Sofia gör sig skyldig till könsrasism

Få som intresserar sig för jämställdhet och debatten för och emot feminism har väl missat debattartikeln ”Jo, alla män” samt uppföljaren om hur hon efter artikeln hatas och hotas.

Sofia skrev i den första artikeln hur hon alltid var rädd när hon var ute på kvällarna och hur ”Jag måste behandla alla män som potentiella våldtäktsmän, för om något händer mig, får jag skylla mig själv”.

Visst är det så att Sofia på sätt och vis har rätt i att alla män är potentiella våldtäktsmän precis som alla kvinnor är potentiella barnamörderskor eller att alla muslimer är potentiella terrorister.
Hur många av oss betraktar en kvinna med ett nyfött barn med misstänksamhet utifrån att modern är den vanligaste förövaren när det gäller våld mot och mord av små barn? Hur många av oss (Jimmy ej inkluderad) betraktar varje enskild muslim, eller ska jag säga varje individ som ser ut som om den är muslim, med misstänksamhet utifrån att en majoritet av terrordåden på senare år begåtts av fanatiska muslimer?

Den som skrev en debattartikel med de två senare påståendena skulle med all säkerhet bli måltavla för en hel del näthat och mer eller mindre genomtänkta kommentarer och med all rätt. Någorlunda intelligenta människor tror inte att någon är en potentiell (insert whatever here) bara för att en ytterst liten del av den gruppen denne tillhör begår sådana brott.
Att Sofia skulle få ”skylla sig själv” om hon utsättes för en våldtäkt är inte sant, hon skulle få stöd ifrån åtskilliga håll, inte minst medialt. Att få någon fälld för brott är en helt annan sak som inte alls är lika enkelt.
Att Sofia utsätts för elaka och upprörda kommentarer är däremot något som hon har sig själv att skylla. Hon skrev en ytterst provokativ text som i princip målade upp halva befolkningen som grovt kriminella och skyldiga till sexbrott (Ett oerhört stigmatiserat brott) och det kan knappast komma som en överraskning att en väldigt stor grupp människor tycker hon inte bara har fel utan inte borde få se sin text i tryck öht. Lika lite bör det ha överraskat att en del av dem skulle ha svårt att hålla sig till god ton när de kommenterar hennes text.

Vidare är det synnerligen märkligt hur en tidning, även om det nu är att gå lite väl långt att kalla Nyheter 24 för en tidning men ändå. Kan selektera ut några få elaka kommentarer av 100-tals och sedan skriva att en provocerande skribent utsätts för hat pga dessa ynka få kommentarer.

Debatten får en inte så liten slagsida när enbart den ena sidan får komma till tals och då i synnerhet när den sidan pekas ut för att vara sexbrottslingar. När någon gör så gör man sig skyldig till könsrasism precis på samma sätt som den som säger att alla muslimer är potentiella terrorister eller att alla romer är potentiella kriminella.
Även om jag personligen anser att det är fel så får nog den som gör det skylla sig själv om h*n får verbalt hat som gensvar.

//Mr G

 

Tillägg: Utifrån att det nästan till 100% är kvinnor som fälls för att falskt ha anklagat män för våldtäkt så skulle man med Sofias eget resonemang kunna säga att alla kvinnor potentiellt kan anklaga en man för våldtäkt.
Samma lika som de säger….

Konstnärsklubben måste få styra sig själv

Konstnärsklubben är en ideell förening och i alla ideella föreningar styrs verksamheten av stadgar och de sätts av medlemmarna av föreningen på det gemensamma årsmötet.

Det finns massor med sådana föreningar i alla möjliga sammanhang, för kvinnor, homosexuella, nördar, det finns tom ett par för människor som har två kön. Ska samhället lägga sig i vad medlemmarna i dessa föreningar sysslar med så länge deras verksamhet inte är brottslig?

Debatten mellan Fis representant Linnea Bruno och ordföranden för konstnärsklubben Ingvar Jörpeland gjorde mig både beklämd och arg på samma gång. Om en majoritet i föreningen valt att inte vilja ha kvinnor i sin förening så har vare sig Fi eller någon annan med saken att göra. Fi startade som en förening, hur skulle det vara om jag som utomstående skickade in en motion till dem om att ändra stadgarna mot medlemmarnas vilja och sedan släpade dem i smutsen för att de röstade ned min motion.

”Enligt Linnea Bruno är mentaliteten hos Konstnärsklubbens ledamöter ett klassiskt uttryck för de patriarkala strukturerna i samhället.

– Män söker bekräftelse hos män, och det kvinnliga värderas lägre. Ni upprätthåller det här systemet. Det måste ju bero på att ni känner er hotade, sa hon.”

Låt oss resonera lite kring det där. Om schackklubben väljer att inte låta bridgespelare vara med i deras klubb så känner de sig hotade? Eller vill de kanske bara inte ha dem i sin klubb.
Bruno försöker måla upp en bild av konstnärsklubbens medlemmar som patriarkala gubbar som är rädda för kvinnan och vill trycka ned henne och på det sättet tvinga dem att göra en förändring mot deras vilja i sin förening. Vad vinner Fi på detta?
Inte mycket egentligen mer än en ideologisk seger över vad de anser är den förhatliga mannens vilja.

Så ni förstår detta handlar inte egentligen om vilka som får vara medlemmar i en klubb eller inte utan om att Fi får möjligheten att trycka dit några män. För männen och allt som de har för sig själva är något som måste bekämpas som de ser det.

I sann demokratisk anda ska kvinnan få makten att bestämma över männen. *OBS Ironi för er som inte läst SCUM manifestet*

//Mr G

Döden är ett samhälle som inte bryr sig – Om männen.

Aftonblaskan fortsätter sin granskning av arbetsplatsolyckor med dödlig utgång. Denna gång med ett snyftreportage om en mamma som förlorade sin son. Fortfarande helt utan något genusperspektiv på saken. De som förolyckas är ”individer” även om det blir tämligen uppenbart att det mest är i mansdominerade branscher som olyckorna sker.

Med lite hjälp av flera olika rapporter och statistik ifrån Arbetsmiljöverket och SCB så har jag fått fram en genomsnittssiffra om ca: 58 individer som varje år under 2000-talet fått sätta livet till på sin arbetsplats. Av dessa så är ca: 5 varje år kvinnor, dvs ca: 8% av de totala dödsfallen. Det lämnar 53 män som varje år dör på sina arbetsplatser. Enligt verket så är merparten av dessa dödsolyckor helt onödiga och beror på obefintligt eller mycket bristfälligt säkerhetsarbete och/eller minskningar i säkerheten för arbetarna. Detta i sin tur hänger ihop med minskad facklig makt och nedskärningar på skyddsombud och säkerhetsutbildningar för arbetarna samt det utbredda användandet av underleverantörer för att slippa ta ansvar. Allt grundat på de politiska uppluckrandet av arbetarens rättigheter.

Låt oss slippa fler tysta minuter och börja ta ansvar för villkoren för män också.

För att sätta dessa 636 manliga dödsfall i perspektiv kan helt kort nämnas att de dryga 200 kvinnor som dödats av närståendevåldet fått en helt egen site på aftonbladet med ständig uppföljning varje gång det sker.

Män drar det tyngsta lassen i samhället. De utsätts för de största riskerna, tar de absolut tyngsta och farligaste jobben samt arbetar ca: 6 veckor mer än sin kvinnliga motsvarigheter varje år/person.
Allt detta medan media fokuserar på kvinnors förslitningsskador och löneskillnader.

Känns det rättvist??

//Mr G

You better work – Bitch!

Utifrån den aldrig sinande debatten kring löneskillnaderna mellan män och kvinnor så tänkte jag att denna låt faktiskt har en riktigt bra poäng.

Vad menar jag då med detta? Jo inget är gratis och ingen kan båda ha kakan och äta den.
Du har i livet olika val. Att arbeta för att nå framgång och välgång eller att leva livet eller skapa en familj. Det ena brukar för det mesta exkludera det andra eller i vart fall ha problem att samexistera.
Ur ett jämställdhets perspektiv så är det så att män generellt arbetar ca: 43 minuter mer varje dag än sina kvinnliga motsvarigheter. (Källa SCB) Det motsvarar ungefär arbetsveckor 7 veckor varje år och man. Slår vi ut det på hela den manliga befolkningen, lågt räknat 4,5 miljoner (egentligen är det fler män men vi struntar i det just nu) så blir det 31,5 miljoner arbetsveckor som män alltså arbetar mer än kvinnor. Tid som kvinnorna i princip istället spenderar på oavlönat arbete i hemmet.

Nu kan man givetvis diskutera och spekulera kring om detta arbete som kvinnorna då gör istället dels är ett eget val eller om det är något som de måste göra. Där kan jag bara gå till mig själv och min relation där min fru vill ha det välstädat hela tiden och jag inte bryr mig så himla mycket om det ligger en leksak eller två på golvet. Å andra sidan är det oftast jag som vardagsstädar hemmet eftersom jag arbetar udda tider och har dötid på förmiddagar några gånger i veckan. Storstädningar initierar däremot alltid frun dock aldrig utifrån krav ifrån mig.

Min något snåriga poäng är alltså denna.
Ingen kommer att betala dig eller premiera dig för att du lägger mycket eller mindre mycket tid på hemmet, vare sig det gäller städning eller hemmasnickerier.
Väljer man att lägga mer tid på arbetet så får man givetvis båda dessa saker vilket är både naturligt och som det ska vara. Igen utgår jag ifrån mig själv och min situation. Min fru arbetar mycket ca: 55-80h timmar i veckan och tjänar följaktligen mer än mig som ”bara” jobbar 40-45h i veckan. Inget konstigt med det liksom.

Eller som Brittan här ovan säger:

”You wanna live fancy? Live in a big mansion?
Party in France?
You better work bitch”

//Mr G

Fatta! Det är inte så enkelt.

Under dagen har en manifestation pågått utanför hovrätten i Stockholm under parollen ”Fatta”.

Det är en till synes obunden politisk grupp som vill göra sexbrott till en valfråga med två krav.

1. Samtyckesreglering i lagen som synliggör att sex handlar om samtycke
2. Mer resurser kopplade till främjande och förbyggande arbete gällande sex och sexuellt våld.

Talespersonen säger vidare att vi måste ”förändra de normer som idag skapar våldtäktsmän”.

Om vi börjar med att undersöka vad som menas med det sistnämnda.
Med normer menas ett riktmärke (mönster) för hur man ska utföra något eller hur man ska uppträda mot varandra. För att flockdjur ska kunna fungera tillsammans krävs det regler för hur individerna ska bete sig mot varandra. Hos lägre djur styrs normer av nedärvda instinkter, men hos människor finns ett stort spelrum för inlärd variation. När människor interagerar med varandra skapas mönster för hur man ska bete sig mot varandra inom familjer, företag, föreningar etc och samhället i stort.

Jaha men då förstår jag… Ingenting. Var! I vilken social grupp, familj eller förening är det en regel eller ett acceptabel beteende att tvinga sig till sex? Det finns väl ingenting som så unisont och instinktivt skapar så destruktiva känslor hos så gott som alla män, som våld och sexuellt våld mot kvinnor. Överallt erbjuder sig olika män, helt oberoende utav varandra att ”göra processen kort” etc med misstänkta förövare. Ofta helt oavsett om ett brott faktiskt kan styrkas eller ej.
Så nej ”norm snacket” håller inte.

