Mr Galahad

Archive for the ‘Barnuppfostran’ Category

Mammor hyllas, pappor existerar inte enligt det globala företaget P & G

In Barnuppfostran, Jämlikhet, Samhälle on 23 april 2012 at 10:26

Det intressant är att den enda mannen som uppenbarligen figurerar i dessa barns liv dyker upp i slutet med sin arm runt en av mammorna.
Pappor är uppenbarligen enligt dessa företag något som vare sig behövs eller behöver tackas för sin del i att fostra ett barn.

De finns på facebook med och inte heller där finns pappor med i bilden. Vilken norm sätter en sådan inställning?
Med tanke på hur många pappor som jag möter när de tar med sina barn till träningar, kör dem till träningsläger, arbetar på deras tävlingar och står i timmar och väntar på sina guldklimpar så vill jag påstå att den här reklamen inte bara är en lögn utan också diskriminerande mot alla engagerade pappor där ute.
Även om alla de engagerade mammor som givetvis också finns där ute absolut förtjänar dylika hyllningar så förtjänar papporna det med.

//Mr G

Annonser

Socialtjänsten failar igen…

In Barnuppfostran, Samhälle on 04 november 2011 at 9:51

I onsdagens Uppdrag Granskning fick vi stifta bekantskap med paret Thomas och Jennie som efter ett enda telefonsamtal ifrån Jennies syster fick sina barn tvångsomhändertagna under 68 dagar. Ett agerande ifrån socialtjänsten som skulle visa sig var helt onödigt eftersom det inte hade begåtts några brott mot barnen.

Rent formellt så har inga fel begåtts, socialtjänsten ska sätta barnens väl och ve i främsta rummet och de har inga skyldigheter att låta sig ledas av en friande domstolsdom. Men däremot så ska de göra en objektiv utredning och utreda inte bara det som talar emot en förälder utan även det som talar för honom/henne/dem.
Under tiden har de rätt att kidnappa, nej förlåt tvångsomhänderta barnen för deras bästa… Att genomföra ett sådant ingrepp i föräldrars och framförallt barnens integritet och grundtrygghet kan det inte råda några tvivel om är i sig farligt för både den vuxnas och barnens mentala hälsa. Alla som är förälder kan lätt förstå hur oerhört svårt det skulle vara att genomlida och vem som helst med minsta erfarenhet av barn inser att det måste vara otroligt skrämmande för barnen.

Som tur var så kunde alla inblandade lagmän och nämndemän se rakt igenom den logiska snårskog som utredningarna bestod i och friade föräldrarna i alla instanser och barnen fick återse sin föräldrar. Jag kan bara tänka mig vilket helvete barnen och deras föräldrar gått igenom och den ofantliga frustration de måste ha känt inför en maktfullkomlig myndighet som låtit sina anställdas egna förutfattade meningar löpa amok.


Hans-Olov Frestadius (S), dåvarande ordförande i individ- och familjeomsorgsnämnden sa till UGs reporter att utpekandet av pappan som pedofil var olyckligt!?!

Den nuvarande ordförande i individ- och familjeomsorgsnämnden Renate Almén valde en ännu mer ansvarslös attityd gentemot föräldrarna när hon ställdes mot väggen igår på Debatt i SVT.
”Ska vi be ursäkt för att vi följt lagen?” Var hennes kommentar.

Är det verkligen så otroligt svårt för dessa tjänstemän och ansvariga politiker att erkänna att även om inga formella fel begåtts så blev det ändå så otroligt fel. En smula ödmjukhet skulle inte skada.
Ett förlåt, vi är ledsna att det blev så här. Vi försökte skydda barnen ifrån vad vi trodde var brott men vi hade fel…
Men inte då… Man sitter istället kvar där på sina höga paragrafhästar och slår ifrån sig ”Vi har inte gjort fel”.

Att dra så felaktiga slutsatser och genomföra så långtgående åtgärder utan att ta reda på mer fakta eller ens att prata med de inblandade är väl inte fel då. *FAIL!*

 

//Mr Galahad

Varför blundar man för diskrimineringen av män?

In Barnuppfostran, Jämlikhet on 12 juni 2009 at 7:39

Nästan 200 000 barn i Sverige träffar sällan eller aldrig sina pappor. Detta vet vi.

Omkring 2 000 barn/år finner sig vara huvudrollsinnehavare i bittra vårdnadstvister och 9 av 10 av dessa kommer att bli dömda att bo hos mamman. Detta vet vi också.

