Vårt rättssystem är byggt på att en misstänkt bortom rimligt tvivel visas vara skyldig till ett brott och därefter är det upp till rätten att bedöma straffvärdet på den fälldes gärning. Ibland så bedöms en människa vara psykiskt sjuk vilket då resulterar i att denne inte får dömas till fängelse utan måste dömas till vård.
Skillnaden mellan dessa två kanske är svår att förstå för den oinvigde.
Det rör sig i bägge fall om en sluten dvs fängslad tillvaro men där den som får fängelse i de allra flesta fall har fått ett tidsbestämt straff så får den som döms till vård ett mer luddigt straff eftersom det hänger på när expertisen anser att individen inte längre utgör ett hot gentemot sina samhällskollegor.
Den som suttit längst på en sådan dom har suttit i över 57 år
Många tycker att sluten psykiatrisk vård är ett ”mildare” straff än fängelse vilket förmodligen beror på missuppfattningen om att den som är dömd till denna vård släpps ut tidigare än om h*n dömts till fängelse vilket alltså är fel.
Den som dömts till rättspsykiatrisk vård kan i princip vara inlåst hur länge som helst. Men varje halvår ska det prövas om vårdbehovet kvarstår. Då gör ansvarige läkaren på respektive klinik en anmälan till länsrätten, och uttalar sin uppfattning om tvångsvården ska fortsätta eller ej. Även åklagaren och ytterligare en läkare får yttra sig. Sedan bestämmer länsrätten om inlåsningen ska fortsätta.
Läser idag om en man som begick ett mord 1985, över 25 år sedan och som dömdes till psykiatrisk vård, vårdades under ett år och ansågs sedan vara frisk varför han släpptes fri. Han byggde upp ett nytt liv, flyttade och utbildade sig, träffade en kvinna och fick barn med henne. Sedermera fick han ett prestigefyllt chefsarbete på en kommun i mellan Sverige och det var då som nättrollen dök upp.
Människor, allmänt kallade ”troll” som bakom anonyma pseudonymer avslöjade mannens 25-år gamla brott och hängde ut honom med namn och bild på nätet. 
Sådana individer har oftast ett helt eget sätt att se på rätt och fel och drar sig egentligen mycket sällan för något så länge ändamålet är heligt nog för att kunna helga medlen.
Om jag förstått saken rätt så är det hans chefsposition som man retat sig på och som sporrat dem att hänga ut denne man enligt resonemanget att en person som blivit dömd för ett så grovt brott inte ska vara anställd på en sådan position i samhället, eller något åt det hållet iaf.
Jag skulle vilja möta det påståendet med en fråga, exakt vilka arbeten tycker trollen ska kräva ett fläckfritt förflutet?? Vilka yrken/Branscher ska vi vika åt de heligaste av de skenheliga som har helt rena garderober och sover på änglamoln om nätterna?
Det finns idag ett hel samling arbeten som kräver utdrag ur straffregistret för att ens få söka till dem och det finns goda skäl till det med.
Men utöver det så blir det fullkomligt omöjliga situationer, dels för de som en gång gjort något brottsling oavsett när det skedde i deras liv. Men dessutom för oss som samhälle.
Var ska gränsen dras och vem är det som ska dra den. Är det våra domstolar eller är det trollen som i skydd bakom sitt tangentbord ylar ut sitt hat mot alla som inte är perfekt i deras ögon?
Vill vi skapa ett samhälle där den som en gång begått en dumhet för all framtid är prickad och portad ifrån livet som vi andra tar som självklart? Eller gäller det bara de ”grova” brotten?
Vem ska i så fall sätta gränsen för vilka brott som anses vara grova nog för att rättfärdiga ett livstids förföljande av individen trots att h*n avtjänat det straff som vi, samhället genom rättsväsendet dömt honom/henne till?
Skulle inte jag ha ett problem med att en dömd mördare hade en välbetald kommunaltjänst kanske någon undrar och svaret är faktiskt mycket enkelt. För mig är det inte bakgrund som bestämmer vem som är mest lämpad för ett arbete utan kompetens och engagemang i nuläget som väger tyngst.
En person som begått ett brott för 25-år sedan, avtjänat sitt straff och sedan byggt upp ett ansvarsfyllt och lyckat livförtjänar i min bok respekt och inte hat. Han har perspektiv på tillvaron och samhället som vi andra inte ens kan drömma om och kommer med största sannolikhet aldrig att återfalla i någon brottslighet heller.
Trollen behöver akta sig för ljuset så att de inte blir förstenade.
//Mr Galahad