Mr Galahad

En omöjlig situation

In Världen on 05 september 2010 at 20:37

Vårt rättssystem är byggt på att en misstänkt bortom rimligt tvivel visas vara skyldig till ett brott och därefter är det upp till rätten att bedöma straffvärdet på den fälldes gärning. Ibland så bedöms en människa vara psykiskt sjuk vilket då resulterar i att denne inte får dömas till fängelse utan måste dömas till vård.

Skillnaden mellan dessa två kanske är svår att förstå för den oinvigde.

Det rör sig i bägge fall om en sluten dvs fängslad tillvaro men där den som får fängelse i de allra flesta fall har fått ett tidsbestämt straff så får den som döms till vård ett mer luddigt straff eftersom det hänger på när expertisen anser att individen inte längre utgör ett hot gentemot sina samhällskollegor.

Den som suttit längst på en sådan dom har suttit i över 57 år

Många tycker att sluten psykiatrisk vård är ett ”mildare” straff än fängelse vilket förmodligen beror på missuppfattningen om att den som är dömd till denna vård släpps ut tidigare än om h*n dömts till fängelse vilket alltså är fel.

Den som dömts till rättspsykiatrisk vård kan i princip vara inlåst hur länge som helst. Men varje halvår ska det prövas om vårdbehovet kvarstår. Då gör ansvarige läkaren på respektive klinik en anmälan till länsrätten, och uttalar sin uppfattning om tvångsvården ska fortsätta eller ej. Även åklagaren och ytterligare en läkare får yttra sig. Sedan bestämmer länsrätten om inlåsningen ska fortsätta.

Läser idag om en man som begick ett mord 1985, över 25 år sedan och som dömdes till psykiatrisk vård, vårdades under ett år och ansågs sedan vara frisk varför han släpptes fri. Han byggde upp ett nytt liv, flyttade och utbildade sig, träffade en kvinna och fick barn med henne. Sedermera fick han ett prestigefyllt chefsarbete på en kommun i mellan Sverige och det var då som nättrollen dök upp.

Människor, allmänt kallade ”troll” som bakom anonyma pseudonymer avslöjade mannens 25-år gamla brott och hängde ut honom med namn och bild på nätet.  
Sådana individer har oftast ett helt eget sätt att se på rätt och fel och drar sig egentligen mycket sällan för något så länge ändamålet är heligt nog för att kunna helga medlen.

Om jag förstått saken rätt så är det hans chefsposition som man retat sig på och som sporrat dem att hänga ut denne man enligt resonemanget att en person som blivit dömd för ett så grovt brott inte ska vara anställd på en sådan position i samhället, eller något åt det hållet iaf.

Jag skulle vilja möta det påståendet med en fråga, exakt vilka arbeten tycker trollen ska kräva ett fläckfritt förflutet?? Vilka yrken/Branscher ska vi vika åt de heligaste av de skenheliga som har helt rena garderober och sover på änglamoln om nätterna?

Det finns idag ett hel samling arbeten som kräver utdrag ur straffregistret för att ens få söka till dem och det finns goda skäl till det med.

Men utöver det så blir det fullkomligt omöjliga situationer, dels för de som en gång gjort något brottsling oavsett när det skedde i deras liv. Men dessutom för oss som samhälle.
Var ska gränsen dras och vem är det som ska dra den. Är det våra domstolar eller är det trollen som i skydd bakom sitt tangentbord ylar ut sitt hat mot alla som inte är perfekt i deras ögon?

Vill vi skapa ett samhälle där den som en gång begått en dumhet för all framtid är prickad och portad ifrån livet som vi andra tar som självklart? Eller gäller det bara de ”grova” brotten?
Vem ska i så fall sätta gränsen för vilka brott som anses vara grova nog för att rättfärdiga ett livstids förföljande av individen trots att h*n avtjänat det straff som vi, samhället genom rättsväsendet dömt honom/henne till?

Skulle inte jag ha ett problem med att en dömd mördare hade en välbetald kommunaltjänst kanske någon undrar och svaret är faktiskt mycket enkelt. För mig är det inte bakgrund som bestämmer vem som är mest lämpad för ett arbete utan kompetens och engagemang i nuläget som väger tyngst.

En person som begått ett brott för 25-år sedan, avtjänat sitt straff och sedan byggt upp ett ansvarsfyllt och lyckat livförtjänar i min bok respekt och inte hat. Han har perspektiv på tillvaron och samhället som vi andra inte ens kan drömma om och kommer med största sannolikhet aldrig att återfalla i någon brottslighet heller.

Trollen behöver akta sig för ljuset så att de inte blir förstenade.

//Mr Galahad

Annonser
  1. Kan bara hålla med. Vad vill vi att brottslingarna ska syssla med efter att de rehabiliteras? Finns det plats för dem i samhället? Detta har väl på något sätt bevisat att det inte finns. En gång brottsling alltid brottsling. Sen funderar man varför folk återgår till brottsligt beteende.