Ja ja vi går vidare. Samtyckesreglering i sexbrottslagstiftningen.

Svea rikes lag

Urdrag ur Brb.

6 kap. Om sexualbrott
1 § Den som genom misshandel eller annars med våld eller genom hot om brottslig gärning tvingar en person till samlag eller till att företa eller tåla en annan sexuell handling som med hänsyn till kränkningens allvar är jämförlig med samlag, döms för våldtäkt till fängelse i lägst två och högst sex år.
Detsamma gäller den som med en person genomför ett samlag eller en sexuell handling som enligt första stycket är jämförlig med samlag genom att otillbörligt utnyttja att personen på grund av medvetslöshet, sömn, allvarlig rädsla, berusning eller annan drogpåverkan, sjukdom, kroppsskada eller psykisk störning eller annars med hänsyn till omständigheterna befinner sig i en särskilt utsatt situation.

Lagen föresätter att det förekommit våld eller hot om brottslig gärning för att någon ska kunna dömas för våldtäkt i normalfallet. Alternativ två är alltså att offret varit i en särskilt utsatt situation, som vanligen innebär att individen är drogad, sover eller har anledning till att vara jätte rädd. Man har alltså täckt in det flesta möjliga scenarion och skulle kanske ha kommit till ett annat resultat i förra veckan än friandet av de 6 pojkarna men det är ren spekulation. Vad vet jag kanske var det sammantagna bevisläget för svagt för att döma någon till ett minst 2-årigt fängelsestraff.

Vad skulle då hända om en samtyckesparagraf sköts in i brottsbalkens 6 kapitel?

Den skulle då lyda något åt detta håll

Den som genomgenomför ett samlag eller en sexuell handling som enligt första stycket är jämförlig med samlag utan tillbörligt godkännande ifrån den andra parten, döms för våldtäkt till fängelse i lägst två och högst sex år.

Ser detta rimligt ut tycker ni?

Den juridiskt bevandrade ser direkt flera problem med en sådan lagstiftning.
Hur ska detta godkännande se ut för att vara juridiskt bindande?
Vad händer om den andra parten ångrar sig under eller rent av efter ”akten” ska då ”förövaren” ändå dömas för våldtäkt när h*n en gång fått detta godkännande?
Hur ska rättsväsendet hantera bevisbördan? Att bevisa ett ja kommer att vara lika svårt som att bevisa ett nej med den lilla skillnaden att det då blir försvaret som ska bevisa det förstnämnda. Dvs en av grundbultarna i det svenska rättsmedvetandet, oskuldspresumtionen, kommer att göras om intet, i sexbrottsmål. Det skulle då bli den enda lag där en anklagad måste bevisa sin oskuld för att bli friad. (Under de premisserna skulle jag i vart fall inte våga mig på sexuellt umgänge med någon öht)

Samtidigt skulle en sådan lag faktiskt bli mycket jämställd eftersom både män och kvinnor kan dömas utifrån den på samma villkor. En erigerad penis kan knappast anses vara tillräckligt som godkännande 🙂

Det andra kravet kan jag anse är rätt vettigt så länge dessa resurser inte odelat landar på kvinnojourer eller dylika satsningar. Då vore det bättre att aktivt arbeta förebyggande med människor, Ja helt oavsett kön, som mår psykiskt dåligt eller av andra skäl är marginaliserade. Där omkring 90% av förövarna till sådana här typer av brott. Ett bra sådant förebyggande arbete för framför allt unga killar i fattiga områden vore exempelvis att öppna fler och utveckla de ungdomsgårdar man har. Bjud in och påverka genom den positiva föredömet istället för att exkludera och marginalisera.

Slutsats då?
Ja här kunde jag ha broderat ut bra juridiska argument för vikten av oskuldspresumtionen eller rättssäkerheten men istället ska jag vända på hela skiten och säga så här till alla som propagerar och tror på sådant som samtyckeslagstiftning.

