Mr Galahad

Archive for november, 2010|Monthly archive page

Hade Annica fått ersättning utan den friska dotterns kamp?

In Världen on 29 november 2010 at 20:38

Eller den mediala uppmärksamhet som hennes kamp orsakade?

Det är högst relevanta frågor att ställa sig nu när Annica äntligen fått bli det alla vi andra sedan september funnit för oomtvisteligt, nämligen sjuk. På papperet.
Är det ett rimligt system som ställer så höga krav på sjuka och skadade att det ska till en frisk anhörig, läkare med juristexamen och ett helt lands stöd för att få till stånd en ändring på ett helt uppenbart felaktigt beslut?

Vad händer om det inte finns några anhöriga som kan eller vill kämpa för den sjukes rätt?
Socialbidrag, personlig konkurs, svält, bostadslös
är några ord som kommer till mig.

Min egen mamma levde under liknande förhållanden och undanhöll ifrån mig att hon inte hade råd att köpa cancermedicinen, hon satte sig i skuld under halva året för att kunna köpa julklappar till min äldsta dotter, min son och min yngsta fick hon aldrig träffa.
Det var först när jag började gå igenom hennes papper och ordna dödsboet som hennes fruktansvärda levnadsförhållanden uppdagades för mig och alla i hennes närhet, hon ville förmodligen inte belasta oss men jag hade offrat nästa vad som helst för att få ha henne kvar vid livet ytterliggare några år. Istället blev hon 64 år, dog utfattig utan några som helst tillgångar och med en skuld till staten, 5 månader innan hon skulle ha fått skuldsaneringen avklarad efter 5 år på existensminimum.

Det är sådana människor detta statens egoistiska system drabbar, dem som inte vill eller kan kämpa för sin rätt.

Är det rimligt?

Är det rimligt att det ska krävas 100 000-tals röster, medial uppmärksamhet och politikers intresse för att en enskild individ ska få den ersättning h*n har rätt till?
Är det rimligt att ”läkare” som aldrig träffar patienten sitter och uttalar sig om patientens arbetsförmåga liksom en fotbollsdomare som inte tittar på matchen.
Är det rimligt att Försäkringskassan ska vara så fyrkantiga i sitt regelverk att det sunda förnuftet och ren medmänsklighet inte längre har den givna platsen de borde ha i ett system som är skapat för att ta hand om de som blivit sjuka, skadade eller utslitna?
Det är väldigt lätt för en tjänsteman att ducka bakom paragrafer och mena att de har sina regler men är det rimligt att tjänstemannen fortsätter att arbeta med ett system som h*n rimligen måste veta är felaktigt och skadligt för människor. Jag vet att det finns de som drivit frågorna även inom kassan men som snabbt blivit tystade på olika sätt av andra seniora tjänstemän och då uppstår genast frågan, varför?

Försöker man spara på skattemedlen och i så fall varför. Om riket inte drar in tillräckligt med skattekronor för att ta hand om de sjuka och skadade så finns det bara två saker att göra. Helt ta bort ersättningen för alla eller öka skattetrycket.

Är det kanske så att man ärligen tror att alla simulerar trots att alla bevis och alla undersökningar pekat år rakt motsatt håll, nämligen att det är en mycket liten del av Försäkringskassans utbetalningar som är felaktiga utbetalningar (Mindre än 4% av den totala budgeten) och ingår även kassans egna fel i den siffran.

Ja hur som helst så är det en mycket märklig och egen logik i det hela.

Jag är glad över att en individ får sin ersättning men samtidigt går mina tankar till alla de sjuka som inte har något driftig och viljestark anhörig eller vän som kan ta fighten när de inte orkar. Är det verkligen rimligt att vi ska behöva fightas mot ett statligt verk för att få ersättningar som politikerna själva klubbat?

//Mr Galahad

Nu har det hänt igen, är det inte dags att reagera snart politiker

In Världen on 25 november 2010 at 10:41

Nästa gång är det kanske er son som ligger där efter att ha blivit ”omhändertagen” av poliser som inte klarar av att hantera människor utan att ta till så mycket våld att de riskerar livet på sina offer.

