Kerstin Weigl skrev denna artikel på Aftonbladets ”Dödade kvinnor” site. Där hon presenterar följande fakta om gärningsmännen som mördat närstående kvinnor.
41 män som dödade hade haft kontakt med psykiatrin.
•Ännu fler – 27 procent – hade andra vårdkontakter, ofta för missbruk.
•24 män – mer än var tionde – hade en pågående kontakt med psykiatrin och sökte hjälp veckorna före mordet.
Detta stämmer väl in på också min bild av gärningsmannen. Det är inte ”vanliga” män som begår dessa brott utan sjuka individer som inte sällan har flera av de tre stora riskfaktorerna. Missbruk, psykisk ohälsa samt marginalisering.
Det är också skälet till att de flesta insatser mot närståendevåld är eller för tuffare lagstiftning inte har någon effekt.
En sådan individ nås inte av dem och deras offer är i de allra flesta fall inte heller mottagliga för dem eftersom de ofta saknar självkänslan att göra något åt det. Jag vet, jag har varit där.
De insatser som däremot skulle ge effekt är sådana som arbetar preventivt med gärningsmännens (både de manliga och de kvinnliga) psykiska hälsa och för att fånga upp dem innan de hinner begå de allvarliga brotten.
Dessa insatser skulle dessutom ge positiva effekter på brottslighet långt utanför just närståendevåld eftersom de allra flesta som begår våldsbrott har liknande problematik.
Det skulle kosta, mycket till och med. Men vinsterna på det stora hela skulle bli större. Färre brott = mindre kostnader + mer produktivitet då både gärningsman och offer kan fortsätta bidra i samhället.
/Arvid aka Mr Galahad
Mr Galahad's Blog 