90 procent av de som är radikala feminister vill sluta men kan inte

Om det inte vore för den radikalfeministiska synen på offren så hade Fanny kunnat ha haft rätt. Men i verkligheten där de flesta av oss andra valt att existera så ser inte prostitutionsproblemet ut på det sätt som Fanny beskriver.

Ungdomsstyrelsen släppte 2012 en rapport kring ungdomar och prostitution. Rapporten visar att andelen unga män som säljer sex numera är nästan tre gånger så stor som den kvinnliga motsvarigheten. Det handlar om en trendförstärkning: det är sedan länge ett faktum att den manliga prostitutionen bland unga är större än den kvinnliga, och utvecklingen accelererar. Köparna är såväl män som kvinnor.
(Varför är en rapport om ungdomar och prostitution relevant? Jo därför att det främst är ungdomar som prostituerar sig)

Den radikalfeministiska verklighetsbeskrivningen går inte att applicera på det och det enkla skälet är att deras perspektiv inte är komplett.
Det kan givetvis stämma till viss del men det är inte ens halva sanningen och fram tills att de själva är beredda att inse och erkänna det så kommer alla som tillskriver sig den tron att vara radikala fanatiker.

En man eller en kvinna som köper sex behöver nödvändigtvis inte göra det för att de vill trycka ned en annan människa. Det rör sig oftare om betydligt mer basala behov som vi alla har men långt ifrån alla får tillfredställda.
En del köper sex med en dominatrix (Googla om ni inte vet) för att de VILL bli dominerade och det kan alltså inte heller förklaras med könsmaktsordning etc. Andra köper en prostituerad som agerar ”flickvän/pojkvän” under ett dygn eller kanske en semester. Andra köper helt enkelt sex för att det är det enda sättet de kan få det. Det finns många oerhört ensamma människor därute. Orsakerna kan som sagt vara många och makt en av dem men det är inte så enkelt utan många andra drivande faktorer finns också.

Kort sagt. Det man försöker göra är att komma med enkla förklaringar som är lätta att ta till sig för de som saknar förmågan att själva ta reda på fakta och dra egna slutsatser. För den som faktiskt läst på så ter sig förklaringarna ungefär som SDs förklaringar till problem i samhället.

F! – Allt är männens fel, Jo Alla män etc…
SD – Allt är främlingarnas fel, jo alla främlingar etc…

Jag tycker fortfarande att det är helt makalöst hur så många kan gå på dessa ideologier och argumentera för dem utan att ha några som helst fakta att stötta sina argument på.

//Mr G

Våldsutsatta män blir inte trodda och får inte skydd

13 procent av de som söker sig till brottsofferjouren efter att ha blivit utsatt för våld i en nära relation är män. Trots det finns inga skyddade boenden, varnar Brottsofferjourernas riksförbund.

Det finns ett stort behov av stöd för kvinnor som utsätts för våld i nära relationer, bland annat i form av skyddade boenden. Ett stöd som inte alltid räcker till. Men för män, som behöver en fristad på grund av våld från närstående, finns det praktiskt taget ingenting. Det menar landets brottsofferjourer dit allt fler våldsutsatta män vänder sig.

13 procent av de som söker sig till den ideella stödorganisationen Brottsofferjouren efter att ha blivit utsatt för våld i en nära relation är män. Det säger Heléne Carlsson som är expert på kvinnofridsfrågor och våld i nära relationer på Brottsofferjourernas riksförbund:

– Det framgår inte av vår statistik om det är män i samkönade eller heterosexuella förhållanden eller handlar om hedersvåld, men 13 procent är ganska mycket tycker jag.

Lite kunskap

Kunskapen om män som utsätts för våld av närstående och de insatser som står till buds för dem är ringa. Enligt Heléne Carlsson är situationen för en våldsutsatt man som behöver ett skyddat boende svår. Det finns praktiskt taget inga skyddade boenden motsvarande kvinnojourerna för män och kunskapen hos socialtjänsterna om mäns utsatthet är generellt sett låg menar hon.

– Generellt sett är kompetensen inte jättebra överhuvudtaget när det gäller våld i nära relationer och män blir sällan trodda när det kommer till socialtjänsten. Det finns lysande undantag, tack och lov, men det finns stora vita fläckar över Sverige när man tittar generellt över hela landet.

