Medias makt hotar rättssäkerheten

Nu är det dags igen. En kvinna har anmält ett brott och ett halvdussin unga män är de misstänkta förövarna.De döms för brottet i tingsrätten men frias helt i hovrätten eftersom bevisläget som så många andra gånger i just sådana här fall helt enkelt inte håller. Mediacirkusen drar igång och publicerar snyftartikel efter snyftartikel med offret och hennes citat kablas ut över hela världen.

”Hur säger man nej så att det blir mer nej”

Genast dyker det upp privata såväl som offentliga individer som vill göra något åt saken så att det aldrig ska kunna ske igen. En del vill helst hänga varje misstänkt man högt ifrån domstolarnas tak medan andra, klokare människor nöjer sig med att börja propagera för lagändringar och att större hänsyn ska tas till offrens berättelser.

Det är inte alls särskilt svårt att förstå många av dessa människor. Faktum är att jag också blir upprörd av att läsa hur den lilla flickan låstes in och gång på gång våldtogs av dessa unga män och utifrån hennes berättelse så är det ju svårt att inte bli det eller hur.
Problemet är bara den lilla detaljen att historien som presenteras för oss läsare enbart är utvalda delar av den ena partens sida. Dvs att media medvetet eller inte döljer delar av hennes historia för oss. Varför? Ja fundera på det.
Detaljer som att hennes kompis satt i rummet bredvid utan att märka något, eller att offret stannade kvar på festen efter det de misstänkta övergreppen slutat. Det får vi som läsare aldrig veta om vi inte väljer att gräva lite djupare. Inte sällan underlåter media också att länka till gamla artiklar om fallet som innehåller just dessa små detaljer. Man använder ord som gängvåldtäkt för att skapa en sinnebild för läsaren att de sex unga männen höll fast flickan och våldtog henne men så var det inte. Hon var i ett rum och killarna kom in en åt gången och hade sex med henne. Inget våld eller hot om detta verkar såvitt jag lyckats ta reda på ha förekommit och det enda man egentligen har att gå på är flickans historia. Det är också skälet till att man valt ”Vanmakts” åtalet eftersom det inte finns några bevis för att någon våldtäkt begåtts enligt Brb 6 kap §1. Man chansade på att man skulle lyckas övertyga domstolen om att flickan var satt i vanmakt genom det underförstådda hotet ifrån sex unga män som aldrig såvitt det framkommit uttalat några hot. En chansning som alltså inte gick hem.
Troligen för att hovrätten till skillnad ifrån oss vanliga mediaknarkare faktiskt fått hela historien ifrån alla parter presenterat för sig. Både det som talar för och det som talar emot att ett brott faktiskt begicks den kvällen. Men landets läsare av aftonbladet etc vet förstås mycket bättre.

Det finns åtskilliga flickor och pojkar därute som genomför de mest märkliga av sexuella eskapader av en myriad av orsaker, helt frivilligt och vi kan inte utgå ifrån sexuella normer för att avgöra vad som är troligt att en ung individ skulle göra eller inte göra sexuellt. När unga flickor skär sig med rakblad så faller inte skulden för det på rakbladet.

Så vad som händer är alltså att genom att vinkla historien om den här unga kvinnan så skapar media en enorm opinion som antingen vill hänga män rent generellt eller som i Gunvor G Ericsons fall lägga fram motioner om lagändringar i riksdagen som ska se till att män ska tvingas bevisa att kvinnan var med på sexet vid eventuella rättsliga efterspel.  Medias makt är otroligt stor och det är fullt möjligt att få igenom sådana här lagar när människor med enbart medias version av denna kvinnas berättelse på näthinnan ska ta ställning till det. Vad konsekvensen blir i det stora sammanhanget det är det få som tänker på.

För att göra saken mer tydlig ska vi titta på ett annat våldtäktsfall.

I oktober 2011 anmälde två unga kvinnor två unga män för våldtäkt. De unga männen fälldes för brottet i både tings- och hovrätt. Domstolarna ansåg att kvinnornas uppgifter var tillförlitliga och skador på den ena unga kvinnan fanns med i bevismaterialet. Så som det sedan ofta går till hängdes de unga männen ut med namn och bild på diverse sajter.
De stängdes av från skolan de gick på. En av dem fick påhälsning utanför dörren av ett gäng som kallade honom våldtäktsman. Men de unga männen hävdade hela tiden sin oskuld.

Där kunde saken ha varit biff, alla nöjda, två avskyvärda brottslingar satt bakom lås och bom och offren hade blivit hörda.

Problemet var bara att i just detta fall fanns det ytterligare ett bevismaterial som polisen misslyckats med att ta fram. En av de unga männen hade nämligen filmat en del av ”akten” med sin mobilkamera men raderat den på kvinnans begäran.
När domen fastställts i hovrätten fick försvaret tillgång till mobiltelefonen och lyckades med hjälp av proffs ta fram den raderade filmen vilket visade på en helt och hållet frivillig akt. Även om nu inte hela akten visades så var det tillräckliga bevis för att visa att kvinnornas historia inte kunde stämma och de unga männen vars namn nu var kända och synonyma med ”våldtäktsman” friades helt och hållet i maj 2013.

Detta kommer kanske som en chock för många men om man lyssnar på polisutredarna så är det så mycket som 10% av alla anmälningar som antingen är helt falska eller i vart fall inte gått till såsom offren påstår. Källa: Tidningen Svensk polis. Översatt i misstänkta motsvarar detta ca: 400 män som varje år blir misstänkt för ett grovt brott som de sannolikt inte begått.

Vad skulle motsvarande lagändring innebära för dessa män? Dvs om de inte är smarta nog att filma hela akten varje gång.

//Mr Galahad

Skydda barnen ifrån ALLA övergrepp

My Wingren skriver ”Men när föräldrars rätt till sina barn och barns rätt till trygghet ställs emot varandra, som det görs vid svåra vårdnadsfrågor, hoppas jag att vi även fortsättningsvis väljer att hellre ta barnets perspektiv än pappans.”

Det hon egentligen menar med detta är att samhället alltid ska ta mammans anmälningar på största allvar oavsett hur osannolika eller i vissa fall bevisat lögnaktiga dessa är. Utan minsta ifrågasättande eller kritisk granskning ska anklagelser, i synnerhet när de förekommer i vårdnadstvister tas för den absoluta sanningen. Att barnets perspektiv kan vara att skydda detta ifrån en mamma som försöker tvinga bort barnets pappa ifrån barnets liv. Det har helt uppenbarligen aldrig slagit My Wingren.

Problemet med de utredningar som görs på många håll, ni vet de som ska förhålla sig opartiska och konsekventa, är att de utförs av människor som gång på gång visat sig inte kunna förhålla sig vare sig opartiska eller konsekventa.
Det har vi kunnat se utifrån all den kritik som socialtjänsten fått de senaste åren. Man har helt enkelt bestämt sig för en sak och inga bevis eller åtgärder kommer aldrig att få dem att ändra sig.

Följden av detta är att vi idag har ett system där allt en mamma som vill tvinga bort sitt barns pappa (Jodå de finns och det är inte särskilt ovanligt) bara behöver yttra orden ”sexuella övergrepp” och vips så skickas pappan ned i den djupaste av alla celler för att kanske aldrig igen få vara pappa för sin lilla tjej eller kille oavsett om han är skyldig eller ej. Om pappan gör en orosanmälan utifrån att barnet skadas av mamman så tas dessa inte ens i närheten på samma allvar och det händer tom att dessa ”försvinner” hos myndigheten. Hur detta går till finns det bara en förklaring till och det är den mänskliga faktorn.

Man talar ofta om barnperspektivet i sådana här sammanhang. Det gör jag också. Fast jag menar att det ligger i barnets bästa att få sina rättigheter säkrade oavsett vem barnet behöver skyddas ifrån och för att lyckas med det så krävs det att utredande part vågar granska även anklagelser om sexuella övergrepp kritiskt. Alltför många barn får se sina pappor bort tvingade utan skäl.

Barnrätts Juristen Lena Celander-Jörgensen skriver så här i en debattartikel

Jag är vid det här laget övertygad om att socialtjänsten bara har två alarmsystem. Om någon av dessa börjar blinka så är de beredda att ”rycka ut”. Den ena av dessa är hot och hot om våld mot kvinnor (inte män).  Den andra är övergrepp, sexuella övergrepp mot barn. Socialtjänsten har då inga stoppsignaler alls utan blir tunnelseende.

 

Tyvärr så tror jag att hon har helt rätt.

//Mr G