Mr Galahad

Archive for mars, 2012|Monthly archive page

Friande domar i våldtäktsmål ökar

In Samhälle on 26 mars 2012 at 13:54

Ja så står det i artiklar i AB, DN och sydsvenskan idag.

Från att 22% av alla åtal lett till en friande dom så har siffran ökat till till 33%, vilket man ifrån olika håll ser som ett stort problem.

”Det är en väldigt hög andel friande domar, den högsta för alla brottsbalksbrott, säger jur.dr. Katrin Lainpelto”

”Risken för en våldtäktsman att bli fälld i domstol är redan minimal. År 2010 anmäldes 4 134 våldtäkter till polis. Bara 313 fall gick till lagföring och dom, och av dessa friades alltså 33 procent. I andra typer av brottmål frias, enligt Riksåklagaren, i genomsnitt 5 procent.”

Det här ser ju otroligt illa ut och är något som nog de flesta av oss spontant givetvis skulle vilja ändra på men låt oss analysera detta ytterligare innan vi går vidare.
Hur kommer det sig att så får våldtäktsfall går till åtal?

Kanske beror det på att poliser generellt är usla utredare och inte vet hur de ska bära sig åt för att hitta bevis mot de som anklagats för detta brott?
Nej så är det knappast.

Beror det då på att det helt enkelt inte finns något brott att utreda? Enligt en undersökning av Eva F Diesen, publicerad i tidningen Svensk Polis så påstår man att falska anklagelser är en myt, dvs något som inte finns. Trots att hennes egna undersökning visar att 1,5% av fallen bevisats/erkänts vara falska och att ytterligare 7% i vart fall inte gått till som målsägaren vittnat om. Till det ska man tillägga de fall där utredarna av olika skäl bedömt offrets historia som bristfällig eller orimlig.

”Många av anmälningarna är antagligen inte ens våldtäkter, säger Thomas Sjödin, polisinspektör vid Citypolisen i Stockholm.

– Det kan handla om en tredjedel av anmälningarna. Om det inte är ett brott så finns det inte mycket att rubricera det som. Många kanske anmäler det som våldtäkt för att skydda sig själva. Personerna i fråga kan enligt Thomas Sjödin haft sex frivilligt men anmält det som våldtäkt i efterhand.
Han varnar att statistiken inte alltid går att luta sig mot.” Second Opinion

Den som pekas ut att vara våldtäktsman har ofta mycket svårt att tvätta bort den anklagelsen oavsett om denne frias eller ej.

Vi kan sluta oss till att falska anklagelser;
1. Inte är en myt
2. Sker i hundratals fall varje år
3. Är svåra för den anklagade att värja sig mot eftersom det som bekant oftast saknas bevisning och vittnen till just denna typ av brott.

Kanske är detta en del av förklaringen till att så få åtalas. Brist på bevis för att ett brott faktiskt ägt rum.
I alla rättsfall ligger bevisbördan på åklagaren som måste bortom ett rimligt tvivel bevisa att ett brott har begåtts samt att den anklagade är den som begick det.

Låter det som en lätt uppgift utan vittnen och bevis?

En åklagare som väcker åtal utan att tro sig ha en rimlig chans att vinna begår tjänstefel och skulle dessutom slösa rätt friskt med skattemedel i så fall.
Den som anklagas för detta otroligt skambelagda brott riskerar inte bara det straff som lagen ger denne utan även en livslång utpekning i dagens ögonblickssnabba mediebrus. Det senare helt oavsett om h*n frias eller ej.

Hämnd - en urgammal orsak till falska anklagelser

Nu har jag säkerligen gjort ett antal läsare riktigt upprörda vilket jag kan förstå. De menar kanske att jag inte bryr mig om de kvinnor som råkar illa ut, vissa av dem kommer tom att gå så långt att de påstår att jag försvarar våldtäktsmän och/eller är en själv. Så är det givetvis inte.
Jag bryr mig i allra högsta grad om människor, både kvinnor och män som är offer för brott.