Socialtjänsten har ansvar

Det är kommunerna via socialtjänsterna som har det övergripande ansvaret för att ge människor, oavsett kön, som utsätts för brott det stöd och hjälp som de behöver. I socialtjänstlagen lyfts särskilt kvinnor och barn fram, men i de vägledningar och riktlinjer för socialtjänsten som Socialstyrelsen har tagit fram, poängteras att även män kan utsättas för våld och att lagen även omfattar dem. Men enligt Mikael Hiljegren, på Stockholmspolisens personsäkerhetsgrupp, är det inte alla kommuner som lever upp till det.

Samverkan måste bli bättre

– Vi stöter ofta på patrull. Man säger till exempel att man inte har några verktyg eller förmåga. Män verkar av någon anledning inte ingå i deras grupp av våldsutsatta.

Polisens personsäkerhetsgrupp svarar för det polisiära skyddet av personer som är utsatta för allvarliga hot- och våldssituationer och behöver samverka med kommunernas socialtjänster när det gäller skyddade boenden för både män och kvinnor. Men inte sällan kärvar det samarbetet menar Mikael Hiljegren.

Händer det att socialtjänsten ”bollar tillbaka” en person till er som ni bedömt behöver ett skyddat boende genom att säga ”om ni bedömer att den här personen behöver ett skyddat boende så får ni fixa det själva?”

– Så kan man säga, det är inget nytt för mig, så kan man uttrycka det.

Vad gör ni då?

– Vad är alternativet? Om vi har en person som är fullständigt livrädd och som vi genom en riskanalysbedömer riskerar att utsättas för dödligt våld. Då tar vi ansvaret ändå för att vi måste göra det. Men jag anser att Socialtjänsten har en skyldighet att samverka, det spelar ingen roll om det är en man eller kvinna, och man ska inte varje gång behöva diskutera huruvida de ska samverka för att skydda en utsatt person eller inte.

Söker skyddshandläggare

Mikael Hiljegren har förståelse för de svårigheter som enskilda handläggare på socialtjänsten ställs inför och efterlyser en bättre organisation och ledarskap.

– Det borde finnas en utpekad funktion inom socialtjänsten, en skyddshandläggare med förmåga att göra relevanta bedömningar av ärenden dit polisen skulle kunna vända sig. Det har diskuterats mycket men aldrig riktigt landat. Det är synd för det skulle underlätta mycket.

Källa: SVT

Varför män måste sitta mer bredbent.

Det pågår en väldigt konstig debatt på alla möjliga håll kring det sk ”manspreading”. Framför allt arga feminister gör gällande att vi män med vårt bresande skulle förtrycka kvinnor och att vi alltså gör detta medvetet.

Så är inte fallet och jag ska strax förklara varför.

Titta på bilderna här:

Så här ser det kvinnliga bäckenet ut. Notera det stora ”hålet” i mitten för barnafödandet. Notera också hur de två små hålen nedanför sitter lika brett isär som ”hålet” är stort.

Så här ser det manliga bäckenet ut. Våra ”hål” är som ni kan se avsevärt mindre och avståndet mellan de små också mycket mindre.

”Tvärmåttet mellan höftbenskammarna skiljer inte, utan det som skiljer är att utgångshålet i bäckenet är runt hos kvinnor (För att kunna släppa igenom ett barn) och hjärtformat hos män. Eftersom höftkulorna sitter precis intill det här hålet innebär skillnaden att höftleden hamnar lite längre ut hos kvinnor än hos män.”

Eftersom våra ben alltså sitter tätareså finns det ett mindre utrymme mellan benen hos män än det kvinnor generellt har.
I de allra flesta fall så har vi män också mer utvecklade lårmuskler än den generella kvinnan. Vi har alltså mer och bredare muskler som ska pressas ihop i ett mindre utrymme mellan våra ben.
Därför krävs för de allra flesta av oss män en muskulär ansträngning för att sittande hålla ihop benen som blir mycket påfrestande efter bara en liten stund. Slappnar vi av så faller knäna utåt av sig själva pga benmusklerna. Det handlar alltså inte på något sätt om förtryck utan om naturliga anatomiska skillnader mellan kvinnor och män.

Kan vi lägga ned den här debatten nu?

//Mr Galahad