Ytterliggare undersökningar om familjevåldet som helt utelämnar mannen som offer

Titeln ”Barn som bevittnat våld mot mamma” säger redan en hel del om vart fokuset på undersökningen som är den största i norden i sitt slag, ligger.

Man talar om forskningen som att det rör sig om familjevåld men menar i princip alltid mäns våld mot kvinnor och barn. Forskning kring familjevåld borde i all rimlighet även innehålla våld mot männen som BRÅ tidigare konstaterat är avsevärt vanligare än vi trott tidigare. Eller ja, vad samhället trott tidigare. Vi som blivit utsatta för det vet ju att det existerar och det händer oftare och fler män än vi kan tänka oss.

Barn som utsätts för våld får inte rätt hjälp – vilket givetvis är något vi som samhälle måste göra allt vi kan för att se till att de får. Man menar att det inte tas helhetsgrepp om barnens situation och säkerhet ifrån myndigheternas sida. ”Barn måste få eget utrymme” säger man ifrån BUPs sida.
Även detta är något jag absolut håller med om. De barn som råkar befinna sig i en sådan familjesituation där en eller båda föräldrarna brukar våld eller andra övergrepp mot varandra eller barnen måste få den bästa hjälp som samhället kan ge. Vi vet ifrån andra studier att många barn som kommer ifrån sådana förhållanden växer upp och själva får svårt att leva normala liv utan våld och kriminalitet så ur ett samhällsekonomiskt och socialt perspektiv så är det sunda investeringar att hjälpa dessa barn.

Men det är en sak som ständigt retar mig med sådana här satsningar, undersökningar och myndighetsutövning. Det faktum att man helt bortser ifrån allt annat än den schablonartade bilden av pappan som slår mamman och eventuellt också barnet. Det finns idag forskning som påvisar att det motsatta inte alls är särskilt ovanligt. Man talar om att minst 30% och förmodligen mer av familjevåldet drabbar männen, alltså papporna.
De flesta av oss kan nog skriva under på att barn som bevittnar våld inte mår bra av det oavsett vem som slår och vem som blir slagen. Men varför talar man då alltid om papporna som slår mammorna eller barnen och aldrig om det motsatta? Mår barnet inte minst lika dåligt över att få se sin pappa bli misshandlad eller trakasserad av sin mamma?

Tittar man på den bild som framträder när man söker litteratur i detta ämne så blir man närmast bedrövad när man själv stått där med sönderskurna händer och armar efter att sambon gått loss på en man allt vasst hon kunde hitta.

Det är allmänt vedertaget tillåtet att misshandla en man om han exempelvis är otrogen.

”Barn som bevittnat våld mot mamma” borde om man var intresserad av att ta det där helhetsgreppet istället heta ”barn som bevittnar våld i hemmet” och innehålla forskning kring barn som bevittnat våld mot såväl mamma som pappa.

Utav de tio titlar som rekommenderas av brottsoffermyndigheten så tituleras 6 av dessa på sådant sätt att det är tydligt att de behandlar mäns våld mot kvinnor och/eller barn medan 4 av dem titulerade mer allmänt även om de förmodligen också endast behandlar samma typ av familjevåld.

Mig veterligt så finns det faktiskt bara en enda utgiven forskningsrapport i Sverige som behandlar våld mot både kvinnor och män i nära relationer och den publicerades under 2009. Nu över ett år senare, trots att man vet att det ingalunda är något marginellt problem att även män utsätts för detta våld  så talas det fortfarande i väldigt ensidiga termer kring ämnet familjevåld.

Man kan inte ta ett helhetsgrepp om något om man väljer att blunda med det ena ögat.

//Mr G