Innebär detta att papporna till dessa 2000 barn/år är dåliga föräldrar eftersom barnen i så tydligt liten utsträckning döms att bo hos pappan?  Knappast med tanke på hur många pappor som delar med sig av de mest hårresande historier om hur det gick till när deras barn förlorade rätten att ha kontakt med pappa.

9 av 10 vårdadstvister slutar med att mamman får vårdnaden trots att bägge föräldrarna anses vara fullgoda föräldrar. Varför är det så?
Kan det vara så att man ifrån familjerättens, socialtjänstens och övriga inblandades sida anser att kvinnan är bättre för barnen än mannen. Nu kanske vissa av er säger naturligtvis är det väl så men du vill jag be er sätta fingret på exakt vad det är som i så fall gör kvinnan bättre än mannen.

Behöver inte våra barn sina pappor?
Är det så att de 200 000 barnen inte behöver sina pappor? Eller kan det möjligen vara så att mammorna till dessa barn inte längre behöver deras pappor, i varje fall inte rent fysiskt.

Ett av skälen till att en pappa förlorar en vårdnadstvist kan vara att de som utreder vårdnadsfrågor på socialtjänsten till övervägande del är kvinnor (åtta av tio socialsekreterare i Sveriges kommuner är kvinnor) hur många av dessa som har ett eget bagage som gör dem olämpliga att utreda vårdnadstvister vet ingen.

Vårdnadsutredningarna utgör en stor del i det underlag som domstolar använder för att fatta beslut i vårdnadstvister.
Det är ej i första hand domstolarna som dömer till moderns fördel. Det svåraste är att få en könsneutral utredning från socialtjänsten eftersom det nästan uteslutande är kvinnor som gör utredningarna. Detta kanske verkar förmätet av mig men det är ett känt faktum att kvinnor ser på manligt och kvinnligt annorlunda än män, på gott och ont.

Annika Rejmers forskning vid Lunds universitet visar att pappor diskrimineras i kontakt med socialtjänsten. ”Pappor får inte komma till tals och de känner att deras syn på barnets bästa inte tas på allvar”.

I merparten av de tvister som hamnar i länsrätten tilldöms modern enskild vårdnad. Endast en pappa av tio vinner en vårdnadstvist, enligt Socialstyrelsens senaste mätning från år 2002. Trots att de fäder som orkar driva en rättsprocess för att få leva med sina barn förmodligen är minst lika engagerade i barnens dagliga omvårdnad som barnens mödrar.

I rättsväsendet lever bilden av modern som naturligt omvårdande kvar. En man som tilldöms enskild vårdnad om sitt barn måste därför vara inte lika bra, utan bättre än modern. Han måste inte även ha varit lika närvarande utan mer närvarande i barnens vardag än modern. Det innebär att fäder i princip enbart vinner vårdnadstvister i de fall där modern är uppenbart olämplig på grund av eget allvarligt missbruk eller på grund av psykisk sjukdom.

Ska det vara så?

Hur ser du på våld mellan män och kvinnor?

Den vanligaste reaktionen på ovanstående är att man svarar att ”det är fördjävligt att män misshandlar kvinnor”.
Se på denna video för en aha upplevelse.

Nyligen släppte BRÅ en studie ”Våld mot kvinnor och män i nära relationer” genomförd av klara Hradilova Selin som uppvisar häpnadsväckande resultat som helt vänt på vår allmänna bilv av relationsvåld.

Den visar nämligen att minst 20% av våldet inom relationer utförs av kvinnor och detta möter på intet sätt upp mot det mycket ringa antal anmälningar (Ca 200st/år) som män lämnar mot sina kvinnor.

Murray Straus, professor vid Family Research Laboratory i New Hampshire, är förgrundsgestalt inom forskningen på kvinnors våld mot män.

Hans forskning har länge varit kontroversiell inom feministiska kretsar men nu börjar allt fler intressera sig för hans resultat.

– Det har skrivits mer under det senaste året bara här i USA, det ser jag som glädjande för bilden av våld i hemmet är komplex, säger han till DN.se.

Sedan mitten av 1980-talet har han hävdat att mansmisshandel är ett socialt problem som borde uppmärksammas i större utsträckning.

– Kvinnor kan också attackera sina män. Varje land är skyldigt att ta upp problematiken, säger han.

Mansmisshandel har varit en bild fläck eftersom vi uteslutande uppfattar män som dominanta och det påverkar oss och vårt synsätt på våld, hävdar Murray Straus.

