Mr Galahad

Mannens rättigheter då?

In Världen on 21 februari 2010 at 12:36

Att kvinnan har rätten till sin egen kropp råder det nog inget tvivel om. Sedan 1974 har vår abortlag gett svenska kvinnor rätten att själva bestämma över sitt havandeskap, hon kan själv bestämma om hon ska föda ett barn eller inte.
Mannen har dock inga inga som helst rättigheter i detta sammanhang, bara skyldigheter.
Pelle Filipsson har retat upp kvinnosakskvinnorna och feministerna nu och debattens vågor går skyhöga. Ett av de vanligast förekommande argumenten i denna upphetsade debatt lyder ungefär så här: ”Använd kondom då”.

Man menar, antar jag, att om mannen inte vill ha barn så får han väl använda skydd för att vara säker på att inte få det. Problemet med hela denna inställning är att man helt missat poängen.
För att åskådliggöra själva poängen skulle vi kunna vända på 1974-års abortlag, dvs göra den till sin motsats.

Tänk om lagen fungerade så att mannen bestämde huruvida kvinnan skulle få föda hans barn eller ej.
Otrogna äkta män skulle då bestämma att inte låta sin älskarinna få föda deras kärleksbarn och tom våldtäktsmän skulle i teorin har rätten att bestämma huruvida ett oönskat barn blev fött eller ej.

Absurt, javisst men det är precis så dåliga förutsättningar som vi män har.

Beslutet att föda ett barn är helt och enbart kvinnans och mannen har bara att foga sig i hennes vilja. Hur barnet blivit till har ingen som helst betydelse och vilka konsekvenser detta får för mannen ifråga finns det ingen som bryr sig det minsta om.

Att gå till sängs är ett gemensamt beslut, att använda skyddat eller inte skyddat sex är likaså ett gemensamt beslut.
Att ljuga om skydd är (av uppenbara orsaker) enbart privilegierat kvinnan och ingen skuld faller på henne om hon blir gravid genom en lögn. Mannen har emellertid enbart skyldigheter, moraliska och juridiska, som alla syftar till ett skydd för barnet och mamman men som samtidigt ger utmärkta möjligheter för en förslagen kvinna att missbruka in absurdum.

Förutom detta så har en kvinna som är gravid men inte har den blivande pappa vid sin sida allehanda skyddsnät i form av statligt finansierade stödgrupper och vårdinrättningar.
Den blivande pappan har precis som Pelle påpekar i sin bok ”Den vackraste gåvan”, ingenting, förutom skuld och försörjningsskyldigheter.

Statistik visar också tydligt att även den pappa som vill vara en del av barnets livs på samma villkor som mamman ganska enkelt kan utmanövreras och helt hindras ifrån att vara en dal av barnet liv. (I omkring 90% av alla domar om enskild vårdnad där bägge föräldrarna anses vara goda föräldrar ges ändå vårdnaden till modern)
Det finns 10 000-tals sådana exempel ifrån våra svenska rättsinstanser. Fall där man visat att kvinnan begått övergrepp mot mannen och i förlängningen även mot barnet i form av lögner, falska anklagelser, umgängessabotage etc men där man trots detta ger enskild vårdnad till modern, för barnets bästa.
Ytterliggare ett exempel på hur mannens rättigheter ständigt underordnas kvinnans i alla lägen där ett barn är inblandat.

Malin Wollin skriver att: ”Det är ett övergrepp att tvinga en man att bli pappa” och har helt rätt. På samma sätt som det vore ett övergrepp att tvinga en kvinna att föda ett barn, oavsett om det gäller arkaiska religiösa påbud eller lika arkaiska juridiska hinder för en abort. Eller för den delen tvinga en kvinna att genomföra en abort, så är det fortfarande olika övergrepp mot mamman eller pappan.

Varför inte ha tvingande regler omkring födande av barn som kräver bägge föräldrarnas medgivande och i de fall där kvinnan själv vill föda barnet utan pappans tillstånd någon form av utredning och konsekvens av det beslutet.

En kvinna som inte vill ha barn kan ju helt enkelt bara bestämma sig för att göra abort med eller utan mannens godkännande medan mannen bara har att foga sig enligt kvinnans vilja. Hon har alltså beslutanderätten för mannen till kanske ett av de viktigaste valen en människa gör under sin livstid. Känns det rätt tycker ni?
Hur skulle ni känna om rollerna var ombytta? Om mannen var den som fick bestämma huruvida kvinnan fick föda barnet eller ej? Det känns helt främmande eller hur, även om man bortser ifrån de rent biologiska förutsättningarna.

Så tänk ett varv till nu.
Är det verkligen rätt att mannen enbart har skyldigheter i dessa sammanhang medan kvinnan har både beslutanderätt och alla rättigheter?

AB2 AB3

//Mr G

Annonser
  1. Att lita på en kvinna som man tror ”är säker” som mannen i artikeln gjorde är ett eget beslut. Att ha oskyddat sex med en kvinna som man tror ”är säker” är också ett eget beslut.

    Ärligt, det är bara patetiskt att ens försöka få det här till en fråga om mannens rättigheter. Man behöver inte vara ”kvinnosakkvinna och feminist” för att förespråka att man tar ansvar för sina handlingar. Att ha oskyddat sex med något som resulterar i ett barn är en sådan sak, det borde även du förstå.

    Det är alltid intressant med (liberala) maskulinister.

    • Så det är patetiskt med mäns rättigheter, jaha då är det väl meningslöst att påpeka för dig att sex mellan två människor är TVÅ människors val och inte enbart mannens eller kvinnans. Två människor gör ett val men skillnaden mellan dessa två individer är att den ene av dem bara har rätt att avstå ifrån sex helt för att vara säker på att inte få oönskade barn medan den andre kan bestämma helt fritt även efter själva sex-akten.

      Undrar förresten om kvinnors rättigheter när det gäller andra saker är lika patetiskt enligt dig?

      Lagarna kring detta skrevs i en annan tid, en tid då män sällan tog ansvar för familj och barn, en värld där hemmafrun fortfarande var det vanligaste yrket bland kvinnor. Kanske är det dags att se över dessa lagar med hänsyn till hur annorlunda vår tid idag är.

      ”Liberal maskulinist” 🙂 Ja det är nog ett ganska passande epitet även om jag personligen ogillar stämplar.
      //Mr G

      • Vilket löjligt blaj…! Män har redan rättigheter, det är bara det att det kallas för mänskliga rättigheter. Men det är inte det diskussionen handlar om.

        Du verkar inte känna till uttrycket ”It takes two to tango”. Det krävs två personer för att skapa ett barn, vilket betyder att två personer ska ta ansvar för det! I alla fall om du frågar mig. Återigen, man behöver inte vara ”kvinnosakskvinna och[/eller] feminist” för att tycka så!

        Vill man inte ha barn, då bör man väl rimligen undvika att göra saker som gör att barn kommer till? Eller se till att risken för att barn blir till minskar – som att skydda sig? Svårare än så är det inte!

        Läs igenom artikeln igen! Det står där att mannen sade att han trodde att kvinnan ”var säker”. Och han levde redan då under en tid när man vet att oskyddat sex leder till oönskade graviditeter. Han hade även rätt att bestämma över sin kropp och får därför ta konsekvenserna av sitt handlande. Jag säger det igen: Svårare än så är det (ta mig fan) inte!

      • Nej precis så varför drar du då upp dem?
        Mäns rättigheter handlar om när en mans rätt hamnar på kollisionskurs mot en kvinnas, i dagsläget så vinner kvinnan i princip alltid när det gäller frågor om familj, barn eller vårdnad. Varför? Borde det inte vara så att man i dessa fall väger dessa mot varandra och försöker komma fram till en rimlig lösning för bägge parter utan att kränka den enes eller den andres rättigheter och integritet? I jämställd värld skulle det vara så.
        Då skulle man se på de båda individerna som just individer och inte kön. En man kan faktiskt vara en bättre vårdnadshavare än en kvinna och en kvinna kan faktiskt rent av vara farlig för sin familj (Tro mig jag vet). Det finns ingenting som säger att en kvinna är bättre än en man på att ta hand om barn men trots det så är det en ordentlig majoritet (90%) av alla vårdnadsdomar som ger mammorna enskild vårdnad, trots att pappan bedöms vara lika god vårdnadshavare som mamman. Hur kommer det sig tror du?

        Man kränker kategoriskt mäns rättigheter och detta godtas av samhället fortfarande idag 2010, i en tid då kvinnans rätt är oerhört högt prioriterad och enorma satsningar görs för att förstärka denna. Gentemot vilka är det man ska stärka kvinnans rätt då? Jo männen givetvis.
        Så i ett nötskal så ska kvinnans rätt stärkas på bekostnad av mannens vilket då givetvis får till följd att mäns rättigheter ses som något mindre viktigt, något som kan kränkas i allehanda sammanhang för den enkla sak att kvinnan ska premieras enbart pga kön.

        Könsdiskriminering: Könsdiskriminering är när män och kvinnor behandlas olika på grund av deras biologiska eller sociala kön. Motsatsen till könsdiskriminering är jämställdhet, det vill säga att män och kvinnor har samma rättigheter och möjligheter oavsett kön.

        Så till den aktuella frågan.
        Ja visst är det så, de krävs två som har samlag för att ett barn ska bli till (undantaget medicinsk hjälp då).
        Båda har samma ansvar att se till att de skyddar sig om de inte vill ha barn och skulle de hända så är det bådas beslut att ta om man vill sätta barnet till världen eller ej. Men hupp så är det ju inte. Ansvaret att skydda sig är mannens för efter ägget mött sin lilla elitsimmare så har han inte längre någon som helst rätt att påverka åt något håll. Där är felet.
        Du säger att det är bådas ansvar och det har du rätt i men problemet är att det inte är bådas beslut om att behålla barnet eller ej, det beslutet är enbart kvinnans.

        Det hade inte varit ett problem om alla kvinnor aktivt lyssnade till och resonerade med sina respektive män. Om de lät mannen vara med och ta beslutet, gemensamt så skulle någon förändring inte vara nödvändig. Men tyvärr så lever vi inte i en perfekt värld och då måste det till skyddsnät för att den enskilda individen inte skall bli utsatt för kränkningar eller andra övergrepp.
        Detsamma gäller givetvis det motsatta, exempelvis där en man kränker en kvinnas rätt att inte bli misshandlad eller trakasserad, därför har man skapat lagar för att skydda kvinnan och rejäla (och kostsamma) skyddsnät för de kvinnor som ändå råkar ut för det. I en perfekt värld hade inte de heller behövts.

        Bara för att visa dig hur fruktansvärt enfaldigt ditt ”skyll dig själv” resonemang är så vänder vi på det.
        En kvinna som klär sig slampigt och kastar sig över en man på krogen på fyllan och villan och sedan pga av alkoholen somnar i hans säng, får alltså skylla sig själv om hon blir våldtagen av honom? Hon borde ju ha förstått att det finns risker med att bete sig på det sättet och följa med vilt främmande män hem i fyllan.

        Samma idiotiska resonemang fast i ett annat läge.

        Förövrigt så tycker jag att du är inkonsekvent när du i ditt andra stycke skriver ””It takes two to tango”. Det krävs två personer för att skapa ett barn, vilket betyder att två personer ska ta ansvar för det!” för att sedan lasta över ansvaret på enbart mannen i ditt sista stycke. ”Han hade även rätt att bestämma över sin kropp och får därför ta konsekvenserna av sitt handlande.”

        Det hela är mycket enkelt, delat ansvar = delat beslut, annars inget delat ansvar.

        //Mr G

  2. ”Tänk om lagen fungerade så att mannen bestämde huruvida kvinnan skulle få föda hans barn eller ej.
    Otrogna äkta män skulle då bestämma att inte låta sin älskarinna få föda deras kärleksbarn och tom våldtäktsmän skulle i teorin har rätten att bestämma huruvida ett oönskat barn blev fött eller ej.

    Absurt, javisst men det är precis så dåliga förutsättningar som vi män har.”

    Ja visst. Men anledningen att lagen är sådan är inte för att den inte bryr sig om mäns rättigheter lika mycket som kvinnors, utan för att vi för tillfället (och än så länge) lever i ett samhälle där vi anser att individen har rätt att bestämma över sin egen kropp – den rätten är t o m starkare än männens rättigheter att bestämma om de vill blir föräldrar. Därför är det i just denna fråga så att mäns möjlighet att välja att bli förälder eller ej bara kan ske innan själva befruktningen ägt rum, inte efter. Och det beror på att naturen har inrättat det så att enbart kvinnan kan bli gravid och föda barn, så även om det är ojämställt så det förslår så går det inte att förändra genom lagstiftning på samma sätt som man t ex kan uppmuntra män att ta halva föräldraansvaret (det finns ju inget biologist hinder för män att kunna vara lika bra föräldrar när barnet väl är fött).

    Om man nu inte vill göra mäns rättigheter viktigare än individens rätt att bestämma över den egna kroppen, alltså. Vilket kanske en del vill. Vad vet jag.

    • Ja, tack för biologilektionen (Duh)
      Du inser ju själv att nuvarande ordning är ”ojämställt så det förslår” men sedan hoppar du i galen tunna.
      Givetvis kan man inte lagstifta bort biologiska förutsättningar men det finns andra sätt som kan säkerställa att män också får rätt att bestämma över sina egna liv och sina kroppar precis som kvinnan. Män är också individer och det finns väl ingen anledning att ha olika rättigheter och skyldigheter för olika individer baserat på deras kön.

      Första steget i varje förändring är att inse att något är fel, därefter kan man börja söka lösningar som fungerar.

      //Mr G

  3. Ja detta är en knivig fråga. Och till syvene och sist så kan man som jag ser det inte tvinga en kvinna till abort eller till att föda. Först vill jag bara säga ang att ”det är bara att skydda sig”. Jo jo det argumentet används väl av abortmotståndare?!

    Som jag ser det måste man därför lägga krutet på det preventiva. Förut var det mer kvinnan som skulle passa sig för att inte bli gravid (då mamman av traditioon har setts som ensam/huvudansvarig i de fall då pappan inte velat ”göra rätt för sig”). Det som ska till är alltså att man nu gör män uppmärksamma på att det främst är de som ska passa sig för att inte bli gravida. Sexualupplysning för unga män således och forskning och framtagning av manliga p-piller.

    Men när det blir barn iaf. Ja det är än knivigare. Juridiskt kan jag tycka att män ska ha rätt till ”juridisk abort”. Men moraliskt, med tanke på barnet ja det är svårt (och kvinnor bör verkligen ta sig en ordentlig funderare!). Och här ska det naturligtvis till mycket mer stöd till ofrivilliga pappor, inte minst för barnens skull.

    • Ja Mia det är ungefär den insikten jag önskade att fler kom till.

      Givetvis går det varken att tvinga en kvinna att göra eller förhindra henne att göra en abort och det är inte det jag talar om heller.
      Däremot så borde det finnas med en konsekvenstanke i exempelvis fadersutredningen. Det var länge sedan vi levde i en värld där män flydde undan de moraliska plikterna och kvinnorna enbart drömde om att gifta sig och bilda familj. Idag ser det annorlunda ut, kvinnor knullar runt för nöjes skull och struntar i familj men vill kanske ändå ha barn och löser det på enklaste vis genom en (o)frivillig pappa medan pappor i väsentligt mycket högre grad vill vara en stor del i sina barns liv.
      Våra lagar kring faderskap, abort och familjedelning har inte förändrats nämnvärt sedan 1974 dvs på nästa 40! år.

      Med tanke på hur andra lagrum förändrats i takt med tiden så kanske det är dags att se över även denna del. I jämställdhetens namn.
      Hur dessa förändringar borde se ut kan inte jag svara på, men som sagt första steget på varje förändring är att inse att något inte fungerar.

      Kram på dig Mia 🙂
      //Mr G

  4. Vill man som man inte ha barn ska man använda kondom, jag förstår inte varför det är så svårt? Så många män som skitit i det för att det ”inte är lika skönt” och sen får panik när tjejen blivit på smällen. Skydda er om ni inte vill ha barn, hur svårt är det? Tjejer kan luras att de går på p-piller fast de inte ögr det och även om de gör det så är inte p-piller 100%. Vill ni vara säkra ta på en kondom också och sluta klaga.
    Man kan ALDRIG tvinga en kvinna at tvare sig behålla ett barn eller göra sig av med det så lägg ner diskussionen. De flesta kvinnor som blir gravida med en partner lär ju diskutera det tillsammans med sin kille och sen fatta ett beslut. Tror inte att så många kvinnor ändå vill ha ett barn som pappan är totalt ointresserad av och inte vill ha. Men alla är ju överens om att man inte kan tvinga kvinnan åt varken det ena eller andra hållet då finns det ju inga sätt förutom att hoppas att de flesta kvinnor fattar belslutet tillsammans med sin partner.
    Det är inte ni män som ska annars tvingas bära en unge i 9 månader och tvingas sluta jobba för att sen föda ett barn man inte ville ha eller tvingas ta bort ett barn man verkligen ville ha och gå igenom dne psykiska påfrestningen och ångesten som kommer efter det. Det kommer aldrig bli männens val. Någonsin.

  5. Det finns fall där kvinnor stuckit hål på kondomerna för att få ett efterlängtat barn med en ofrivillig pappa hur göra i dessa fall.

    • Ja det gör ju det, faktum är att jag känner till en man som råkade ut för en rätt mystisk sak. Varje gång han och hans flickvän skulle ha sex så plockade han fram en kondom eftersom han ville skydda sig, trots att tjejen så vitt han visste åt P-piller. Varje gång och då menar jag verkligen varje gång så gick kondomen sönder och givetvis så ”funkade” inte heller P-pillren. Med tanke på felprocenten av kondomer och P-piller så torde det vara statistiskt omöjligt att trä på en kondom som spricker medan man har sex med en kvinna vars P-piller just den dagen inte fungerade. Addera sedan upp upprepade tillfällen och det råder inte längre några tvivel om att något inte stod rätt till.

      Nu har han ett barn med en kvinna som kategoriskt saboterar umgänget mellan far och son medan rättsväsendet tittar på med händerna bakom ryggen.
      Jag undrar hur lång tid det kommer att ta innan den första brottsanklagelsen kommer?

      Jag har dock inga svar kring vad man gör i sådana fall. Givetvis måste barnets rättigheter, väl och ve stå i fokus men samtidigt så borde moderns egoistiska beslut registreras och kanske få någon slags konsekvens som dock inte får drabba barnet och det kan ju bli svårt i praktiken.
      Låt oss ett ögonblick leka med tanken på att en man som egentligen inte ville bli pappa ändå bestämmer sig för att ta sitt ansvar gentemot barnet och bli en så bra pappa som han kan. Ett sådant osjälviskt beslut står i bjärt kontrast till moderns mycket själviska beslut att föda ett barn mot faderns vilja bara för att hon vill det.

      Om denna relation senare utvecklas till en vårdnadstvist, vilket inte alls är särskilt osannolikt så borde kanske de givna förutsättningarna för respektive förälder också ligga till grund för bedömningen av förmågan att ta hand om barnet på ett bra sätt.

      Det tjatas mycket om att ta ansvar för sina val, att ta konsekvenserna av de egna valen och det är något jag absolut håller med om. Men det måste gälla för samtliga parter i varje givet situation.
      Den kvinna som medvetet struntar i mannens vilja och väljer att föda ett barn som mannen inte önskar måste ta konsekvenserna av sitt val precis som mannen måste. Skillnaden är konsekvensernas inverkan på det egna livet för de båda parterna. Kvinnan får som hon vill och har egentligen inga negativa konsekvenser att brottas med medan mannen i det här fallet har antingen som Per i artikeln ett barn som man försöker knyta an till men inte riktigt kan förmå sig att älska och den skam som följer med det. Eller ett drygt 2 decennier långt betalningsansvar för barnets leverne, betalningar som ramlar rakt ned i moderns konsekvenshink.

      Är det bara jag som inte riktigt tycker att det känns rättvist?

      En man och en kvinna sitter i en bil utanför en bank, kvinnan vill råna banken medan mannen inte alls vill det för att konsekvenserna är för svåra. Det är inte värt det tycker han. Hon bestämmer sig i hemlighet för att ändå genomföra rånet men lurar mannen att plocka upp henne utanför banken efteråt. Senare grips de av polis och anklagas för brottet.

      Är det rimligt att mannen som blev lurad att delta i rånet ska bära ansvar och ta konsekvenserna för kvinnans val i det här fallet? Det tycker i vart fall inte jag och på ungefär samma sätt kan man resonera kring ett ofrivilligt faderskap med det undantaget att man också har ett litet barns liv att ta hänsyn till.

      För övrigt så känner jag inte till ett enda fall bland mina faktiskt inte oansenliga bekantskapskrets där en man vänt sitt barn ryggen oavsett förutsättningar och relation till mamman. Däremot så känner jag tre olika män som aldrig tillåtits träffa sitt barn efter just en sådan här händelse, killar som inget hellre vill än att få vara pappa till sitt barn.
      Visst det är ingen vetenskaplig undersökning på något sätt men nog fan tror jag att det idag är relativt ovanligt med nyblivna pappor som inte vill vara en del av sitt barns liv och desto mer vanligt att kvinnor anser att barnet är deras och att pappan som inte ville vara en del av hennes liv därmed inte ska få vara en del av barnets heller. Det kallas visst för ”Girlpower”.

      //Mr G

  6. men att ha sex utan skydd (för det är skönare utan krångliga p-medel som tar bort känslan) utan att ta konsekvenser för det är ju ingen mänsklig rättighet.
    om män kräver att de kan ha sex utan kondom och utan att bli pappor då borde kvinnorna också ha rätt att ha sex utan hormon p-medel som ofta minskar njutningen och libido utan att bli gravida.
    då blir det jämställd. vad sägs om det?

    • Återigen, debatten handlar inte om att ha sex utan kondom eller P-piller.
      Debatten handlar om den skeva rättssituation som en man har när graviditeten är ett faktum. Innan dess är det givetvis BÅDE kvinnan och mannens ansvar att skydda sig om man inte vill ha barn.
      Som du säkert vet så är det åtskilliga gånger det skyddet, oavsett vem av parterna det är som hanterar det, inte fungerar som det ska. Som ett exempel så gled kondomen av när jag och min fru hade sex sist vilket då innebar att vi var tvungen att bestämma oss för vad vi skulle göra. Ta ett dagen efter piller, göra abort om hon blev gravid eller helt enkelt skaffa ett barn till om hon nu skulle bli gravid.

      I en tillfällig relation, vilket faktiskt är ganska vanligt i dagens samhälle, eller en relation där parterna inte kommunicerar så bra som jag och min fru så slutar mannens medbestämmande rätt i samma ögonblick som han kommer. Parterna har samma ansvar att skydda sig, parterna har samma ansvar att ta hand om ett eventuellt barn men det är bara en part som har rätt att bestämma huruvida resultatet av olyckan, fylle ragget eller lögnen ska bli ett litet barn eller ej.

      Det är vad debatten handlar om, dvs rätten att vara med och besluta vad som ska göras eller inte göras när man ställs inför problemet.
      Sedan måste jag bara säga att det är väl upp till dig vilket preventivmedel du använder. Det finns många bra alternativ till P-piller eller hur?
      Jämställdhet är när båda könen har samma rättigheter och förutsättningar i stort (med undantag för de rent biologiskt betingade sådana) och en mänsklig rättighet borde vara att få välja huruvida du vill bli förälder eller inte, precis som du måste få välja huruvida du ska genomgå en abort eller ej.

      Varför ska det vara skillnad mellan kvinnan och mannens rättigheter i det här sammanhanget bara för att det är kvinnan som är den som föder barnet?
      Nu säger jag inte att man ska tvångsabortera barn eller tvinga kvinnor att föda barn. Däremot så tycker jag att det är dags att ställa frågan om detta verkligen är rätt och rimligt med tanke på de oerhörda konsekvenser det kan få för barnet vars pappa inte vill veta av det.

      ALLA män i min bekantskapskrets som blivit pappor har omfamnat både barnet och rollen som pappa, de allra flesta har antingen delad vårdnad 50/50 eller bor ihop med modern medan några nekas av mamman att öht få träffa sin son/dotter. Något som tillåts ske år in och år ut trots de vederlagda skador som barnet åsamkas. Dessa män har trots ambitionen att vara en så bra pappa de kan alltså förvägrats de rätten av en part som uppenbarligen inte vill ha med dem att göra.
      Detta representerar en bild av verkligheten som står i bjärt kontrast till bilden av män som lämnar gravida kvinnor i sticket. Jag finner det märkligt att jag enbart och allena känner till den bilden trots att jag har minst lika många kvinnliga bekantskaper i min vän krets.
      Utifrån mina egna erfarenheter och den bild jag fått av vår verklighet så anser jag att problemet med kvinnor som vägrar släppa in pappan i barnets liv är avsevärt mycket större än problemet med pappor som inte vill veta av sina barn. Då pratar jag givetvis enbart utifrån den generation jag själv tillhör eftersom det är dessa jag kan jämföra med. Vad som skedde på 50, 60 och 70-talet är inte längre relevant för en sådan här debatt och bör lämnas därhän.

