Vad är nytt? Krig ÄR ett helvete och de som befinner sig i det påverkas naturligtvis

Så därför blir jag inte särskilt förvånad över den norska soldaternas uttalanden men desto mer av den hycklande omvärldens reaktioner.

Människor som befinner sig på samhällets skuggsida, poliser, soldater, interner som sitter i fängelse etc påverkas av sin miljö. (Newsflash)
Ju omänskligare den miljön är desto mer påverkas de negativt och tillslut går det inte längre att skilja dem ifrån miljön.

Poliser blir kriminella, soldater blir mördare och interner rehabiliteras inte.

Varför är detta så svårt för somliga att förstå?

Lägg resurser på att förhindra dem att påverkas istället för att förfasa er över att de blir skadade.

//Mr G

Annonser

En stor del av Israel vill faktiskt inte ha fred

Det är iaf min övertygelse.

Jag grundar det på några enkla saker.

1: Om majoriteten av makten i Israel ville ha fred så skulle man haft det sedan länge. Man har alla förutsättningar, de flesta korten sitter man med och ett stort internationellt stöd för att skapa fred i mellanöstern. Istället fortsätter man byggnationerna av judiska bosättningar på ockuperad Palestinsk mark. Man fortsätter försvåra för att den civila infrastrukturen och andra viktiga samhällsfunktioner byggs upp i det ödelagda Gaza och man fortsätter att hämnas på sporadiskt palestinskt våld med bombplan mot helt andra mål.

2: Med sin i jämförelse med Palestina enorma krigsmakt så har man alla möjligheter att söka mindre våldsamma och mer humana lösningar för att minska Palestinsk terror men man väljer istället rakt motsatt väg som ofta kostar åtskilliga oskyldiga Palestinska människoliv, alltför ofta är det just barn som drabbas (Ca: 30% under vinterkriget i Gaza).

3: Med sina i jämförelse med Palestina otroliga ekonomiska resurser så vore det en enkel sak för Israels regering att hjälpa till att bygga upp ett fungerande samhälle i Gaza och på Västbanken. Skolor, sjukhus och annan infrastruktur som man bombat sönder under alla dessa år. Åtgärder som allmänt vedertaget har stor betydelse för utvecklingen av fanatiska krafter. Det är lätt att hata det land som mördade dina syskon eller ditt barn och förpassade dig till ett liv i misär medan det är betydligt svårare att få någon att bära ett bombbälte för att döda några ur den befolkning som gett dina syskon och dina barn både utbildning, arbete och sjukhusvård.

4: Var gång någon dödats av IDF eller motsvarande krafter så är felet alltid den dödades. Har någon blivit illa behandlad eller rent av misshandlad/torterad under Israelisk fångenskap så skyller man ändå ifrån sig och hävdar de mest absurda ursäkter.
Man dödar 9 obeväpnade människor efter en olaglig bordning på internationellt vatten och hävdar ändå att man försvarade sig själva och inte kommer att tillåta att någon annan undersöker vad som hände. Den officer som beordrade en av sina soldater att skjuta en handfängslad Palestinier med förbundna ögon, i benet med en gummikula ifrån någon meters håll är fortfarande en fri man trots att hela förloppet finns på film.
Om fred var något som man eftersträvade ifrån denna regerings sida så skulle sådant beteende vara strängeligen beivrat och de som begår sådana flagranta brott mot de konventioner som styr de mänskliga rättigheterna  skulle omedelbart straffas och förmodligen också hängas ut offentligt som avskräckning och inte minst för att ta PR poäng. Jämför med USA som nu åtalar en grupp soldater som begått mord i Afganistan, Det råder liten tvekan om att det skett åtskilliga fler sådana under konfliktens gång men nu anstränger man sig för att åtminstone verka som om man arbetar för fred och inom ramarna för ovan nämnda konventioner.

Helt kort kan man säga att viljan, alltså den genuina viljan att sluta kriga verkar saknas.

//Mr G

Den som misshandlar mår inte bra

Oavsett om offret är ett barn, en kvinna eller en man.

I fallet med 2-åringen som misshandlats till döds så är det uppenbart att styvpappan mått mycket dåligt och att det är skälet till hans våld mot barnet.

Styvpappor är för övrigt den nästa vanligaste barnmisshandlaren i Sverige, den vanligaste är barnets mamma.

//Mr G

Alliansen hycklar om sin arbetslinje

Partierna som tillsammans bildat ”Alliansen” har länge vurmat för att stötta företagandet, om fler startar företag så får fler arbete säger man och gör vad man kan för att minska kostnader och ta bort tvingande lagstiftning. Man har också gjort mycket för att försvaga fackens maktställning för att på så sätt minska de anställdas möjligheter att ta upp kampen mot orättvisa förhållanden och andra utnyttjanden.

