Pappor börjar misshandla hunden innan de ger sig på mamma?

Det finns ett samband mellan våld mot djur och våld i allmänhet, liksom i våld i nära relationer. Men det är inte riktigt så vanligt förekommande som man vill påskina i debattartikeln. Människor som mår psykiskt dåligt tar ofta ut sin ångest på den närmaste omgivningen, helt oavsett vilket kön h*n har. Det ÄR vederlagt sedan många många år.

När man beskyller en av de två viktigaste människor för alla barn för allsköns saker utan att faktiskt dyka ned i verkligheten och titta på de fakta som finns att tillgå.
Ja våld i nära relationer ÄR ett stort problem och män är överrepresenterade i anmälningarna och domarna. MEN det är också känt att många män drabbas och mycket sällan vars sig anmäler eller tar strid för sina egna rättigheter förrän det är för sent.
En av de få områden vi faktiskt kan mäta är dödsfall till följd av våld i nära relationer och där flödar både media och politiska dokument av de kvinnliga offren. Vad få vet är att ca: var 4e dödsfall representerar en man som dödas av sin kvinnliga partner.
Med tanke på de fysiska skillnaderna mellan kvinnor och män så är det en anmärkningsvärd siffra.

Debatten saknar i de allra flesta fall helt perspektiv och kantas ofta av ovidkommande argument såsom ”Män står för 90% av allt våld”, vilket i sak är sant men har inte med våld i nära relationer att göra eftersom det inte stämmer i det avseendet.
Dessutom så vet vi också att 90% av våldet orsakas av en mycket liten grupp människor i samhället. En grupp som på intet sätt är representativ för vare sig kvinnor eller män i allmänhet.

Så hur vore det om de drivande i denna debatt slutade upp med smutskastningen och istället argumenterade utifrån de fakta vi faktiskt har att tillgå.

//Mr G

Ingen kvinna skulle utsätta sig för den kränkning som en falsk anmälan om våldtäkt innebär?

”En 18-årig kvinna döms till ungdomstjänst för att ha ljugit om en våldtäkt.”

En liiiten liiten notis i en lokaltidning. Det är nyhetsvärdet i en falsk anklagelse om våldtäkt. Inte så konstigt att folk i allmänhet tror att det lurar våldtäktsmän bakom varje hörn och i varje tunnel samtidigt som de på allvar tror att ”ingen tjej skulle utsätta sig själv för den förnedring som ett våldtäktsmål innebär”.

Juridik forskaren Eva F Diesen påstår också att falska anklagelser är en myt men lyckas ändå konststycket att berätta om att 7% av alla anmälningar sannolikt är falska eller i vart fall felaktiga samt att ytterligare några procent av utredare/åklagare bedömts som suspekta av olika skäl. Ca 10% av alla anmälningar om våldtäkt kan man alltså säga är falska vilket motsvarar ca 400 män (för det är enbart män) som varje år blir anklagade för ett av dem mest avskyvärda brott som vi känner till. En anklagelse som i bästa fall bara blir svår att tvätta bort och som i värsta fall leder till ett liv i utanförskap och social misär. Då har vi inte ens talat om något mörkertal ännu.

De som begår detta brott, dvs att falskeligen anklaga någon för ett brott riskerar nästan ingenting medan den som blir anklagad riskerar långa fängelsestraff, social utslagning och livstids utestängning ifrån många arbetsplatser i dagens samhälle.

Detta är ingen nyhet för landets försvarsadvokater. De har länge fört en förlorande kamp mot samhällsutveckling som mycket tack vare medial vinkling och desinformation kring uppmärksammade fall som varje gång resulterar i proteststormar.

Vår förre JK Göran Lambertz genomförde ett projekt för att undersöka hur det stod till med rättssäkerheten och resultatet var nedslående. Främst bland dömda för sexualbrott var det vanligt med undermåliga utredningar och felaktiga domar. Rapporten ”Felaktigt dömda” rosades och risades ifrån olika håll. Bland annat så sägs det vara orsaker till att Lambertz fick lämna arbetet som JK och ifrån många håll menade man att även om någon dömts felaktigt så var det inte samma sak som att denne var oskyldigt dömd. Givetvis är det så men samtidigt så visar rapporten på ett alarmerande. När det gäller sexualbrott som redan pga sin natur är svåra att utreda så finns det alltså också ytterligare en svårighet i utredarens objektivitet och förmåga att inte låta sig påverkas av medial uppmärksamhet.

Många av de fall som uppmärksammats genom åren har blivit det efter att någon privatperson engagerat sig i den dömdes sak och under år av grävande hittat tillräckliga bevis för dennes sak för att få en resning vilket inte sällan leder till en friande dom.
Hur många dömda som ingen engagerar sig för är det ingen som vet.

Ingen ska dömas för brott innan det är ställt bortom rimligt tvivel att denne begått brottet och en anklagad är oskyldig tills hans bevisats skyldig i en domstol. När samhället blir ledda att tro att exempelvis falska våldtäktsanklagelser är en myt så ger det dåliga förutsättningar för en rättssäker utredning som söker bevis både för och emot den anklagades skuld och dessutom så påverkar det de som sedan ska sitta till doms i fallet så att de inte heller är objektiva.

400 män blir årligen falskeligen anklagade för brott som ger flera år bakom låsta ståldörrar men de kvinnor som begår dessa handlingar blir dels sällan åtalade och de få gånger någon döms så är straffen så låga att det knappast kan anses ha någon preventiv effekt. Om insatsen är exempelvis vårdnaden om ett barn så ter sig förmodligen några veckors samhällstjänst som värt risken att för evigt få bort den andre föräldern ur barnets liv.

Skapar samhället myter eller försöker man få oss att tro att obekväma samhällshändelser är myter???