Döden är ett samhälle som inte bryr sig – Om männen.

Aftonblaskan fortsätter sin granskning av arbetsplatsolyckor med dödlig utgång. Denna gång med ett snyftreportage om en mamma som förlorade sin son. Fortfarande helt utan något genusperspektiv på saken. De som förolyckas är ”individer” även om det blir tämligen uppenbart att det mest är i mansdominerade branscher som olyckorna sker.

Med lite hjälp av flera olika rapporter och statistik ifrån Arbetsmiljöverket och SCB så har jag fått fram en genomsnittssiffra om ca: 58 individer som varje år under 2000-talet fått sätta livet till på sin arbetsplats. Av dessa så är ca: 5 varje år kvinnor, dvs ca: 8% av de totala dödsfallen. Det lämnar 53 män som varje år dör på sina arbetsplatser. Enligt verket så är merparten av dessa dödsolyckor helt onödiga och beror på obefintligt eller mycket bristfälligt säkerhetsarbete och/eller minskningar i säkerheten för arbetarna. Detta i sin tur hänger ihop med minskad facklig makt och nedskärningar på skyddsombud och säkerhetsutbildningar för arbetarna samt det utbredda användandet av underleverantörer för att slippa ta ansvar. Allt grundat på de politiska uppluckrandet av arbetarens rättigheter.

Låt oss slippa fler tysta minuter och börja ta ansvar för villkoren för män också.

För att sätta dessa 636 manliga dödsfall i perspektiv kan helt kort nämnas att de dryga 200 kvinnor som dödats av närståendevåldet fått en helt egen site på aftonbladet med ständig uppföljning varje gång det sker.

Män drar det tyngsta lassen i samhället. De utsätts för de största riskerna, tar de absolut tyngsta och farligaste jobben samt arbetar ca: 6 veckor mer än sin kvinnliga motsvarigheter varje år/person.
Allt detta medan media fokuserar på kvinnors förslitningsskador och löneskillnader.

Känns det rättvist??

//Mr G

Kvinnor får tråkigaste uppgifterna på jobbet?

Jag börjar läsa dagens blaska och kommer rätt snart in på en artikeln med ovanstående titel.

”Kvinnorna drabbas mycket oftare av belastningsskador jämfört med män”
”De tråkigaste, mest obekväma och skadligaste arbetsuppgifterna på en arbetsplats går till de kvinnliga anställda, visar en rapport från Arbetsmiljöverket.”

Alltihopa grundar sig på en rapport som Arbetsmiljöverket alltså ska ha beställt, givetvis utan mer information om vilken rapport det rör sig om eller någon länk till densamma.
I artikeln i SVD framgår det att 25 procent av alla sjukskrivna kvinnor och 17 procent av männen 2011 led av belastningsskador. Följaktligen så är alltså skillnaden vad det gäller i vart fall sjukskrivningar pga arbetsbelastningsskador mellan könen 7%. Eftersom jag inte själv kan läsa rapporten (Den finns inte såvitt jag kunnat hitta publicerad på Arbetsmiljöverkets hemsida) så tvingas jag anta att det är denna ”enorma” skillnad *Ironi* man talar om när man säger att ”Kvinnorna drabbas mycket oftare av belastningsskador jämfört med män”

För att se detta ur ett liiiiite större perspektiv.

I samma blaska går det också att läsa om två dödsfall på två olika arbetsplatser, båda offren är givetvis män.
En man vars skylift blev påkörd medan han stod med händerna långt ovan huvudet (Jätte bekvämt och inte alls en källa till arbetsskador om ni nu trodde det) och satte upp julbelysning. Den andra arbetade med en lyftkrav då lasten lossnade och träffade honom i huvudet så att han avled.

Över 95% av alla arbetsrelaterade dödsolyckor och merparten av de allvarligare olyckorna drabbar män men att kvinnor 7% oftare får belastningsskador, det är otroligt viktigt att belysa.

 

Uppdatering 2013/10/28

I dagen blaska kan vi läsa om arbetsplatsdöden, 185 döda på fyra år samt en liten lista på vad de här individerna arbetade med. Lena Mellin skriver tom en liten debattartikel kring saken och ställer frågan vad detta beror på. Men ingenstans visar man att det är framförallt män som dör. Visst är det intressant att 7% mer arbetsbelastningsrelaterade skador hos kvinnor är en nyhet som måste belysas utifrån genusperspektiv men att det är männen som dör på sina arbetsplatser det är uppenbarligen helt ointressant.
Man undrar ju vem som bestämmer att det ena är viktigt och det andra inte….

//Mr G

Ett första steg…

Ett första steg vore att göra regeringens mål för jämställdhet könsneutrala. Det finns ingen ursäkt för att inte ha som mål att allt våld i nära relationer ska upphöra.

Stina Bengtsson: Ordförande för Stockholms Centerkvinnor och centerpartistisk ledamot i socialnämnden i Stockholms stad.

Även män utsätts för våld i nära relationer. Det visar flera studier. För att komma till rätta med detta föreslår debattören könsneutrala jämställdhetsmål. en nationell kunskapsinsats och att mansjourer blir lika självklara som kvinnojourer.

”Flickorna har ett ansvar för vilken situation de sätter sig i”

Norges nya jämställdhetsminister Solveig Horne ska ha sagt ovanstående över twitter som svar till en sexolog i våldtäktsdebatten.

Citatet lyder:

”Flickorna har ett ansvar för vilken situation de sätter sig i, men pojkarna har också ett ansvar för att respektera ett nej.”

 

Jag tycker att Solveig faktiskt har en poäng. Inte i perspektivet att flickor som hamnar i sådana situationer får skylla sig själv, skulden ligger fast hos gärningsmannen. Men utifrån perspektivet att vi alla har ett ansvar att inte försätta oss i riskfyllda eller oönskade situationer. Alla har bälte på sig när de kör bil, använder hjälm i skidbacken och de flesta har med sig karta och kompass om de ska ge sig ut i skogar de inte känner till. Om jag skulle råka vara på stan med 10 000 på fickan så skyltar jag inte med det och jag ger mig inte heller in och diskuterar med överförfriskade människor som har ett aggressivt beteende om inte mitt medvetna syfte är att avvärja det stundande våldet. På samma sätt borde kanske inte heller flickor följa med främmande män till främmande lägenheter och inta alkohol samtidigt. Det kanske fungerar den första gången och den andra men förr eller senare kommer risktagande beteenden att försätta individen i en situation som h*n inte kan ta sig ut ur på egen hand och som kanske rent av orsakar skador som aldrig kan repareras. 

Återigen, det handlar inte om vems skulden är utan att det helt enkelt kan vara smart att tänka efter före…

//Mr G

Mer jämställdhet vid växelvis boende kritiseras

Reglerna för bostadsbidrag och underhållsstöd kan komma att förändras. Regeringen genomfört den statliga Särlevandeutredningen som blev färdig 2011. Där konstaterades olika brister inom regelverken för föräldrar som har separerat och hur dessa regler bör ändras.

”Problemet med bostadsbidraget är att reglerna utgår från att barn bor heltid hos den förälder som barnet är skrivet hos, och barnet kan bara vara skrivet på en adress. Det tas ingen hänsyn till om barnet bor växelvis hos föräldrarna och om föräldern där barnet är skrivet också får ett underhållsstöd som är kopplat till växelvis boende. Den formen av underhållsstöd är inkomstprövat och betalas av Försäkringskassan.”

Det här gör att ett hushåll där barnen bor växelvis idag får mer i sammanlagt bidrag än vad det skulle få i bidrag om barnet bodde där heltid. Systemet för bostadsbidrag har inte följt med samhällsutvecklingen och barns boendemönster, säger Jessica Löfvenholm, kansliråd på socialdepartementet.

Om dessa förändringar man föreslaget genomförs så innebär det exempelvis att mamman och pappan till ett barn som bor växelvis men är mantalsskriven hos mamman, kan få samma rätt till bidrag. Istället som det är nu där modern alltså får rätt till mer i bidrag än fadern trots att barnet alltså bor lika mycket hos båda föräldrarna.

Så till kritiken av detta:

 Det här verkar ju kunna innebära att en lågavlönad kvinna med bostadsbidrag och underhållsstöd vid växelvis boende ska få mindre pengar, men att hennes exman om han har hög lön inte kommer att påverkas alls? Jag undrar verkligen om det är någonting som gynnar barnen i de här familjerna.

Först och främst så utgår man i kritiken ifrån att ”exmannen” alltid är högavlönad och därmed vare sig behöver eller kan få dessa bidrag. Detta kan lika gärna vara kvinnans situation som idag kan vägra pappan delad vårdnad och få underhåll helt oavsett inkomstskillnader mot det andra hållet. Exempelvis om han lever ensam där hon bor tillsammans med en annan ”högavlönad” man.
Det man sedan kritiserar är att den ensamstående mamman som alltså nu får mer i bidrag på bekostnad av den ensamstående pappans möjligheter, alltså eventuellt tappar några kronor i bidrag när systemet jämnas ut mellan föräldrarna.

Kritiken vänder sig alltså mot att mamma och pappa ska få samma rätt till bidrag.

 

WHAT THE F**K IS WRONG WITH YOU!!

//Mr G

You better work – Bitch!

Utifrån den aldrig sinande debatten kring löneskillnaderna mellan män och kvinnor så tänkte jag att denna låt faktiskt har en riktigt bra poäng.

Vad menar jag då med detta? Jo inget är gratis och ingen kan båda ha kakan och äta den.
Du har i livet olika val. Att arbeta för att nå framgång och välgång eller att leva livet eller skapa en familj. Det ena brukar för det mesta exkludera det andra eller i vart fall ha problem att samexistera.
Ur ett jämställdhets perspektiv så är det så att män generellt arbetar ca: 43 minuter mer varje dag än sina kvinnliga motsvarigheter. (Källa SCB) Det motsvarar ungefär arbetsveckor 7 veckor varje år och man. Slår vi ut det på hela den manliga befolkningen, lågt räknat 4,5 miljoner (egentligen är det fler män men vi struntar i det just nu) så blir det 31,5 miljoner arbetsveckor som män alltså arbetar mer än kvinnor. Tid som kvinnorna i princip istället spenderar på oavlönat arbete i hemmet.

Nu kan man givetvis diskutera och spekulera kring om detta arbete som kvinnorna då gör istället dels är ett eget val eller om det är något som de måste göra. Där kan jag bara gå till mig själv och min relation där min fru vill ha det välstädat hela tiden och jag inte bryr mig så himla mycket om det ligger en leksak eller två på golvet. Å andra sidan är det oftast jag som vardagsstädar hemmet eftersom jag arbetar udda tider och har dötid på förmiddagar några gånger i veckan. Storstädningar initierar däremot alltid frun dock aldrig utifrån krav ifrån mig.

Min något snåriga poäng är alltså denna.
Ingen kommer att betala dig eller premiera dig för att du lägger mycket eller mindre mycket tid på hemmet, vare sig det gäller städning eller hemmasnickerier.
Väljer man att lägga mer tid på arbetet så får man givetvis båda dessa saker vilket är både naturligt och som det ska vara. Igen utgår jag ifrån mig själv och min situation. Min fru arbetar mycket ca: 55-80h timmar i veckan och tjänar följaktligen mer än mig som ”bara” jobbar 40-45h i veckan. Inget konstigt med det liksom.

Eller som Brittan här ovan säger:

”You wanna live fancy? Live in a big mansion?
Party in France?
You better work bitch”

//Mr G

Fatta! Det är inte så enkelt.

Under dagen har en manifestation pågått utanför hovrätten i Stockholm under parollen ”Fatta”.

Det är en till synes obunden politisk grupp som vill göra sexbrott till en valfråga med två krav.

1. Samtyckesreglering i lagen som synliggör att sex handlar om samtycke
2. Mer resurser kopplade till främjande och förbyggande arbete gällande sex och sexuellt våld.

Talespersonen säger vidare att vi måste ”förändra de normer som idag skapar våldtäktsmän”.

Om vi börjar med att undersöka vad som menas med det sistnämnda.
Med normer menas ett riktmärke (mönster) för hur man ska utföra något eller hur man ska uppträda mot varandra. För att flockdjur ska kunna fungera tillsammans krävs det regler för hur individerna ska bete sig mot varandra. Hos lägre djur styrs normer av nedärvda instinkter, men hos människor finns ett stort spelrum för inlärd variation. När människor interagerar med varandra skapas mönster för hur man ska bete sig mot varandra inom familjer, företag, föreningar etc och samhället i stort.

Jaha men då förstår jag… Ingenting. Var! I vilken social grupp, familj eller förening är det en regel eller ett acceptabel beteende att tvinga sig till sex? Det finns väl ingenting som så unisont och instinktivt skapar så destruktiva känslor hos så gott som alla män, som våld och sexuellt våld mot kvinnor. Överallt erbjuder sig olika män, helt oberoende utav varandra att ”göra processen kort” etc med misstänkta förövare. Ofta helt oavsett om ett brott faktiskt kan styrkas eller ej.
Så nej ”norm snacket” håller inte.

Ja ja vi går vidare. Samtyckesreglering i sexbrottslagstiftningen.

Svea rikes lag

Urdrag ur Brb.

6 kap. Om sexualbrott
1 § Den som genom misshandel eller annars med våld eller genom hot om brottslig gärning tvingar en person till samlag eller till att företa eller tåla en annan sexuell handling som med hänsyn till kränkningens allvar är jämförlig med samlag, döms för våldtäkt till fängelse i lägst två och högst sex år.
Detsamma gäller den som med en person genomför ett samlag eller en sexuell handling som enligt första stycket är jämförlig med samlag genom att otillbörligt utnyttja att personen på grund av medvetslöshet, sömn, allvarlig rädsla, berusning eller annan drogpåverkan, sjukdom, kroppsskada eller psykisk störning eller annars med hänsyn till omständigheterna befinner sig i en särskilt utsatt situation.

Lagen föresätter att det förekommit våld eller hot om brottslig gärning för att någon ska kunna dömas för våldtäkt i normalfallet. Alternativ två är alltså att offret varit i en särskilt utsatt situation, som vanligen innebär att individen är drogad, sover eller har anledning till att vara jätte rädd. Man har alltså täckt in det flesta möjliga scenarion och skulle kanske ha kommit till ett annat resultat i förra veckan än friandet av de 6 pojkarna men det är ren spekulation. Vad vet jag kanske var det sammantagna bevisläget för svagt för att döma någon till ett minst 2-årigt fängelsestraff.

Vad skulle då hända om en samtyckesparagraf sköts in i brottsbalkens 6 kapitel?

Den skulle då lyda något åt detta håll

Den som genomgenomför ett samlag eller en sexuell handling som enligt första stycket är jämförlig med samlag utan tillbörligt godkännande ifrån den andra parten, döms för våldtäkt till fängelse i lägst två och högst sex år.

Ser detta rimligt ut tycker ni?

Den juridiskt bevandrade ser direkt flera problem med en sådan lagstiftning.
Hur ska detta godkännande se ut för att vara juridiskt bindande?
Vad händer om den andra parten ångrar sig under eller rent av efter ”akten” ska då ”förövaren” ändå dömas för våldtäkt när h*n en gång fått detta godkännande?
Hur ska rättsväsendet hantera bevisbördan? Att bevisa ett ja kommer att vara lika svårt som att bevisa ett nej med den lilla skillnaden att det då blir försvaret som ska bevisa det förstnämnda. Dvs en av grundbultarna i det svenska rättsmedvetandet, oskuldspresumtionen, kommer att göras om intet, i sexbrottsmål. Det skulle då bli den enda lag där en anklagad måste bevisa sin oskuld för att bli friad. (Under de premisserna skulle jag i vart fall inte våga mig på sexuellt umgänge med någon öht)

Samtidigt skulle en sådan lag faktiskt bli mycket jämställd eftersom både män och kvinnor kan dömas utifrån den på samma villkor. En erigerad penis kan knappast anses vara tillräckligt som godkännande 🙂

Det andra kravet kan jag anse är rätt vettigt så länge dessa resurser inte odelat landar på kvinnojourer eller dylika satsningar. Då vore det bättre att aktivt arbeta förebyggande med människor, Ja helt oavsett kön, som mår psykiskt dåligt eller av andra skäl är marginaliserade. Där omkring 90% av förövarna till sådana här typer av brott. Ett bra sådant förebyggande arbete för framför allt unga killar i fattiga områden vore exempelvis att öppna fler och utveckla de ungdomsgårdar man har. Bjud in och påverka genom den positiva föredömet istället för att exkludera och marginalisera.

Slutsats då?
Ja här kunde jag ha broderat ut bra juridiska argument för vikten av oskuldspresumtionen eller rättssäkerheten men istället ska jag vända på hela skiten och säga så här till alla som propagerar och tror på sådant som samtyckeslagstiftning.

FATTA! Det är inte så enkelt som ni tror.

//Mr G

När kvinnor begår brott så betraktas de ofta ändå som offer.

Amerikanen Stefan Molyneux orerar kring hur kvinnor ofta slipper ta ansvar för sina handlingar med utgångspunkt i småbarnsmamman Miriam Carey, 34 som sköts till döds av polisen i Washington härom dagen.

Detta är baserat på Amerikansk statistik och undersökningar men de få som gjorts här i Sverige pekar på att samma förhållanden gäller här.

Jämlikhet mellan könen handlar om mer än löner och rättsäkerhet

Vi kan behöva en och annan ”reality check” när vi tampas med den ensidiga bilden av samhället som olika fanatiker målar upp.
Inte minst med anledning av den senaste debatten kring skälen till att män blir längre än kvinnor, där fanatiker på allvar tror att det beror på att flickebarn får mindre mat än pojkbarn.
Panna+Handflata.

Följande lista finns på länken nedanför och gäller Storbritannien men jag tror att siffrorna är jämförbara med svenska förhållanden:

1. The life expectancy for boys in the UK at birth is 78.20 years and for girls 82.27, if women had equality in this area they would die four years sooner.
2. Boys are around three times more likely to be excluded from school and nearly twice as likely to leave primary school unable to read and write at the expected level—if women had equality in this area, their peformance in education would drop dramatically overnight.
3. We put more time, money and energy into fighting female cancer. Imagine if we screened all men for prostate and testicular cancer, but didn’t screen women for breast and cervical cancer. Or what if we gave teenage boys a cancer vaccination but not teenage girls? Or how about if we put more money into researching male cancer than female cancer?
4. On average, 12 men every day kill themselves in the UK. If women had equality in this area three times more women would die by suicide every year.
5. Men account for around 90% of rough sleepers in the UK. If women had equality in housing support there’d be nine times more women sleeping on the streets.
6. Men account for 99% of British soldiers who died fighting in Afghanistan, if women had equality in frontline service, hundreds of women would be dying serving their country.
7. More than 95% of people who die at work each year are men. If women had equality in his area, three women would be dying at work every week.
8. All mums have automatic parental rights in relation to their children, but dads don’t. Imagine if the roles were reserved and dads had automatic rights but mums didn’t.
9. 92% of separated parents with custody of their children are women, if women had equality in this area, hundreds of thousands of mums in the UK wouldn’t see their kids or would be reduced to occasional visits.
10. Around seven out of ten murder victims in the UK are men, if women had equality in this area, six to seven times more women would be murdered by strangers every year.

10 reasons women don’t want equality with men…..

En sjuksyster på sitt arbete

Det pratas ofta om att kvinnor tjänar mindre än män men mycket sällan om att män arbetar mer (45 min/dag och man) samt att män också har de farligaste yrkena där flest dör eller blir allvarligt skadade.
Det är exempelvis inte jämförbart att ställa en sjuksyster mot en brandman. Bara en av dem riskerar sitt liv nästan varje dag för att rädda andra. Värt att notera är att sjuksystern ändå tjänar ca: 1400 mer i medellön än brandmannen enligt lönestatistik.se

En brandman på sitt

Alla som tror att det beror på mansdominansen inom brandförsvaret håller upp en hand!

 

Men jämlikhet handlar som sagt om så mycket mer och det är först när de som ska ta besluten vågar dra upp sina huvuden ur de ideologiska skyttevärnen och aktivt väljer att se hela bilden så som den beskrivs av bland annat papparättsrörelserna. Som vi kan ha någon förhoppning om att nå dit. Tills dess så kommer skyttegravskriget att fortgå.