Man verkar ifrån dessa partiers sida inte förstå eller kanske vill man inte förstå att när företagare ges möjligheten tjäna mer genom att sänka exempelvis lönekostnader (vilket traditionellt är den största kostnadsposten) så kommer de att ta den möjligheten även om det innebär att de som utför arbetet får oskäliga löner, avtal och skydd.
Man kringgår lagstiftningar och kollektivavtal för att göra sig några extra kronor på bekostnad av människor som ofta är underbetalda, överarbetande samt skuldsatta redan ifrån dag ett. 12 timmars arbetsdag med timlön på 12 kr låter som något som sker i Indien eller Kina men det är i själva verket verkligheten på en gård i Kristianstads trakten.

Restaurangerna som utnyttjar ungdomar på praktik, där de tvingas arbeta på OB-tid utan ersättning och sedan när praktiken är över så är de tillbaka ute i kylan för att nästa praktikant kommer in istället. Det finns åtskilliga företag som satt detta i system eller utnyttjar dem på ett eller ett annat sätt. Ingen kontroll av arbetsgivaren eller praktikantens uppgifter finns så det är ingen svårighet för den som saknar moral.

Vi går just nu mot en framtid där arbetarna, då som gör arbetet blir mer och mer livegna och alltmer saknar medel och verktyg att ta strid mot en arbetsgivare som behandlar sina anställde felaktigt. Alltfler har lurats av Alliansens skimär om att de är det ”Nya arbetarpartiet” när de i själva verket gjort allt de kunnat för att minska arbetarnas möjligheter att påverka eller ens kunna protestera när de blir felaktigt behandlade.

Ett arbetarparti stärker de arbetarnas rättigheter och fackens möjligheter att ta till stridsåtgärder när företag inte sköter sig, de ger inte företagen större möjligheter och mer lukrativa sätt att missköta sig på arbetarnas bekostnad. Men så har det alltså blivit under ledningen av ”Det nya arbetarpartiet”.

Låt er inte luras det system Alliansen arbetar för har inte arbetarnas bäste för ögonen, deras väljarstöd består främst av de som sitter i dessa företags ledningar och för de har ingalunda heller sina anställdas väl och ve framför sina ögon i alla lägen. För den som varit med några år så är det uppenbart att de ”nya” moderaterna bara är blå dunster av skicklig marknadsföring som de slagit i våra ögon för att kamouflera deras verkliga agenda. Ge mer till de som har mer genom att ta ifrån de som har lite.

En slags inverterad Robin Hood politik om man så vill…

Ny möjlighet till upprättelse för ”obducenten och allmänläkaren”.

”De båda tidigare läkarna i det så kallade styckmordsmålet begärde på måndagen resning i Regeringsrätten.
De kräver att Regeringsrätten undanröjer kammarrättens beslut från maj 1991 där männen fråntogs sina läkarlegitimationer.
Som skäl för att få sin sak prövad på nytt åberopar männen flera nya omständigheter och bevis. Som ett nytt bevis anges fingeravtryck som hittades på några plastsäckar och som inte tillhörde männen.

Enligt männens ombud, advokat Anders Frigell, visade en undersökning av plastsäckarna att fingeravtrycken på dem inte tillhörde de båda männen. Om kammarrätten känt till detta när rätten tog sitt beslut i maj 1991 hade rätten inte funnit det styrkt utom allt rimligt tvivel att männen styckat Catrine da Costas kropp och lagt kroppsdelarna i säckarna, hävdar advokaten.

I sin resningsansökan redogör advokat Anders Frigell för en serie omständigheter som talar för att Regeringsrätten bör riva upp kammarrättens beslut. Han hävdar att flera vittnesförhör i målet inte är tillförlitliga och att domen är helt felaktig.”

Det är hög tid att en gång för alla ge dessa stackars två män som straffats utan att ha blivit dömda för brott de med den största sannolikhet aldrig begått, upprättelse nu.

Brasilien förbjuder föräldrar att PASa sina barn (via INGRID CARLQVIST)

Det är absolut hög tid att kriminalisera PAS även i Svea rike.

//Mr G

Brasiliens nya lag som förbjuder föräldrar att utsätta sina barn för Parental Alienation, eller på svenska: Förbjuder dem att hjärntvätta sina barn att börja hata den andra föräldern, är för bra för att inte uppmärksammas! Jag hittade en länk där lagen beskrivs bra: http://www.loc.gov/lawweb/servlet/lloc_news?disp3_l205402210_text Så som jag tolkar lagtexten blir det alltså i Brasilien förbjudet i lag att utföra Parental Alienation, alltså att me … Read More

via INGRID CARLQVIST

En omöjlig situation

Vårt rättssystem är byggt på att en misstänkt bortom rimligt tvivel visas vara skyldig till ett brott och därefter är det upp till rätten att bedöma straffvärdet på den fälldes gärning. Ibland så bedöms en människa vara psykiskt sjuk vilket då resulterar i att denne inte får dömas till fängelse utan måste dömas till vård.