FATTA! Det är inte så enkelt som ni tror.

//Mr G

Jämlikhet mellan könen handlar om mer än löner och rättsäkerhet

Vi kan behöva en och annan ”reality check” när vi tampas med den ensidiga bilden av samhället som olika fanatiker målar upp.
Inte minst med anledning av den senaste debatten kring skälen till att män blir längre än kvinnor, där fanatiker på allvar tror att det beror på att flickebarn får mindre mat än pojkbarn.
Panna+Handflata.

Följande lista finns på länken nedanför och gäller Storbritannien men jag tror att siffrorna är jämförbara med svenska förhållanden:

1. The life expectancy for boys in the UK at birth is 78.20 years and for girls 82.27, if women had equality in this area they would die four years sooner.
2. Boys are around three times more likely to be excluded from school and nearly twice as likely to leave primary school unable to read and write at the expected level—if women had equality in this area, their peformance in education would drop dramatically overnight.
3. We put more time, money and energy into fighting female cancer. Imagine if we screened all men for prostate and testicular cancer, but didn’t screen women for breast and cervical cancer. Or what if we gave teenage boys a cancer vaccination but not teenage girls? Or how about if we put more money into researching male cancer than female cancer?
4. On average, 12 men every day kill themselves in the UK. If women had equality in this area three times more women would die by suicide every year.
5. Men account for around 90% of rough sleepers in the UK. If women had equality in housing support there’d be nine times more women sleeping on the streets.
6. Men account for 99% of British soldiers who died fighting in Afghanistan, if women had equality in frontline service, hundreds of women would be dying serving their country.
7. More than 95% of people who die at work each year are men. If women had equality in his area, three women would be dying at work every week.
8. All mums have automatic parental rights in relation to their children, but dads don’t. Imagine if the roles were reserved and dads had automatic rights but mums didn’t.
9. 92% of separated parents with custody of their children are women, if women had equality in this area, hundreds of thousands of mums in the UK wouldn’t see their kids or would be reduced to occasional visits.
10. Around seven out of ten murder victims in the UK are men, if women had equality in this area, six to seven times more women would be murdered by strangers every year.

10 reasons women don’t want equality with men…..

En sjuksyster på sitt arbete

Det pratas ofta om att kvinnor tjänar mindre än män men mycket sällan om att män arbetar mer (45 min/dag och man) samt att män också har de farligaste yrkena där flest dör eller blir allvarligt skadade.
Det är exempelvis inte jämförbart att ställa en sjuksyster mot en brandman. Bara en av dem riskerar sitt liv nästan varje dag för att rädda andra. Värt att notera är att sjuksystern ändå tjänar ca: 1400 mer i medellön än brandmannen enligt lönestatistik.se

En brandman på sitt

Alla som tror att det beror på mansdominansen inom brandförsvaret håller upp en hand!

 

Men jämlikhet handlar som sagt om så mycket mer och det är först när de som ska ta besluten vågar dra upp sina huvuden ur de ideologiska skyttevärnen och aktivt väljer att se hela bilden så som den beskrivs av bland annat papparättsrörelserna. Som vi kan ha någon förhoppning om att nå dit. Tills dess så kommer skyttegravskriget att fortgå.

Nyamko ser inte verkligheten

Alla som misshandlar och trakasserar sina nära och kära ligger inom spektrat för olika riskfaktorer. Den vanligaste är psykisk ohälsa, följt av missbruk och utanförskap (vilket brukar leda till de två förstnämnda).

Men se det så här. Ett av de stora skälen till att man inte lyckas minska våldet i nära relationer är att man helt enkelt ser på det ifrån helt fel vinkel. Kvinnjourerna, ROKS och många feminister ser våld i nära relationer som ett manligt problem. ”Män slår, så är det ju”
De slåss med näbbar och klor för att vi ska fortsätta se det så och varje försök till att nyansera den bilden möts med personpåhopp, förnedring och lögner om vilka syften som ligger bakom argumenten.

