Det är mycket svårt för den som blivit dömd för ett brott denne inte begått att få upprättelse.
Det finns åtskilliga sådana exempel och Thérèse Juel ger också i sin artikel några.
Billy Butt – Dömd för våldtäkt och har avtjänat sitt straff, nekades för tionde gången resning av HD med motiveringen att det framkommit för lite ny information i hans senaste ansökan, men att om samtlig information som framkommit i samtliga ansökningar kommit i en enda så hade de beviljat resningen. Moment 22 någon?
En personlig reflektion i detta fall: Hur sannolikt är det att en person som är skyldig skulle slita i så många år och långt efter att denne avtjänat straffet med att försöka rentvå sitt namn?
Ari Mattinen – Livstidsdömd där all teknisk bevisning talar för att han inte kan ha gjort det han dömts för. Men istället för att gå in i en saklig diskussion och analys av de nya omständigheterna som presenterats avslår Högsta domstolen ansökan.
Vår fd JK gjorde ett föredömligt arbete när han vågade ifrågasätta etablissemanget och rådande praxis med sin rapport ”felaktigt dömda” ett arbete har kritiserades hårt för men som många människorätts kämpar applåderade.
Borde det då inte vara ett krav ifrån samhällets sida att en JK som alltså är statens företrädare i juridiska spörsmål, att förhålla sig något mer ödmjukt inför de brister och fel som bevisligen finns i vårt rättsväsende.
Det är ju trots allt vi, folket som drabbas av dessa brister som betalar hennes lön och resten av alla statens tjänstemäns löner med för den delen.
//Mr G
Mr Galahad's Blog 
[…] MrGalahad har uppmärksammat den senaste debattartikeln och skriver att: Thérèse Juel har helt rätt […]
..så länge den infekterad triangel (Åklagamyndigheter – Domstolar – Poliser) håller ihopp och varken regeringen eller stor del a allmenheten reagerar inte, blir inte rättvisa och ordning här i landet.
Det skulle behöva en alvarlig tryck mot den triangel, inte bara inom landet även från EU domstol. Där för att den svenska regeringen gör ingenting mot den fruktansvärda orättvisan att dömma oskyldiga folket i löpande band.
Tvärtom, de vill skapa lagar för att ingen vågar eller får säga nånting om dessa triangel.
Övringt detta är en utomordentlig demokratisk land :((
Föresten, jag är också oskyldig dömt efter prikfritt 63 åring.
”Hur sannolikt är det att en person som är skyldig skulle slita i så många år och långt efter att denne avtjänat straffet med att försöka rentvå sitt namn?”
Mycket sannolikt. En våldtäktsman kommer alltid att vara en våldtäktsman i folks ögon. Hans enda sätt att komma vidare i sitt liv och slippa bli utsatt för folks förakt, är att skrika ”oskyldigt dömd” och överklaga, överklaga. Han kommer aldrig att tröttna.
Mycket vanligt bland främst sexbrottslingar. Våldtäktsmän, incestfäder, pedofiler och sexköpare hävdar nästan alltid sin oskuld. Det är en skamligt och föraktfullt brott dessa män har begått. Det vet dom om.
Det har aldrig slagit dig att det är just i dessa typer av brott som merparten domar baseras på trovärdighetsbedömningar och inte bevis och att det av den anledningen skulle kunna vara en högre grad felaktiga domar än i fall där bevis spelar en större roll?
Den som avtjänat sitt straff kan mycket väl gå vidare i livet, de flesta har redan glömt det när han blir fri och skulle det inte räcka så kan han alltid flytta och börja om. Något som är betydligt enklare, billigare och mindre energikrävande än att försöka komme igenom resnings nålsögat som så få fall tar sig igenom.
Dessutom så undrar jag vilka belägg du har för att det är mycket vanligt att de som döms för dessa typer brott skulle hävda sin oskuld.
