Mr Galahad

Archive for februari, 2011|Monthly archive page

You can’t handle the truth!

In Samhälle on 28 februari 2011 at 14:25

Nyligen inträffade en incident utanför en flyktingförläggning där människor kastade ägg, skanderade främlingsfientliga slagord och betedde sig allmänt hotfullt. Skälet till att dessa människor befann sig där var att de trodde att några av de flyktingar som bodde på förläggningen begått ett synnerligen grovt brott, en gruppvåldtäkt mot en 11-årig flicka.

Problemet var att något sådant brott aldrig ägt rum, ingen liten flicka hade blivit utsatt för någon våldtäkt. Allt var bara ett nätrykte som grundade sig i en anmälan om sexuellt ofredande (ovälkomna smekningar på ryggen odyl) som blåst utom alla proportioner och möjligen kunnat sluta mycket olyckligt om inte en väktare lyckats skrämma den skanderande gruppen därifrån.

Det kommer alltid att finnas människor som låter sig styras av rykten, som inte ifrågasätter information som de får oavsett hur

Lynchningar är ett ting ur det förflutna eller?

tveksam källan än kan vara. Människor som kanske mer än gärna tar lagen i egna händer eftersom de tror att vårt svenska rättsväsende blundar eller skyddar olika förövare hur ologiska deras argument än kan vara.

Nästa gång kanske det inte finns någon väktare, eller så är demonstranterna fler och skräms inte lika lätt och då kan det drabba vem som helst av oss som råkar komma i vägen.  Dessa extrema krafter är desamma som argumenterar för att exempelvis hänga ut brottslingar och höja straff eller tom införa dödsstraff. Är det något vi är beredda att godta för att blidka dessa krafter? Deras syfte kan verka gott men vägen till helvetet är kantat av goda intentioner.

Jag är den första att erkänna att jag gärna skulle ha en annan åsikt men människan rent generellt kan inte hantera sanningen i sådana här frågor. Det har gång på gång bevisats av arga folkmassor som misshandlat gamla gubbar som råkar heta samma sak som en misstänkt barnvåldtäktsman, försökt att bränna upp deras hem med dem kvar i huset för att inte tala om mördat dem som hämnd för vad andra förövare gjort eller som i detta fall begått brott för vad som ryktats ha hänt en liten flicka.
Många av oss kan begå ohyggliga brott mot andra bara vi tror att våra handlingar skyddar något stackars litet barn eller en försvarslös kvinna, det är samma fenomen som terrorismen bygger på.

Ändamålen helgar medlen – problemet är att när man passerat den gränsen, när man själv börjat begå de brott som man en gång började sin kamp emot så har man också blivit det som en gång var målet för kampen.

Modern slavhandel en kvinnosyssla?

In Världen on 25 februari 2011 at 10:47

Nu undrar ni säkert vad jag menar med den titeln, eller hur. Jag skrev den efter att ha läst denna artikel om importerade surrogatmammor som hölls fångna i en ”babyfabrik” av just en kvinna.

Trafficing och andra brott av slavhandels karaktär är ett mycket kontroversiellt brott som de allra flesta förmodligen utgår ifrån begås till nästan 100% av män utan skrupler.

Men en rapport som släpptes av UNODC (United Nations Office On Drugs and Crime) pekar faktiskt på det rakt motsatta.

”The data gathered on the gender of offenders in 46 countries suggest that women play a key role as perpetrators of human trafficking. In Europe, for example, women make up a larger share of those convicted for human trafficking offences than for most other forms of crime”

Låt oss stanna upp och suga i oss vad som sades ovan. Kan det verkligen vara så att kvinnor spelar en större roll i slavhandeln än någon någonsin trott, en nyckelroll säger författaren. Ofta är den fd offer som blir förövare och arbetar med att locka nya unga kvinnor till ett liv i slaveri.

En annan intressant del av rapporten talar om vilka som utnyttjas och hur (i vart fall där offrens ålder och kön noterats).
När man talar om just denna typ av brott så tänker de allra flesta på unga kvinnor eller barn som utnyttjas sexuellt av vanliga män som inte bryr sig om vem de sätter på bara de är unga.  Det är en fasansfull tillvaro som vi nog alla kan vara överens om är ovärdig och gravt kränkande.

Men det finns en annan sida av myntet med, trafficing gäller även rent slavarbete både i hemmen och på fält eller i gruvor, de två sistnämnda drabbar dock enbart män och nästan alltid svarta män som försöker fly ifrån krig, våld och övergrepp. Omkring 12% av alla offer för trafficing (som man upptäckt dvs) är män och ytterliggare 9% är pojkar och förhållandevis få av dessa hamnar i sexhandeln.

Trafficing har länge varit synonymt med unga flickor som likt filmens ”Lilja” kidnappas, våldtas och sedan tvingas till att sälja sin kropp. Verkligheten enligt denna rapport ifrån UNODC är att detta endast är en liten del av den stora verksamheten, ca: 13% för att vara exakt.
Med det sagt att de övriga 66% (vuxna) kvinnor inte hamnar i sexträsken utan bara att det är en orättvis bild av brottet. En bild som är skapad för att ge största möjliga uppmärksamhet och ilska över att detta sker. Problemet är att man i arbetet med att skapa den uppmärksamheten gör människor blinda för de andra delarna av myntet.

Som till exempel att det ofta är just kvinnor som är förövarna.

//Mr G

Att vara feminist eller inte vara feminist det är frågan.

In Världen on 20 februari 2011 at 9:35

Om feminismen någonsin ska anses stå för något annat än kampen för kvinnans rättigheter så måste man börja att aktivt arbeta och kämpa för att jämställdheten och rätten att inte bli diskriminerad utifrån kön, också inbegriper mannen.
Men innan man kan göra det så måste man först lyssna på de män som berättar om just detta för att få insikt i hur män diskrimineras.

Att konsekvent tysta män, förminska deras lidanden och de orättvisor som drabbar dem med argument som ”Men kvinnor har det mycket värre” gör dagens feminism till något helt annat än jämlikhetssträvande.

jag berättar för min dotter att om hon vill att människor ska lyssna på henne så måste hon först vara beredd på att lyssna på dem. Det är en läxa som många som kallar sig feminister skulle behöva lära sig med.

Vi har lyssnat på er och många av de orättvisor som drabbat kvinnor har rättats till eller minskat, nu är det er tur att lyssna på oss.

 

//Mr Galahad

Ett hårstrå ifrån skuld eller oskuld.

In Samhälle on 18 februari 2011 at 23:31

Under de tekniska undersökningarna av Evas styckade kropp har ett hårstrå som inte stämmer med den förmodade gärningsmannens dykt upp. Det är något som man närmast kan betrakta som en ”smoking gun” som kan binda en gärningsmannen till kroppen. Förvisso har sådana saker hittats förr vilket ändå inte hindrat åklagare och utredare att arbeta helt efter linjen att man redan gripit gärningsmannen och att hårstrået och dess ägare inte har med mordet att göra. Trots att det är mer sannolikt att en mördare lämnat ett hårstrå efter sig än att hans ett-åriga dotter bevittnar mord och styckning och sedan berättar detta för sin mamma  några år senare. (Fallet Catrine da Costa).

Vi får hoppas att man låter bevisen föra utredningen framåt denna gång och att rätt gärningsman grips och fälls för mordet, oavsett vem det är och vilket kön denne nu har.
//Mr G

I grund och botten en bra idé men…

In Världen on 09 februari 2011 at 12:37

Den förutsätter att myndigheterna som ska ta besluten inte låter sig förledas och påverkas av de olika parterna såsom det tyvärr alltför ofta sker i just vårdnadstvister.

Därute i samhället finns det åtskilliga tusentals barn som förnekas kontakten med sin pappa, många av dem hålls utan skäliga grunder helt isolerade ifrån omvärlden, deras vänner, deras släkt och andra delar av sitt normala sociala nätverk. Barn som socialtjänsten, rättsväsendet och samhället vänt ryggen till för att de människor som representerar dessa instanser låtit sig förledas av hemska men gravt överdrivna eller helt uppdiktade historier. Det finns flera olika fall där dessa instanser tom varit medhjälpliga till brott för att deras representater blivit så fullkomligt lurade av moderns historier att de försvarat sina handlingar även efter att barnet hittats och lämnats över till fadern igen.

Kan man garantera att ett sådant lagförslag inte bara blir ytterliggare  ett sätt att frånta även de pappor som har gemensam vårdnad möjligheten att bestämma vad som är bäst för deras barn. Notera att man detta problem existerar enbart i de fall där föräldrarna har gemensam vårdnad varför man kan sluta sig till att det inte finns tillräckliga skäl till att frånta den ena parten vårdnaden. Man vill alltså att en person som i princip kan vara vem som helst som lever i ett separerat föräldraskap ska omyndigförklaras för att den ena parten vill sätta barnet i vård.

”The road to hell is paved with good intentions”
– Saint Bernard of Clairvaux

Vore det i så fall inte mer rimligt att familjerätten får i uppdrag att fastställa om barnet behöver sådan vård och om den ena parten vägrar samarbeta frånta denna

vårdnaden i så fall? Istället för att skapa en helt ny och oprövad lag så kan man på så vis använda redan existerande regelverk för att möta även detta problem.

Samhället har under de senaste årtiondena gjort flera hastigt genomförda lagförändringar som i efterhand visat sig inte varit så genomtänkta och skapat nya problem istället för att bara lösa de gamla. Dessa lagändringar har orsakat felaktiga domar, stor skada för både offer och oskyldigt anklagade samt skapat en miljö där normalt ungdomligt beteende faktiskt blivit straffbart. Hur många gånger ska vi göra samma misstag innan vi lär oss att inte göra sådana förändringar utan att ha analyserat orsaker, samband och konsekvenser ordenligt först.

Jag lider med de barn som utsätts för olika övergrepp och dessa ska givetvis få all hjälp de kan få men det kan göras utan att vi orsakar fler problem när vi löser deras.
För att lyckas med det så måste man emellertid låta inte bara de som möter dessa barn och deras mödrar komma till tals utan också ta med de som möter pappor och barn som blivit illa behandlade av sina mödrar/kvinnor. Rättsväsendet och följaktligen de vårdande instanserna är ännu inte mogna att möta  barn som utsatts för PAS eller liknande och därför riskerar sådana här lagstiftningar att orsaka mer problem och skador än den löser.

Propagandan för denna lagändring är lätt att svälja, det är självklart för de allra flesta av oss att 4-årige Agnes ska få den hjälp hon behöver. Hennes pappa är dömd för hot mot hennes mamma och hon är utåtagerande och visar tecken på ångest etc. Agnes är emellertid fiktion men i verkligheten så kan det faktisk vara så att Agnes mamma skapat denna ångest hos dottern genom att fjärma henne ifrån pappan vilket då skapar en liten tjej som övertygats att vara rädd för/hata sin pappa trots att hon innerst inne älskar honom.

Vi vet inget om detta fall men våra myndigheter som ska avgöra detta består av människor som utsätts för och påverkas av propagandan likt den där ”Agnes” fall beskrivs. Fall som faktiskt inte är representativa för verkligheten och som inte på något sätt är den enda verkligheten.
Därför vill jag inte se fler verktyg för att frånta föräldrar rätten att bestämma över vad som är bäst för deras barn utan att man först lärt sig allt man kan lära sig om vilka typer av utsatthet barn kan utsättas för och då i synnerhet de som inte syns.

Läs mer om PAS här, här, här och här

//Mr Galahad