi blivit indoktrinerade att misstänka misshandel och övergrepp framför de mer logiska och antagligen avsevärt mycket mer förekommande buset mellan två kära ungdomar. Vad ska vi missuppfatta nästa gång, en kvinna som skriker i extas under sexakten?

För att ställa resonemanget på sin spets skulle vi kunna säga så här.
Om det istället var en man som skrattade, kiknade och i panik skrek ”sluta” åt sin kvinna och du hörde det. Vad skulle du då misstänka, misshandel eller något helt harmlöst?

AB

//Mr Galahad

Poliser använder sin makt för att förtrycka vanligt folk

In Världen on 14 februari 2010 at 12:00

Som polis antas du göra rätt och alltid agera korrekt enligt lagens råmärken.
Det kollegiala brödraskapet håller dessutom varandra bakom ryggen för att skydda varandra ifrån ”busets” falska anmälningar som förvisso sker relativt ofta.

Men vad händer när en polis börjar rucka på lagens råmärken om när och hur de får agera?

Jesper Nilsson vet. Han hotades med gripande misstänkt för knarkbrott efter att ha tagit några bilder på två civilspanare i tunnelbanan. Poliserna ställde ett ultimatum mot honom, antingen plockar vi in dig för knarkbrott (Som de inte hade några belägg för och således inte heller laga stöd) eller så raderar du bilderna i telefonen.
Vad poliserna inte visste var att deras samtal spelades in och nu ska deras agerande utredas av åklagare.

Problemet är att detta agerande inte på något sätt är isolerat till någon enstaka individ.
Jag kan själv namnge flera olika poliser som själv berättat för mig om dylika brott mot helt oskyldiga individer som man av varierande anledningar velat trycka dit.

NÄPO Chef Stockholm berättade om en 18-årig kille uppträdde ”kaxigt” gentemot honom så han grep honom enligt LOB (Lagen om berusade) och killen fick spendera natten i fyllecell. Att han var helt nykter rådde det enligt polismannen själv ingen tvekan om.

Hundförare i Norrland berättar om hur han använt hunden för att medvetet ”skrämma skiten ur” (Hans egna ord) av några tonåringar som satt i en park och åt mat. Skälet till hundförarens agerande uppgav han var att de först vägrat flytta på sig med hänvisning till att om tanterna kunde sitta och mata fåglarna där så kunde de mata sig själva.
Då gick hundföraren och hämtade sin hund och bussade den på ungdomarna samtidigt som han höll hunden tillbaka med kopplet. ”Du skulle ha sett deras ögon, som tefat”

Detta är alltså polismännens egna historier och inget jag ”hört” på stan eller av offren.

Dessvärre är det i princip omöjligt för en vanlig människa att få upprättelse efter en dylik händelse.
Med mindre att polismannen filmas (Fast det räcker inte heller alltid) eller att en kollega anmäler honom/henne så går h*n alltid fri.
Dels så har polismännen till skillnad ifrån oss vanliga människor mycket god koll på lagen och dess svårnavigerade skär och holmar. De vet exakt vad de ska säga och hur de ska uttrycka sig vid ett förhör för att gå fri ifrån brott.
H*n har kollegor som svär på att situationen utspelades på ett helt annat sätt än den faktiskt gjorde och den som anmäler blir i princip alltid motanmäld för någon form av brott vilket sänker individens trovärdighet. Ur en domstols ögon som betraktar man det som att offret anmält för att hämnas på poliserna, när det i själva verket förhåller sig precis tvärtom.

Därför kan poliser som använder olaga frihetsberövanden, våld utan skäl och andra tvångsmedel för sitt höga nöjes skull eller för att skydda sin egen rygg när de riskerar att bli avslöjade.
När de sedan utreds för sådana här brott så är det egna leden som gör utredningarna, för inte tror ni väl att en åklagare som ska arbeta med och behöver polisens stöd är fullständigt objektiv vid utredningar mot poliser?

”Makt korrumperar, och absolut makt korrumperar absolut”
Lord Acton

Svea rike borde a en myndighet med mandat att överpröva alla utredningar ifrån alla andra myndigheter och fälla egna avgöranden utan möjlighet för den första myndigheten eller personer ifrån den att påverka domen.
En slags nationell intern granskningsbyrå med makten att förpassa tjänstemän som ej sköter sitt jobb eller rent av begår brott till de myndigheter som hanterar sådana. Arbetsförmedlingen och Kriminalvården.

Tillägg 17/2/10

En förundersökning är nu inledd mot de båda poliserna.
De kommer sannolikt att utses till syndabockar och fällas för brott och möjligen bli av med sina arbeten.
Men attitydproblemet som tyvärr finns inom stora delar av denna bransch, kommer att tillåtas få vara kvar eftersom ingen egentligen vill ta i det.

Tillägg 23/2/10
En ny artikel om polisbrutalitet i AB

”Vi har tre poliser som inte gör något, utan bara står och glor. De tänker antagligen ”Vi är inte skyldiga till något, vi tittar ju bara på”. Men ni är inte oskyldiga, ni är medskyldiga! Ni stod och stirrade medan en ung kille blev nedvärderad och slagen. Och en polisman skrattar åt sitt dåd, han njuter av den makt han tror han besitter.”