Skillnaden mellan dessa två kanske är svår att förstå för den oinvigde.

Det rör sig i bägge fall om en sluten dvs fängslad tillvaro men där den som får fängelse i de allra flesta fall har fått ett tidsbestämt straff så får den som döms till vård ett mer luddigt straff eftersom det hänger på när expertisen anser att individen inte längre utgör ett hot gentemot sina samhällskollegor.

Den som suttit längst på en sådan dom har suttit i över 57 år

Många tycker att sluten psykiatrisk vård är ett ”mildare” straff än fängelse vilket förmodligen beror på missuppfattningen om att den som är dömd till denna vård släpps ut tidigare än om h*n dömts till fängelse vilket alltså är fel.

Den som dömts till rättspsykiatrisk vård kan i princip vara inlåst hur länge som helst. Men varje halvår ska det prövas om vårdbehovet kvarstår. Då gör ansvarige läkaren på respektive klinik en anmälan till länsrätten, och uttalar sin uppfattning om tvångsvården ska fortsätta eller ej. Även åklagaren och ytterligare en läkare får yttra sig. Sedan bestämmer länsrätten om inlåsningen ska fortsätta.

Läser idag om en man som begick ett mord 1985, över 25 år sedan och som dömdes till psykiatrisk vård, vårdades under ett år och ansågs sedan vara frisk varför han släpptes fri. Han byggde upp ett nytt liv, flyttade och utbildade sig, träffade en kvinna och fick barn med henne. Sedermera fick han ett prestigefyllt chefsarbete på en kommun i mellan Sverige och det var då som nättrollen dök upp.

Människor, allmänt kallade ”troll” som bakom anonyma pseudonymer avslöjade mannens 25-år gamla brott och hängde ut honom med namn och bild på nätet.  
Sådana individer har oftast ett helt eget sätt att se på rätt och fel och drar sig egentligen mycket sällan för något så länge ändamålet är heligt nog för att kunna helga medlen.

Om jag förstått saken rätt så är det hans chefsposition som man retat sig på och som sporrat dem att hänga ut denne man enligt resonemanget att en person som blivit dömd för ett så grovt brott inte ska vara anställd på en sådan position i samhället, eller något åt det hållet iaf.

Jag skulle vilja möta det påståendet med en fråga, exakt vilka arbeten tycker trollen ska kräva ett fläckfritt förflutet?? Vilka yrken/Branscher ska vi vika åt de heligaste av de skenheliga som har helt rena garderober och sover på änglamoln om nätterna?

Det finns idag ett hel samling arbeten som kräver utdrag ur straffregistret för att ens få söka till dem och det finns goda skäl till det med.

Men utöver det så blir det fullkomligt omöjliga situationer, dels för de som en gång gjort något brottsling oavsett när det skedde i deras liv. Men dessutom för oss som samhälle.
Var ska gränsen dras och vem är det som ska dra den. Är det våra domstolar eller är det trollen som i skydd bakom sitt tangentbord ylar ut sitt hat mot alla som inte är perfekt i deras ögon?

Vill vi skapa ett samhälle där den som en gång begått en dumhet för all framtid är prickad och portad ifrån livet som vi andra tar som självklart? Eller gäller det bara de ”grova” brotten?
Vem ska i så fall sätta gränsen för vilka brott som anses vara grova nog för att rättfärdiga ett livstids förföljande av individen trots att h*n avtjänat det straff som vi, samhället genom rättsväsendet dömt honom/henne till?

Skulle inte jag ha ett problem med att en dömd mördare hade en välbetald kommunaltjänst kanske någon undrar och svaret är faktiskt mycket enkelt. För mig är det inte bakgrund som bestämmer vem som är mest lämpad för ett arbete utan kompetens och engagemang i nuläget som väger tyngst.

En person som begått ett brott för 25-år sedan, avtjänat sitt straff och sedan byggt upp ett ansvarsfyllt och lyckat livförtjänar i min bok respekt och inte hat. Han har perspektiv på tillvaron och samhället som vi andra inte ens kan drömma om och kommer med största sannolikhet aldrig att återfalla i någon brottslighet heller.

Trollen behöver akta sig för ljuset så att de inte blir förstenade.

//Mr Galahad

I Reinfeldts Svea där kapitalismen styr

Ett vårdhem som drivs av det privatägda Attendo Care anmäls sedan en psykiskt sjuk kvinna frusit ihjäl på boendet.

Personalen har skurits ned på boendet och det har anmälts förut men trots det så saknas journalanteckningar och man har uppenbarligen brustit i tillsynen som enligt lagen skall vara dygnet runt.

Detta är effekterna av alltför släpphänt hantering av privatiseringar och de privata bolag som driver allt möjligt idag.

Om vi fortsätter att tillåta denna galenskap så har vi snart sådana här som driver halva landet.

//Mr G