    • Enligt deras sätt att se saken så har man aldrig sonat ett brott som mord, utan individen skulle leva sitt liv under mediokra förhållanden och arbeta ideellt för samhällets goda under resten av sitt liv.
      Samt givetvis aldrig någonsin få något som helst ansvar eller makt..

      Vem skulle orka leva enligt de premisserna??

      //Mr G

  2. Jag tycker mannen i den mellansvenska kommunen förtjänar respekt en människa som lyckats bryta med ett kriminnelt beteende och blivit en hederlig samhällsmedborgare ska ha ros och inte ris. Det bästa vore om mannen som nu tagit time out från jobbet kommer tillbaka så fort som möjligt och sedan får fungera som ett levande exempel för andra som är brottsligar att det går att komma tillbaka till ett hederligt liv. Som denna historia har utvecklats så ges i stället signalen till brottsligar att det är ingen ide att ni försöker att skärpa er ni kommer ändå aldrig att komma tillbaka. Grävarna på Svenska mord sidan har verkligen lyckats med att skapa ett samhälle där brottsligar alltid kommer att vara händivsade till att vara brottsligar. Egentligen borde grävligen på svenska mord bli personligt betalningsansvarig för de ökade fälnglese kostnader detta beteende kommer att föra med sig.

  3. […] kan välja att se detta på olika sätt. Mr Galahad tycker jag skriver mycket bra på ämnet. Monica Antonsson skriver i vanlig ordning på sitt eget, […]

  4. Ja, det är alldeles fruktansvärt att se vilken människosyn som vissa bloggare ger uttryck för. Varför inte slå till med sharia-lagar direkt?

    • Ja det känns som om dessa individer skulle känna sig mer tillfreds med det medeltida rättsväsendet, åtminstone så länge ingen rik och mäktig begick brott för den skulle ju i det systemet gå helt fri.

      //Mr G

  5. Ditt inlägg motsvarar nästan exakt mina egna tankar när jag först hörde om fallet.

    Framförallt finner jag ipso-facto resonemanget ”har begått ett mord—måste avgå” svår att förstå: Helt säkert finns det situationer och arbeten där ett brott utesluter en anställning, men detta måste då prövas från fall till fall. Kanske var detta ett sådant fall, men om så har man inte påvisat det på ett tillräckligt bra sätt.

    (Dessutom är mitt intryck, baserande på den begränsade information jag har, att detta inte är ett sådant fall: En bedömning om nu övervunnen ”galenskap”, inte kriminalitet, gjordes; fallet ligger långt tillbaka i tiden; mannen verkar vara rehabiliterad; och brottet, i motsats till tex förskingring, är inte direkt relevant för tjänsten—hur hemskt det än var.)

  6. Jag tittade in hos Monica den kvinnan har blivit galen man blir beklämmd hennes blogg är allt annat än trivsam. Det här var nog sista titten där för min del man blir beklämd.

    • Det var länge sedan jag ens bemödade mig att läsa något där…

      För mycket intressant som skrivs och alldeles för lite tid att läsa det på så jag prioriterar rätt hårt..

      //Mr G

  7. Varför är det alltid så jäkla synd om brottslingarna? Varför skulle man dalta och tycka synd om förövaren?

    • Rent krasst så tror jag inte att du förstår, dels hur människor fungerar men även vilka effekter ”tuffare tag” innebär.

      Det är inte ”synd” om brottslingar som du menar, däremot är det synd om dem för att samhället misslyckats med att förhindra att de blev brottslingar.
      Något vi skulle ha kunnat göra om vi bara varit beredda att se människor på glid som människor i behov av hjälp istället för att betrakta dem som onda väsen som ska piskas till lydnad.

      Har du barn Frida? Det har jag, tre stycken tom och jag vet att den enda effekt jag får om jag skäller på och straffar dem till att exempelvis städa sitt rum är att de automatiskt kommer att tycka illa om att städa sitt rum. Den mänskliga naturen så att säga.
      Om du tvingas att göra något mot din vilja så är chansen att du tycker om vad det nu är ganska liten eller hur? Det är samma sak med barn/ungdomar som hamnat snett.
      Vad de behöver är stöd och inte straff och detta förändras inte för att de vuxit upp eller begått något brott.

      På vilket sätt är det att ”dalta och tycka synd om” för att man vill ge dem samma chanser som alla andra att bygga sig ett liv? Borde inte det vara målet för samhället i stort, att fd kriminella kan återgå till produktiva liv?? Är det i så fall bättre att den här mannen istället skulle ha städat de lokaler som han tills nyligen var chef i? Tror du att risken för återfall skulle minska eller öka om han av staten tvingades att enbart arbeta i låglöne yrken??

      Nämn en enda människa som har blivit en bättre människa av piska och hot.

      //Mr G

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: