Det talas ofta om hårdare tag gentemot kriminella. Det ska vara tuffare straff och tuffare fängelser helst utan möjlighet att studera eller andra sätt för de intagna att vända riktning på sina liv. Ofta tar man av någon märklig anledning USA som modellen för hur man ska behandla kriminella vilket är både skrämmande och konstigt eftersom de snarare toppar brottsstatistiken med ca: dubbelt så många mord/100 000 invånare än lilla Sverige.
Det är inte särskilt svårt att förstå att människor tycker att det daltas och gullas med kriminella och att man behöver ta tuffare tag med dig. Media har en stor skuld i detta synsätt.
När exempelvis en häktad (dvs misstänkt för något brott och inte fängslad dömd för något brott) lyckas få fatt i en batong och slår ihjäl en kvinnlig häktesvakt så blir det brandrubriker och mannen målas upp till ett monster. Ingen bryr sig om att titta i backspegeln längre bak än att han haft kontakt med rättspsykiatrin tidigare. Stopp!
Skrev de verkligen rättspsyk? Ja så var det, vilka människor är det som har kontakter med rättpsyk? Jo människor med riktigt svåra mentala problem som i de flesta fall blivit dömda att sitta där istället för fängelse.
Det berättar utan att någon skriver ut det att denna individ troligen haft sådana problem länge och fått vård för dem men sedan släppts, uppenbarligen utan att vara tillräckligt frisk.
Samhället har alltså tidigare fått upp ögonen för att denne individ mår så pass dåligt att han ska tas in på en rättspsykiatrisk avdelning men att det sedan vänt honom ryggen genom att 1. inte ge tillräckliga resurser till sådana vårdande instanser eller 2. helt enkelt skrivit ut honom i förtid vilket då förmodligen har med 1. att göra i alla fall. En 24-årig flicka fick betala med sitt liv för samhällets misstag/nonchalans.
Ser man på den kriminelle rent generellt så har de allra flesta någon form av mental störning, allt ifrån ADHD till grövre störningar eller rena sjukdomar. På 60 och 70-talen dömdes merparten mördare till vård eftersom man resonerade att den som mördar inte var frisk. Idag är det snarare undantagen som döms till vård för denna typ av brott. Den allmänna hållningen verkar vara att ”sluten psykiatrisk vård” är daltande och att brottslingen ska straffas och därför måste fängslas. Att ingen någonsin blivit friskare av ett fängelsestraff eller att psykiatrisk vård i vart fall innebär att medicinsk prövning innan individen friges är fakta som man lätt bortser ifrån. Det är daltas ju för mycket med våra kriminella.
Om vi istället för att kategoriskt se på kriminella som odjur som låsas in , helst för gott. Valde att se dem som trasiga människor med mer eller mindre svåra problem att finna en plats i vårt samhälle. Individer som är i stort behov av hjälp och som blir sämre utan den. Det är både vårt ansvar och vår plikt att hjälpa dessa och även andra i behov av hjälp både ur ett humant såväl som ur ett rent samhällsekonomiskt perspektiv. Förebyggande åtgärder kostar nämligen avsevärt mycket mindre än åtgärder när skadan redan är skedd.
Det finns inga monster – bara trasiga människor.
//Mr Galahad