Den 21-årige mannen var såvitt denna bloggare kan utröna utifrån det som skrivits om det, mycket illa däran psykiskt och försökte medvetet skada sig själv innan den 4! poliserna dök upp. Den unga mannen fördes till häktet men där beslutade man om att skicka honom vidare till sjukhuset pga hans skadebeteende. Det är under denna resa till sjukhuset som hans hjärta slutar att slå och enligt de uppgifter som pressen publicerat så påpekade både ambulanspersonal vid själva gripandet och läkare när de ankom till sjukhuset faran i att tvinga ned en fysiskt stressad individ på mage med handfängsel på ryggen.

Den unge mannen dog senare av de skador han ådrog sig under polisinsatsen.

Likheterna med Osmo Vallo och flera andra liknande fall är slående och då återstår frågan om man ska kräva mer ansvar av dessa 4 poliser än man gjorde av de som orsakade Osmos död, de dömdes nämligen enbart för att ha bussat huden på honom, trots att han dog av helt andra skador.
Påpekas bör också att en av dessa poliser var aktiv i den numera ökända Norrmalmspiketen eller Baseboll-ligan som de döptes av pressen och samtliga fick behålla sina arbeten inom myndigheten.

Den hårdföra hanteringen av människor går igen i samtliga grenar av de tjänstemän som äger rätt att använda våld för att utföra  sin tjänst.
Få reagerar över att denna hantering är extremt godtycklig och att den enskilde individ som drabbas av mer våld än som är rimligt enligt proportionalitetsprincipen (Att våldsanvändningen ska stå i paritet till det brott personen gjort sig skyldig till eller misstänks för) har mycket mycket små möjligheter att få upprättelse eller ersättning för vare sig fysiska som mentala skador.

Ställ dig själv frågan: Om du befinner dig i ett upprivet tillstånd, oavsett skälen till detta. Hur reagerar du på att en polis eller ordningsvakt då börjar domdera och skrika eller kanske tom börjar att slå mot dig. Förmodligen med att reagera mycket negativt på behandlingen, kanske tom slå tillbaka (de flesta försöker ju trots allt försvara sig om de upplever sig bli attackerade) men dessa tjänstemän har då rätt att använda så mycket våld som det behövs för att gripa dig då.

Notera att jag skriver att de har rätt att använda det våldet inte att de måste eller ska göra  det. Den polis eller ordningsvakt som tar i lite extra eller struntar i hur du mår när du väl är gripen, löper mycket små risker att någonsin beivras för sina övertramp. Frågan jag då vill ställa till alla som vill lyssna är denna.

Är det rimligt och bra att vi har poliser som struntar i de människor de är satta att beskydda?
Ska vi tillåta att sådana individer får fortsätta agera på detta mycket omdömeslösa sätt?

Precis som vid alla andra brott så måste en polisman också tålas att bli ifrågasatt och avskedad om han inte håller måttet, då har han nämligen inte i yrket att göra.

//Mr Galahad

Polisen struntade i att ordningsvakterna misshandlade gästerna

In Världen on 16 november 2010 at 11:22

http://svt.se/embededflash/2200291/play.swf
”Trots över ett 30-tal polisanmälningar mot vakterna på krogarna Push och Nivå i Göteborg så tog polisen inte tag i problemet förrän efter nästan två år. Nu riktas skarp kritik mot polisens brist på agerande.”

Det är precis just detta många av oss kritiker talar om. Hur man slentrianmässigt lägger ned förundersökningar, stoppar huvudet i sanden och blundar för det eller helt enkelt inte bry sig om att människor blir utsatta för övergrepp.
Gång på gång blir samma ordningsvakter eller poliser anmälda och gång på gång så ifrågasätter man inte huruvida det finns ett mönster i det. Är det rimligt att några få individer toppar anmälningsstatistiken eller är det möjligen så att det är individen det är fel på?

Man ifrågasätter av hävd vare sig de egna kollegorna eller ordningsvakterna utan tar deras ord för sanning trots att det exempelvis finns vittnen som säger rakt motsatt sak. Se exempelvis rättegången mot Anna Sjödin där ett nyktert vittne som också råkade vara juriststudent pekade ut ordningsvakten som aggressiv och provocerande vilket gick helt stick i stäv med vad ordningsvakten själv sade under ed, men utan att någon påföljd eller utredning skedde.