Talar man med icke ideologiskt drivna experter som faktiskt arbetar med individerna som utför denna brottslighet så ger de en mycket annorlunda bild än den som ovanstående grupper vill se. De talar just om psykisk ohälsa, kvinnor med borderline är exempelvis kraftigt överrepresenterade när det gäller det kvinnliga närståendevåldet.

Dessa experter kommer dock sällan till tals eftersom det mediala utrymmet fylls av den andra bilden vilket givetvis också får till följd att de flesta människor faktiskt tror att det är så.

Många vet att ca: 17 kvinnor mördas per år eller att som artikeln också nämner att 27 000 anmälningar om kvinnomisshandel görs varje år samt att den siffran växer. Men mycket få känner till att var femte dödsfall till följd av närstående våld är en man eller att bara ca: 12 500 av de anmälningar som görs faktiskt rör fall där någon närstående står för våldet samt att motsvarande siffra för män är 3 373, dvs ca: 20% av anmälningarna.

Om vi ska komma till rätta med denna problematik så måste både politiker, journalister och vanliga människor våga se verkligheten. Hela verkligheten och utifrån det börja fundera över hur det kommer sig att den ser ut på det viset.

Patriarkala strukturer och manliga könsroller fungerar inte som förklaring till närstående våldet.

Mvh
//Mr G

Får en kvinna slå en man och får han i så fall försvara sig?

Enorma resurser satsade på helt fel sätt resulterar givetvis i ingenting.

Jag ska sticka ut hakan rejält och ställa frågan som alla själv borde ha ställt redan ifrån början.
Om nu så stora resurser satsats för att minska våldet mot kvinnor i nära relationer. Varför har det då inte fått någon som helst mätbar effekt?
Hur kommer det sig att alla dessa experter, engagerade kvinnojoursmedarbetare och feministiska politiker inte lyckats göra någon som helst skillnad, trots alla dessa pengar?
Vad är det dessa experter gör så kapitalt fel eftersom inget händer?

Hur gör du själv när du upptäcker att något du tänkt göra inte gick att göra på det sätt du tänkt göra det? Fortsätter du och försöka eller försöker du fundera ut vad som gick fel och angripa problemet ifrån en annan vinkel?

Vi vet redan vilka individtyper som står för våldet, vi kan också ana vilka faktorer som får dem att begå dessa brottsliga handlingar problemet är att de aktioner som krävs för att hjälpa dessa individtyper att inte begå dessa brott inte stämmer överens med den världsbild som ”experterna” har. Där har du svaret till att ingenting hänt.
Jag har varit där, på den mottagande änden av våldet och det råder inga som helst tvivel kring att det var hennes psykiska ohälsa som fick henne att ta till våld för att döva sin ångest. Hon fick diagnosen borderline strax efter att vi separerade.

Socialstyrelsen bedömer att 20 till 40 procent av Sveriges befolkning lever med psykisk ohälsa.
Forskare menar att omkring 80% av de som behandlar sina nära och kära illa lider av just psykisk ohälsa.

Men om alla män och kvinnor som misshandlar och trakasserar sina närstående skulle betraktas som individer som lider av psykisk ohälsa i första hand så skulle det få långtgående konsekvenser för politiker, olika organisationer och en hel ideologi.
Så därför är det bättre att fortsätta påstå att helt andra faktorer ligger bakom detta samhällsproblem och att det dessutom i princip enbart drabbar kvinnor. Det måste ju vara så eftersom så få män anmäler att de utsatts för denna typ av brott av sin flickvän/sambo/fru.  Ca: var fjärde offer för det dödliga närståendevåldet (enligt BRÅ) är en man men det beror säkert på något annat än att han faktiskt blev utsatt för just närståendevåld. *Ironi*

Vem vill höra en slagen mans historia?