//Mr G

Mördad kvinna hittad på balkong

In Världen on 11 februari 2010 at 10:34

Ja så lyder rubriken på artikeln i Aftonbladet. Vidare kan man läsa ”Enligt polisen handlar det om mord. En man har tagits in på förhör.”

Vid första anblick ser det alltså ut som ytterliggare ett relationsdrama där mannen mördar kvinnan.
Men låt oss titta lite närmare på detta.

”Vi har inlett en förundersökning om mord och tagit dit tekniker eftersom det finns en del omständigheter som verkar underliga.” berättar Lars Lisberger, stationsbefäl vid Norrortspolisen för journalisten.

Alltså är det dessa underligheter som i media blivit mord, någon borde kanske tala om för journalisten att förundersökning gällande ett misstänkt mord inte är detsamma som att kvinnan faktiskt blivit mördad. Efter några timmar så har artikeln förändrats och ser nu ut så här.

Öppnar vi DN så kan vi istället läsa ”En man som hördes under kvällen fick senare gå hem och ingen person är delgiven misstanke om brott, sade stationsbefälet vid Norrortspolisen tidigt på torsdagsmorgonen.”

Detta innebär i praktiken att mannen kunnat ge så pass bra förklaringar att alla misstankar mot honom skingrades eftersom man annars inte skulle riskera att han påverkar förundersökningen genom att exempelvis undanröja bevis eller påverka vittnen. De hade laga stöd att hålla honom frihetsberövad i ytterliggare ett halvt dygn men ansåg sig inte ha skäl att hålla honom gripen.

Men fallet kallas alltjämt för ”Järfällamordet” i media.

På detta sätt målas en bild upp som många ickekritiskt granskade ögon tar för sann, bilden som framträder är att män rent generellt är monster och att kvinnomördare och våldtäktsmän växer på trän och lurar i varje relation och buske. Utifrån denna insikt så är det inte svårt att förstå varför alla som arbetar för att synliggöra våld mot män i nära relationer eller för mäns lika värde i vårdnadsfrågor, stöter på det kompakta motstånd, smutskastning och misstänkliggöranden som vi gör.

Om man är övertygad om att muslimer är onda så kommer man aldrig att ens underhålla idé om att ens världsbild är felaktig, för muslimer är onda och de kan därmed aldrig ha blivit felaktigt behandlade. Skillnaden är att medan det ena anses vara diskriminering så anses det andra vara politiskt korrekt.

Är det jämställdhet?

Pinsamt dåligt Rikspolisstyrelsen

In Världen on 09 februari 2010 at 9:49

Ger man sig in i en krigszon så är det en sällsynt dum idé att göra det under beskydd av goda föresatser.
”Vi ska föregå med gott exempel” kommer inte att skydda mot automatvapen eld, sprängämnen eller ens stenar kastade ifrån hustak.

Sedan när man väl får fingrarna ur det berömda arslet så skickar man ned ett vapen som inte heller möter de önskemål som användarna för att inte tala om inte kommer att ge den möjlighet till försvar som man efterfrågar.

HK MP5 har nämligen en effektiv räckvidd på omkring 25-100 meter med dålig till mycket dålig träffsäkerhet på avstånd över 50 meter beroende på modell. Vapnet är i princip skapat för polisväsendet och med tanken att användas på korta avstånd. (Inomhus eller i tättbebyggt område).

Förslagsvis kunde man kanske skicka ned det vapen som Beredskapspolisen tilldelades i början, CGA5C2, de är ju trots allt tilltänkta att användas utanför krigszoner men med risk att stöta på fientlig styrka och då kunna försvara sig.
Detta vapen har en grövre kaliber och därmed en längre effektiv räckvidd på mellan 250-400 meter men med god träffsäkerhet upp till 600 meter (över 450 behövs hjälpmedel). Vapnet är kortare än sin föregångare AK5 och lättare att använda i strid i bebyggelse samtidigt som det fortfarande har den slagkraft och räckvidd som behövs under strid på längre avstånd än 50 meter.

Det bör ligga ett antal sådana vapen ute på landets polisstationer som är i nyskick och inte används i ordinarie tjänst, även om det florerar rykten om att insatsstyrkorna ”lånat” sådana vapen vid vissa tillfällen då MP5an ansetts vara för vek för uppgiften.

Dessutom används detta vapen av den nationella insatsstyrkansom inte heller befinner sig i en krigszon men väntas stöta på svårt motstånd, dock inte i första hand automatkarbin beväpnade tränade terrorister även om detta också skulle ingå i deras uppgifter.

Så vad är skillnaden mellan dessa polisiära förband och de stackars poliser som idag befinner sig i en krigszon utan vettig utrustning? Ett ord, politik.

”The road to hell i paved with good intentions”

//Mr Galahad

Tanja och Mattes sköna låt och annat smått och gott

In Världen on 04 februari 2010 at 18:19

Genusväldet drar fram!

Tanja på ”Den nya välfärden”

Genusväldets undergång (Humor)

//Mr G