Just nu skäms jag. Omar Mustafa, ger upp, kastar in handuken och lämnar alla uppdrag i partiet.Hatet och muslimpaniken vann.
Jag är helt övertygad om att skulle Omar ha hetat Carl i förnamn så skulle yttrandefriheten varit viktigare än vilka åsikter någon föreläsare möjligen har haft.
Alla möjliga och omöjliga har dragit upp antisemitkortet utan att en enda gång stanna upp och fundera om det verkligen är antisemitism att kritisera staten Israel och de judar som genom sitt arbete bakom kulliserna, genom exempelvis lobbyism påverkar politiker och regeringar världen över i en viss riktning.
Ingen ställer sig frågan hur det kommer sig att det dyker upp ”svenskar” med Israeliska IP nummer i varje webbdebatt som kritiserar Israel. osv osv.
Huvudsaken ter det sig, är att ingen jävla muslim får komma till tals eller vara med och arbeta för vår framtid tillsammans. Ingen jävel över bron.
Sedan undrar samma människor hur det kommer sig att invandrare inte får jobb eller är överrepresenterade när det gäller viss brottslighet etc.
Goddag yxkaft. Nu har lyckats få ännu fler av dem att ge upp, varför ska de vara med och bidra när de främsta bland dem bara skjuts ned i media liksom.
Samtidigt som just de som ylar högst om Omars avgång vräker ur sig den ena djupt främlingsfientliga texten efter den andra. Yttrandefriheten gäller tydligen enbart dem.
//Mr G