Att felaktigt anklagas för exempelvis våldtäkt är faktiskt ett brott det med och Eva Diesen har ju trots allt bevisat för oss att minst ca:10% faktiskt är sannolikt falska, dvs att minst 400 män bara under 2010 anklagades för detta hemska brott utan att faktiskt ha begått det.

Så åter till frågan – är ett ökat antal friande domar ett problem? Kanske är det så, vår ex JK som också händelsevis genomförde studien ”Felaktigt dömd” som visade på det faktum att många män som dömts för brott under Kap 6 (Sexbrott) blivit felaktigt dömda i våra domstolar. Sa så här om jur.dr. Katrin Lainpelto ifrågasättande av HDs prejudikat.

”Justitierådet Göran Lambertz (Ex JK) har varit med och dömt i den friande våldtäktsdomen i HD 2010. Han anser inte att HD ställt något generellt krav på stödbevisning i våldtäktsmål.

– Vad vi har sagt är att man m

åste ställa höga krav på bevisningen i mål om våldtäkt. Men den fria bevisprövningen finns kvar, säger Lambertz till”

Så då landar man i frågan om vi ska ställa höga krav på bevisningen i ett brott där ord oftast står mot ord och bevis ofta helt saknas eller inte kan bekräfta att ett brott faktiskt skett?
Vad är viktigast? Att säkerställa att alla som anmäler en våldtäkt alltid kan räkna med att den de anklagar döms för brottet eller att hitta en lösning som både ser till rättssäkerheten för den som anklagas och till offrets behov av upprättelse?

//Mr Galahad

Annonser

Det här är en flicka som har blivit djupt utnyttjad?

In Världen on 17 mars 2012 at 10:32

”Det här är en flicka som har blivit djupt utnyttjad. Jag tycker att det är väldigt tragiskt att den här domen fastställdes, säger kvinnans försvarsadvokat Annelie Södergren.”

Vänta nu, ”flickan” inleder en relation med en rik, välbärgad man och använder sedan olika brottsliga metoder som hot, utpressning och offentligt avslöjande för att berika sig själv på mannens bekostnad.
Men det är ”flickan” som blivit utnyttjad??

Tur är väl ändå att rätten såg igenom offerkoftan den här gången.

WTF!!??

Hedersrelaterat våld inte längre bara ett kvinnoproblem?

In Jämlikhet, Samhälle on 13 mars 2012 at 11:15

I det senaste numret av Svensk polis finns en intressant artikel om hedersrelaterat våld och hur Länsstyrelsen och Rikspolisstyrelsen inlett ett samarbete för att hjälpa unga män och pojkar som utsätts för hedersrelaterad brottslighet.

””Tidigare har man i huvudsak betraktat unga män och pojkar som förövare snarare än som brottsoffer i samband med hedersrelaterat våld och förtryck. Vår förhoppning är att synliggöra en problematik som har hamnat i skymundan” Juno Blom utvecklingsledare på Länsstyrelsen Östergötland som  fått flera priser, däribland Fadimepriset för sitt civilkurage.

”En av orsakerna till att problematiken inte uppmärksammats i större utsträckning kan vara att pojkarna inte har någonstans att vända sig.
– Det gör att många lider i det tysta.” Berättar Blom.

Man har alltså lyft blicken och lyssnat till vad offren berättat utan att sopa en stor del av problemet under mattan och kommit fram till att detta även drabbar män. Fantastiskt, det tog bara tio år efter att Fadime blev mördad och fokus verkligen blev satt på dessa ungdomars utsatthet.

Byter man ut ”hedersrelaterat våld och förtryck” mot ”våld i nära relationer” så framstår citatet ifrån Blom närmast identiskt med hur jämställdisterna beskriver hur män drabbas av just sådant våld.

Tidigare har man i huvudsak betraktat män som förövare snarare än som brottsoffer i samband med våld i nära relationer.

En av orsakerna till att problematiken inte uppmärksammats i större utsträckning kan vara att männen inte har någonstans att vända sig.
– Det gör att många lider i det tysta.

Tänkvärt eller vad tror ni?

 

 

 

//Mr Galahad