Mr Galahad

Hur kan en myt ske ”i vissa fall”?

In Världen on 22 augusti 2010 at 0:10

Att barn gärna hittar på övergreppshistorier är en myt, även om det kan ha hänt i enstaka fall, säger Maria Sveland

Men hur kan denna logiska kullerbytta tas på allvar?? Pröva själv.

Det är en myt att det skulle finnas Pegaser men på vissa platser så finns de? Eller varför inte det är en myt att män också blir misshandlade och trakasserade av sina kvinnliga partners, fast det finns ju förstås vissa män som blivit det.

Snömos.

Eftersom det bevisligen funnits fall där man kunnat bevisa att anklagelserna som riktats mot en person ifrån barnet inte kan ha varit sanna och desamma gäller en hel bunt med fall där man kunnat bevisa att en moders anklagelser mot exmaken varit omöjliga och att det föreligger skäl att förmoda att barnet blivit utsatt för PAS.
Så kan det per definition inte vara en myt att falska anklagelser och lögner riktas mot såväl pappor som andra män.

En mamma förfalskade en dagbok med noteringar om övergreppen – bevisat

En annan lät göra två förlovningsringar med fel datum för att skänka ett bättre ljus över hennes version av händelser – bevisat

En dotter tog tillbaka sin historia många år efter att pappan blivit dömd och berättade om moderns manipulation av henne för att få henne att anklaga pappa – ”Offret” väljer att berätta sanningen.

Det finns åtskilligt mer under sanningens paraply för att det ska rymmas under en enda individs erfarenheter och åsikt, oavsett hur många historier han eller hon lyssnat till. Maria berättar om de mammor som ringt upp henne och berättat om hur de tvingats lämna över barnen trots att de berättat om övergrepp.
Snälla du har du ens läst en sådan utredning? Om ett barn de facto trovärdigt berättar om övergrepp så ska det mycket till innan mannen får oövervakat umgänge. De flesta män som blir anklagad för dylika brott, sant eller falskt tvingas gå genom ett stålbad för att någonsin ens få träffa sina barn igen.
Därom vittnar tusentals historier ifrån män som kämpar en ojämn kamp med näbbar och klor mot, socialtjänster som för det mesta aldrig ens frågar sig om anklagelserna är sanna och ett rättsväsende som bara helt nyligen blivit medvetna om begreppet PAS.

När man kategoriskt säger att det eller det inte finns, trots att det finns så många som kan berätta om att det faktiskt gör det så luktar det lite för mycket blind fanatism för att jag i vart fall ska klara av stanken. Det är inte särskilt långt mellan ylande Talibaner att djävulen bor en kvinnas ansikte och ylande feminizter som anser att djävulen är en man. Fanatiker skulle kanske se sig själv i spegeln och fundera över vad det är för djävul som de ser där i spegeln.

//Mr G

Annonser
  1. Påståenden om övergrepp på barnet i en vårdnadstvist kommer väldigt sällan från barnet. Det är moder som kommer med anklagelser och bearbetar barnet med hjälp av barnpsykologer och poliser som ställer ledande och hypotetiska frågor. Modern gör sig då ansvarig för umgängessabotage eller Parental Alienation, PA i sådan utsträckninng att barnet börjar hata fadern och visar 8 olika symptom i 3 olika svårighetsgrader för att det ska kunna kallas PAS eller PAD (Disorder).

    http://www.dn.se/insidan/barn-kan-fas-att-hata-sin-pappa-1.160748

    http://www.warshak.com/

  2. Skitsnack! Du vet precis vad som menas. Det är en myt att barn OFTA hittar på övergreppshistorier. Det är vad som står.

    Nyckeln är bra och välutbildade utredare som vinner barnets förtroende.

    Det finns flera skäl att som ”default” tro på barnet. Det är nämligen svårt att ljuga i detalj om något man inte varit med om, speciellt för ett barn.
    Därför är det viktigt med en kunnig utredare som varken ger ledande frågor eller som ifrågasätter trovärdigheten.

    Ett annat skäl att tro på barnet är just för att det är ett barn. Ett barn kan inte försvara sig till skillnad från en vuxen.

    Jag är så jäkla trött på de som gång på gång pekar på att falska anklagelser är vanliga. Över hela världen är kvinnor och barn utsatta för sexuella övergrepp. Ofta är det till och med sanktionerat genom sexhandel och trafficking. Det händer här och det händer annorstädes.

    • Hur jag försöker så kan jag inte finna det ofta du menar ska finnas där.

      Och ändå kan vi härleda flera fall där ett barn just ljugit, både detaljrikt och mycket hemska upplevelser.
      Södertäljeflickan är ett mycket målande om än extremt exempel.

      Aha, det där förklarar faktiskt en hel del om hur vårt rättsväsende fungerar, det finns nämligen en annan brottsofferkategori som i princip alltid anses tala sanning.
      Kvinnor som anklagar män för sexuella övergrepp kan i regel inte heller försvara sig själva fysiskt och det i sig självt är alltså ett skäl till att tro dem som ”default”.

      Det där skapar däremot ett frågetecken:
      Jag som gammal ordningsvakt, jägarsoldat och kampkonstnär med närmare 20 under bältet skulle ju enligt samma slutsats i princip aldrig kunna bli trodd om jag utsattes för brott eftersom jag kan anses kunna försvara mig i princip varje situation jag kan tänkas hamna i.
      Är det rimligt tycker du?

      Som jag ser det så är fysisk förmåga eller snarare oförmåga inte ett frikort till rättsväsendets förtroende.

      Grejen Jens är att det är ingen som vet eller ens kan våga sig på en ”educated guess” omkring hur många anklagelser som är falska och ej. Det finns ingen statistik eller annan vetenskapligt vidimerad källa för information kring detta ämne. Det är helt enkelt ingen som vågat/velat/fått göra en sådan.

      Vi vet ATT det sker, därom finns det tydliga rättsfall där det kan anses som bevisat. Vi VET också att det förekommer sådana anklagelser i en mycket hög andel vårdnadstvister, FÖR hög andel för att det inte ska tas som en statistisk abnormalitet. Vi vet OCKSÅ att många barn utsätts för övergrepp av både sexuell, vålds samt psykisk karaktär, många gånger av modern eller moderns nye man.
      Fd JK G. Lambertz har också VISAT att många män och i synnerhet män anklagade för sexualbrott blivit felaktigt dömda av ett havererat rättsväsende som dessutom gör allt i sin makt för att förhindra att eventuella felaktigheter rätas ut senare.

      Den sammantagna bilden ger att det förekommer, förmodligen oftare än vi tror men trots det finns det ett gigantiskt motstånd emot att ta reda på fakta. Hur kommer det sig tror du? Varför är det i princip omöjligt att få resning efter att ha blivit dömd för ett brott du anser att du ej begått. Varför tillåts åklagare gömma bevis som talar till den åtalades fördel i den ökända ”slasken” som i ”fallet Ulf”?

      Det finns många frågetecken och ingen som verkar vilja skänka ljus över dem och så lär det förbli tills vi får fler att ifrågasätta den gängse bild som du målar upp så väl.

      Tror du också i din naivitet att det inte finns någon annan verklighet än den som Maria Sveland beskriver??

      Jag tror det är dags att vakna upp, öppna ögonen och kasta in en kanna kaffe…
      //Mr G

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: