För att avslöja rötäggen och den systematiska ”se mellan fingrarna” mentaliteten som finns bland poliser och andra tjänstemän som har rätt att använda våld i sin tjänsteutövning?
Att någon enskild polis ljuger för att skydda sig själv när han begått brott mot just den lag han är satt att upprätthålla, det kan man kanske ha en viss förståelse för. I princip alla kriminella ljuger för att skydda sitt eget skinn.
Men hur kommer det sig att de kollegor som bevittnar sådana handlingar väljer att se mellan fingrarna? De kan inte gärna sväva i okunskap om de lögner som rötägget väver runt sig och som i princip alltid går ut på att offret attackerade honom och inte tvärtom. Följden blir då naturligtvis att det egentliga ”offret” blir det i dubbel bemärkelse när han också fälls för våld mot tjänsteman eller något ännu värre.
Först blir han misshandlad av polisen/ordningsvakten/väktaren och sedan misshandlar samhället honom igen genom att fälla en oskyldig individ för ett brott som en av deras egna tjänstemän ljugit ihop.
Detta fall skedde i USA men mentaliteten finns här med. Går du in på exempelvis ett forum som www.upprättelse.nu där de som känner sig utsatta för just denna typ av brott så vimlar det av ordningsvakter/väktare och en och annan polis som ständigt ifrågasätter en individs historia hur solklar den än är. Deras inställning är för det mesta att alla som utsatts för våld ifrån en av dem antingen förtjänat det eller så ljuger han om hur det hela gått till.
Denna ”Vi mot dom” attityd gentemot medborgarna är kanske en av de svåraste nötterna att knäcka då den verkar genomsyra varje enskild individ inom dessa kårer.
Det finns ett otal individer som kan berätta om olika övergrepp och faktiskt ett flertal vars historia måste berättas postumt av rättsläkare.
Synonymt med de flesta av dessa historier är svårigheten för den enskilda medborgaren att hitta någon som bryr sig och engagerar sig för att gräva fram sanningen.
Anna Sjödin och Thomas Hartman har skrivit boken ”Vem bryr sig” om den maktlöshet som dessa människor hamnar i när själva samhället är en del i övergreppen mot dem.
Anna är också en av de som ligger bakom siten Upprättelse.nu tillsammans med bla Billy Butt.
Vi medborgare lägger våra liv i händerna på statens tjänstemän och vi litar på att de ska sköta sitt arbete. De tjänstemän som missbrukar sin makt och kanske rent av begår brott under sin tjänsteutövning skyddas av statens regelverk och den mentalitet som genomsyrar myndigheterna att medborgarna inte går att lita på.
Varför ska vi lita på dem när de uppenbarligen inte litar på oss?
Om en medborgare anser sig illa behandlad av en myndighetsperson så måste myndigheten lyssna och agera för att verkligen ta reda på om det finns substans i vad denne berättar. Om medborgarens anser sig blivit utsatt för brott utav en myndighetsperson måste varje aspekt av anklagelsen utredas ordentligt och inte slentrianmässigt (som ofta är fallet med anklagelser om exempelvis övervåld ifrån poliser eller Ordningsvakter) läggs ned ”i brist på bevis” trots att man inte ens bemödat sig att se om några utomstående vittnen finns som exempelvis var fallet med Crazy Horse-fallet, där ett vittne kunde visa att ordningsvakten ljög om händelseförloppet och sitt eget beteende under ed. Ett vittne som polisen aldrig hört vare sig innan eller efter man lade ned förundersökningen om misshandel mot ordningsvakten.
Det finns exempel där poliser nonchalerar medborgare som vill anmäla, förmodligen för att undvika som de ser det ”onödigt pappersarbete” men vad de i själva verket gör är att bryta mot sin egen tjänstebeskrivning och rättegångsbalken.
Det fanns en gång jag själv stod i dörr och visst det finns många som beter sig
illa därute. Jag har hört flera fd kollegor försvara sitt eget brottsliga beteende med att eftersom ”buset” (dvs alla medborgare som de själva bedömer likt en verklighetens Judge Dredd, beter sig illa eller misstänkt) ju inte följer lagar och regler. Det man uppenbarligen inte förstått är att det har en ordningsvakts/polis/väktares plikt att upprätthålla lagen och det kan man inte gärna göra genom att tumma på dess regelverk när det gäller sig själv och sin kollegor.
Frågan återstår. Ska det verkligen krävas videofilm för att ett tjänstemanna-rötäggs kollegor ska sluta se mellan fingrarna med hans/hennes brott?
Är det inte dags för lite civilkurage bland våra tjänstemän? För inte är ni väl så naiva att ni tror att de inte känner till vad som pågår??
De medborgare som skriver bloggar och debattartiklar gör det inte för att släta över egna brott utan för att de genuint tycker att dessa tjänstemän beter sig illa, bryter mot medborgarnas rättigheter och misshandlar de som de faktiskt är satta att skydda ifrån just sådana brott.
//Mr Galahad fd Ordningsvakt – Nuvarande rättsaktivist.