När någon faktiskt reagerar så struntar man i det med och låter maktmissbrukande individer fortsätta att begå övergrepp på övergrepp under skydd av lagen och tom med hjälp av polisen. Hur många av de som råkat ut för dessa ordningsvakter har blivit dömda för våld mot tjänsteman eller dylikt? Människor som alltså i själva verket varit offer för övergrepp och därför haft laga stöd att försvara sig själva enligt nödvärnsrätten.

Det måste till en förändring på hur man ser på de tjänstemän som har rätt att använda våld i tjänsten och de anmälningar som dessa får på sig. Man måste se till helheten och inte se varje anmälan som en enskild företeelse. Varje tjänsteman som utmärker sig i antalet anmälningar eller dess allvar måste tåla att granskas närmare. Den som inte gör det är nog inte ämnad för yrket i alla fall.

Men är det så konstigt då?

In Världen on 12 november 2010 at 10:04

Forskare har efter att ha ”gått igenom 20 års forskning och sammanställt en rapport baserad på 20 000 vetenskapliga artiklar” kommit till den revolutionerande insikten att personalnedskärningar ger högre sjukfrånvaro hos de kvarvarande i personalen.

Men är det en överraskning det?? Jag hade kunnat tala om exakt samma sak efter 1 minuts tankeverksamhet.
Är det inte en given sak att om färre ska göra samma jobb som fler gjorde innan så innebär det att de kvarvarande får slita med, jobba längre osv. Vilket då naturligtvis och innebär högre risker för sjukdomar, utslitning och utbrändhet etc.

Krävdes det alltså en forskare för att komma till den slutsatsen??

//Mr G

Beredskapspolisens vara eller icke vara?

In Världen on 03 november 2010 at 10:13

RPS (Rikspolisstyrelsen) har utrett dess behov av beredskapspolisen och kommit fram till att den inte använts och därmed ska läggas ned, ivrigt påhejat av polisfacket av någon märklig anledning.

Under de 14 år som jag varit aktiv beredskapspolis så har enheten gått ifrån ett halvmilitärt antisabotage/antiterror förband till en i princip helt polisiär enhet, bättre utrustad och beväpnad än regelrätta patrullerande poliser.
Polisen skriver så här på sin hemsida ”Under de 25 år (här klumpar man ihop den allmänna, som mycket riktigt funnits sedan dess och särskilda beredskapspolisen som i verkligheten är två skilda enheter och som har funnits i 14 år) som organisationen har funnits har beredskapspoliser använts i skarpa lägen vid två tillfällen: år 1991 för bevakningsuppgifter i Stockholmsområden i samband med Gulfkriget och år 2005 i Kronobergslän efter stormen Gudrun.”

På en annan sida går det att läsa följande om Beredskapspolisen: ”Beredskapspolisen användes i räddningsarbetet i samband med stormen Gudrun 2005 och för bevakningsuppgifter vid avspärrningar i samband med fågelinfluensan 2006.”

Insats mot folkmassa (IMF) som beredskapspolisen tränades i efter göteborgskravallerna

Så här lät det 2008: ”Landets beredskapspoliser används för lite trots att det uppstår händelser och katastrofer som den civila kåren har utbildning för att hantera. Det anser Rikspolisstyrelsen, också beredskapspoliserna själva är missnöjda över att aldrig få rycka in.”

Från och med 1 januari 2009 har förordningen om beredskapspolisen en ny lydelse (se nedan). De nya bestämmelserna innebär att möjligheterna att använda beredskapspolisen för vissa polisuppgifter utökas och att Rikspolisstyrelsen beslutar när beredskapspolisen skall tas i anspråk. Enhetens grundläggande arbetsuppgifter är räddningstjänst och befolkningsskydd men den ska också kunna användas för vissa andra polisuppgifter, t.ex. bevakningsuppdrag. Beredskapspoliser får precis som andra poliser använda våld när det är nödvändigt. I fredstid får dock inte polisen planera att sätta in beredskapspolis i situationer där det finns en påtaglig risk för att de kan komma att använda våld mot enskilda, t.ex. vid kravaller. Sådana uppgifter ska i stället, som tidigare, utföras av ordinarie polispersonal.

En förordning som alltså aldrig tagits i bruk eftersom RPS inte gett tillstånd för de förfrågningar som kommit.

Vi Beredskapspoliser är  alla frivilliga, högt motiverade och ambitiösa individer som valt att ingå i styrkan och även haft ett stort driv att göra det bästa möjliga arbete.
Varje gång det talats om tjänstgöring, bevakning, räddningstjänst, evakuering, avspärrning, eftersök eller andra aktiviteter som ställer stora påfrestningar gentemot den reguljära poliskåren. Så står vi klara att möta uppgiften med samma engagemang som vi gick in i Beredskapspolisen med. Det anordnas träning, vidareutbildning och övningar för att möta uppgiften men till ingen nytta eftersom man sedan väljer att inte använda oss. Allt till en onödig kostnad både monetärt och tidsmässigt för de individer som engagerat sig.

För att ni skall få en uppfattning om hur mycket tid som förspills för oss engagerade Beredskapspoliser så ska jag visa er ett räkneexperiment.

Varje Beredskapsavdelning består av 64 man och varje repetitions/vidare utbildningstillfälle pågår under 1 vecka för oss, då ej medräknat all den planering och andra förberedelser som andra än vi måste lägga ned för att få ihop en sådan vecka.

5 dygn motsvarar 24×5=120 timmar, räknat på 64 man så innebär det 7680 timmar eller 320 dagar i förlorad tid totalt sett på en avdelning.
Med en repetitionsutbildning vart annat år under 14 år och en grundutbildning 4 veckor så innebär det 320×10=3200 dagar eller 8,8 år totalt sett och det är enbart räknat på en enda av de 20 avdelningar som finns i landet.

Summan förlorad arbetstid och fritid lämnar jag därhän men ni kanske förstår hur stort vårt engagemang och vår vilja att göra Beredskapspolisen till något bra.

Politikernas och RPS ovilja att använda Beredskapspolisen trots att den skulle ha varit mycket användbar vid åtskilliga tillfällen, har kostat samhället stora pengar och oss engagerade otroligt mycket tid. Polisfacket hävdar ofta i sin argumentation att de uppgifter som Beredskapspolisen utbildats för ska genomföras av andra beredskapsorganisationer, oftast hemvärnet som är en militär enhet. Man kan undra om de känner till Ådalen -31 och den lag som stiftades efter denna enormt tragiska händelse. Kort sagt så är det bara polisman som under fredstid får agera med våld som inte faller under nödvärnsrätten. En hemvärnsman som ställs inför exempelvis ett

Är det dessa som ska utrymma en stadsdel eller spärra av ett farligt område?

utrymningsuppdrag får helt enkelt inte använda våld i tjänsten så länge han inte först blivit attackerad. Han saknar för övrigt också för det mesta utbildning och kunskap om vilka rättigheter lagen ger honom vid sådana tillfällen. Hemvärnet är nämligen skapat för helt andra uppgifter än Beredskapspolisen.

Man oroar sig för den möjligheten att en Beredskapspolisman kan hamna i en våldssituation men den risken föreligger väl även för andra beredskapsstyrkor?

En beredskapspolis har både utbildning, lämpligt juridiskt stöd och utrustning för att möta en sådan situation både bättre och säkrare än i princip någon annan förutom yrkespoliserna själva. Han är dessutom aldrig ensam utan har stöd av såväl yrkespolis (Gruppchef) samt ytterligare 6 beredskapspoliser.

Förslaget som nu ligger är att lägga ned Beredskapspolisen helt och hållet. Detta trots att de ytterst få gånger vi använts fått mycket bra vitsord och enbart gott renommé hos de yrkespoliser som varit inblandade. Är det inte lite märkligt att förorda nedläggning av något som aldrig egentligen testats ordentligt?

 

Ge oss en chans att visa vad vi kan göra istället och utvärdera oss utifrån dessa insatser.


//Mr Galahad – En av de första Särskilda Beredskapspoliser som utbildades.