      Om vi vill bygga ett jämställt samhälle så kräver det faktiskt lika rättigheter åt bägge hållen.

      ”Equality goes both ways”

      //Mr G

  7. Mr. G,

    Vill tacka dig för din klarsynthet avseende denna fråga.

    Ofriviligt föräldraskap är något djupt tragiskt och olyckligt både för barn och för den förälder som drabbas av det. Detta är ju den huvudsakliga grunden varför kvinnor idag har aborträtt. I och med att aborträtten för kvinnor har införts så är det nu i realiteten enbart män som kan drabbas av ofrivilligt föräldraskap. Olyckan är dock inte mindre när det ofrivillga föräldraskapet drabbar män än när det drabbar en kvinna (vilket det numera inte längre görs i vårt land)

    Som sagt! Det råder nya tider nu!!…Kärnfamiljens upplösning, kortare relationer, Ökat singelliv..Reproduktionsfrågan får därmed förnyad och ökad betydelse igen.

    Helt riktigt så måste den gemensamma viljan bättre betonas vid föräldraskap. … Kanske gemom ett s.k ömsesidigt ”medgivande” till föräldraskap…

    Vidare måste de renodlade ”fortplantnings bedrägerier” som kvinnor idag i allt större grad sig skyldiga till kriminaliseras och lagföras med kännbara fängelsestraff som följd.. Det är helt orimligt att det alltjämt är tillåtet att ”ljuga om preventivmedelsfrågan” eftersom ett fortplantingsbedrägeri är ett ohyggligt övergrepp mot såväl barn som mot den ofriviliga förälder som blir drabbad utav detta. Mycket viktigt att sådana fall kan lagföras på samma sätt som när en sexpartner ljuger eller medvetet undanhåller information om att man exempelvis är HIV-smittad.

    Återigen..Tack för att du tar upp detta viktiga ämne..

    • Det verkar som du har egen erfarenhet i frågan?
      Hur som så är det en viktig om än kontroversiell fråga.

      Tack själv 🙂

      Mvh
      //Mr Galahad

  8. Jag tycker män ska kunna avsäga sig faderskapet rent juridiskt och ha möjlighet till stöd under perioden som är svår och jobbig, det är en helt skruvad situation som är högt existentiell och svår att förstå om man inte varigt där skälv.

  9. Njae jag kan inte hålla med dig till fullo i det.

    Vi har trots allt också barnets rättigheter att ta hänsyn till.
    Däremot så tycker jag att en kvinna som mot mannens vilja eller utan att informera honom öht låter ett graviditet fortlöpa bör ställas inför konsekvenser.
    Exempelvis så skulle man kunna ge mannen ett val om han vill stötta detta oönskade barn ekonomiskt eller ej om han inte har gemensam vårdnad om barnet dvs.
    Man kan stärka männens rättigheter genom att i högre utsträckning se ”barnets bästa” ur ett mer långsiktigt perspektiv. En vårdnadstvist kanske avgörs på 1-4 år och barnet är kanske 2-7 år gammalt när en dom om enskild vårdnad slås fast. I det läget har barnet ytterligare 16-11 år kvar som omyndig, år som det i värsta fall ska spendera till 100% med en moder som medvetet ljuger om dennes pappa med syftet att förminska pappan.
    Hur kan det vara i barnets bästa att bortse ifrån den långsiktiga skadeverkan som sådant kan orsaka när man fäller ett utslag i en vårdnadstvist där modern saboterar umgänget men har barnet boende hos sig.

    Det finns dock hopp om detta.

    http://www.dagensjuridik.se/2012/02/polisanmald-pappa-far-ensam-vardnad-om-femaring

    http://www.dagensjuridik.se/2012/02/dotters-sekretessbelagda-adress-lamnas-ut

    Mvh
    //Mr Galahad

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: