Skälet till att vi ska tänka två gånger kring samtyckeslagstiftning

Fängelse för kvinna som ljög om våldtäkt – ”kändes som den lättaste utvägen då”

Mellan 7-12% av alla anmälningar har i olika undersökningar bedömts som bevisat falska eller felaktiga (Dvs inte kan ha gått till på det sätt som målsägaren påstått) (Diesen)

Andra källor talar om betydligt fler fall som troligen är felaktiga eller helt falska.
Detta faktum är något som det sällan talas om i debatten kring samtyckeslagstiftning.
Tänk efter en stund på vad som händer med dessa fall om en sådan lag blir verklighet.

//Mr G

Medveten stadgebestämd könsdiskiminering

Grön ungdom har ändrat i stadgarna. Enligt de nya bestämmelserna kan två kvinnor eller transpersoner bli språkrör, men inte två män. Det beslutade ett enigt årsmöte på söndagen.

”Språkrörskonstellationen får ej besittas av två personer som definierar sig som cis-män, säger Anders Paulsson, som tillsammans med Ellie Gustafsson valdes till språkrör.

Blir det inte en omvänd diskriminering?
– Nej vi kände att vi ville stärka de grupper som är underrepresenterade politiskt. Vi vill bryta normen att män i praktiken kvoteras in överallt, säger Robin Holmberg, sammankallande och kassör.”

Ett väldigt väl omskrivet och diplomatiskt svar på en fråga som borde ha fått ”jo” som svar.

National Encyklopedin definierar könsdiskriminering på följande sätt.
”könsdiskriminering, missgynnande av personer vilket har direkt eller indirekt samband med deras könstillhörighet”

Om man i en stadga slår fast att ”vanliga” heterosexuella män inte är önskvärda, pga sitt kön, dvs inte ens får tillsättas så är det de facto könsdiskriminering. Frågor på det?

Det som förvånar mig är att så få verkar se vartåt det barkar.

Tysta den vanlige (CIS) mannen.

//Mr G

Edgardo är jämställdist, han vet bara inte om det än.

Edgardo Varas, känd politiker för vänsterpartiet i Färgelanda lämnar alla politiska uppdrag. Han känner inte igen sitt parti längre, säger han. Varas tycker helt enkelt att sättet att framföra feminismen inte är korrekt..

”Jag ställer inte upp på det. Jag tycker att rättvisa ska gälla, att kvinnor och män ska tjäna lika mycket om de gör samma jobb och kvinnor ska sitta i bolagsstyrelser och i politisk ledning.

Men det får inte ske för att kvinnorna ska vara lika många som männen, eller kanske fler, i olika sammanhang. Kvinnan måste ju ha samma kompetens som mannen när de konkurrerar om något. Det tycker jag att feminismen inom mitt parti har missat.”

Edgardo är jämställdist, han vet bara inte om det än.

//Mr G

Konstnärsklubben måste få styra sig själv

Konstnärsklubben är en ideell förening och i alla ideella föreningar styrs verksamheten av stadgar och de sätts av medlemmarna av föreningen på det gemensamma årsmötet.

Det finns massor med sådana föreningar i alla möjliga sammanhang, för kvinnor, homosexuella, nördar, det finns tom ett par för människor som har två kön. Ska samhället lägga sig i vad medlemmarna i dessa föreningar sysslar med så länge deras verksamhet inte är brottslig?

Debatten mellan Fis representant Linnea Bruno och ordföranden för konstnärsklubben Ingvar Jörpeland gjorde mig både beklämd och arg på samma gång. Om en majoritet i föreningen valt att inte vilja ha kvinnor i sin förening så har vare sig Fi eller någon annan med saken att göra. Fi startade som en förening, hur skulle det vara om jag som utomstående skickade in en motion till dem om att ändra stadgarna mot medlemmarnas vilja och sedan släpade dem i smutsen för att de röstade ned min motion.

”Enligt Linnea Bruno är mentaliteten hos Konstnärsklubbens ledamöter ett klassiskt uttryck för de patriarkala strukturerna i samhället.

– Män söker bekräftelse hos män, och det kvinnliga värderas lägre. Ni upprätthåller det här systemet. Det måste ju bero på att ni känner er hotade, sa hon.”

Låt oss resonera lite kring det där. Om schackklubben väljer att inte låta bridgespelare vara med i deras klubb så känner de sig hotade? Eller vill de kanske bara inte ha dem i sin klubb.
Bruno försöker måla upp en bild av konstnärsklubbens medlemmar som patriarkala gubbar som är rädda för kvinnan och vill trycka ned henne och på det sättet tvinga dem att göra en förändring mot deras vilja i sin förening. Vad vinner Fi på detta?
Inte mycket egentligen mer än en ideologisk seger över vad de anser är den förhatliga mannens vilja.

Så ni förstår detta handlar inte egentligen om vilka som får vara medlemmar i en klubb eller inte utan om att Fi får möjligheten att trycka dit några män. För männen och allt som de har för sig själva är något som måste bekämpas som de ser det.

I sann demokratisk anda ska kvinnan få makten att bestämma över männen. *OBS Ironi för er som inte läst SCUM manifestet*

//Mr G

Kvoteringar pågår redan idag.

I 2014 års upplaga av feministbarometern kan man läsa följande.

”Andelen kvinnor bland de ordinarie domarna i rättsväsendet har tack vare en målmedveten satsning från Domstolsverket ökat från 27 till 49 procent. (Jämfört med 2004) Ett utpräglat mansdominerat yrke har alltså blivit i det närmaste helt jämställt på ett decennium.

Ifrån Dagens juridik 2014-03-05
”I december 2013 fanns det sammanlagt 1 721 biträdande jurister varav 1 577 var verksamma. Av det totala antalet biträdande jurister var en majoritet, 963 stycken, kvinnor och 758 män.”

”57 procent av landets domare och 58 procent av åklagarna är nu kvinnor.”

”Av det totala antalet advokater är 3 931 män och 1 500 kvinnor, vilket alltså innebär att 28 procent är kvinnor.”

Utifrån det naturliga urvalet så borde alltså andelen kvinnor i domaryrket vara fler förvisso utan att ta hänsyn till individernas vilja och lämplighet för högre ämbeten. Ser man på de som utexamineras idag så är det en majoritet av kvinnor bland dessa så på sikt kommer balansen mellan kvinnor och män att förskjutas ännu mer. Det jag menar är problematiskt är att inga röster höjs för att balansera dessa siffror. Jag ser det inte heller som otänkbart att färre män väljer domarkarriären utifrån att man under de sista 10 åren alltså använt just denna ”positiva särbehandling” för att få fler kvinnliga domare. Det finns bara drygt 1000 domare i riket så det är få platser man slåss om och för att lyckas förändra dessa siffror så snabbt måste man i princip ha utnyttjat varje ledig tjänst för att tillsätta en kvinna.

Så till själva knorren då.
Riksrevisionen uttryckte 2010 skarp kritik mot att fem av de nio ledamöterna i Domarnämnden (Som utser och ger förslag till regeringen om vilka som ska få bli domare) är medlemmar i ett nätverk som kallas Hilda. Vad är Hilda? Jo, ett nätverk av och för kvinnor vars syfte är att stödja kvinnors professionella utveckling inom advokatkåren och rättsväsendet. Främja kvinnors karriärer, alltså. Få fler kvinnliga jurister på höga poster i samhället, vilket de alltså lyckats med på bekostnad av de manliga juristernas rättigheter till lika stora möjligheter. Just den typ av kvotering som jag mfl är emot.

En annan siffra ifrån feministbarometern som är lite uppseendeväckande är följande: ”Landshövdingar har gått ifrån 23 procent kvinnor för tio år sedan till 62 procent i dag.” Hur detta gått till vet jag inte men jag är ganska säker på att det är fler män som engagerar sig politiskt så urvalet torde vara större bland dem.

