Mr Galahad

Archive for juni, 2011|Monthly archive page

Ship-to-Gaza är en klassisk civil olydnad

In Världen on 27 juni 2011 at 8:56

Att obeväpnad trotsa en krigsmakt genom en sådan här aktion sätter ett enormt fokus på den olagliga ockupationen och blockaden av Palestina.
Precis såsom ledaren i aftonbladet idag skriver så ligger merparten av problemet hos den Israeliska högerregeringen som resolut vägrar agera humant och även bryter mot folkrätten lite titt som tätt. De markområden som Israel idag ockuperar (enligt dem själva) anser de sig ha rätt till eftersom man ockuperade det under ett försvarskrig vilket fortfarande är en ockupation, vilket också då innebär att ockupanten är bunden att handla utefter folkrätten mot det ockuperade folket. Så har inte skett.
Att sedan bomba, fängsla och mörda befolkningen i de ockuperade områdena har aldrig i världshistorien gjort folket med benägen att böja sina huvuden och söka fred utan den raka motsatsen, för att inte tala om skapar fler och fler extremister varje dag.
För övrigt så gjorde sig Israel skyldig till det första ”terrordådet” i modern tid när FN ambassadören Folke Bernadotte mördades av den Israeliska gruppen ”Stern-ligan” 1957. Ingen av dessa mördare fick sona för sitt brott men en av dem Yitzhak Yezernitsky, fick senare bli premiärminister i Israel. Alla överlevande medlemmar av Stengruppen fick dessutom en särskild ”military decoration” den sk Lehi Ribbon 1980. Vilket också det är ett intressant sätt av en stat att behandla de som begått terrorbrott.

Den officiella Lehi utmärkelsen som gavs till medlemmar av terrorgruppen som bla mördade Folke Bernadotte

 

Om världen vill skapa fred i mellanöstern så är erkännandet av Palestina som en egen stat och kravet om avslutad ockupation, bosättningar på

Ahmed Bouchiki som mördades i Lillehammer av Mossad 1973

ockuperad mark och andra olagligheter ifrån Israelisk sida goda steg att ta. Givetvis så kommer även andra åtgärder gentemot de mer extrema Palestinska rörelserna också att krävas men mycket av den förändringen kommer att skapas av sig själv när olagligheterna ifrån Israel slutar ske.
Vill man däremot ha ett fortsatt krig så ska man låta fanatikerna i Israel få fortsätta begå folkrättsbrott, ignorera FN sanktioner och mörda människor

på främmande makts territorium (Lillehammer 1973).

 

 

Annonser

Dödsorsak kvinna.

In Världen on 23 juni 2011 at 9:35

Just nu pågår ytterliggare ett led i Aftonbladets Kerstin Wiegls debattserie om våld mot kvinnor ”Dödsorsak kvinna”.

Kerstin Weigl

Denna gång så ger man sig ut i världen för att få veta mer om detta fenomen. Länder som Pakistan, Egypten, Sverige, Mexiko, USA, Sydafrika, Spanien, Ryssland, Brasilien och Kongo. Ska besökas och man börjar då med Spanien som är världsbäst på att bekämpa våld i nära relation fast bara när det berör kvinnliga offer. Någon annan form av våld i nära relationer känner man nämligen inte till, ingen statistik förs och ingen har lyft diskussionen. Det påminner inte så lite om Sverige för 10 år sedan där den feministiska synen på jämställdhet var den allena rådande och fullständigt okränkbar i alla möjliga frågeställningar och den enda grupp som drabbades av könsdiskriminering var kvinnan.

Är det någon som tror att bara för att statistik saknas så existerar inte problemet i länder som exempelvis Spanien?

Psykologen Antonio berättar med självklar auktoritet att män slår sina partners för att visa sin överlägsenhet över kvinnan och att det inte alls skulle röra sig om några psykiska eller missbruks problem. Som Svensk forskning slagit fast är den vanligaste gemensamma faktorn i alla fall av våld i nära relationer, oavsett könet på förövaren. Han fortsätter med att berätta att  ”Det är den patriarkaliska kulturen som är grund till att våldet finns, och det är den rådande världsordningen”. Signaturen Julio kontrar då med ”Såg ett prgram om ett matriarkaliskt samhället. Där var männen illa behandlade, lämnades, uttnytjades och kvinnorna kunde ta flera män men inte männen. De blev slagna ibland men inte grov misshgandlade. Jag tror att det handlar om makt och inte om patriakat eller matriarkat.” som doktorn besvarade i sann feministisk anda. ”Jag känner inte till några matrarkat, men om det fanns skulle strukturen ändå vara patriarkalisk.”

Det blir tämligen tydligt vilken skola som Psykologen Antonio gått i. Trots att våld, kränkningar och trakasserier förekommer även där kvinnor har makten i sk matriarkat så är det ändå patriarkatets dvs männens fel. Intressant logik.

Det är dock helt sant att Spanien har nått längre än Sverige med att bekämpa våld i nära relationer, även om deras insatser riktat sig enbart till kvinnor och mot män så kan lärdom dras av dem.
Särskilda domstolar, specialutbildade med kunskap om såväl hederskulturer som hur våld i nära relationer faktiskt ser ut och inte hur det porträtteras av exempelvis Aftonbladets Weigl. Skulle vara en mycket god idé. Alltför många myndighetspersoner har fått hela sin verklighetsbild ifrån de sista 30 årens feminism propaganda och saknar därför helt förankring i fakta och forskning kring vad de ska sitta till doms över.

En särskild polisstyrka med det enda uppdraget att skydda offren och utreda  sådant våld, såväl mot kvinnor och barn som män är inte heller en dålig idé, om än kanske ekonomiskt tveksam. Fast å andra sidan så kostar vård, utredningar och rättegångar också en hel del.

Vi vet idag tack var en statistik som går tillbaka 30 år att var 4 individ som dödas av detta våld är en man, BRÅ slog fast 2009 att minst 30% av våldet drabbar män medan internationellt forskning pekar på ännu högre siffror.
Vi vet att de vanligaste faktorerna när det handlar om sådant våld är psykisk ohälsa, missbruk och social marginalisering, oavsett vilket kön förövaren har.
Vi vet också det finns kvinnofridslagar, kvinnojourer och ett brett stöd både ute i samhället och bland politikerna för kampen mot våld mot kvinnor – Men när det gäller våld mot män så är det dödstyst ifrån alla håll.

Jag vet faktiskt egentligen inte varför men jag kan förstå att de flesta har svårt att ta till sig den kunskapen, hur tydlig den än blir i såväl statistik som forskning eller personliga uttalanden. Det är inte svårt att tänka sig hur svårt det måste vara att förstå hur en 100 kg tung man med 20 års kampträning bakom sig ändå kan få stryk av en liten tanig tjej på 55 kg. Men låt mig skänka lite ljus över det.
Det är inte svårt att misshandla någon som helt enkelt inte slår tillbaka och även om jag som man har en kropp som klarar av att ta emot våldet utan att det skadar mig mer än ytligt så gör det inte mindre ont i själen för det.

Avslutningsvis vill jag skicka ut en hälsning till alla andra män därute som drabbats men som ingen lyssnar på.
För att stjäla en propaganda strof ifrån feminismens barndom.

Killar ni måste höja era röster för att höras!

//Mr Galahad – 10 år efteråt

Ordningsvakts våldet är dolt problem för alla utom offren

In Världen on 21 juni 2011 at 13:39

Elva stycken ordningsvakter åtalas i vad som i Sverige måste kallas en helt unik rättegång. Fast det återstår ju att se om de faktiskt döms för de brott de åtalats för.

De flesta är rediga individer men enstaka är rötägg som måste identifieras och saneras ut ur kåren.

Brotten innefattar förutom grov misshandel, även övergrepp i rättssak, olaga hot, stöld, och inte helt förvånande dopingbrott.
Det som kanske är mest uppseendeväckande är att dessa brott pågått under så lång tid och inte resulterat i ett åtal förrän nu.
Redan 2008 kom den första anmälan in, men den förundersökningen lades ned, förmodligen med motiveringen att brott inte kunnat styrkas efter 20 minuters utredande. Vi vet att dylika utredningar inte får särskilt stor uppmärksamhet av utredarna, dels för att de är svåra att leda i åtal och dels för att det leder till dålig statistik för lösta brott per arbetat timme att lägga ned den tiden som krävs för att faktiskt ordentligt utreda en sådan sak. Sedan är det förvisso också så att mycket få anklagelser gentemot både ordningsvakter och poliser extremt sällan resulterar i något annat än olycka för den som anklagar.

Många är det som på olika sätt försökt berätta om dylika övergrepp i många fall kan vittnen styrka dem men det innebär ingenting om inte utredarna bryr sig om att förhöra vittnen eller ens ta deras kontakt uppgifter.

Anna Sjödin är en av dem

I Anna Sjödins fall kunde försvaret visa på ett nyktert vittne som också råkade vara juridikstuderande och vittnade om ordningsvaktens aggressivitet och olämpliga beteende. Hur ordningsvakten skrek okvädningsord som ”hora” vilket även Sjödins sällskap också vittnat om.
Men förundersökningen mot ordningsvakten hade redan lagts ned utan något enda  förhör med vittnen och den öppnades inte trots att alltså flera vittnen kunde berätta om ordningsvaktens framfart vilket stod i bjärt kontrast till vad han själv berättat under ed i tingsrätten då åtalet gentemot Anna Sjödin för ”våld mot tjänsteman” avgjordes.

Brb 15 kap.
1 § Om någon under laga ed lämnar osann uppgift eller förtiger sanningen, dömes för mened 
till fängelse i högst fyra år eller, om brottet är ringa, till böter eller fängelse i 
högst sex månader. Är brottet grovt, skall dömas till fängelse, lägst två och högst 
åtta år. Vid bedömande huruvida brottet är grovt skall särskilt beaktas, om det skett 
med uppsåt att oskyldig skulle fällas till ansvar för allvarligt brott eller eljest 
synnerlig skada tillfogas annan. Lag (1975:1292).

2 § Den som vid förhör under sanningsförsäkran i rättegång lämnar osann uppgift eller 
förtiger sanningen, dömes för osann partsutsaga till fängelse i högst två år eller, om 
brottet är ringa, till böter eller fängelse i högst sex månader.

 

Hur länge ska vi tillåta att vårt rättsväsende ser mellan fingrarna med alla sådana här brott ändå tills de blivit så allvarliga eller så många att man inte längre kan göra det utan att tappa ansiktet?
Hur länge ska vi godta nedlagda förundersökningar trots att vittnen aldrig förhörs och den enda sida som får komma till tals är de anklagade ordningsvakterna och poliserna?
Hur många ska misshandlas eller dödas av våldsfixerade individer som inte förstått eller glömt skälet till att de givits de befogenheter de har, för att skydda människor inte för att kunna begå brott och övergrepp mot dem utan risk att åka dit.

Jag hoppas att vi en dag har ett rättsväsende med tillräckligt högt i tak för att kunna ta att det finns individer bland dem som begår brott. Men tills dess behöver vi kämpa vidare för att tvinga myndigheter, politiker och de goda krafterna inom såväl polis som vaktkåren, att se de brott som de inte vill kännas vid.

//Mr Galahad – Fd ordningsvakt