På nationell nivå, hur stort är problemet?

– Skadorna är större när män misshandlar kvinnor men statistiken visar att i en tredjedel av fallen då männen mördas i hemmet ligger kvinnan bakom, säger Murray Straus.
Sedan kan kvinnan varit utsatt i åratal av mannens slag.

Varför talas det inte om mansmisshandel?

– Det tog lång tid för kvinnorörelsen att få kvinnor att gå till polisen. Män betraktar inte alltid sig som offer och ingen har hittills uppmanat män att anmäla, säger Straus.

Han pekar också på att polisen inte tar problemet på allvar och att mannen borde ta hand om saken själv.

– Precis på samma sätt bemöttes kvinnor tidigare, säger Murray Straus.

Han har forskat om män och våld sedan 1970-talet och under 80-talet mötte han mycket motstånd och anklagades för att lämna felaktiga resultat. Han har också mottagit hot.
Mer här

Skulle motsvarande reklam där kvinnor jämställs med apor eller andra djur godtas?

Skulle inte tro det va.

Så här skrivet en läsare på denna blogg

kommentar av Elnie Falkbom – 16 april 15:07, 2009
”Jag är socionomstuderande och det vi i våran utbildning har fått lära oss är att vi i första hand ska prioritera vårat eget kön i vårdnadstvister. Vi kan trots allt bara veta föräldraförmågan hos vårt eget kön. Problemet ligger egentligen i att det går för få killar på socionomutbildningen; Manliga socionomer skulle ju prioritera pappor istället för mammor då de kan känna det manliga bandet. Men eftersom inga killar blir socionomer får vi heller inga till socialtjänsten; Det kommer därför aldrig att bli jämställt när det kommer till vårdnadstvister!”

Man kan bara skratta åt eländet.

Ha en skön dag där ute i regnet..
//Mr Galahad

Replik: Skaffa barn få en laptop //Mr G

In Barnuppfostran on 01 juni 2009 at 21:05

Jaha du Marcus så det finns inga andra skäl till att bara 20% av papporna tar ut föräldraledighet under barnets första levnads år?
Skäl som exempelvis att mammorna i många fall inte vill släppa ifrån sig barnet och sin ”välförtjänta” semester. (Innan någon nu går i taket och gastar ”att ta hand om barn är ingen semester!” så kanske jag ska nämna att jag har tre egna barn så jag vet men det är ändå otroligt mycket skönare att kunna promenera, upptäcka naturen, fika på stan med vänner etc än att jobba 8-17 och sedan åka hem för att också försöka hinna få lite barntid innan den lilla somnar för natten. Så jo det är rena semestern på många sätt)

Skäl nummer två: Man har redan tagit ett gemensamt beslut att eftersom familjen behöver mannens (ofta) högre lön så har man inte råd att han tar ledigt på samma sätt som kvinnan eftersom man då inte skulle ha råd med sina fina lägenheten eller huset, kläder, bilar, den ”riktiga semestern” etc.

Men du har emellertid helt rätt i att det inte ska behöva vara förenat med någon bonus för papporna att ta hand om barn och jag tror inte heller att särskilt många egentligen behöver det heller.

Om föräldrapenningen var 100% av inkomsten så skulle vi antagligen se en dramatisk förändring i antalet uttagna pappadagar eftersom då de rent ekonomiska skälet då skulle vara bortsopade och dessutom så skulle även som en helt annan sorts bonus alla argument för mammornas självpåtagna semesterrätt också vara lika bortsopade samtidigt.

Kanske skulle samhället i förlängningen tjäna på att öka föräldrapenningen till 100% av inkomsten med tanke på att många fler barn skulle få närmare relationer med sina pappor vilket i stort sett enbart ger positiva synergi effekter. Samhället och framför allt många män rent personligt skulle också tjäna på att lära sig att helt själv sköta hemmet och barnen vilket skulle göra dem bättre i många andra sammanhang med. Kanske skulle vi rent av på det viset skapa ett samhälle där en betydligt högre andel av barnfamiljerna faktiskt förblir familjer istället för att några år efter barnet/nens födelse gå skilda vägar och skapa splittrade familjer.

//Mr G

Tillägg 090604

Aftonbladet skriver ”En undersökning som TCO låtit göra visar att mer än hälften av de yngre papporna, 20-35 år, tycker att föräldraledigheten ska delas lika. Ändå har 32 procent av dem varit hemma med sitt senaste barn mindre än en månad.”

Vi vill men kan eller får inte…

//Mr G