En lag är jag övertygad om kommer att orsaka ännu mer särbehandling, inte utifrån lika kompetens utan just kön och det tycker inte jag att vi behöver.
Vad vi behöver är sunt förnuft och en sansad inställning till kompetens och lämplighet helt oavsett kön, färg eller tro.

//Mr G

Är det inte dags att lyfta på den feministiska slöjan?

Här kommer ett intressant knep för att bli lite mer offer.

”Jag vet. Jag är en jävla fitta. Som ska hålla käften. Det påminner mejlskribenter mig om. Så gott som dagligen. Det är sjukt men sant: Sverige är ett land där män hatar kvinnor.”

Så då är det klarlagt att hon hatas, för att hon är kvinna och det är ju hemskt.
Sedan fortsätter hon med att beskriva ”verkligheten”.

”När 17 till 20 kvinnor varje år dödas av män de lever med, här i Sverige.”

”För 78 kvinnor kommer bara i dag, på internationella kvinnodagen, att få en hård knytnäve slagen i sitt ansikte, få en spark i magen, bli släpad i håret genom sitt eget hem innan midnatt.”

Detta är ju fruktansvärt tänker varje individ som inte redan vet eller som inte orkar ta reda på fakta. Dessutom så eldar det på hatet mot män (För det är ju givet att det är männen som är roten till allt detta onda).

Men låt oss syna saken lite i sömmarna.

Den riktiga icke genusfierade verkligheten.
Varje år dödas ca: 21 personer av en närstående, ca:16-17 av dessa är kvinnor de andra är, hör och häpna män. Dvs att ca: mellan var 5e eller var 4e dödad är en man.

Det stämmer att ca: 28 000 kvinnor varje år anmäler att de blivit misshandlade men det är inte ens hälften av dessa som blivit det av en närstående. Övriga har oftast blivit det i arbetet eller av okända individer på krogen.
I verkligheten så är det alltså ca: 32 kvinnor som varje dag utsätts för våld ifrån en närstående, men utifrån de nya rönen kring våld i nära relationer så är det också lika många män som utsätts för samma sak. (Källa BRÅ och SCB)

Man kan ju ställa sig frågan hur män som utsatts för våld av sin kvinna men inte får något stöd någonstans och inte heller medges vara ett offer ifrån samhällets perspektiv, reagerar när de för den 70-11te gången i ordningen får läsa hur synd det minsann är om kvinnorna. Dessutom spetsat med extra feministiska, förlåt felaktiga siffror.

Staten satsar miljardbelopp på insatser för att minska våld mot kvinnor men inte en enda liten ynka krona på insatser för att minska våld mot män. Insatser som för övrigt hittills inte verkar ha gett några mätbara resultat.  
Detta möjliggörs av en mediakultur som inte behöver bry sig om fakta när de ska beskriva verkligheten. Så länge den verklighet de beskriver ligger utmed den feministiska partilinjen så kan de fortsätta men jävlar i mig vad de får passa sig om de skulle drista sig till att beskriva saker som falska våldtäktsanmälningar eller våld i nära relationer mot män. (Forskning har visat att mellan 7-12% av alla anmälningar om våldtäkt kan bevisas som falska)
Så länge media tillåts fortsätta med sin skeva beskrivning av verkligheten så kommer det stora flertalet människor fortsätta med att gå på deras lögner.

Är det inte dags att vi lyfter den feministiska slöjan och tittar på verkligheten utifrån riktiga siffror och fakta? Enbart genom att se hela bilden av samhället kan vi någonsin nå någon slags jämlikhet. Vi kan inte stirra oss blinda på antalet kvinnliga VDar eller jämföra inkomster utan att samtidigt ta hänsyn till saker som urval och den fria viljan att inte arbeta mer. Låt politikens grund vara faktiska siffror som beskriver HELA verkligheten och inte bara en yttepytte lite del av den.
Lyssna på BÅDE männens OCH kvinnornas problem och försök hitta den gyllne medelvägen istället för att helt bortse ifrån alla problem som män kan tänkas ha bara för att de råkar vara födda som män.

//Mr Galahad