//Mr G

Ingen kvinna skulle utsätta sig för den kränkning som en falsk anmälan om våldtäkt innebär?

”En 18-årig kvinna döms till ungdomstjänst för att ha ljugit om en våldtäkt.”

En liiiten liiten notis i en lokaltidning. Det är nyhetsvärdet i en falsk anklagelse om våldtäkt. Inte så konstigt att folk i allmänhet tror att det lurar våldtäktsmän bakom varje hörn och i varje tunnel samtidigt som de på allvar tror att ”ingen tjej skulle utsätta sig själv för den förnedring som ett våldtäktsmål innebär”.

Juridik forskaren Eva F Diesen påstår också att falska anklagelser är en myt men lyckas ändå konststycket att berätta om att 7% av alla anmälningar sannolikt är falska eller i vart fall felaktiga samt att ytterligare några procent av utredare/åklagare bedömts som suspekta av olika skäl. Ca 10% av alla anmälningar om våldtäkt kan man alltså säga är falska vilket motsvarar ca 400 män (för det är enbart män) som varje år blir anklagade för ett av dem mest avskyvärda brott som vi känner till. En anklagelse som i bästa fall bara blir svår att tvätta bort och som i värsta fall leder till ett liv i utanförskap och social misär. Då har vi inte ens talat om något mörkertal ännu.

De som begår detta brott, dvs att falskeligen anklaga någon för ett brott riskerar nästan ingenting medan den som blir anklagad riskerar långa fängelsestraff, social utslagning och livstids utestängning ifrån många arbetsplatser i dagens samhälle.

Detta är ingen nyhet för landets försvarsadvokater. De har länge fört en förlorande kamp mot samhällsutveckling som mycket tack vare medial vinkling och desinformation kring uppmärksammade fall som varje gång resulterar i proteststormar.

Vår förre JK Göran Lambertz genomförde ett projekt för att undersöka hur det stod till med rättssäkerheten och resultatet var nedslående. Främst bland dömda för sexualbrott var det vanligt med undermåliga utredningar och felaktiga domar. Rapporten ”Felaktigt dömda” rosades och risades ifrån olika håll. Bland annat så sägs det vara orsaker till att Lambertz fick lämna arbetet som JK och ifrån många håll menade man att även om någon dömts felaktigt så var det inte samma sak som att denne var oskyldigt dömd. Givetvis är det så men samtidigt så visar rapporten på ett alarmerande. När det gäller sexualbrott som redan pga sin natur är svåra att utreda så finns det alltså också ytterligare en svårighet i utredarens objektivitet och förmåga att inte låta sig påverkas av medial uppmärksamhet.

Många av de fall som uppmärksammats genom åren har blivit det efter att någon privatperson engagerat sig i den dömdes sak och under år av grävande hittat tillräckliga bevis för dennes sak för att få en resning vilket inte sällan leder till en friande dom.
Hur många dömda som ingen engagerar sig för är det ingen som vet.

Ingen ska dömas för brott innan det är ställt bortom rimligt tvivel att denne begått brottet och en anklagad är oskyldig tills hans bevisats skyldig i en domstol. När samhället blir ledda att tro att exempelvis falska våldtäktsanklagelser är en myt så ger det dåliga förutsättningar för en rättssäker utredning som söker bevis både för och emot den anklagades skuld och dessutom så påverkar det de som sedan ska sitta till doms i fallet så att de inte heller är objektiva.

400 män blir årligen falskeligen anklagade för brott som ger flera år bakom låsta ståldörrar men de kvinnor som begår dessa handlingar blir dels sällan åtalade och de få gånger någon döms så är straffen så låga att det knappast kan anses ha någon preventiv effekt. Om insatsen är exempelvis vårdnaden om ett barn så ter sig förmodligen några veckors samhällstjänst som värt risken att för evigt få bort den andre föräldern ur barnets liv.

Skapar samhället myter eller försöker man få oss att tro att obekväma samhällshändelser är myter???