//Mr G
Då jag var med under rättegången, tvivlar jag inte ett dugg på att Ari är skyldig,
ett vittne berättade att hon hörde dem gräla och grälet avslutades med att hon hörde en man ryta till, kvinnan kastas ut, och därefter blir det tyst i lägenheten.
Det är inte alls konstigt att det inte fanns spår av bråk, kvinnan vägde knappt 40 kg , inget för en fullvuxen man att kasta runt.
Då måste jag fråga dig Rauno hur du känner omkring de BEVIS som starkt talar för hans oskuld.
”En finsk alkoholist väcks mitt i natten av polis. Hans sambo har anträffats nedanför lägenhetens köksfönster. Hon har fallit från lägenheten, sju trappor upp.
Hon, gravt alkoholiserad, liten, mager, alkoholskadad. Under påverkat tillstånd kan hon inte hantera urin och avföring. Avföring finns på hennes kläder, fötter och händer när hon hittas död nedanför fönstret.
Han, Ari Mattinen, 47 år, uppträder så naturligt en människa kan göra som får veta att den person som man har djupa känslor för är transporterad till sjukhus.
Fönstret i köket hon fallit ifrån är stängt men inte låst. Som någon träffande uttrycker det: Man stänger inte fönstret efter sig när man hoppar. I köket låg en stol omkullvält och fönsterbrädan låg på golvet. Dessa tre omständigheter blir grunden till att Ari Mattinen grips som misstänkt för att ha kastat ut kvinnan.
Vid obduktionen visar det sig att kvinnan har blåmärken som uppkommit vid olika tidpunkter. Hon har färska blåmärken på överarmarna och också på benen. Rättsläkaren säger att blåmärkena på armarna kan komma av grepp.
Ett känt faktum är att alkoholiserade kvinnor har lätt att få blåmärken.
En kvinna i huset har hört bråk och hur möbler flyttats i mannens lägenhet.
En person har hört en kvinna ropa, ”Kan någon hjälpa mig”. Den som hör ropen på hjälp ser också kvinnans kropp komma fallande.
Ari Mattinen har inga skador på sin kropp, inget DNA från kvinnan under sina naglar och inga spår av exkrementer på kläderna. Något av detta: Skador på kropp, DNA under naglarna och exkrementer borde ha kunnat återfinnas hos honom.
Kriminaltekniker undersöker lägenheten under lång tid för att hitta spår av att möbler förflyttats eller andra tecken på bråk. Man finner inget. Vid köksfönstret kan man inte heller se något som styrker bilden av att någon typ av våldsamhet förekommit.
Tvärtom visar undersökningen att inget bråk förekommit vid fönstret. Frånvaro av spår i sågspån och damm kunde berätta detta för undersökarna.
Den omkullvälta stolen och fönsterbänken på golvet visade sig inte ha samband med något som hänt under den aktuella natten och det framkommer senare att fönstret kan ha slagit igen av sig självt orsakat av korsdraget i lägenheten. Uppgiften om detta förhållande togs fram vid förberedelse till en resningsansökan.
Undersökningens resultat kan sammanfattas med att inga spår finns som visar att bråk förekommit i lägenheten och allra minst vid köksfönstret.
Förundersökningen kunde inte få fram något som visade att Ari Mattinen vid något tillfälle misshandlat kvinnan. Kvinnan förde dagbok och där fanns inget som pekade i den riktningen. I en utredning från kommunens socialtjänst framgår däremot att kvinnan sagt att hon tänker hoppa från sjunde våningen. I lägenheten hade Ari försökt blockera balkongdörren.
Hur man än sökte i utredningen efter bevis mot Ari Mattinen kunde man inte finna något mer än att kvinnan hade blåmärken på armarna och att ljud av bråk hörts från lägenheten.”
Källa: http://www.aftonbladet.se/debatt/debattamnen/brottochstraff/article6831779.ab
Detta är helt enkelt sådana snedsprång rättvisan kan ta när förutfattade meningar och ovilja att engagera sig för att finna den verkliga sanningen får styra utredningar av rättsfall.
//Mr G